"Förjävligt" eller " för jävligt"

Sensationellt nog svor Magdalena Forsberg i en intervju igår när nyheten om att Kajsa Varis dopat sig igen. På text-TV stod det att MF tyckte att det var "förjävligt". Inte "för jävligt".

Alltså... är "förjävligt" ett nytt svärord?

Jag tycker det åtminstone borde finnas ett D däri.

Bara jag som stavar med "dj"?
"För djävligt", skulle jag skriva. Men "förjävligt" är säkert OXÅ okej.

Inte speciellt nytt.
Det tidigaste domumenterade tillfället då ordet förjävligt (läs: förjefvligt) användes i en mening sträcker sig ända tillbaka till Dackefejden.

Ordet svärord är antagligen nyare; det verkar ha ersatt svordom i de flesta diskurser ...

"Svärord" låter fördjävligt.

Oj, du svärde

Jävligt/Jävlar kör jag med J.
Men Djävul kör jag med Dj.
Djävulskt.

I varje fall skrivs överdjävlig i ett ord:

— Han är överdjävlig på att spela bas.

Ack ja, fordom gällde svordom. Den termen har fördelen att den täcker allt
ifrån ett kort ord (som fan) till långa haranger.

— Nu barn får ni gå ut och leka. Pappa skall snickra lite.

Nej, det är ett ganska gammalt svärord, åtminstone i Norrland. I vart fall jag uttalar "förjävligt" på ett helt annat sätt än jag uttalar ordkombinationen "för jävligt". "För-" fungerar här som någon allmänt förstärkande prefix, så det som är "förjävligt" är som det som är jävligt, fast ännu jävligare. Möjligen har det att göra med den "förvärrande" verbpartikeln "för-" i ord som "förstöra", "fördöma" etc.

Jag uttalar normalt jävligt med grav accent, men med det förstärkande för blir det istället akut. Men samma sak gäller även andra adjektiv och adverb: liten uttalar jag t.ex. normalt med grav accent, men i en mening som Den här tröjan är för liten blir det akut. Jag skulle tro att detta är standard i min dialekt (stockholmska). Just p.g.a. detta fenomen föredrar jag nog för jävligt i två ord.

Förjävligt (eller fördjävligt) skulle man ju kunna tro betyder "pro diaboliskt".
Alltså tillståndet innan det blev jävligt.