Christer Sturmark till Livets Ord

Såg intervjun. Tyckte definitivt att Sturmark "vann" även om jag egentligen inte borde uttala mig eftersom jag delar hans åsikter mer eller mindre till fullo. Men det kändes inte som om Herr Ekman hade speciellt mycket att komma med

Tackar så mycket

*man kan inte i vetenskaplig mening bevisa gud dock kan man utifrån empiri dra slutsatsen att han existerar* tröttsam argumentering från dubbel standard.
Sturmark kunde hellre presentera ett positivt case för naturalism istället för en intetsägande ateism-ståndpunkt.

Sedan medeltiden har tänkare filosofierat kring Gud och funnit ett antal logiska argument för en a) allsmäktig kraft samt en b) skapare. Många av dem är teleologiska och bygger på att inget bara händer utan något måste ligga bakom, varav händelsekedjorna inleds med Gud, t.ex. Intelligent Design. De flesta argumenten kan kallas God of the Gaps idag, d.v.s. Guds roll har blivit mindre i och med ökade kunskaper inom vetenskapen. De flesta som i alla fall accepterar de största argumenten brukar sedan ta ett helt ogrundat steg, nämligen att räkna Kristendomen som en institution för dem som vet mer.

Steget från Gudstro till att räkna med att Bibeln eller Koranen vet mer är inget mer än ett kulturellt inövat felsteg. Argumenten för en gudomlighet bygger på tankar om vad vi inte kan se eller upptäcka, men bibeln är ett fysiskt dokument med läsbart innehåll och känd historia. Boken sattes samman under antiken och bygger vidare på något äldre skrifter från Israel. Rörelsen har spridit sig därifrån sen dess och täcker fortfarande inte in hela världen. Den som läst sin idéhistoria vet att skriften märkbart är påverkad av den allmänna kulturen på den tiden och är inte unik i sitt slag. Den är dessutom osammanhängande och motstridig sig själv, mot rådande världskunskaper och vår utvecklade moral (vi hushåller t.ex. inte med slavar längre). Experter på bibeln som ärkebiskopen eller påven vet alltså inte mer kring en Gud eller en ”skapare” än du och jag. I västerlandet är det dock fortfarande ett kulturellt erkänt steg att gå från logiska gudsargument till denna geografiskt lokala institution, ett felsteg som borde belysas varje gång det kommer upp.

Dessa tankar upptog även grekiska tänkare och säkert även många andra före dem..

Varje människa bär en längtan efter Gud.. eftersom vi är skapade av Honom..

Liten kommentar bara..

Vi bär alla frågor på vilka somliga påstår att Gud är ett svar. Men Gud är inte ett svar utan en fråga, så svaret ger ej ro. De olyckliga som bär dessa frågor skola vänta till döden tar dem i sin famn, ovissa och sökande efter den kärlek endast en människa kan ge.

Vackert skrivet..

Själv stämmer jag in med Augustinus..


Oroligt är vårt hjärta, tills det finner vila i Dig..

Man målar en inre bild, en skapelse med hjärta så stort, ett ledljus i mörkret och en värme i kylan. En dröm att förslava sig till, och man lever i salig lycka tills den dag tivlet inte längre kan stängas ute. Plötsligt möter man mardrömmen att vakna upp ensam och allt man har att krama är ett kallt mörker som inte längre besvarar ens ångestfyllda rop.

Forstar inte riktigt >P Skulle snarare saga att varje manniska bar pa en langtan att forsta...

Även om det mänskliga förnuftet – för att nu uttrycka sig enkelt – verkligen av egen kraft och med sitt naturliga ljus skulle kunna uppnå sann och säker kunskap om en personlig Gud, som beskyddar och styr världen genom sin Försyn och genom den naturliga lag, som Skaparen har ristat in i vår själ, så finns det ändå många hinder för att detta förstånd effektivt och fruktbart skulle kunna använda sig av sin naturliga förmåga, ty de sanningar som rör Gud och människan överträffar absolut det sammanhang man finner i den materiella världen.

När dessa sanningar skall omsättas i handling och ge ”själ” åt livet kräver de att man ger ut sig själv..

Då människoanden står inför att anta sådana sanningar, möter den svårigheter från sinnena och fantasin liksom från de onda begär, vilka härstammar från arvsynden.

Därför låter sig människor lätt övertygas om felaktigheten eller åtminstone osäkerheten när det gäller sådant som de önskar icke vore sant..


Pius XII ur Encyklikan Humani generis

Så är det säkert..

Tack för länken, uppskattas.