För flera år sedan så prövade jag på livet som villaägare.
Mitt ex ville bo i radhus och utan att jag visste hur det gick till så stod jag helt plötsligt i en äcklig liten trädgårdstäppa med radhuslån, idioter till grannar och gräsklippare - En gräsklippare som jag inte ens visste hur jag skulle starta.
Jag stod en solig sommarmorgon och glodde upp i skyn och kände att jag höll på att mista förståndet.
Jag ville inte ens klippa gräset och det var ändå ett av mina mindre problem. Jag hade skulder på ett boende och liv som jag inte vill ha.
Jag hade varit på god väg att bli vän med mig själv, nu var jag istället tvungen att sköta ett jobb som jag hatade för att kunna betala av på lån till något jag inte ville ha.
Jag hade inte bara givit upp mina drömmar och min hobby. Jag var även på god väg att bli en alldeles vanlig Tråkig Gubbe av stora mått.
Min sambo kom ut och frågade hur det var med mig.
-"Det här går inte."
Sade jag med tung, ödesmättad och sorgsen röst.
-"Visst gör det. Det är bara att rycka i snöret så startar gräsklipparen."
Sade hon.
-"Jag menade inte gräsklipparen."
Sade jag och sedan gick jag ut på gatan och vandrade därifrån samtidigt som jag hörde hur gräsklippare efter gräsklippare startade i trädgårdarna.
Tack vare sina välbärgade föräldrar så kunde min sambo lösa ut mig från lånen och jag är idag helt skuld- och besvärsfri. Jag sitter numer i min lilla etta och kan ägna mig åt mina små harmlösa hobbies igen utan några som helst krav.
Jag drömmer fortfarande.
Jag lever.
Mitt ex drömde om att kunna försörja sig som barnboksförfattare och enligt mig så var hon bra på det. Hon hade talangen. Jag tror att hon kunde ha fixat det.
Idag så jobbar hon som socialassistent. Hennes jobb går ut på att bevilja bidrag från en krympande budget och dagarna i ända bli hotad av stadens missbrukare.
Jag skulle vilja fråga henne om det verkligen var detta hon drömde om som liten flicka men jag vågar inte.
Mitt ex har ett jävla humör och det känns som om det inte är läge att reta upp henne trots att det har gått flera år sedan jag lämnade henne.
Eftersom min ambition är att leva ett så enkelt liv som möjligt så föredrar jag att vara god vän med mitt ex. Jag tror att livet blir så mycket enklare då.
Goda vänner gör livet enklare.
Ovänner försvårar livet.
Vad fan vill jag ha sagt med denna text egentligen? Ja inte vet jag, sitter här bara och går på tomgång i brist på bättre sysselsättning under tiden som tvätten håller på att torka nere i tvättstugan.
Jag hade två val, antingen sitta nere i torkrummet och hålla tvätten sällskap eller gå upp till min lägenhet och sätta mig vid min dator.
Det var ett enkelt val.
Jag kör på och du får gärna läsa vidare om du vill.
Jag är nog den mest klantiga och otekniska människa som finns. Född med två vänsterhänder och kan inte ens hyvla en planka slät eller slå i en spik utan att det slutar med okontrollerade raseriutbrott och förstört helghumör. Det är helt enkelt ingen idé att jag ens försöker.
Jag är en man som t o m lyckades bli kryssad i träslöjden när jag gick i skolan vilket är en bedrift i sig självt med tanke på att man bara behövde vara närvarande för att få en etta, lägsta betyg på den tiden alltså.
Jag har alltså en hel del erfarenhet av hantverksjobb fast från den andra sidan så att säga. Jag är någon slags motpol, en antimateria till Martin Timell.
Inte nog med att jag saknar anlag för att fixa, reparera, bygga och förbättra, jag är inte ens intresserad av att försöka lära mig. Hela mitt innersta väsen spjärnar emot, jag vill inte kunna snickra ihop en blomlåda eller lägga takpannor. Det är tråkigt. Det är dumt. Det är jobbigt.
Det finns en anledning till att jag har valt att bosätta mig i en etta med kokvrå.
Det första som slår mig är tapetsering. Inget knäcker ett självförtroende så bra som lite tapetsering (Skulle i så fall vara lite tjärpappsjobb). En dag tillsammans med tapetklister, spackel och mönstrade tapeter brukar ta ned de flesta männen på jorden igen.
Detta är alltså ett jobb som ni absolut bör överlåta åt kunnigt yrkesfolk. Får er fru för sig att tapeterna börjar se lite gulnade ut i vardagsrummet så säg ingenting, ring direkt till en målerifirma. Det är det enda ni kan göra i det här läget för ni kan ge er fan på att om er fru har fått för sig att hon vill ha nya tapeter, då blir det nya tapeter. Frågan är bara om du vill ha det på det svåra eller enkla sättet.
Det svåra sättet är att Du tar på dig jobbet som tapetserare.
Det börjar dåligt och slutar värre. Tapeterna kommer snett, de passar inte in i varandra och när du äntligen har fått en våd att hänga rakt så upptäcker du något som buktar ut innanför tapeten, en väggkontakt.
Du får börja om.
Limmet rinner, du råkar kleta in spackel i både öron och hår, du ramlar baklänges när du ska hänga upp en våd, sopar skallen i ett element så att du ser solar och planeter och mitt uppe i alltihop så ropar din fru på dig:
-"Nu måste du komma och hjälpa mig med att bära in maten! Sitter du och super och porrsurfar nu igen? Du tänker bara på dig själv som vanligt! Hur vore det om du började göra lite nytta på helgerna istället för att bara ägna dig åt dina intressen? Det är bara du, du, och du hela tiden!"
Nu jävlar får det vara nog. Du behöver inte den här skiten. Du blir förbannad och börjar kasta spackelspadar, hinkar med lim och rullar med femmans sandpapper runt omkring dig.
När du står där ute på gården och kommer på dig själv med att elda upp strukturtapeter för tusentals kronor i ren ilska så blir du ännu mer förbannad och går in i huset igen och skickar på din fru en jävla smäll i brist på annat.
Nu är cirkusen igång, nu har alla proppar i skallen gått på dig och det brinner i elskåpet. Frugan blir hysterisk, ringer efter svärfar, hotar med skilsmässa och helt plötsligt så erkänner hon att hon faktiskt var otrogen den där gången när hon sade att hon var på kvällskurs i portugisiska.
När du står där med svetten rinnande och röken bolmande ur öronen och med en nyvunnen kunskap om hur det känns att få veta att din fru har blivit sodomerad av en storkukad portugisisk ABF-lärare så känns det inte bra. Det var inte så här du hade tänkt dig helgen.
Folk som har fått för sig att de ska reparera, fixa och bygga är ofta villaägare och om villaägaren råkar vara man så får han alltid för sig att ha grillfest i trädgården så fort det har blivit grönt på träden.
Har man grillfest så krävs det både grill och kol och just detta kol är ofta en källa till besvär för villaägare. Påsar med kol är ofta ett helvete att öppna. Det går helt enkelt inte och för att inte göra dig till åtlöje inför dina polare och deras fruar så ska du inte ens försöka öppna påsen.
Det sitter i och för sig ett snöre på sidan och enligt instruktionerna så ska påsen öppna sig bara du drar lite lätt i detta snöre.
Ren magi.
Magi fungerar inte så tänk inte ens tanken.
Glöm snöret.
Om du nu skulle försöka så slutar det bara med att du blir förbannad och står och hoppar och stampar över fanskapet med resultat att påsen spricker, det sprutar kolbriketter överallt och lilla frun börjar stortjuta. Hela grillkvällen är förstörd.
Alla dina polares fruar och flickvänner stöter varandra i sidorna med armbågarna och fnittrar åt dig. Du ber alla dra åt helvete och går in i garaget och super dig dyngrak och sedan slutar kvällen med känt resultat - Polishämtning och ett kommande åtal rörande våldsamt motstånd och våld mot tjänsteman.
Nej, dränk istället in hela påsen med bensin utan att öppna den. Rikligt med bensin ska det vara, minst ett par liter. Pressa sedan ned den i grillen, lägg över gallret och släng sedan på en tändsticka.
Nu bör du ha en fin brasa som räcker hela sommarnatten.
Fönster är något som många villaägare vill byta. Det är säkert en god idé om de bara lät någon annan göra det, varför inte en snickare eller glasmästare? Då skulle de slippa alla extrakostnader, olyckor och skadeglada grannar som står bakom gardinerna och fnissar när du för tredje gången kör hammaren rakt igenom den nya fönsterrutan istället för att träffa spiken.
En polare till mig som bor i ett litet villaområde i Dalsland skulle sätta in nya fönsterramar på övervåningen i sitt hus. Inifrån. Han lyckades faktiskt med konststycket att putta ut varenda ny fönsterram med glasruta och allt rakt ned i backen till alla grannars stora förtjusning.
Det finns inte en enda drulleförsäkring som täcker dylikt beteende. Det slutade med att polaren till slut fick ta ett Finaxlån för att betala den inhyrda glasmästaren.
Alla villaägare känner sig någon gång som en fullt utbildad elektriker.
Oftast vet de inte var huvudströmbrytaren sitter. De känner inte ens till att det finns något sådant.
-"Men det var fan vad ljuset flimrar, har den förbannade dimmern börjat krångla igen?"
Det är dags för lite felsökning.
När de har brutit sönder dyr armatur och gjort en rejäl översyn av elskåpet - vilket betyder att de har knackat sönder alla inre och yttre delar med en kulhammare - så slocknar ljuset totalt. Hela villan försänks i mörker och det är nu det börjar bli farligt. Det är nu mannen i hushållet i ren desperation börjar köra in skruvmejslar och stämjärn i varenda väggkontakt som finns i huset.
-"Vad i helvete är det för fel? Snart börjar ju Äntligen Hemma på TV!"
Han rotar runt och ger sig inte förräns han har lyckats skicka flera tusen volt genom kroppen.
Där har ni förklaringen till varför försäkringsbolagens statistik visar på att de flesta svåra olyckor och dödsfall inträffar i hemmen.
Ja, och där har ni även en förklaring (av många) till att jag föredrar att bo i lägenhet.
Mitt ex ville bo i radhus och utan att jag visste hur det gick till så stod jag helt plötsligt i en äcklig liten trädgårdstäppa med radhuslån, idioter till grannar och gräsklippare - En gräsklippare som jag inte ens visste hur jag skulle starta.
Jag stod en solig sommarmorgon och glodde upp i skyn och kände att jag höll på att mista förståndet.
Jag ville inte ens klippa gräset och det var ändå ett av mina mindre problem. Jag hade skulder på ett boende och liv som jag inte vill ha.
Jag hade varit på god väg att bli vän med mig själv, nu var jag istället tvungen att sköta ett jobb som jag hatade för att kunna betala av på lån till något jag inte ville ha.
Jag hade inte bara givit upp mina drömmar och min hobby. Jag var även på god väg att bli en alldeles vanlig Tråkig Gubbe av stora mått.
Min sambo kom ut och frågade hur det var med mig.
-"Det här går inte."
Sade jag med tung, ödesmättad och sorgsen röst.
-"Visst gör det. Det är bara att rycka i snöret så startar gräsklipparen."
Sade hon.
-"Jag menade inte gräsklipparen."
Sade jag och sedan gick jag ut på gatan och vandrade därifrån samtidigt som jag hörde hur gräsklippare efter gräsklippare startade i trädgårdarna.
Tack vare sina välbärgade föräldrar så kunde min sambo lösa ut mig från lånen och jag är idag helt skuld- och besvärsfri. Jag sitter numer i min lilla etta och kan ägna mig åt mina små harmlösa hobbies igen utan några som helst krav.
Jag drömmer fortfarande.
Jag lever.
Mitt ex drömde om att kunna försörja sig som barnboksförfattare och enligt mig så var hon bra på det. Hon hade talangen. Jag tror att hon kunde ha fixat det.
Idag så jobbar hon som socialassistent. Hennes jobb går ut på att bevilja bidrag från en krympande budget och dagarna i ända bli hotad av stadens missbrukare.
Jag skulle vilja fråga henne om det verkligen var detta hon drömde om som liten flicka men jag vågar inte.
Mitt ex har ett jävla humör och det känns som om det inte är läge att reta upp henne trots att det har gått flera år sedan jag lämnade henne.
Eftersom min ambition är att leva ett så enkelt liv som möjligt så föredrar jag att vara god vän med mitt ex. Jag tror att livet blir så mycket enklare då.
Goda vänner gör livet enklare.
Ovänner försvårar livet.
Vad fan vill jag ha sagt med denna text egentligen? Ja inte vet jag, sitter här bara och går på tomgång i brist på bättre sysselsättning under tiden som tvätten håller på att torka nere i tvättstugan.
Jag hade två val, antingen sitta nere i torkrummet och hålla tvätten sällskap eller gå upp till min lägenhet och sätta mig vid min dator.
Det var ett enkelt val.
Jag kör på och du får gärna läsa vidare om du vill.
Jag är nog den mest klantiga och otekniska människa som finns. Född med två vänsterhänder och kan inte ens hyvla en planka slät eller slå i en spik utan att det slutar med okontrollerade raseriutbrott och förstört helghumör. Det är helt enkelt ingen idé att jag ens försöker.
Jag är en man som t o m lyckades bli kryssad i träslöjden när jag gick i skolan vilket är en bedrift i sig självt med tanke på att man bara behövde vara närvarande för att få en etta, lägsta betyg på den tiden alltså.
Jag har alltså en hel del erfarenhet av hantverksjobb fast från den andra sidan så att säga. Jag är någon slags motpol, en antimateria till Martin Timell.
Inte nog med att jag saknar anlag för att fixa, reparera, bygga och förbättra, jag är inte ens intresserad av att försöka lära mig. Hela mitt innersta väsen spjärnar emot, jag vill inte kunna snickra ihop en blomlåda eller lägga takpannor. Det är tråkigt. Det är dumt. Det är jobbigt.
Det finns en anledning till att jag har valt att bosätta mig i en etta med kokvrå.
Det första som slår mig är tapetsering. Inget knäcker ett självförtroende så bra som lite tapetsering (Skulle i så fall vara lite tjärpappsjobb). En dag tillsammans med tapetklister, spackel och mönstrade tapeter brukar ta ned de flesta männen på jorden igen.
Detta är alltså ett jobb som ni absolut bör överlåta åt kunnigt yrkesfolk. Får er fru för sig att tapeterna börjar se lite gulnade ut i vardagsrummet så säg ingenting, ring direkt till en målerifirma. Det är det enda ni kan göra i det här läget för ni kan ge er fan på att om er fru har fått för sig att hon vill ha nya tapeter, då blir det nya tapeter. Frågan är bara om du vill ha det på det svåra eller enkla sättet.
Det svåra sättet är att Du tar på dig jobbet som tapetserare.
Det börjar dåligt och slutar värre. Tapeterna kommer snett, de passar inte in i varandra och när du äntligen har fått en våd att hänga rakt så upptäcker du något som buktar ut innanför tapeten, en väggkontakt.
Du får börja om.
Limmet rinner, du råkar kleta in spackel i både öron och hår, du ramlar baklänges när du ska hänga upp en våd, sopar skallen i ett element så att du ser solar och planeter och mitt uppe i alltihop så ropar din fru på dig:
-"Nu måste du komma och hjälpa mig med att bära in maten! Sitter du och super och porrsurfar nu igen? Du tänker bara på dig själv som vanligt! Hur vore det om du började göra lite nytta på helgerna istället för att bara ägna dig åt dina intressen? Det är bara du, du, och du hela tiden!"
Nu jävlar får det vara nog. Du behöver inte den här skiten. Du blir förbannad och börjar kasta spackelspadar, hinkar med lim och rullar med femmans sandpapper runt omkring dig.
När du står där ute på gården och kommer på dig själv med att elda upp strukturtapeter för tusentals kronor i ren ilska så blir du ännu mer förbannad och går in i huset igen och skickar på din fru en jävla smäll i brist på annat.
Nu är cirkusen igång, nu har alla proppar i skallen gått på dig och det brinner i elskåpet. Frugan blir hysterisk, ringer efter svärfar, hotar med skilsmässa och helt plötsligt så erkänner hon att hon faktiskt var otrogen den där gången när hon sade att hon var på kvällskurs i portugisiska.
När du står där med svetten rinnande och röken bolmande ur öronen och med en nyvunnen kunskap om hur det känns att få veta att din fru har blivit sodomerad av en storkukad portugisisk ABF-lärare så känns det inte bra. Det var inte så här du hade tänkt dig helgen.
Folk som har fått för sig att de ska reparera, fixa och bygga är ofta villaägare och om villaägaren råkar vara man så får han alltid för sig att ha grillfest i trädgården så fort det har blivit grönt på träden.
Har man grillfest så krävs det både grill och kol och just detta kol är ofta en källa till besvär för villaägare. Påsar med kol är ofta ett helvete att öppna. Det går helt enkelt inte och för att inte göra dig till åtlöje inför dina polare och deras fruar så ska du inte ens försöka öppna påsen.
Det sitter i och för sig ett snöre på sidan och enligt instruktionerna så ska påsen öppna sig bara du drar lite lätt i detta snöre.
Ren magi.
Magi fungerar inte så tänk inte ens tanken.
Glöm snöret.
Om du nu skulle försöka så slutar det bara med att du blir förbannad och står och hoppar och stampar över fanskapet med resultat att påsen spricker, det sprutar kolbriketter överallt och lilla frun börjar stortjuta. Hela grillkvällen är förstörd.
Alla dina polares fruar och flickvänner stöter varandra i sidorna med armbågarna och fnittrar åt dig. Du ber alla dra åt helvete och går in i garaget och super dig dyngrak och sedan slutar kvällen med känt resultat - Polishämtning och ett kommande åtal rörande våldsamt motstånd och våld mot tjänsteman.
Nej, dränk istället in hela påsen med bensin utan att öppna den. Rikligt med bensin ska det vara, minst ett par liter. Pressa sedan ned den i grillen, lägg över gallret och släng sedan på en tändsticka.
Nu bör du ha en fin brasa som räcker hela sommarnatten.
Fönster är något som många villaägare vill byta. Det är säkert en god idé om de bara lät någon annan göra det, varför inte en snickare eller glasmästare? Då skulle de slippa alla extrakostnader, olyckor och skadeglada grannar som står bakom gardinerna och fnissar när du för tredje gången kör hammaren rakt igenom den nya fönsterrutan istället för att träffa spiken.
En polare till mig som bor i ett litet villaområde i Dalsland skulle sätta in nya fönsterramar på övervåningen i sitt hus. Inifrån. Han lyckades faktiskt med konststycket att putta ut varenda ny fönsterram med glasruta och allt rakt ned i backen till alla grannars stora förtjusning.
Det finns inte en enda drulleförsäkring som täcker dylikt beteende. Det slutade med att polaren till slut fick ta ett Finaxlån för att betala den inhyrda glasmästaren.
Alla villaägare känner sig någon gång som en fullt utbildad elektriker.
Oftast vet de inte var huvudströmbrytaren sitter. De känner inte ens till att det finns något sådant.
-"Men det var fan vad ljuset flimrar, har den förbannade dimmern börjat krångla igen?"
Det är dags för lite felsökning.
När de har brutit sönder dyr armatur och gjort en rejäl översyn av elskåpet - vilket betyder att de har knackat sönder alla inre och yttre delar med en kulhammare - så slocknar ljuset totalt. Hela villan försänks i mörker och det är nu det börjar bli farligt. Det är nu mannen i hushållet i ren desperation börjar köra in skruvmejslar och stämjärn i varenda väggkontakt som finns i huset.
-"Vad i helvete är det för fel? Snart börjar ju Äntligen Hemma på TV!"
Han rotar runt och ger sig inte förräns han har lyckats skicka flera tusen volt genom kroppen.
Där har ni förklaringen till varför försäkringsbolagens statistik visar på att de flesta svåra olyckor och dödsfall inträffar i hemmen.
Ja, och där har ni även en förklaring (av många) till att jag föredrar att bo i lägenhet.
*pustar ut*
Alltid lika underhållande läsning
