Varför är så många osäkra på sig själva. Är detta något som kommit på senare tid?

Goddag

Varför är så många så osäkra på sig själv, går jag runt och grubblar på ibland. T ex folk som inte står upp för vad de själva tycker, eller ännu värre folk som inte klarar av att man går emot dem i något. Varifrån kommer all denna osäkerhet?

Ta bara ett sånt enkelt fenomen som att man tar droger. I detta talar jag dock nog bara för mig själv när jag säger att jag typ aldrig behöver droger för att uppföra mig som höga personer. Jag hör hela tiden folk som undrar vad jag har tagit/rökt, verkligen hela tiden. Msn, IRL, you name it (det händer när jag är social typ).

Men att alla andra tar det, varför? Jag menar, ecstasy t ex, man tar det för att bli glad, men detta är ju liksom inget som man inte kan uppnå i verkliga livet eller (vi skiter i att diskutera huruvida ecstasy pajar synapserna och sånt, vi låtsas att det skulle vara utan biverkningar). Men varför vill man göra det? Varför vill man manipulera sina egna känslor?

Och att så många är deprimerade, sjukskrivna, har ångest, bla bla. Jag har en teori om varför det är såhär: Jag tror mycket kan förklaras på moderniseringen av vårt samhälle.

Ta t ex TV-tittandet (själv har jag inte tittat en endaste gång på 2 år). Folk, väldigt få människor, en utvald skara, men det viktigaste är att det är väldigt få människor säger åt väldigt många människor (tv tittarna) vad som är rätt och fel. T ex nyheterna. En konflikt mellan två parter, och media har tagit ståndpunkt för en (alltså, jag vet inte, Israel/Palestina, feminister/icke-feminister, ökad invandring/minskad invandring och allt sånt). Jag tror inte folk blir påverkade av att höra något som inte stämmer överens med deras världsuppfattning en gång. Men att höra det varje dag i 10 år, det tror jag är jävligt enerverande. Det är samma princip som när man placerar en god människa tillsammans med psykopater. Det går inte att undvika att de smittar av sina tankegångar till övriga.

Det här täcker inte bara TV-tittande, utan också medier i allmänhet, och inte minst reklam man ser.

Att ständigt få höra åsikter om hur det "ska" eller "borde" vara i samhället är inte nyttigt för oss. Framför allt därför att det sker på ett omedvetet plan (vi kan alltså inte välja att inte ta in informationen vi t ex läser i en tidning eller ser på tv). De världsuppftattningar vi får i oss genom detta bäddar ju sen upp för konflikt när det kolliderar med våra egna värderingar. Att ständigt t ex få höra att feminism är bra, även fast man själv inte tycker det, det är väldigt väldigt dåligt (även om nån tjej verkligen tycker att det är bra ger det henne inte rätt att säga och argumentera ut det till så otroligt många, som dessutom inte ens kan svara henne). Det är sånt jag tror skapar en väldigt stor ilska och/eller depression hos många i vårt fina i-landssamhälle (jämför med Fight Club när de vänder sig mot medias mansideal etc. Jag är väl lite inne på samma spår här).

Reklamen har ju sina människoideal, media har sina. Att ständigt utsättas för dem tror jag på lång sikt är väldigt destruktivt för oss.

Så varför slutar man inte bara läsa tidningen då? Jag har funderat över det också, och faktiskt försökt att lägga märke till varför vi läser så mycket vi ser på stan. Faktum är att det är våra instinkter som ställer till det för oss. Vi är byggda för att ta in information, det är definitivt en nödvändighet för vår överlevnad i ett jägar/samlarsamhälle (Fight Club igen...). Detta har reklammakarna lärt sig utnyttja. Egentligen räcker det med text på ett plakat som sitter synligt att vi ska läsa det. Det är alltså instinkter som i ett jägar/samlarsamhälle förr var oss till gagn, men nu har blivit en stor belastning för oss, då vi inte kan välja att omedvetet gå emot våra instinkter.

Detta tror jag, definitivt på ett omedvetet plan, det är därför det är så svårt att sätta fingret på det, är orssaken till depressioner och ilska man känner i samhället idag. Men, det är bara vad jag säger, jag kan ju ha fel. Jag vet att det finns fler deep-thinkers som jag därute, vilka teorier har ni, och vad tycker ni om denna?

Jag håller med dig helt och har faktiskt sett ett liknande mönster. Men jag håller mig dock inte borta från tv:n, tyvärr. Jag tror också att en annan anledning till varför folk aktiskt är så missnöjda med sig själv och all denna bitterhet är att de blir överösta med glamoröst folk med stora plånböcker och sen jämför de tmed sig själva och känner ett stort missnöje. Stress från te.x reklam, som alltid ska få fram så mycket information så möjligt på så liten tid så möjligt, är otroligt mentalt destruktivt.

Lär folk sig att använda sitt fulla potential, istället för att ligga på latsidan och endast leva framför TV:n och datorn så lär man också uppnå mycket bättre resutat och man kommer definitvt må psykiskt mycket bättre.

Du har delvis rätt och delvis fel enligt mig. Givetvis är det mycket ideal ute nu mera, som snurrar runt och ställer till det i huvudet på oss.
Men jag tycker att det är lite att överdriva effekterna, överdrift av kraften av det sublimala.
Att det skulle vara mycket mer osjälvsäkra numera, tycker jag är ett snett att se på det.
Att bara se ett resultat, och sen försöka hitta en enstaka faktor för det. Världen är inte ett simpelt rutinerat maskineri, världen är en känslig, mycket flexibel, organism.
Med förändrade tider, förändras allt.
Men visst, man kan ju säkert försöka bryta ner en del fenomen i vårat samhälle, och skylla allt på döda ting och fenomen som dator och tv.
Men det handlar ju mycket om att försöka "lasta över" ansvaret till något.
Sen något man skall ta i aktning, är det faktum att vi alla är olika. Trots att det utifrån kan vara mycket svårt att se, folk reagerar och handlar helt olika. Personer som brukar droger, gör det för att de tycker om det. Tycker om att må bättre för ett tag, även om de vet att det kommer att ta slut. Eller kanske att se världen på ett annorlunda sätt för någon timma. Inte den vanliga vardagen.
Sen bör du vara försiktig med liknelsen med psykopati. Psykopati är inte "ondska", ej heller en sjukdom. Psykopati är en mix av personlighetsstörningar, en avvikande personlighet helt enkelt.

Nej nu vet jag inte ens vad jag ville få ut av det hela. Blev inte så mycket substans i tankarna!

Ja, mitt inlägg blev lite OT. Jag hade tänkt skriva om osäkerheten, men det gled över på depressioner/ilska istället. Jag brukar aldrig moderera om inläggen sen, det förstör upplägget typ.

Jag skyller inte allt på media, men jag tycker det är bra om man i allafall kan identifiera en orssak till att folk, om de nu gör det, mår sämre idag än förut.

Tror inte tvsittande är den största orsaken till depression faktiskt, tror att stress hamnar långt över. Alla stressar mycket mer idag, än förut.

Du har rätt i att stress nog är den mest bidragande orsaken, men var kommer stressen ifrån?

Min teori är att vi, som trådskaparen menar, pumpas med ideal och koncept. Vi mår nödvändigtvis inte dåligt av detta, men vi stressas och triggas upp långt mer än vi behöver. Vi har helt enkelt så pass brådis att hinna med allt som "ska hinnas med" att vi glömmer bort att stanna upp och se vad vi redan har, och även känna efter hur vi mår. Vi inbillar oss att vi mår bra, men varför känns alltid första dagarna på jobb efter semester som veckor?

Ja, som vad heter han nu... John Lennon eller nån säger, typ "Life is when we're busy making up plans for the future".

All materialism har väl, (tack vare våra instinkter att lägga märke till reklambudskap?) av någon anledning kopplats till lycka.

Nu är jag inte någon afa-kommunist som säger att alla ägodelar ska brännas, jag tycker att ägodelar ofta är bra att ha, men precis som med allt annat så är överdriven konsumtion av något dåligt.

Sen om att vara missnöjd är något typiskt för vår tidsålder, vet jag inte, men det verkar ibland så iallafall. Dock vet jag inte hur jägarna/samlarna tyckte om sin tillvaro. Jag tror dock inte de var mer missnöjda än vi.

Vi lever ju i en civilisation, det är ofrånkomligt att bombarderas med ideal, åsikter, tankar etc. Jag har inte ålder nog att kunna jämföra med hur samhället varit för några decennier sedan, givetvis har media växt fruktansvärt mycket och så också möjligheten att nå ut till allt fler människor i allt större utsträckning, men har inte en civilisation/samhälle alltid matat sina invånare med ideal och moral? Det är ju ständigt samma kamp emellan individen och kollektivet, delvis att förmå avskärma sig men också att kunna urskilja vad som är "en själv" och vad som egentligen bara är en produkt av just gruppen människor. Svävar kanske ifrån ämnet, men jag ville bara säga att detta ju inte är något nytt. Även om man bara är en grupp av jägare borde samma psykologiska fenomen uppkomma (om än mycket mindre skala)?
Men till osäkerheten... Som nämnt tidigare, jag tror att människor döms hårdare nu. Tidigare hade man på ett sätt sin plats, nu lever vi i någon slags undermedveten American Dream, vilket givetvis ger en enorm frihet men också men också ett större ansvar och dömande av varje individ. Och människor är dumma, fokus ligger på snabba, emn kortvariga, mål, sådant som är enkelt och konkret. Dvs. pengar och ytan. Och har det inte varit så tidigare också? Jo. Men nu ska alla tävla.