Du är gud?

Satt och tänkte på en sak. Med lite inspiration från matrix och vanilla sky

Följade: Allt som du idag känner till existerar inte, alla människor du sett/träffat, länder, saker osv. planeten tellus finns inte, universum finns inte, hela den "moderna världsbilden" är bara din egen "figment of imagination"
det enda som egentligen existerar är du i någon form, det behöver inte vara nån kropp av nåt slag, men som nåt slags medvetande. och allting som du upplever dagligen tror du bara att du gör för att du drömmer det. Alltså det enda som finns är du i nåt slags medvetandeform i nåt vakum, allt som du vet eller har läst eller hört nån säga som du inte "förut visste om" - visste du visst, du uppfann det precis! all kunskap om olika ämnen som du idag har är bara saker du själv har hittat på, skulle du välja att fördjupa dig inom nåt ämne tex. atomfysik - det finns ingen atomfysik - skapar du det när du bestämmer att det finns och att du ska läsa om det -du skapar ständigt nya saker för att drömmen ska vara trovärdig.. det finns inget liv efter döden, det finns inget liv! allt är påhittat av dig. Det betyder alltså att du är gud! eller vad man vill kalla det.

det tycker jag är en liten mindfuck.. jag skriver egentligen inte det här.. jag drömmer/tror/hittar på att jag gör det.. och om nån skulle svara är det egentligen jag som svarar eftersom det inte finns andra medvetanden än jag..
meningen med livet blir därför att skapa en trovärdig föreställning om att man inte själv är det allvetande medvetandet som skapat allt dvs. fortsätta lura sig själv att man inte är gud.. det kanske är den största hemligheten

som i vanilla sky ungefär när han väl är nedfryst och skapar sin egen värld.. bara att det tillståndet är det enda som nånsin har funnits!

Haha japp, fin tanke. Men varför skulle jag då ha gjort det här för mig själv (det du nyss skrev) då det förklarar för mig vad jag gör med mig själv?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Solipsism

nej det är ju sant.. jag har ju då uppenbarligen misslyckats med att lura mig själv när jag väl nu har "kommit på hur det ligger till"

ja titta du! solipsism alltså.. det måste jag forska mer i..
tack en kopp kaffe!

Mysig tanke.

Intressant. Så egentligen är det jag som skrivit allt du skrev? Men för dig är det du som skrivit allt jag skriver? Egentligen kan man inte kommunicera med andra för andra existerar inte, hur ska man bemöta folk? Lever man alla andras liv också men i ett parallellt universum samtidigt som egentligen är detsamma bara att man lever det ur någon annans synvinkel?

Jag tänkte precis radera ditt inlägg, men jag tycks ha glömt mina inloggningsuppgifter.

Men tänk om vi alla hör ihop. Att "jag" innebär hela männskligheten.
Det jag menar är att; atomfysik fanns inte innan någon kom på det. Alltså en människa, en del av "jaget". Det är vi i helhet som skapar vår värld. När vi bodde i skogen och trodde på älvor och troll, då existerade dom. Nu "vet" vi att det finns kvarkar och solsystem, vi kan inte ta på dom direkt men dom existerar för vi tänker på dom. Världen blir större ju mer männskligheten hittar på. Vi är gud, vi skapar våran värld i vårt sinne. Därför påverkas vi av grupptryck, din omgivning är din värld.

Hoppas jag inte flummade ut för mycket...

Tack för att du delade med dig av den fascinerande tanken.

Så enligt din teori så existerar inte du, du är bara en del av mitt medvetande

Ja har tänkt i liknande banor men jag har mer tänkt i att alla består av ett enda stort medvetande och det enda som skiljer oss åt är det fysiska.

Varför ens orka bry sig om att diskutera saker som inte finns? Det är ju samma sak som religionsfrågor.