2008-01-26, 05:06
#1
Var i ett tropiskt land för några år sedan. Vi bodde i en bungalo på gränsen till regnskogen utan el - så vi hade tända ljus. Vi noterade en stor klumpig skalbaggeliknande insekt som långsamt kröp uppför ljuset och sedan maniskt brände sig själv till döds, långsamt och till synes extremt plågsamt. Och sen kom hans kompisar och gjorde samma sak. Vi var fascinerade och äcklade och diskussionen rörde sig omkring hur den evolutionära processen kunde få insekter att reagera så extremt konstigt på eld, om det var säsongsbetonat bla bla bla. Med komisk underton hela tiden, artism om ni så vill, då vi verkligen såg den arten som ganska rejält underlägsen i jämförelse med vår egen.
Idag så vaknade jag klockan 4, lite småfull fortfarande, och inser genom en dröm att det är precis samma sak som människan gör mot sig själv. Elden får symbolisera hela världens dekadens, lusten och längtan efter njutning som vida överstiger alla andra önskemål vi har, såsom att jag är övertygad om att 99% av världens befolkning verkligen inte VILL förstöra jorden, men... Man jobbar, man kommer hem trött, och man orkar inte bry sig.
Vi är lika okapabla att rädda oss själva som den korkade skalbaggen. Det är för att vi är en alfa-apa som styrs av instinkter framför någonting annat, precis som skalbaggen. För min del innebär insikten bara att jag blir än mindre intresserad av miljötramsare och vänsterpartister (är det för sent för partipolitik?), eftersom jag inte kan ta människor som inte lär som de lever på allvar.
Finns någonting som jag försöker förmedla, men inte säker på om jag lyckats göra det. Nu ska jag iaf försöka sova.
Idag så vaknade jag klockan 4, lite småfull fortfarande, och inser genom en dröm att det är precis samma sak som människan gör mot sig själv. Elden får symbolisera hela världens dekadens, lusten och längtan efter njutning som vida överstiger alla andra önskemål vi har, såsom att jag är övertygad om att 99% av världens befolkning verkligen inte VILL förstöra jorden, men... Man jobbar, man kommer hem trött, och man orkar inte bry sig.
Vi är lika okapabla att rädda oss själva som den korkade skalbaggen. Det är för att vi är en alfa-apa som styrs av instinkter framför någonting annat, precis som skalbaggen. För min del innebär insikten bara att jag blir än mindre intresserad av miljötramsare och vänsterpartister (är det för sent för partipolitik?), eftersom jag inte kan ta människor som inte lär som de lever på allvar.
Finns någonting som jag försöker förmedla, men inte säker på om jag lyckats göra det. Nu ska jag iaf försöka sova.
Med det förbehållet att alla inte är eller kan vara alfabonobos i egentlig mening, det finns flockmedlöpande och grupptryck som starkt verkande faktorer i förstockelsen, skövlingen och den tanketomt njutningslystna idiotin också, en konformism som betingas genom marknadsmekanismerna och saluförandet av åtråvärda varumärken och livsstilskoncept.