Den första drömmen hade jag när jag gick i sjuan tror jag.
Jag sprang på den mörka vägen hem. Eller så åkte jag spark då det var i vintern. Plötsligt hörst det från skogen ett vansinnigt avgrundsdjup. Det var så ondskefullt och så dåraktigt att jag inte kan beskriva det.
Jag började springa och sen vaknade jag. Jag såg aldrig vad som vrålade.
Det var mer ett skrik än ett vrål.
Den andra drömmen hadde jag precis förra veckan tror jag det var. Den kan fortfarande påverka mig men inte lika mycket.
Jag befann mig ute på ett öppet sommarfält som jag varit på förr uppe på en backe. Några bekanta var där. Plötsligt hörs rop och vi ser upp. På den klarblå himmelen med ett fåtal tunan moln så dyker ett guldfärgat ting upp. Ser ut som något sorts rymdskepp. Sen dyker ett annat upp. Folk pratar och sen plötsligt så gör skeppet något. En sekund efter så följer det andra i samma procedur och sen nästa och nästa. Jag såg inte så många men jag antar att de var fler. De ser ut som att något sorts guldmoln av guldglitter sugs mot dem. Folk ser misstänksamt och lite oroligt på. Tänk er obetydliga små människor som ser upp mot himmelen. Sen kommer eldstrålen. Ungefär ca 25 meter bred. Den bränner bara bort oss. Allt är så viktigt. Folk fattar inte vad som händer och chocken slår in för sent och många hinner inte undan. Jag springer upp för backen och precis när jag känner att elden ska till att förtära min kropp, precis när det känns som att jag ska förvandlas till aska så vaknar jag. Jag andas ut och är så lycklig. Sen kommer undrandet:
Varför skedde det? Vilka var de? Rymdvarelser? Varför varnade de inte? De skulle kunna kräva något? Ville de bara förinta oss? Är vi så obetydliga? Var fanns den högre makten? Jag somnade snabbt om och drömde inte mer den natten.
Jag sprang på den mörka vägen hem. Eller så åkte jag spark då det var i vintern. Plötsligt hörst det från skogen ett vansinnigt avgrundsdjup. Det var så ondskefullt och så dåraktigt att jag inte kan beskriva det.
Jag började springa och sen vaknade jag. Jag såg aldrig vad som vrålade.
Det var mer ett skrik än ett vrål.
Den andra drömmen hadde jag precis förra veckan tror jag det var. Den kan fortfarande påverka mig men inte lika mycket.
Jag befann mig ute på ett öppet sommarfält som jag varit på förr uppe på en backe. Några bekanta var där. Plötsligt hörs rop och vi ser upp. På den klarblå himmelen med ett fåtal tunan moln så dyker ett guldfärgat ting upp. Ser ut som något sorts rymdskepp. Sen dyker ett annat upp. Folk pratar och sen plötsligt så gör skeppet något. En sekund efter så följer det andra i samma procedur och sen nästa och nästa. Jag såg inte så många men jag antar att de var fler. De ser ut som att något sorts guldmoln av guldglitter sugs mot dem. Folk ser misstänksamt och lite oroligt på. Tänk er obetydliga små människor som ser upp mot himmelen. Sen kommer eldstrålen. Ungefär ca 25 meter bred. Den bränner bara bort oss. Allt är så viktigt. Folk fattar inte vad som händer och chocken slår in för sent och många hinner inte undan. Jag springer upp för backen och precis när jag känner att elden ska till att förtära min kropp, precis när det känns som att jag ska förvandlas till aska så vaknar jag. Jag andas ut och är så lycklig. Sen kommer undrandet:
Varför skedde det? Vilka var de? Rymdvarelser? Varför varnade de inte? De skulle kunna kräva något? Ville de bara förinta oss? Är vi så obetydliga? Var fanns den högre makten? Jag somnade snabbt om och drömde inte mer den natten.
