Hur mår ni vid uppvaknande?

Jag mår utmärkt, är avslappnad och har inte ett bekymmer i världen. Ibland är jag helt euforisk. Ännu bättre blir det när jag får i mig morgonkaffet. Undantag är om jag har någon tid att passa på morgonen och har sovit för lite.

Jävligt förbannad, förvirrad, yrslig i skallen och helt utan koordination, balanssinne och omdöme.

En morgon trasslade jag in mig i sängkläderna och ramlade och slog i skallen mot bordet. Jag blev så in i helvete förbannad att jag istället för att trassla loss mig, släpade med mig sängen halvvägs till badrummet med ett ilsket brölande. Sängkläderna hängde med ända in i duschen.

Vanligtvis är jag friden själv och tämligen akrobatisk, men innan jag har fått filosofera över livets oegentligheter i duschen i minst 25 minuter bör man lämna mig ifred.

Om någon väcker mig är jag jävligt grinig, kanske mest för att jag har så intressanta drömmar och vill styckmörda den/det som avbryter dem. Annars brukar jag vara yr, glad och röksugen.

Man känner ju sig helt borta och man är väl det också mer eller mindre. Ganska skön känsla dock att bara ligga och dra sig utan att tänka på någonting...
Fast blir man väckt så blir man oftast arg...

Varierar en hel del. Rent fysiskt är det ganska dåligt ställt de första femton minuterna efter uppvaknandet. Har jag gått och lagt mig nykter och i god tid och dessutom fått sova ostört i 7-8h är det fint. Älskar morgonen, då är mitt lynne som bäst. Kvällen är en hemsk tid för övrigt.

Jag är fryser, är trött och ser ofta negativt på det som kommer att hända under dagen.

Detta var något jag aldrig hade reflekterat över förrän jag var inne i en depressiv period. Från att alltid ha vaknat upp nöjd började jag vakna upp normalt men inom loppet av 2 sek började jag må skit med massa ångest. Varje gång jag vaknade ville jag bara somna om eller önskade jag livet kunde ta slut. Efter något år vände det och nu är jag så gott alltid euforisk. happy ending

minne 0, syn lite bättre än vanligt, känsel lite efter.

kan ibland råkar stänga av väckarklockan utan att veta om det och sova vidare, nån som har samma problem

Jag både pratar med folk i sömnen utan att veta om det och förstör väckarklockor så du är inte ensam När jag väll sover så sover jag väldigt bra och det finns knappt något som kan väcka mig.

Nu har jag varit uppe 40 minuter men känner mig fortfarande riktigt jävla dålig. Som alla andra morgnar

Nu sover jag sällan mer än 10 timmar per vecka, men att vakna är riktigt hemskt. Inte lika hemskt som att somna, men man känner sig så frukansvärt sliten i huvudet. Kroppen bättre dock. En eller ett par morgoncigg, sen går det att prata med mig. Eller morgonsex, då jävlar.

Jag vill dö när jag vaknar. Helt lam. Hemsk ångest och panik som inte går över förrän jag har erövrat dagen; gjort något nyttigt eller tillfört något konstruktivt till något projekt eller relation. En promenad funkar ju också. I slutet av dagen kan jag däremot vara euforisk och vill inte lägga mig. Sen börjar det om igen. Är väl inte ensam om denna cykel kan jag tänka.