Hur mycket rörelse-energi som helst?

Om jag förstått saken rätt så krävs det en oändlig mängd energi för att ett föremål skall färdas med ljusets hastighet.
Det borde väl innebära att man kunde deponera hur mycket rörelse-energi som helst i ett föremål?
Skulle man t.ex. kunna utplåna jordklotet med en putte-kula förutsatt att man knuffade iväg den med säg 99.999% av ljushastigheten? (Lägg till fler decimaler om inte just den summan räcker)

Visst saknar en foton massa?

Om jag kommer ihåg det rätt så är det så att det INTE behövs en oändlig mängd energi för att färdas i ljusets hastighet. Vad jag kommer ihåg så krävs det ett cylinderformat objekt med en radie på (väldigt stort värde här) och som snurrar med en hastighet på ca 3 varv per (mikro, nano, piko?)sekund, problemet som självklart uppstår är att objektet skulle förstöras innan denna hastighet skulle kunna uppnås.
Fotoner själva har tex den egenskapen att de kan färdas tillbaka i tiden för att bland annat interagera med andra objekt eller tillochmed sig själv.

Jo det gör det. Med andra ord är det inte möjligt.

För att svara på topic vet jag inte. Det är ju möjligt att den bara skulle passera rakt genom jorden utan att lämna av så mycket av sin energi.

Skulle inte krocken med en annan massa leda till en omedelbar fusion, att atomerna i kulan förstörs i en plasmaexplosion?

Njae, en foton kan sägas att inte ha massa, men den har liksom ändå det, typ. Okej, är luddig i hjärnkontoret just nu, men en fotons energi är väl E = hc/våglängd (tror jag), men einstein säger att E = mc^2, och om m = 0 blir energin också = 0 (och det är väl allmänt vedertaget att ljus och energi hör ihop).

(våglängd = L, i brist på grekiska bokstäver på tangentbordet.)
hc/L = mc^2
(h*c)/(L *c^2) = m

Point is, så länge fotoner rör på sig har de massa iom rörelseenergin, det är jag säker på. Ovanstående klotter kanske inte är helt korrekt dock, då jag inte orkar se efter om jag kommer ihåg rätt.
</OT>

OnT:
Egentligen en ganska så genialisk tanke, men jag tror inte att du tänker på att t.ex. en kula/meteorit/diamant/grannens skrikande ungar inte kan hålla hur mycket energi som helst utan att till slut upplösas. Så för att kunna utplåna jorden på ditt sätt skulle du åt minstonne behöva:
- Groteskt lång startbana (här snackar vi ljusårlång, skulle gå riktigt segt de sista %'en)
- Ett objekt som kan hålla nästintill oändligt med energi. (Min bästa gissning är ett svart hål, men det skulle skapa lite andra... problem.)
- Någon magisk uppfinning som kan fortsätta accelerera ett objekt ljusminuter/timmar/år bort.
- Ett objekt som vid kollision urladdar all energi och inte bara plöjer ett hål genom jorden och far vidare (ty om den klarar påfrestningarna av att färdas i ljusets hastighet borde väl en planet eller två vara en baggis).

Nåja, för att svara på din fråga: Nej det skulle inte funka i praktiken, åt minstonne inte med dagens teknik. Och om mänskligheten någon dag faktiskt besitter kunskap att genomföra detta så kan du hoppa upp och sätta dig på att vi vid det laget har massa hemskare och framför allt billigare sätt att spränga stora saker i luften på.
(T.ex. knuffa planeters månar ur omloppsbana. Knuffa planeter ur omloppsbana. Guida meteoriter att slå ned på planeter, ta med sig asteroidbälte i släptåg till planeter, eller helt enkelt släppa nästnästnäst(...)nästnästa generations svar på atombomber på planeten och hoppas att man hunnit sätta sig själv i säkerhet.)

Man brukar väl se det som så att massa är en form av energi, medan fotoner bara består av ren energi. I vilket fall säger man alltid att fotoner är masslösa. Någon rörelseenergi har jag aldrig hört talas om att de skulle ha(kräver massa), däremot har de en rörelsemängd som är proportionell mot frekvensen om jag inte minns helt galet.
Att färdas i hög hastighet kan knappast innebära några påfrestningar, accelerationen dit kan däremot vara ett problem, men behöver inte vara det om man leker med det teoretiska.

Ja, det går i teorin att öka ett föremåls relativistiska rörelseenergi med hur mycket som helst. (Detta är INTE samma sak som "oändligt mycket".)

Givetvis finns det stora praktiska problem, och att förstöra jorden är inte helt lätt, men själva principen håller. De snabbaste partiklarna man uppmätt i rymden har haft en hastighet mycket nära ljusets, men eftersom de är så små och så utspridda blir energin hos varje enskild partikel fortfarande liten.

Ja jag förstår att det inte skulle låta sig göras med dagens teknologi, frågan var teoretisk eller vad man skall säga.

Jag är nästan helt säker på att den skulle avge sin energi, förmodligen innan den ens träffade markytan.