Citat:
Vad jag gör vet du föga om, röda lus. Men nu frågade jag var alla tuffa rödingar av hankön befinner sig när NMR kör sina aktioner? Varför är det bara små buppisar och gamla kärringar som törs konfrontera NMR numer?
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Vad jag gör vet du föga om, röda lus. Men nu frågade jag var alla tuffa rödingar av hankön befinner sig när NMR kör sina aktioner? Varför är det bara små buppisar och gamla kärringar som törs konfrontera NMR numer?
Citat:
Kanske för att de har en offentlig flygbladsutdelning en gång varannan månad i olika städer? Ni må inte ha ett liv men folk har mer liv än att varje helg vara beredd på att fem socialbidragstagare delar ut flygblad till folk som ändå inte vill ta emot det. Börja publicera var ni ska stå, ni kan köra dagen innan eller tom samma dag innan så ska vi nog se att ni slutar publicera var rätt snabbt
Såg att AFA har publicerat information om ännu en Näste 1 aktivist. Det roliga denna gången är att det är en person som jobbar på Ericsson med utveckla 5G.
https://antifa.se/2021/03/23/afa-stockholm-mattias-andree-5g-utvecklare-i-nmr/
Man är ju mest chockad att det är en människa som faktiskt har ett jobb, det är inte varje dag någon med ett jobb hängs ut från NMR. Nästa är väl frågan om han har tagit diskussionen om 5G med dina kamrater. Ericsson är bland de företagen som NMR har pekat ut som extra hemska och som stöttar den svenska regimen med övervakning av nationalister. Kan Mattias vara en false flag!?!?!?
https://antifa.se/2021/03/23/afa-stockholm-mattias-andree-5g-utvecklare-i-nmr/
Man är ju mest chockad att det är en människa som faktiskt har ett jobb, det är inte varje dag någon med ett jobb hängs ut från NMR. Nästa är väl frågan om han har tagit diskussionen om 5G med dina kamrater. Ericsson är bland de företagen som NMR har pekat ut som extra hemska och som stöttar den svenska regimen med övervakning av nationalister. Kan Mattias vara en false flag!?!?!?
Citat:
Kanske för att de har en offentlig flygbladsutdelning en gång varannan månad i olika städer? Ni må inte ha ett liv men folk har mer liv än att varje helg vara beredd på att fem socialbidragstagare delar ut flygblad till folk som ändå inte vill ta emot det. Börja publicera var ni ska stå, ni kan köra dagen innan eller tom samma dag innan så ska vi nog se att ni slutar publicera var rätt snabbt
Ge dig. I alla år tidigare har extremvänstern haft en ambulerande proffsmobb som rest land och rike runt för att gapa och kasta sten mot ”fascister”. Även vänsterextremister från andra länder som Danmark har deltagit. Så fort NMR hade flygbladsutdelning så gick mobildjungeltrumman varm och en kontingent av gaprödingar dök upp. Men sen några år tillbaka är det helt plötsligt bara hysteriska små tonårstjejer och äldre batikhäxor som deltar vid protester mot NMR. Möjligen syns någon enstaka spännblatte till.
Citat:
Ge dig. I alla år tidigare har extremvänstern haft en ambulerande proffsmobb som rest land och rike runt för att gapa och kasta sten mot ”fascister”. Även vänsterextremister från andra länder som Danmark har deltagit. Så fort NMR hade flygbladsutdelning så gick mobildjungeltrumman varm och en kontingent av gaprödingar dök upp. Men sen några år tillbaka är det helt plötsligt bara hysteriska små tonårstjejer och äldre batikhäxor som deltar vid protester mot NMR. Möjligen syns någon enstaka spännblatte till.
Då så, då är det väl bara att börja publicera var ni står så era sympatisörer får en chans att prata med motståndsmännen? Eller vad är ni rädda för?
Citat:
NMR kör väl på samma upplägg de gjort i många år. Extremvänstern förr hade då inga problem att lokalisera dem.
Del 1 av 11
Tänkte fortsätta med ett nytt inlägg där jag skall försöka ge ytterligare argument för att lägga ner NMR och Nordisk Styrka. Diskuterar också det möjliga scenariot att man i samband med detta beslutar sig för att se mellan fingrarna med utomrättsliga avrättningar av nazister i förebyggande syfte.
Diskussionen i det här inlägget blir rätt vid men jag landar ändå i slutändan i frågan om förbud mot NMR. Men kontexten blir rätt vid, tror dock att det behövs.
Jag har väl knackat på det här inlägget en dryg vecka och kommit på någon extragrej allteftersom. Så jag har inte kommit mig för att posta inlägget förrän nu. Och det här har ju inneburit att inlägget blivit VÄLDIGT långt. Det verkar som om jag kommer att behöva dela upp det i typ 11 postningar eller mer.
Skälet till att jag vill att nazisterna lägger ner sin verksamhet är att jag vill ha något slags lackmus-test på vad det egentligen är man är ute efter om nu det problem man från början hänvisade till (att nazister fick demonstrera 500 m från synagogor o dyl) när man tillsatte en kommitté som skulle ta fram ett juridiskt underlag för en förbudslagstiftning mot ”rasistiska organisationer” i praktiken försvunnit. Eftersom nazistiska organisationer har så pass liten maxpotential i ett land som Sverige är det svårt att tänka sig att det primära syftet på sikt skulle vara att förbjuda rent nazistiska organisationer. Men det skulle vara väldigt bra att få tydliggjort vad det är man faktiskt är ute efter.
De flesta NMR-anhängare tänker kanske i och för sig inte på hur realistisk tanken är att NMR skulle kunna ta makten (extremt osannolikt) och sedan tillåtas behålla den eller lyckas undvika någon slags ”förebyggande” Samson Option-variant (Israel atombombar ett nazistiskt Sverige vilket världen väl antagligen skulle säga ”jaha” om). Vet heller inte hur intresserade nazisterna är av dylika frågeställningar. Det viktiga är kanske att det här och nu är emotionellt tillfredsställande att försöka promota nazism. Även om det innebär betydande personliga uppoffringar. Kanske finns kanske också en känsla att om man offrar mycket för en helig sak så måste detta liksom ge något i längden. Det finns hos människan generellt en slags automatisk emotionell koppling mellan uppoffringar och resultat. Speciellt i religiösa eller pseudo-religiösa sammanhang. Offrar man till gudarna får man en belöning i detta livet eller livet efter detta. Den automatiska upplevda kopplingen offer-belöning finns även i andra sammanhang. Ibland kan denna upplevda koppling faktiskt gagna en individ, som t ex om vederbörande sparar för att längre fram få del av en uppskjuten belöning eller möjlighet att göra en investering som annars inte skulle ha varit möjlig. Detta är kanske också grunden till att det finns en så pass stark upplevd generell koppling mellan offer och belöning. Evolutionen har gynnat framväxten av en medfödd sådan psykologisk mekanism. Men ibland kan nog denna psykologiska mekanism spela den enskilde individen ett grymt spratt. Som t ex när folk inbillar sig att det ger något att stödja nazism.
Jag håller väl med om att denna psykologiska mekanism inte bara finns hos nazister. En modern, kristen människa kan t ex inbilla sig att han lättare kommer till himlen om han hejar på invandringen och offrar Sverige och svensk ekonomi på detta vis. Speciellt om den mediala miljön och församlingsmiljön med pastorn i spetsen ger den enskilde individen intrycket/känslan att det finns en sådan koppling. Jag gissar att de flesta moderna kristna attraheras av denna upplevda offer/belöning-koppling om den personliga uppoffringen inte är alltför påtaglig i vardagen. Få moderna kristna brukar t ex vilja bo i invandrartäta områden. Men ibland kan det finnas en upplevd koppling mellan offer och belöning även om de personliga uppoffringarna blir mer direkta och påtagliga. Om en modern kristen person t ex blir nedslagen eller våldtagen av en färgad invandrare som säger ”jävla svenne” eller ”jävla svennehora” så kan vederbörande få en stark upplevd belöning genom att förlåta detta beteende, både genom att samla upplevda ”skatter i himlen” och genom mer direkta emotionella belöningar i ett församlingssammanhang där individen inför en grupp under starka gruppemotioner får motta beundran från gruppen för sina uppoffringar. Vill minnas att man inom personaladministrativ psykologi i alla fall brukade kalla den här typen av emotionella belöningar från grupper eller chefer för ”strokes”. För ett starkt offer, som att bli nedslagen eller våldtagen torde det plinga till ordentligt i den emotionella kassakistan. Det blir väl som en riktig fullträff när man spelar flipper och det säger ”plirr”, ”plorr”, ”blirr” i en jättekakafoni. Även för väldigt sekulära individer kan en väldigt likartad mekanism finnas. Minns t ex en vänsterpartist i Örebro (tror jag det var) som inte ville anmäla en invandrare som hade våldtagit honom eftersom invandraren då skulle ha kunnat bli utvisas. I hans skalle sade det nog ”plirr”, ”plorr”, ”blirr” när han gottade sig åt de godhetspoäng han då inhöstade bland likasinnade.
Den mentala bakdörren med kopplingen offer-belöning kan ibland ta sig extrema uttryck även i en bredare grupp människor som inte skiljer sig alltför mycket från snittindividens mentala profil. Ett bra exempel är när uppåt 1000 amerikanska medlemmar av Jim Jones pingst-kommunistisk-antirasistiska församling begick massjälvmord i Guyana år 1978. De tog kål på både sig själva och sina barn efter att Jim Jones sagt åt dem att göra detta. Begick de självmord skulle de hamna i himlen. De flesta av församlingsmedlemmarna åtlydde pastor Jim Jones uppmaning. En minoritet lydde honom inte. I ett genomsnittligt urval av människor hade det väl kanske varit litet svårare att åstadkomma samma benägenhet att köpa kopplingen självmord-belöning, i alla fall om hjärntvätten inte skett sedan barnsben. För en bredare allmänhet blir det lättare att köpa kopplingen offer-belöning om någon annan som man kan identifiera sig med får utföra offerbiten. Ett exempel på hur detta kan funka är att andra vita människor som utseendemässigt påminner någorlunda om en själv åsamkas ekonomiska förluster genom att få avstå ekonomiska medel till t ex svarta eller judar eller utsätts för misshandel, förödmjukelse eller död. Ett bra exempel är om en vit boerfamilj på en bondgård i Sydafrika dör p g a en räd utförd av en svart grupp med skjutvapen och militär störningsutrustning (så att de inte kan kalla på hjälp, rätt vanligt vid räderna tydligen). Detta blir då ett offer för något högre gott och man kan plocka poäng i himlen eller hos en upplevd bredare allmänhet genom godkänna detta som ett nödvändigt ont eller som något man inte bör uppmana de svarta ledarna i Sydafrika att ingripa mot (vilket man heller inte gör). På ett – hittills i alla fall – lindrigare plan kan individer med ”svenskt” utseende som utsätts för negativa konsekvenser av mångkulturen socialt, ekonomiskt eller mer påtagligt fysiskt ge positiva stimuli hos en individ som vill plocka poäng i himlen, bland en upplevd allmänhet eller bland de som ”räknas”. Det blir ett bekvämt ställföreträdande lidande. Detta påminner litet om tänket med ställföreträdande lidande genom att Jesus Kristus som dog på korset för att sona människornas synder. Man inhöstar belöningar med relativt liten motprestation genom andras ställföreträdande lidande. Men varianten att plocka poäng genom mer påtagliga personliga uppoffringar finns ju också och kan existera parallellt med ställföreträdande lidande/uppoffringar.
(Kan väl tillägga att offer-belöningsmekanismen nog skulle finnas kvar även utan kristendomen och att detta inlägg inte skall ses som ett angrepp på kristendomen i sig. Däremot sticker jag inte under stol med att mina åsikter är inkompatibla med typ 95 % av de olika moderna tolkningarna av kristendom. Många äldre varianter av ersättningsteologi går nog bra att kombinera med vad jag förfäktar. Mina åsikter torde nog vara lättare att kombinera med många sådana äldre teologi-varianter än moderna mainstreampolitiska åsikter. Det man möjligen skulle kunna hävda vara ett problem med kristendomen är att det är för lätt att tolka den på ett utpräglat självdestruktivt sätt helt i onödan. Men är detta ett tillkortakommande hos religionen i sig eller hos utövaren av religionen? Eller hos religiösa ledare?)
Tyvärr finns den automatiska psykologiska kopplingen offer-belöning också i hög grad bland svenska nationalister.
Nazister och andra radikalnationalister som gör meningslösa personliga offer i form att bli nedslagna, få huset nedbränt eller få sparken får väl inte riktigt samma typ av emotionella belöning som en godhetssignalerande mainstream-människa även om det väl också här handlar om att individen lurar sig när det gäller kopplingen offer-belöning, att en uppoffring av något slag liksom måste ge någon slags belöning. Kanske kan uppskattning från kamrater i ett nazistiskt kluster i viss mån fungera på samma sätt som den upplevda belöningen från en bredare allmänhet och mäktiga personer för en typisk godhetssignalerare. Men i vilket fall som helst finns där alltså hos nazister en slags psykologisk belöningsmekanism som i alla fall ofta kompenserar upp för det offer vederbörande gjort och som gör att individen i fråga förtränger frågeställningen om huruvida detta kan vara fråga om meningslösa offer eller inte. I många fall blir i och för sig offret så pass stort att det blir svårt att kompensera upp detta emotionellt i tillräcklig grad. Men en hel del fortsätter med det meningslösa offrandet. Man intalar sig att det liksom måste ge något. Och detta även om vi som i dagens Sverige i mars 2021 ser uppenbara möjliga negativa sidoeffekter på övriga samhället, som t ex att man underlättar för motståndaren att flytta fram positionerna ytterligare med ny lagstiftning med kamp mot ”nazism” som förevändning.
FORTSÄTTNING NEDAN
Tänkte fortsätta med ett nytt inlägg där jag skall försöka ge ytterligare argument för att lägga ner NMR och Nordisk Styrka. Diskuterar också det möjliga scenariot att man i samband med detta beslutar sig för att se mellan fingrarna med utomrättsliga avrättningar av nazister i förebyggande syfte.
Diskussionen i det här inlägget blir rätt vid men jag landar ändå i slutändan i frågan om förbud mot NMR. Men kontexten blir rätt vid, tror dock att det behövs.
Jag har väl knackat på det här inlägget en dryg vecka och kommit på någon extragrej allteftersom. Så jag har inte kommit mig för att posta inlägget förrän nu. Och det här har ju inneburit att inlägget blivit VÄLDIGT långt. Det verkar som om jag kommer att behöva dela upp det i typ 11 postningar eller mer.
Skälet till att jag vill att nazisterna lägger ner sin verksamhet är att jag vill ha något slags lackmus-test på vad det egentligen är man är ute efter om nu det problem man från början hänvisade till (att nazister fick demonstrera 500 m från synagogor o dyl) när man tillsatte en kommitté som skulle ta fram ett juridiskt underlag för en förbudslagstiftning mot ”rasistiska organisationer” i praktiken försvunnit. Eftersom nazistiska organisationer har så pass liten maxpotential i ett land som Sverige är det svårt att tänka sig att det primära syftet på sikt skulle vara att förbjuda rent nazistiska organisationer. Men det skulle vara väldigt bra att få tydliggjort vad det är man faktiskt är ute efter.
De flesta NMR-anhängare tänker kanske i och för sig inte på hur realistisk tanken är att NMR skulle kunna ta makten (extremt osannolikt) och sedan tillåtas behålla den eller lyckas undvika någon slags ”förebyggande” Samson Option-variant (Israel atombombar ett nazistiskt Sverige vilket världen väl antagligen skulle säga ”jaha” om). Vet heller inte hur intresserade nazisterna är av dylika frågeställningar. Det viktiga är kanske att det här och nu är emotionellt tillfredsställande att försöka promota nazism. Även om det innebär betydande personliga uppoffringar. Kanske finns kanske också en känsla att om man offrar mycket för en helig sak så måste detta liksom ge något i längden. Det finns hos människan generellt en slags automatisk emotionell koppling mellan uppoffringar och resultat. Speciellt i religiösa eller pseudo-religiösa sammanhang. Offrar man till gudarna får man en belöning i detta livet eller livet efter detta. Den automatiska upplevda kopplingen offer-belöning finns även i andra sammanhang. Ibland kan denna upplevda koppling faktiskt gagna en individ, som t ex om vederbörande sparar för att längre fram få del av en uppskjuten belöning eller möjlighet att göra en investering som annars inte skulle ha varit möjlig. Detta är kanske också grunden till att det finns en så pass stark upplevd generell koppling mellan offer och belöning. Evolutionen har gynnat framväxten av en medfödd sådan psykologisk mekanism. Men ibland kan nog denna psykologiska mekanism spela den enskilde individen ett grymt spratt. Som t ex när folk inbillar sig att det ger något att stödja nazism.
Jag håller väl med om att denna psykologiska mekanism inte bara finns hos nazister. En modern, kristen människa kan t ex inbilla sig att han lättare kommer till himlen om han hejar på invandringen och offrar Sverige och svensk ekonomi på detta vis. Speciellt om den mediala miljön och församlingsmiljön med pastorn i spetsen ger den enskilde individen intrycket/känslan att det finns en sådan koppling. Jag gissar att de flesta moderna kristna attraheras av denna upplevda offer/belöning-koppling om den personliga uppoffringen inte är alltför påtaglig i vardagen. Få moderna kristna brukar t ex vilja bo i invandrartäta områden. Men ibland kan det finnas en upplevd koppling mellan offer och belöning även om de personliga uppoffringarna blir mer direkta och påtagliga. Om en modern kristen person t ex blir nedslagen eller våldtagen av en färgad invandrare som säger ”jävla svenne” eller ”jävla svennehora” så kan vederbörande få en stark upplevd belöning genom att förlåta detta beteende, både genom att samla upplevda ”skatter i himlen” och genom mer direkta emotionella belöningar i ett församlingssammanhang där individen inför en grupp under starka gruppemotioner får motta beundran från gruppen för sina uppoffringar. Vill minnas att man inom personaladministrativ psykologi i alla fall brukade kalla den här typen av emotionella belöningar från grupper eller chefer för ”strokes”. För ett starkt offer, som att bli nedslagen eller våldtagen torde det plinga till ordentligt i den emotionella kassakistan. Det blir väl som en riktig fullträff när man spelar flipper och det säger ”plirr”, ”plorr”, ”blirr” i en jättekakafoni. Även för väldigt sekulära individer kan en väldigt likartad mekanism finnas. Minns t ex en vänsterpartist i Örebro (tror jag det var) som inte ville anmäla en invandrare som hade våldtagit honom eftersom invandraren då skulle ha kunnat bli utvisas. I hans skalle sade det nog ”plirr”, ”plorr”, ”blirr” när han gottade sig åt de godhetspoäng han då inhöstade bland likasinnade.
Den mentala bakdörren med kopplingen offer-belöning kan ibland ta sig extrema uttryck även i en bredare grupp människor som inte skiljer sig alltför mycket från snittindividens mentala profil. Ett bra exempel är när uppåt 1000 amerikanska medlemmar av Jim Jones pingst-kommunistisk-antirasistiska församling begick massjälvmord i Guyana år 1978. De tog kål på både sig själva och sina barn efter att Jim Jones sagt åt dem att göra detta. Begick de självmord skulle de hamna i himlen. De flesta av församlingsmedlemmarna åtlydde pastor Jim Jones uppmaning. En minoritet lydde honom inte. I ett genomsnittligt urval av människor hade det väl kanske varit litet svårare att åstadkomma samma benägenhet att köpa kopplingen självmord-belöning, i alla fall om hjärntvätten inte skett sedan barnsben. För en bredare allmänhet blir det lättare att köpa kopplingen offer-belöning om någon annan som man kan identifiera sig med får utföra offerbiten. Ett exempel på hur detta kan funka är att andra vita människor som utseendemässigt påminner någorlunda om en själv åsamkas ekonomiska förluster genom att få avstå ekonomiska medel till t ex svarta eller judar eller utsätts för misshandel, förödmjukelse eller död. Ett bra exempel är om en vit boerfamilj på en bondgård i Sydafrika dör p g a en räd utförd av en svart grupp med skjutvapen och militär störningsutrustning (så att de inte kan kalla på hjälp, rätt vanligt vid räderna tydligen). Detta blir då ett offer för något högre gott och man kan plocka poäng i himlen eller hos en upplevd bredare allmänhet genom godkänna detta som ett nödvändigt ont eller som något man inte bör uppmana de svarta ledarna i Sydafrika att ingripa mot (vilket man heller inte gör). På ett – hittills i alla fall – lindrigare plan kan individer med ”svenskt” utseende som utsätts för negativa konsekvenser av mångkulturen socialt, ekonomiskt eller mer påtagligt fysiskt ge positiva stimuli hos en individ som vill plocka poäng i himlen, bland en upplevd allmänhet eller bland de som ”räknas”. Det blir ett bekvämt ställföreträdande lidande. Detta påminner litet om tänket med ställföreträdande lidande genom att Jesus Kristus som dog på korset för att sona människornas synder. Man inhöstar belöningar med relativt liten motprestation genom andras ställföreträdande lidande. Men varianten att plocka poäng genom mer påtagliga personliga uppoffringar finns ju också och kan existera parallellt med ställföreträdande lidande/uppoffringar.
(Kan väl tillägga att offer-belöningsmekanismen nog skulle finnas kvar även utan kristendomen och att detta inlägg inte skall ses som ett angrepp på kristendomen i sig. Däremot sticker jag inte under stol med att mina åsikter är inkompatibla med typ 95 % av de olika moderna tolkningarna av kristendom. Många äldre varianter av ersättningsteologi går nog bra att kombinera med vad jag förfäktar. Mina åsikter torde nog vara lättare att kombinera med många sådana äldre teologi-varianter än moderna mainstreampolitiska åsikter. Det man möjligen skulle kunna hävda vara ett problem med kristendomen är att det är för lätt att tolka den på ett utpräglat självdestruktivt sätt helt i onödan. Men är detta ett tillkortakommande hos religionen i sig eller hos utövaren av religionen? Eller hos religiösa ledare?)
Tyvärr finns den automatiska psykologiska kopplingen offer-belöning också i hög grad bland svenska nationalister.
Nazister och andra radikalnationalister som gör meningslösa personliga offer i form att bli nedslagna, få huset nedbränt eller få sparken får väl inte riktigt samma typ av emotionella belöning som en godhetssignalerande mainstream-människa även om det väl också här handlar om att individen lurar sig när det gäller kopplingen offer-belöning, att en uppoffring av något slag liksom måste ge någon slags belöning. Kanske kan uppskattning från kamrater i ett nazistiskt kluster i viss mån fungera på samma sätt som den upplevda belöningen från en bredare allmänhet och mäktiga personer för en typisk godhetssignalerare. Men i vilket fall som helst finns där alltså hos nazister en slags psykologisk belöningsmekanism som i alla fall ofta kompenserar upp för det offer vederbörande gjort och som gör att individen i fråga förtränger frågeställningen om huruvida detta kan vara fråga om meningslösa offer eller inte. I många fall blir i och för sig offret så pass stort att det blir svårt att kompensera upp detta emotionellt i tillräcklig grad. Men en hel del fortsätter med det meningslösa offrandet. Man intalar sig att det liksom måste ge något. Och detta även om vi som i dagens Sverige i mars 2021 ser uppenbara möjliga negativa sidoeffekter på övriga samhället, som t ex att man underlättar för motståndaren att flytta fram positionerna ytterligare med ny lagstiftning med kamp mot ”nazism” som förevändning.
FORTSÄTTNING NEDAN
__________________
Senast redigerad av Larmknappen 2021-03-24 kl. 00:45.
Senast redigerad av Larmknappen 2021-03-24 kl. 00:45.
Del 2 av 11
FORTS
Mitt intryck är också att man inom den judiska sfären är mindre handikappad av meningslöst offertänk. Detta kan vara en slags evolutionär fördel för den judiska gruppen som ger dem en konkurrensfördel. De har en offervilja, men den tillämpas rationellt. De stred oerhört tappert mot egyptierna i kriget 1973. Minns en väg som ledde mot egyptiska positioner och som kantades av en väldig massa utbrända israeliska stridsvagnar. De verkar ha kört på trots medvetenhet om en stark medvetenhet om att de sannolikhet skulle dö men belöningen var att de sannolikt skulle lyckas bryta igenom till slut om de var tillräckligt många.
De verkar också vara beredda att ta kalkylerade risker om oddsen är relativt hyggliga. 2:a världskriget är ett bra exempel. Hitler tog en betydligt större risk p g a betydligt sämre odds från start (mindre befolkningsunderlag, mindre potentiell industriell maxkapacitet, befintlig storlek på krigsmakt etc). Man kan också notera skillnaden i rationellt tänk mellan kategorin judiska kärnfysiker och tyska kärnfysiker vid krigets början. Någon vecka innan 2:a världskrigets utbrott skickade några judiska kärnforskare ett brev som de lät Albert Einstein underteckna till USA:s president Roosevelt där de uppmanade honom att omedelbart satsa stora resurser på att utveckla ett nytt vapen – atombomben. USA:s regering följde omedelbart denna uppmaning och började genast satsa stora pengar på att utveckla ett atomvapen. I Tyskland höll några tyska kärnforskare några veckor efter krigets utbrott en konferens där man diskuterade möjligheten att bygga ett atomvapen. Man skickade dock inget brev till Hitler som de amerikansk-judiska forskarna med Einstein i spetsen hade gjort när de skickade brev till Roosevelt. Man gjorde i stort sett ingenting under kriget för att påtala de enorma investeringar som skulle krävas om man på allvar ville ha fram ett atomvapen. I stället for Werner Heisenberg, den mest namnkunnige bland dessa forskare, till Danmark och Niels Bohr för att förklara hur oetiska atomvapen var.
Bland de mer inbitna nazisterna ogillade man Werner Heisenbergs kärnforskning före kriget. Hans forskning var nämligen ”judisk” eftersom Einstein bidragit med en del forskningsresultat i denna sfär. I stället ansåg man att alla forskare borde underkasta sig den s k isteorin som lagts fram av en nazistisk forskare. Att stödja isteorin var ett tvång fram till någon gång under 1940 även om tyska forskare diskret tilläts att samtidigt pyssla med ”judisk” kärnfysik.
I praktiken kan man väl säga att Tyskland redan hade förlorat kriget innan man påbörjade operation Barbarossa år 1941 och anföll Sovjetunionen. Även om man hade haft tur och besegrat Sovjet (t ex genom att ha sytt upp vinterkläder, ha smörjmedel anpassade till sträng kyla, ha byggt fler stridsvagnar i stället för Tirpitz och Bismarck, skickat ritningar på Fischer-Tropsch-anläggningar som kunde göra drivmedel av kol till Japan så att de slapp gå i krig med Storbritannien i Sydostasien, lyckats få japanerna att bygga tunga stridsvagnar så att de kunde kriga med Sovjet i Asien så att de inte kunde skicka trupper från Asien till slaget om Moskva o s v) så hade ändå kriget varit förlorat hur tappert fanatiska soldater i Liebstandarte Adolf Hitler m fl än kämpat.
Nyckeln till tysk seger var inte hur mycket soldaterna offrade sig personligen på slagfältet. I efterhand kan vi konstatera att den offerbiten egentligen var helt meningslös. Nyckeln hade i stället varit att få en högre andel av den tyska befolkningen med sig. Med ett stöd på nästan noll bland typiska intellektuella så var ju risken stor att ingen tysk kärnforskare skulle slå larm ordentligt förrän det var för sent. Min intryck är att du hade en högre andel procentuellt stöd för den judiska saken (sionism, preventiv krigföring etc) bland judiska intellektuella i USA och Storbritannien än du hade stöd för den tyska saken (motsvarighet till sionism = sparka ut judar från Tyskland och ta deras egendom på samma sätt som man sparkade ut palestinier ur Palestina/Israel och tog deras egendom samt ”preventiv” krigföring etc) bland tyska intellektuella. Nazismen hade inte lyckats vinna legitimitet för sin sak i denna samhällskategori. Man verkade heller inte bry sig om detta problem. Man verkade snarare vilja provocera och förarga dem med grejer som isteorin. Werner Heisenberg, Tysklands främste forskare inom atomfysik-området blev t o m i viss mån förföljd för sin ”judiska” forskning innan Heisenbergs mor via kontakter lyckats få chefen för SS, Heinrich Himmler, att ingripa. Nazism verkar aldrig ha gått ut på att tänka konsekvent rationellt och slugt. Nazismen byggde på emotioner och att emotionellt påverka framför allt de lägre skikten i samhället genom visuella intryck och kanske också i viss mån ljudintryck. Utan symbolvärlden och de visuella intrycken är nog f ö nazismen rätt handikappad.
Men i vilket fall som helst tror jag att man kan konstatera att nazismen innebär en större risk att en anhängare gör meningslösa offer av irrationella, emotionella skäl än att en judisk anhängare av judendom eller sionism gör motsvarande meningslösa offer. Detta är en av de psykologiska fördelar jag antar att den judiska sfären haft från start vid en jämförelse med olika antagonister som t ex europeiska radikalnationalister och palestinier som spränger sig själva i luften. När palestinier spränger sig själva i luften tycker bara allmänheten i Väst att de är fanatiska och knäppa i skallen. De vinner ingen sympati på detta vis eller försvårar på något sätt för sionismen på detta vis. Minns t ex för ett antal år sedan när för en gångs skulle en kvinnlig palestinier sprängde sig själv i luften. Hon vann knappast någon sympati i Väst p g a detta. Det bekräftade väl snarare bilden av palestinierna som fanatiska knäppskallar som hade sig själva att skylla. I bästa fall. Det fanns andra reaktioner också, som den här: ”Hö, hö, undrar om hon får tillgång till 72 oskulder precis som manliga självmordsbombare när de dör?”. Kompisen svarade: ”Säkert, 72 välhängda ynglingar med riktigt stora kukar, ha, ha, ha. Såvida hon inte är lesbisk, då blir det 72 kvinnliga oskulder i stället, gärna 9-åringar som profeten Muhammeds yngsta fru, hö, hö, hö.”
Ingen tyckte synd om palestinierna p g a självmordsbombarna (möjligen någon enstaka Broderskapare). Möjligen kan en del tycka synd om palestinierna i andra sammanhang eftersom de oftast ser utomeuropeiska ut. Eftersom de i snitt är mörkare än sina judiska antagonister kan en del i den europeiska vänstern och socialdemokratin tycka nästan lika synd om palestinierna som om judarna. I alla fall tills man helt nyligen visade var skåpet skulle stå genom att tillfälligt sparka ut f d partiledaren Jeremy Corbyn från Labour (Corbyn påminde om Pierre Schori samt Sten Andersson och Palme i Palestina-frågan, minns hur uppretade några judiska ungdomar var runt 1983 i en Rapport-sändning när Palme hade hållit ett relativt pro-palestinskt tal).
Tror få skulle tycka synd om nazisterna om de förbjöds. En majoritet av respondenterna av utpräglat svensk härstamning skulle antagligen i en Sifo-.undersökning svara att det är rätt att förbjuda nazistiska organisationer. Även de som flyttar när 3% eller 10 % (eller vad det nu kan vara) av invånarna i det egna bostadsområdet blir invandrare eller kämpar med näbbar och klor för att deras barn skall slippa gå i invandrartäta skolor.
Ingen känner sympati med er nazister. Sparkar någon ner år på gatan så säger folk ”so what”. Om någon hostade upp kanske 2 miljarder för att leja yrkesmördare för att mörda 200 aktiva svenska nazister och de mest aktiva konsumenterna av nazistmaterial, kanske uppåt 2000 pers, skulle detta i sig inte utgöra någon påtaglig PR-förlust. Det skulle väl snarast vara litet som reality-variant av Inglorious Bastards, typ. Problemet med en sådan här variant skulle väl snarast vara att man då alltför tydligt skulle visa klorna. Man kan tänka sig vissa svårigheter att förena dylika aktiviteter med en utpräglad offerroll, speciellt om man vill ta det försiktigt och undvika PR-mässigt risktagande.
Byter ämne litet. Eller infallsvinkel.
Jag kan inte förstå varför Det Fria Sverige tar det så lugnt när det gäller hotet om förbud mot rasistiska organisationer. Rimligtvis borde en utpräglat etnonationalistisk organisation som styrs av f d nazister ligga i farozonen med en ny förbudslagstiftning. Inför man en ny förbudslagstiftning som bara innebär att nazisterna kan ombilda sig till litet mildare organisationer där man säger att man är för demokrati, inte är speciellt rasistiska eller antisemitiska etc blir det väl litet för lätt att komma undan liksom. Så det borde finnas en risk för att man tar till med storsläggan direkt. Noterar att USA:s regering, som ännu hämmas av vissa restriktioner genom konstitutionens 1st Amendment, beslutat sig för att terroriststämpla Proud Boys (som har en färgad ledare och många färgade medlemmar som är anhängare av den liberala demokratin) och Oath Keepers vilket rimligen framstår som helt absurt, i synnerhet om man tar hänsyn till hur BLM och Antifa (AFA) bränt ner, vandaliserat och haft ihjäl folk under 2020. Proud Boys och Oath Keepers har inte pysslat med något sådant. Däremot har Proud Boys inte backat när de blivit påhoppade av Antifa, vilket väl varit en del av deras macho-stil.
FORTSÄTTNING NEDAN
FORTS
Mitt intryck är också att man inom den judiska sfären är mindre handikappad av meningslöst offertänk. Detta kan vara en slags evolutionär fördel för den judiska gruppen som ger dem en konkurrensfördel. De har en offervilja, men den tillämpas rationellt. De stred oerhört tappert mot egyptierna i kriget 1973. Minns en väg som ledde mot egyptiska positioner och som kantades av en väldig massa utbrända israeliska stridsvagnar. De verkar ha kört på trots medvetenhet om en stark medvetenhet om att de sannolikhet skulle dö men belöningen var att de sannolikt skulle lyckas bryta igenom till slut om de var tillräckligt många.
De verkar också vara beredda att ta kalkylerade risker om oddsen är relativt hyggliga. 2:a världskriget är ett bra exempel. Hitler tog en betydligt större risk p g a betydligt sämre odds från start (mindre befolkningsunderlag, mindre potentiell industriell maxkapacitet, befintlig storlek på krigsmakt etc). Man kan också notera skillnaden i rationellt tänk mellan kategorin judiska kärnfysiker och tyska kärnfysiker vid krigets början. Någon vecka innan 2:a världskrigets utbrott skickade några judiska kärnforskare ett brev som de lät Albert Einstein underteckna till USA:s president Roosevelt där de uppmanade honom att omedelbart satsa stora resurser på att utveckla ett nytt vapen – atombomben. USA:s regering följde omedelbart denna uppmaning och började genast satsa stora pengar på att utveckla ett atomvapen. I Tyskland höll några tyska kärnforskare några veckor efter krigets utbrott en konferens där man diskuterade möjligheten att bygga ett atomvapen. Man skickade dock inget brev till Hitler som de amerikansk-judiska forskarna med Einstein i spetsen hade gjort när de skickade brev till Roosevelt. Man gjorde i stort sett ingenting under kriget för att påtala de enorma investeringar som skulle krävas om man på allvar ville ha fram ett atomvapen. I stället for Werner Heisenberg, den mest namnkunnige bland dessa forskare, till Danmark och Niels Bohr för att förklara hur oetiska atomvapen var.
Bland de mer inbitna nazisterna ogillade man Werner Heisenbergs kärnforskning före kriget. Hans forskning var nämligen ”judisk” eftersom Einstein bidragit med en del forskningsresultat i denna sfär. I stället ansåg man att alla forskare borde underkasta sig den s k isteorin som lagts fram av en nazistisk forskare. Att stödja isteorin var ett tvång fram till någon gång under 1940 även om tyska forskare diskret tilläts att samtidigt pyssla med ”judisk” kärnfysik.
I praktiken kan man väl säga att Tyskland redan hade förlorat kriget innan man påbörjade operation Barbarossa år 1941 och anföll Sovjetunionen. Även om man hade haft tur och besegrat Sovjet (t ex genom att ha sytt upp vinterkläder, ha smörjmedel anpassade till sträng kyla, ha byggt fler stridsvagnar i stället för Tirpitz och Bismarck, skickat ritningar på Fischer-Tropsch-anläggningar som kunde göra drivmedel av kol till Japan så att de slapp gå i krig med Storbritannien i Sydostasien, lyckats få japanerna att bygga tunga stridsvagnar så att de kunde kriga med Sovjet i Asien så att de inte kunde skicka trupper från Asien till slaget om Moskva o s v) så hade ändå kriget varit förlorat hur tappert fanatiska soldater i Liebstandarte Adolf Hitler m fl än kämpat.
Nyckeln till tysk seger var inte hur mycket soldaterna offrade sig personligen på slagfältet. I efterhand kan vi konstatera att den offerbiten egentligen var helt meningslös. Nyckeln hade i stället varit att få en högre andel av den tyska befolkningen med sig. Med ett stöd på nästan noll bland typiska intellektuella så var ju risken stor att ingen tysk kärnforskare skulle slå larm ordentligt förrän det var för sent. Min intryck är att du hade en högre andel procentuellt stöd för den judiska saken (sionism, preventiv krigföring etc) bland judiska intellektuella i USA och Storbritannien än du hade stöd för den tyska saken (motsvarighet till sionism = sparka ut judar från Tyskland och ta deras egendom på samma sätt som man sparkade ut palestinier ur Palestina/Israel och tog deras egendom samt ”preventiv” krigföring etc) bland tyska intellektuella. Nazismen hade inte lyckats vinna legitimitet för sin sak i denna samhällskategori. Man verkade heller inte bry sig om detta problem. Man verkade snarare vilja provocera och förarga dem med grejer som isteorin. Werner Heisenberg, Tysklands främste forskare inom atomfysik-området blev t o m i viss mån förföljd för sin ”judiska” forskning innan Heisenbergs mor via kontakter lyckats få chefen för SS, Heinrich Himmler, att ingripa. Nazism verkar aldrig ha gått ut på att tänka konsekvent rationellt och slugt. Nazismen byggde på emotioner och att emotionellt påverka framför allt de lägre skikten i samhället genom visuella intryck och kanske också i viss mån ljudintryck. Utan symbolvärlden och de visuella intrycken är nog f ö nazismen rätt handikappad.
Men i vilket fall som helst tror jag att man kan konstatera att nazismen innebär en större risk att en anhängare gör meningslösa offer av irrationella, emotionella skäl än att en judisk anhängare av judendom eller sionism gör motsvarande meningslösa offer. Detta är en av de psykologiska fördelar jag antar att den judiska sfären haft från start vid en jämförelse med olika antagonister som t ex europeiska radikalnationalister och palestinier som spränger sig själva i luften. När palestinier spränger sig själva i luften tycker bara allmänheten i Väst att de är fanatiska och knäppa i skallen. De vinner ingen sympati på detta vis eller försvårar på något sätt för sionismen på detta vis. Minns t ex för ett antal år sedan när för en gångs skulle en kvinnlig palestinier sprängde sig själv i luften. Hon vann knappast någon sympati i Väst p g a detta. Det bekräftade väl snarare bilden av palestinierna som fanatiska knäppskallar som hade sig själva att skylla. I bästa fall. Det fanns andra reaktioner också, som den här: ”Hö, hö, undrar om hon får tillgång till 72 oskulder precis som manliga självmordsbombare när de dör?”. Kompisen svarade: ”Säkert, 72 välhängda ynglingar med riktigt stora kukar, ha, ha, ha. Såvida hon inte är lesbisk, då blir det 72 kvinnliga oskulder i stället, gärna 9-åringar som profeten Muhammeds yngsta fru, hö, hö, hö.”
Ingen tyckte synd om palestinierna p g a självmordsbombarna (möjligen någon enstaka Broderskapare). Möjligen kan en del tycka synd om palestinierna i andra sammanhang eftersom de oftast ser utomeuropeiska ut. Eftersom de i snitt är mörkare än sina judiska antagonister kan en del i den europeiska vänstern och socialdemokratin tycka nästan lika synd om palestinierna som om judarna. I alla fall tills man helt nyligen visade var skåpet skulle stå genom att tillfälligt sparka ut f d partiledaren Jeremy Corbyn från Labour (Corbyn påminde om Pierre Schori samt Sten Andersson och Palme i Palestina-frågan, minns hur uppretade några judiska ungdomar var runt 1983 i en Rapport-sändning när Palme hade hållit ett relativt pro-palestinskt tal).
Tror få skulle tycka synd om nazisterna om de förbjöds. En majoritet av respondenterna av utpräglat svensk härstamning skulle antagligen i en Sifo-.undersökning svara att det är rätt att förbjuda nazistiska organisationer. Även de som flyttar när 3% eller 10 % (eller vad det nu kan vara) av invånarna i det egna bostadsområdet blir invandrare eller kämpar med näbbar och klor för att deras barn skall slippa gå i invandrartäta skolor.
Ingen känner sympati med er nazister. Sparkar någon ner år på gatan så säger folk ”so what”. Om någon hostade upp kanske 2 miljarder för att leja yrkesmördare för att mörda 200 aktiva svenska nazister och de mest aktiva konsumenterna av nazistmaterial, kanske uppåt 2000 pers, skulle detta i sig inte utgöra någon påtaglig PR-förlust. Det skulle väl snarast vara litet som reality-variant av Inglorious Bastards, typ. Problemet med en sådan här variant skulle väl snarast vara att man då alltför tydligt skulle visa klorna. Man kan tänka sig vissa svårigheter att förena dylika aktiviteter med en utpräglad offerroll, speciellt om man vill ta det försiktigt och undvika PR-mässigt risktagande.
Byter ämne litet. Eller infallsvinkel.
Jag kan inte förstå varför Det Fria Sverige tar det så lugnt när det gäller hotet om förbud mot rasistiska organisationer. Rimligtvis borde en utpräglat etnonationalistisk organisation som styrs av f d nazister ligga i farozonen med en ny förbudslagstiftning. Inför man en ny förbudslagstiftning som bara innebär att nazisterna kan ombilda sig till litet mildare organisationer där man säger att man är för demokrati, inte är speciellt rasistiska eller antisemitiska etc blir det väl litet för lätt att komma undan liksom. Så det borde finnas en risk för att man tar till med storsläggan direkt. Noterar att USA:s regering, som ännu hämmas av vissa restriktioner genom konstitutionens 1st Amendment, beslutat sig för att terroriststämpla Proud Boys (som har en färgad ledare och många färgade medlemmar som är anhängare av den liberala demokratin) och Oath Keepers vilket rimligen framstår som helt absurt, i synnerhet om man tar hänsyn till hur BLM och Antifa (AFA) bränt ner, vandaliserat och haft ihjäl folk under 2020. Proud Boys och Oath Keepers har inte pysslat med något sådant. Däremot har Proud Boys inte backat när de blivit påhoppade av Antifa, vilket väl varit en del av deras macho-stil.
FORTSÄTTNING NEDAN
Del 3 av 11
FORTS
I alla fall på sikt finns väl en tydlig risk att man kan gå väldigt långt i auktoritär riktning i västvärlden. Har man i snart 70 år delat ut ett pris till minne av Trotskij-beundraren Coudenhove-Kalegi som i Praktischer Idealismus agiterade för något slags auktoritärt intelligens-aristokrati-samhälle befolkat av människor som skulle vara av härstamningskategorin ”Eurasisch-Negroid Zukunftsrasse” så får man väl utgå ifrån att man har en dylik kompassriktning. Någon tvekan om hur man bör tolka Praktischer Idealismus bör väl inte finnas eftersom man i förordet till den svenska upplagan av Pan Europa skrev att Coudenhove-Kalergi hade sett den moderna demokratin som en övergångsfas mellan börds- och intelligensaristokratins tidsåldrar.
Jag tycker att det är så onödigt att svenska nazister ger de socialdemokrater, moderater, centerpartister, miljöpartister, kd:are m fl som i grund och botten tycker som Coudenhove-Kalergi, eller är beredda att lyda string pullers som har en dylik agenda, möjligheter att så lätt utan problem klubba igenom en sådan här lagstiftning utan att behöva avslöja vad det egentligen är fråga om på sikt.
Vad man på sikt verkar vara ute efter är kanske en modifierad variant av det samhälle Coudenhove-Kalergi skissade. Det trotskistiska inslaget bör rimligen innebära att yrket kapitalist blir ett etno-yrke precis som ett tag i Sovjet på 20-talet och mer storskaligt i Ryssland på 90-talet. Anledningen till att de borgerliga partierna vill gå med i NATO nu, men inte under Kalla Kriget eller före Putin är att Putins politik är mer stötande för en svensk borgerlig politiker än sovjetkommunism eller Jeltsins neo-conservative-variant på 90-talet (USA:s neo-conservative-rörelse grundades av ättlingar till Trotskij-revolutionärer som emigrerat till USA och där förstärkt det kapitalistiska inslaget i trotskismen starkt och gjort detta helt dominerande).
”Problemet” med Putin är i västliga string-pullers ögon att han plockade av Khodorkavskij ett antal miljarder och minskat andelen kapital för etno-kapitalisterna från ungefär 95 % till runt 40 %. När det gäller valfusk så får väl Putins justeringar av valresultaten anses som måttliga jämfört med Jeltsins i mitten av 90-talet under kaosprivatiseringarna och massfattigdomen. Han skulle också definitivt ha vunnit alla val hittills utan någon extra säkerhetsmarginal. Även västerländsk media medger att Putin är populär i Ryssland. Vi får ju också komma ihåg att det senaste USA-valet vanns med uppenbart valfusk där röstsiffrorna i realtid hoppade vertikalt för Biden i TV-rutan och där valobservatörer skickades hem efter påhittade vattenläckor där man ändå fortsatte räkna o s v. Allt det här ger väl en fingervisning vartåt man vill komma i västvärlden. Det är inte demokrati man är ute efter. Invandring verkar man väl dock vilja ha och en omvandling av befolkningssammansättningen i enlighet med Coudenhove-Kalergis visioner. Frågan är också om man vill öka på tendensen att göra yrket kapitalist till ett etno-yrke, typ Ryssland på 90-talet, och i en allt ökande grad i USA. Jag tror heller inte att flertalet moderater bryr sig om om de i praktiken utestängs från yrkeskategorin ”kapitalist”. De flesta moderater är nämligen nästan löjligt fattiga i jämförelse med den fasad de vill visa upp genom sina på avbetalning köpta bilar och liknande. Vad det handlar om för dem verkar väl ofta, eller kanske snarast oftast, vara något slags hävdelsebegär. Och med en sådan mentalitet i botten gör det väl inte så mycket vem som i realiteten får vara kapitalist. Så den typiske moderaten, även när de kommit sig upp en bit i politiken, utgör väl inte alls en garanti för en liberal kapitalistisk demokrati utan etnisk bias ägnad att missgynna white gentiles. Den fattige moderaten lever genom att beundra de som är rika på riktigt. Och den rike moderaten, alltså en figur typ Gustaf Douglas, kan med kort varsel flytta utomlands. Och de tror att det alltid kommer att finnas någonstans att fly. (Just Gustaf Douglas härstamning tror jag förresten inte räcker för att få komma in i ett visst litet kärnvapenbestyckat land, typ 1/32 räcker nog inte.)
Det här för mig väl osökt in på omständigheterna i Tyskland på 20- och 30-talet när det faktiskt fanns vissa förutsättningar för en naziströrelse eller liknande att bilda allianser med stora delar av samhällets övre skikt. I Tyskland på 20-, och framför allt 30-talet, fanns ett tydligt upplevt hot bland kapital- och jordägare mot deras äganderätt. I Ryssland hade stora delar av den adel som hade tyska efternamn likviderats eller förlorat allt eller nästan allt de ägde. Den tyskbaltiska adeln hade inte likviderats men de hade bara fått behålla 100 hektar per gods samtidigt som en del gods kunde vara på runt 2000 hektar. 100 hektar innebär att det var tveksamt om man kvalade in i kategorin övre medelklass. Sammantaget var inte detta tillräckligt för att få den tyska överklassen att skydda sig genom att ge nazister makten. Men detta var sannolikt en pusselbit som kunde läggas till vad som senare följde.
Under hyperinflationen i början på 20-talet hade delar av överklassen förlorat merparten av vad de ägde, även om de som haft merparten av tillgångarna i aktier klarat sig bra. I början på 30-talet stod dock stora delar av den tyska överklassen inför risken att antingen få sina tillgångar exproprierade till marknadspris när priserna var på botten eller så, med en kommunistisk eller radikal socialdemokratisk variant, helt enkelt få sina tillgångar konfiskerade. Under detta omedelbara hot, och med vad som hänt andra människor med von-efternamn i Ryssland och Baltikum i minnet så var man beredd att samarbeta med nazister som en slags nödlösning för att rädda sina tillgångar, eller i alla fall minska risken för att något sådant skulle hända (om Strasseristerna inom SA skulle råka få övertaget i nazistpartiet så skulle ju delar av överklassens tillgångar sitta nästan lika löst som med vänstersossar vid makten). De här förutsättningarna finns inte i Sverige idag. Du kan inte ens få en typisk överklassare att förstå problemet med att importera en massa fattiga människor med motiveringen att fler fattiga människor innebär ökad risk för att man då börjar plocka av rika människor deras tillgångar. ”Gäsp, höjer de skatterna flyttar jag bara utomlands, tralla-lalla-la. Sossepacket som blir kvar tillsammans med invandrarna får bara vad de förtjänar.”, resonerar man, typ. Jag noterar i det här sammanhanget att inte en enda kapitalägare kom till en demokratisk politiker som Sven-Olle år 1988 och erbjöd en startplåt för ett nytt parti trots att man på den tiden kunde girera obegränsade summor anonymt via postgirot. Några astronomiska summor hade nog inte behövts, kanske mer bara en tydlig signal för Sven-Olle att det var dags att sparka igång. Eftersom han hade fått 5000 brev så hade han väl från start i princip ett medlemsregister med 5000 medlemmar med folk som hade en mycket hög betalningsvillighet.
Vid valet 1991 var det väl i princip redan för sent i viss mån för Sven-Olle när media lanserade Ian Wachtmeisters Ny Demokrati genom Siewert Öholms TV-program där det helt okända marknadsundersökningsföretaget Maximum Research fått göra en undersökning där 10 till 15 % (typ) av respondenterna svarat att de kunde tänka sig att rösta på ett parti lett av Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Jag tror det fanns en anledning till att de stora medierna toklanserade Ny Demokrati år 1991 men teg ihjäl hans nya skapelse Det Nya Partiet i valet 1998. 1991: Sven-Olle-dödare. 1998: Risk att partiet på sikt skulle utvecklas till något mer livskraftigt genom att typ några Sven-Olle-anhängare tog över partiet. Det sistnämnda skulle vara speciellt sannolikt om pensionären Ian Wachtmeister plötsligt skulle få slaganfall eller en dödlig hjärtinfarkt.
I stället för ett Det Nya Partiet övertaget av Sven-Ollar så fick vi ett SD där Sven-Olle & Co satsade sina resurser. SD hade helt klart ett handikappande varumärke så det tog 10 år innan de kom in i riksdagen. Hittills har väl SD inte lyckats bidra till att sakta ner inflödet av invandrare. Men de har i alla fall i sista stund delvis, men inte till fullo, insett att om man i USA kan terroriststämpla Proud Boys så kan allt hända om man ger etablissemanget lagstiftningsredskap för detta. Får väl se hur mycket de har i skallen framdeles. Undrar just hur smart det var av SD att satsa allt på moderatkortet i stället för att från 2014 och framåt säga att de inte skulle fälla en (s)-regering mot att de inte plockade in Miljöpartiet i regeringen och återgick till de gamla arbetskraftsinvandringsreglerna som gällde innan Reinfeldt-regeringen införde fri arbetskraftsinvandring från icke EU-länder. Jag tror vi behöver ett rumsrent alternativ ett halvt snäpp till vänster om SD som kan förhandla med sossarna och helst också knipa litet röster från (mp) så att de åker ur riksdagen (kan kanske hända om det partiet är mot kärnkraft och i stället vill ha olje- och gaskraftverk som kan köras igång när det blir kallt).
FORTSÄTTNING NEDAN
FORTS
I alla fall på sikt finns väl en tydlig risk att man kan gå väldigt långt i auktoritär riktning i västvärlden. Har man i snart 70 år delat ut ett pris till minne av Trotskij-beundraren Coudenhove-Kalegi som i Praktischer Idealismus agiterade för något slags auktoritärt intelligens-aristokrati-samhälle befolkat av människor som skulle vara av härstamningskategorin ”Eurasisch-Negroid Zukunftsrasse” så får man väl utgå ifrån att man har en dylik kompassriktning. Någon tvekan om hur man bör tolka Praktischer Idealismus bör väl inte finnas eftersom man i förordet till den svenska upplagan av Pan Europa skrev att Coudenhove-Kalergi hade sett den moderna demokratin som en övergångsfas mellan börds- och intelligensaristokratins tidsåldrar.
Jag tycker att det är så onödigt att svenska nazister ger de socialdemokrater, moderater, centerpartister, miljöpartister, kd:are m fl som i grund och botten tycker som Coudenhove-Kalergi, eller är beredda att lyda string pullers som har en dylik agenda, möjligheter att så lätt utan problem klubba igenom en sådan här lagstiftning utan att behöva avslöja vad det egentligen är fråga om på sikt.
Vad man på sikt verkar vara ute efter är kanske en modifierad variant av det samhälle Coudenhove-Kalergi skissade. Det trotskistiska inslaget bör rimligen innebära att yrket kapitalist blir ett etno-yrke precis som ett tag i Sovjet på 20-talet och mer storskaligt i Ryssland på 90-talet. Anledningen till att de borgerliga partierna vill gå med i NATO nu, men inte under Kalla Kriget eller före Putin är att Putins politik är mer stötande för en svensk borgerlig politiker än sovjetkommunism eller Jeltsins neo-conservative-variant på 90-talet (USA:s neo-conservative-rörelse grundades av ättlingar till Trotskij-revolutionärer som emigrerat till USA och där förstärkt det kapitalistiska inslaget i trotskismen starkt och gjort detta helt dominerande).
”Problemet” med Putin är i västliga string-pullers ögon att han plockade av Khodorkavskij ett antal miljarder och minskat andelen kapital för etno-kapitalisterna från ungefär 95 % till runt 40 %. När det gäller valfusk så får väl Putins justeringar av valresultaten anses som måttliga jämfört med Jeltsins i mitten av 90-talet under kaosprivatiseringarna och massfattigdomen. Han skulle också definitivt ha vunnit alla val hittills utan någon extra säkerhetsmarginal. Även västerländsk media medger att Putin är populär i Ryssland. Vi får ju också komma ihåg att det senaste USA-valet vanns med uppenbart valfusk där röstsiffrorna i realtid hoppade vertikalt för Biden i TV-rutan och där valobservatörer skickades hem efter påhittade vattenläckor där man ändå fortsatte räkna o s v. Allt det här ger väl en fingervisning vartåt man vill komma i västvärlden. Det är inte demokrati man är ute efter. Invandring verkar man väl dock vilja ha och en omvandling av befolkningssammansättningen i enlighet med Coudenhove-Kalergis visioner. Frågan är också om man vill öka på tendensen att göra yrket kapitalist till ett etno-yrke, typ Ryssland på 90-talet, och i en allt ökande grad i USA. Jag tror heller inte att flertalet moderater bryr sig om om de i praktiken utestängs från yrkeskategorin ”kapitalist”. De flesta moderater är nämligen nästan löjligt fattiga i jämförelse med den fasad de vill visa upp genom sina på avbetalning köpta bilar och liknande. Vad det handlar om för dem verkar väl ofta, eller kanske snarast oftast, vara något slags hävdelsebegär. Och med en sådan mentalitet i botten gör det väl inte så mycket vem som i realiteten får vara kapitalist. Så den typiske moderaten, även när de kommit sig upp en bit i politiken, utgör väl inte alls en garanti för en liberal kapitalistisk demokrati utan etnisk bias ägnad att missgynna white gentiles. Den fattige moderaten lever genom att beundra de som är rika på riktigt. Och den rike moderaten, alltså en figur typ Gustaf Douglas, kan med kort varsel flytta utomlands. Och de tror att det alltid kommer att finnas någonstans att fly. (Just Gustaf Douglas härstamning tror jag förresten inte räcker för att få komma in i ett visst litet kärnvapenbestyckat land, typ 1/32 räcker nog inte.)
Det här för mig väl osökt in på omständigheterna i Tyskland på 20- och 30-talet när det faktiskt fanns vissa förutsättningar för en naziströrelse eller liknande att bilda allianser med stora delar av samhällets övre skikt. I Tyskland på 20-, och framför allt 30-talet, fanns ett tydligt upplevt hot bland kapital- och jordägare mot deras äganderätt. I Ryssland hade stora delar av den adel som hade tyska efternamn likviderats eller förlorat allt eller nästan allt de ägde. Den tyskbaltiska adeln hade inte likviderats men de hade bara fått behålla 100 hektar per gods samtidigt som en del gods kunde vara på runt 2000 hektar. 100 hektar innebär att det var tveksamt om man kvalade in i kategorin övre medelklass. Sammantaget var inte detta tillräckligt för att få den tyska överklassen att skydda sig genom att ge nazister makten. Men detta var sannolikt en pusselbit som kunde läggas till vad som senare följde.
Under hyperinflationen i början på 20-talet hade delar av överklassen förlorat merparten av vad de ägde, även om de som haft merparten av tillgångarna i aktier klarat sig bra. I början på 30-talet stod dock stora delar av den tyska överklassen inför risken att antingen få sina tillgångar exproprierade till marknadspris när priserna var på botten eller så, med en kommunistisk eller radikal socialdemokratisk variant, helt enkelt få sina tillgångar konfiskerade. Under detta omedelbara hot, och med vad som hänt andra människor med von-efternamn i Ryssland och Baltikum i minnet så var man beredd att samarbeta med nazister som en slags nödlösning för att rädda sina tillgångar, eller i alla fall minska risken för att något sådant skulle hända (om Strasseristerna inom SA skulle råka få övertaget i nazistpartiet så skulle ju delar av överklassens tillgångar sitta nästan lika löst som med vänstersossar vid makten). De här förutsättningarna finns inte i Sverige idag. Du kan inte ens få en typisk överklassare att förstå problemet med att importera en massa fattiga människor med motiveringen att fler fattiga människor innebär ökad risk för att man då börjar plocka av rika människor deras tillgångar. ”Gäsp, höjer de skatterna flyttar jag bara utomlands, tralla-lalla-la. Sossepacket som blir kvar tillsammans med invandrarna får bara vad de förtjänar.”, resonerar man, typ. Jag noterar i det här sammanhanget att inte en enda kapitalägare kom till en demokratisk politiker som Sven-Olle år 1988 och erbjöd en startplåt för ett nytt parti trots att man på den tiden kunde girera obegränsade summor anonymt via postgirot. Några astronomiska summor hade nog inte behövts, kanske mer bara en tydlig signal för Sven-Olle att det var dags att sparka igång. Eftersom han hade fått 5000 brev så hade han väl från start i princip ett medlemsregister med 5000 medlemmar med folk som hade en mycket hög betalningsvillighet.
Vid valet 1991 var det väl i princip redan för sent i viss mån för Sven-Olle när media lanserade Ian Wachtmeisters Ny Demokrati genom Siewert Öholms TV-program där det helt okända marknadsundersökningsföretaget Maximum Research fått göra en undersökning där 10 till 15 % (typ) av respondenterna svarat att de kunde tänka sig att rösta på ett parti lett av Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Jag tror det fanns en anledning till att de stora medierna toklanserade Ny Demokrati år 1991 men teg ihjäl hans nya skapelse Det Nya Partiet i valet 1998. 1991: Sven-Olle-dödare. 1998: Risk att partiet på sikt skulle utvecklas till något mer livskraftigt genom att typ några Sven-Olle-anhängare tog över partiet. Det sistnämnda skulle vara speciellt sannolikt om pensionären Ian Wachtmeister plötsligt skulle få slaganfall eller en dödlig hjärtinfarkt.
I stället för ett Det Nya Partiet övertaget av Sven-Ollar så fick vi ett SD där Sven-Olle & Co satsade sina resurser. SD hade helt klart ett handikappande varumärke så det tog 10 år innan de kom in i riksdagen. Hittills har väl SD inte lyckats bidra till att sakta ner inflödet av invandrare. Men de har i alla fall i sista stund delvis, men inte till fullo, insett att om man i USA kan terroriststämpla Proud Boys så kan allt hända om man ger etablissemanget lagstiftningsredskap för detta. Får väl se hur mycket de har i skallen framdeles. Undrar just hur smart det var av SD att satsa allt på moderatkortet i stället för att från 2014 och framåt säga att de inte skulle fälla en (s)-regering mot att de inte plockade in Miljöpartiet i regeringen och återgick till de gamla arbetskraftsinvandringsreglerna som gällde innan Reinfeldt-regeringen införde fri arbetskraftsinvandring från icke EU-länder. Jag tror vi behöver ett rumsrent alternativ ett halvt snäpp till vänster om SD som kan förhandla med sossarna och helst också knipa litet röster från (mp) så att de åker ur riksdagen (kan kanske hända om det partiet är mot kärnkraft och i stället vill ha olje- och gaskraftverk som kan köras igång när det blir kallt).
FORTSÄTTNING NEDAN
Del 4 av 11
FORTS
Ett alternativ till ekonomiskt till höger om SD som hade kunnat knipa röster från (m) hade också suttit fint. Synd att inget sådant alternativ dök upp innan (m) låtsats bli litet invandringskritiska. Synd att inte Kasselstrand och Hahne inte startade upp ett mer rumsrent parti utan krav på att sparka ut en halv miljon människor från Sverige som inte begått något brott. Synd också att Åkesson och Mattias Karlsson inte gav dem pengar för att göra något sådant i stället för att fimpa deras image (vilket i och för sig Kasselstrand och Hahne lyckades ännu bättre med längre fram). Det Kasselstrand och Hahne framför allt var bra på var att fånga den där MUF-känslan att man tillhör eliten, att man är rik och snygg liksom. Det hade varit en bra grund att bygga vidare på om man velat locka över MUF:are och moderater. Tyvärr lade man krokben för sig själv genom att gå för långt ut på extremistskalan. Men kanske hade SD-ledningen redan lyckats alltför bra med den biten.
Det som eventuellt kan ge något när det gäller invandringskritiska partier i Sverige är väl inte mer nationalradikala partier utan sådana partier som folk vill rösta på. Nazistiska partier som t ex NMR är väl extremexempel på partier som folk inte vill rösta på. Kom ihåg att nazistpartierna i Sverige inte ens på 30-talet fick mer än runt 1 % av rösterna. Tröskeln för när folk skall börja rynka på näsan p g a upplevd av antisemitism är väldigt låg i Sverige.
Inte ens vad som borde vara legitima argument funkar sannolikt på en bredare allmänhet. Jag skall ge ett bra exempel. Man skulle kunna anföra att om man i FN i princip röstat för att judiska bosättare skulle få sparka ut stora delar av den muslimska och kristna arabiskspråkiga befolkningen från en del av Palestina så att en judisk stat skulle kunna bildas på den marken så borde det inte vara mer illegitimt av Sverige att vägra ta emot dessa araber och andra araber som invandrare i Sverige. En vanlig väljare skulle dock sannolikt inte uppfatta detta som en legitim jämförelse eller som en legitim benchmarking för att fastslå vilken politisk position som skall anses rimlig eller inte. Spontant skulle nog de flesta spontant uppfatta detta som antisemitisk agitation och rasism mot araber. Om Ebba Busch skulle brännmärka detta som nazistpropaganda skulle kanske hälften av svennarna hålla med. 40 % skulle kanske hålla med om att det här nog allt var litet antisemitiskt och rasistiskt men inte direkt nazistiskt. 5 % skulle kanske instämma i jämförelsen och tycka att detta var en fullträff som jämförelse. Men officiellt skulle de nog säga något annat. Ändå tycker jag att den här jämförelsen borde vara högst rimlig. Speciellt om man skulle kombinera en sådan jämförelse med ett förslag om att använda biståndsmedel under ett antal år för att kompensera de palestinier som i hög grad fördrevs p g a ett FN-beslut som Sverige sade ja till (en del länder, med Indien i spetsen, sade dock nej). Jag skulle vara beredd att under ett antal år i huvudsak vika den svenska biståndsbudgeten för ekonomisk kompensation till palestinier som fördrivits ur Israel/Palestina 1947/48, samt ättlingar till dessa, om andra länder var beredda att medverka att ett kompensationspaket av tillräcklig storlek för att kunna accepteras (kanske 5000 miljarder kr) skulle kunna sys ihop av ett antal länder. På ett villkor. Och det villkoret är att jag själv och kanske 20 % av övriga ”svennar” får hjälp av de muslimska invandrarna att avskilja 20 % av Sverige som en geografisk enhet där bara vi får rösträtt samtidigt som vi förlorar vår rösträtt i övriga Sverige. Det skulle påminna om en fredlig uppdelning med respekt för privat egendom av Israel/Palestina 1947/48 där palestinierna skulle ha fått en del och inflyttade judar en annan del. En väldigt fredlig och anständig lösning, tycker jag.
Min gissning är dock att alla ur etablissemanget och flertalet invandrare skulle tycka det vara mer legitimt, relativt sett, att skjuta de 20 % som eventuellt skulle vilja avskilja sig från resten. Men vill så gärna ha kvar de människor man avskyr och kallar för ”motmänniskor” o dyl. Motsägelsefullt, kan tyckas. Men så funkar både 7-klöverister och flertalet invandrare av någon besynnerlig anledning. Ändå skulle du sannolikt inte få en överrepresentation av välbärgade och rika människor som vill avskilja sig. Skulle snarare gissa på lägre medelklass och arbetarklass med kvalificerade yrken, typ byggnadsarbetare. Bland manliga LO-medlemmar har du en väldigt tydlig överrepresentation av SD-väljare. Deras ungar skall in i invandrartäta skolor och bo i invandrartäta områden. ”MEN INTE JAG SJÄLV!”. ”Not in my backyard”, som amerikaner brukar säga om vita övre medelklass- och överklass-liberaler som vill bussa vita arbetarklassbarn till svarta skolor.
Om vi skulle få det som i Sydafrika, eller kanske en liten turbovariant av detta, och en grupp typ EFF skulle gå från hus till hus i en liten svensk by och skjuta folk ”som ser svenska ut” (som IKEA-mördaren som högg ner två svennar sade) av någon anledning, typ att de inte fått asyl, bekämpa rasism eller p g a att SVT bevisat att de första invånarna i Sverige var mulatter med tjocka läppar och blå ögon eftersom deras påannonsering om ett program stenåldersmänniskor i Sverige använde en sådan modell skulle det nog inte bli någon påtaglig motreaktion. Det är min gissning. I grannbyn kanske, men inte så mycket i övriga Sverige. I alla fall skulle man nog lugna ner sig efter ett tag. En del centerpartister skulle kanske ta det drastiska steget att rösta på moderaterna efter att Kristersson i Rapport krävt lag och ordning och fler poliser. Miljöpartiet skulle anordna ett fackeltåg mot rasism för att förhindra att främlingsfientliga krafter lyckas exploatera en sådan här händelse. ”Vi är många, vi är starka, stoppa rasismen nu!” Efter att Miljöpartiet hotat lämna regeringen om inte Löfvén går med i tåget och håller tal skulle Löfvén ge med sig, gå i tåget och hålla tal. ”Vi får aldrig vika oss för de främlingsfientliga krafterna! Bekämpa nazism och främlingsfientlighet! Upprätthåll förbudet mot rasistiska organisationer stenhårt! Kontakta Näthatsgranskaren eller Säpo eller MUST om ni ser något misstänkt!” Frågan är om svensken skulle bry sig om man visade dylika händelser som faktiskt sker i Sydafrika idag i svensk TV, om än kanske bara i form av 3-4 pers döda åt gången. Jag tvivlar på att vi skulle få en påtaglig reaktion. Men man verkar ändå ta det säkra före det osäkra genom att helt förtiga det här i Rapport och Aktuellt. Det är litet skillnad jämfört med Kristallnatten där 100 pers skall ha dött (har sett siffran 30 pers också i mainstreammedier) för drygt 80 år sedan. I Sydafrika har hittills runt 3000 vita bönder mördats efter det svarta maktövertagandet. Att vara vit bonde i Sydafrika är världens farligaste yrke. Ponera att 700 judar mördats i fredstid i Nazityskland 1933-39 genom att SA-män var och varannan dag gjort hembesök bland judar och t ex skållat deras barn till döds. Skulle tro att vi hade haft fackeltåg till minne av detta. Och att amerikansk och brittisk press dåförtiden hade varit noga med att informera folk om detta.
Någon slags nazism mot vita människor av kristet ursprung verkar generellt anses vara relativt legitimt, eller i alla fall inget problem i dagens västvärld. Kulakutrotningen, som är en rätt illa dold etnisk utrotning, anses inte vara något större problem. I alla fall inte jämfört med svenskars rasism mot invandrare eller NMR:s demonstration så pass nära som 500 meter från synagogan i Göteborg. Jag vågar påstå att kulakutrotningen var en etniskt baserad utrotningskampanj. Varför annars tillämpade Stalin ingen kulakutrotning i Polen och Litauen (där den etniska sammansättningen på småbönderna skiljde sig i ett visst avseende från Sovjet) efter segern 1945 medan han samtidigt krävde att Tito skulle ha en kulakutrotning i Jugoslavien (Tito vägrade). Hade någon tagit kål på nästan alla i yrkesgruppen diamanthandlare i Antwerpen så hade det nog inte varit något problem att övertyga folk om att motivet var etniskt/religiöst snarare än yrkesgruppsmässigt. I svensk TV kan man öppet tala om att det i Pol Pots folkutrotning fanns en rasistisk dimension i det hela eftersom den vietnamesiska minoriteten var speciellt hårt drabbad (vilket slutligen ledde till Vietnams intervention). Tror dock att det skulle vara för känsligt att diskutera dylika aspekter på Stalins kulakutrotning. I Tyskland och Frankrike skulle man sannolikt hamna i fängelse för något sådant. Frågan är hur det blir i framtidens Sverige. Jag tycker i och för sig inte att någon skärpt censurlagstiftning egentligen borde ”behövas”. Man vinner i alla fall inga röster på att peka på sådana här aspekter på kulakutrotningen, utan snarare tvärtom. Jag har anfört liknande exempel ovan på hur folk i den breda allmänheten funkar. Så jag tycker väl egentligen inte att det borde ”behövas” en lagstiftning av tyskt eller franskt snitt. Men man vill kanske ha en sådan lagstiftning för säkerhets skull. Eller för principens skull. Eller för att kunna gå ännu längre i framtiden och täppa till truten på demokratiska liberalkonservativa grupper som Proud Boys som är litet för uppkäftiga mot Antifa (AFA). I alla fall verkar man resonera på motsvarande sätt när det gäller organisationslagstiftningen.
Frågan är alltså hur långt man tänkt gå. Och det vore väldigt bra om vi fick ett lackmus-test på vad man egentligen har kikaren genom att de problem man ursprungligen pekade på, alltså förekomsten av organisationer som NMR och Nordisk Styrka, försvann från spelplanen.
FORTSÄTTNING NEDAN
FORTS
Ett alternativ till ekonomiskt till höger om SD som hade kunnat knipa röster från (m) hade också suttit fint. Synd att inget sådant alternativ dök upp innan (m) låtsats bli litet invandringskritiska. Synd att inte Kasselstrand och Hahne inte startade upp ett mer rumsrent parti utan krav på att sparka ut en halv miljon människor från Sverige som inte begått något brott. Synd också att Åkesson och Mattias Karlsson inte gav dem pengar för att göra något sådant i stället för att fimpa deras image (vilket i och för sig Kasselstrand och Hahne lyckades ännu bättre med längre fram). Det Kasselstrand och Hahne framför allt var bra på var att fånga den där MUF-känslan att man tillhör eliten, att man är rik och snygg liksom. Det hade varit en bra grund att bygga vidare på om man velat locka över MUF:are och moderater. Tyvärr lade man krokben för sig själv genom att gå för långt ut på extremistskalan. Men kanske hade SD-ledningen redan lyckats alltför bra med den biten.
Det som eventuellt kan ge något när det gäller invandringskritiska partier i Sverige är väl inte mer nationalradikala partier utan sådana partier som folk vill rösta på. Nazistiska partier som t ex NMR är väl extremexempel på partier som folk inte vill rösta på. Kom ihåg att nazistpartierna i Sverige inte ens på 30-talet fick mer än runt 1 % av rösterna. Tröskeln för när folk skall börja rynka på näsan p g a upplevd av antisemitism är väldigt låg i Sverige.
Inte ens vad som borde vara legitima argument funkar sannolikt på en bredare allmänhet. Jag skall ge ett bra exempel. Man skulle kunna anföra att om man i FN i princip röstat för att judiska bosättare skulle få sparka ut stora delar av den muslimska och kristna arabiskspråkiga befolkningen från en del av Palestina så att en judisk stat skulle kunna bildas på den marken så borde det inte vara mer illegitimt av Sverige att vägra ta emot dessa araber och andra araber som invandrare i Sverige. En vanlig väljare skulle dock sannolikt inte uppfatta detta som en legitim jämförelse eller som en legitim benchmarking för att fastslå vilken politisk position som skall anses rimlig eller inte. Spontant skulle nog de flesta spontant uppfatta detta som antisemitisk agitation och rasism mot araber. Om Ebba Busch skulle brännmärka detta som nazistpropaganda skulle kanske hälften av svennarna hålla med. 40 % skulle kanske hålla med om att det här nog allt var litet antisemitiskt och rasistiskt men inte direkt nazistiskt. 5 % skulle kanske instämma i jämförelsen och tycka att detta var en fullträff som jämförelse. Men officiellt skulle de nog säga något annat. Ändå tycker jag att den här jämförelsen borde vara högst rimlig. Speciellt om man skulle kombinera en sådan jämförelse med ett förslag om att använda biståndsmedel under ett antal år för att kompensera de palestinier som i hög grad fördrevs p g a ett FN-beslut som Sverige sade ja till (en del länder, med Indien i spetsen, sade dock nej). Jag skulle vara beredd att under ett antal år i huvudsak vika den svenska biståndsbudgeten för ekonomisk kompensation till palestinier som fördrivits ur Israel/Palestina 1947/48, samt ättlingar till dessa, om andra länder var beredda att medverka att ett kompensationspaket av tillräcklig storlek för att kunna accepteras (kanske 5000 miljarder kr) skulle kunna sys ihop av ett antal länder. På ett villkor. Och det villkoret är att jag själv och kanske 20 % av övriga ”svennar” får hjälp av de muslimska invandrarna att avskilja 20 % av Sverige som en geografisk enhet där bara vi får rösträtt samtidigt som vi förlorar vår rösträtt i övriga Sverige. Det skulle påminna om en fredlig uppdelning med respekt för privat egendom av Israel/Palestina 1947/48 där palestinierna skulle ha fått en del och inflyttade judar en annan del. En väldigt fredlig och anständig lösning, tycker jag.
Min gissning är dock att alla ur etablissemanget och flertalet invandrare skulle tycka det vara mer legitimt, relativt sett, att skjuta de 20 % som eventuellt skulle vilja avskilja sig från resten. Men vill så gärna ha kvar de människor man avskyr och kallar för ”motmänniskor” o dyl. Motsägelsefullt, kan tyckas. Men så funkar både 7-klöverister och flertalet invandrare av någon besynnerlig anledning. Ändå skulle du sannolikt inte få en överrepresentation av välbärgade och rika människor som vill avskilja sig. Skulle snarare gissa på lägre medelklass och arbetarklass med kvalificerade yrken, typ byggnadsarbetare. Bland manliga LO-medlemmar har du en väldigt tydlig överrepresentation av SD-väljare. Deras ungar skall in i invandrartäta skolor och bo i invandrartäta områden. ”MEN INTE JAG SJÄLV!”. ”Not in my backyard”, som amerikaner brukar säga om vita övre medelklass- och överklass-liberaler som vill bussa vita arbetarklassbarn till svarta skolor.
Om vi skulle få det som i Sydafrika, eller kanske en liten turbovariant av detta, och en grupp typ EFF skulle gå från hus till hus i en liten svensk by och skjuta folk ”som ser svenska ut” (som IKEA-mördaren som högg ner två svennar sade) av någon anledning, typ att de inte fått asyl, bekämpa rasism eller p g a att SVT bevisat att de första invånarna i Sverige var mulatter med tjocka läppar och blå ögon eftersom deras påannonsering om ett program stenåldersmänniskor i Sverige använde en sådan modell skulle det nog inte bli någon påtaglig motreaktion. Det är min gissning. I grannbyn kanske, men inte så mycket i övriga Sverige. I alla fall skulle man nog lugna ner sig efter ett tag. En del centerpartister skulle kanske ta det drastiska steget att rösta på moderaterna efter att Kristersson i Rapport krävt lag och ordning och fler poliser. Miljöpartiet skulle anordna ett fackeltåg mot rasism för att förhindra att främlingsfientliga krafter lyckas exploatera en sådan här händelse. ”Vi är många, vi är starka, stoppa rasismen nu!” Efter att Miljöpartiet hotat lämna regeringen om inte Löfvén går med i tåget och håller tal skulle Löfvén ge med sig, gå i tåget och hålla tal. ”Vi får aldrig vika oss för de främlingsfientliga krafterna! Bekämpa nazism och främlingsfientlighet! Upprätthåll förbudet mot rasistiska organisationer stenhårt! Kontakta Näthatsgranskaren eller Säpo eller MUST om ni ser något misstänkt!” Frågan är om svensken skulle bry sig om man visade dylika händelser som faktiskt sker i Sydafrika idag i svensk TV, om än kanske bara i form av 3-4 pers döda åt gången. Jag tvivlar på att vi skulle få en påtaglig reaktion. Men man verkar ändå ta det säkra före det osäkra genom att helt förtiga det här i Rapport och Aktuellt. Det är litet skillnad jämfört med Kristallnatten där 100 pers skall ha dött (har sett siffran 30 pers också i mainstreammedier) för drygt 80 år sedan. I Sydafrika har hittills runt 3000 vita bönder mördats efter det svarta maktövertagandet. Att vara vit bonde i Sydafrika är världens farligaste yrke. Ponera att 700 judar mördats i fredstid i Nazityskland 1933-39 genom att SA-män var och varannan dag gjort hembesök bland judar och t ex skållat deras barn till döds. Skulle tro att vi hade haft fackeltåg till minne av detta. Och att amerikansk och brittisk press dåförtiden hade varit noga med att informera folk om detta.
Någon slags nazism mot vita människor av kristet ursprung verkar generellt anses vara relativt legitimt, eller i alla fall inget problem i dagens västvärld. Kulakutrotningen, som är en rätt illa dold etnisk utrotning, anses inte vara något större problem. I alla fall inte jämfört med svenskars rasism mot invandrare eller NMR:s demonstration så pass nära som 500 meter från synagogan i Göteborg. Jag vågar påstå att kulakutrotningen var en etniskt baserad utrotningskampanj. Varför annars tillämpade Stalin ingen kulakutrotning i Polen och Litauen (där den etniska sammansättningen på småbönderna skiljde sig i ett visst avseende från Sovjet) efter segern 1945 medan han samtidigt krävde att Tito skulle ha en kulakutrotning i Jugoslavien (Tito vägrade). Hade någon tagit kål på nästan alla i yrkesgruppen diamanthandlare i Antwerpen så hade det nog inte varit något problem att övertyga folk om att motivet var etniskt/religiöst snarare än yrkesgruppsmässigt. I svensk TV kan man öppet tala om att det i Pol Pots folkutrotning fanns en rasistisk dimension i det hela eftersom den vietnamesiska minoriteten var speciellt hårt drabbad (vilket slutligen ledde till Vietnams intervention). Tror dock att det skulle vara för känsligt att diskutera dylika aspekter på Stalins kulakutrotning. I Tyskland och Frankrike skulle man sannolikt hamna i fängelse för något sådant. Frågan är hur det blir i framtidens Sverige. Jag tycker i och för sig inte att någon skärpt censurlagstiftning egentligen borde ”behövas”. Man vinner i alla fall inga röster på att peka på sådana här aspekter på kulakutrotningen, utan snarare tvärtom. Jag har anfört liknande exempel ovan på hur folk i den breda allmänheten funkar. Så jag tycker väl egentligen inte att det borde ”behövas” en lagstiftning av tyskt eller franskt snitt. Men man vill kanske ha en sådan lagstiftning för säkerhets skull. Eller för principens skull. Eller för att kunna gå ännu längre i framtiden och täppa till truten på demokratiska liberalkonservativa grupper som Proud Boys som är litet för uppkäftiga mot Antifa (AFA). I alla fall verkar man resonera på motsvarande sätt när det gäller organisationslagstiftningen.
Frågan är alltså hur långt man tänkt gå. Och det vore väldigt bra om vi fick ett lackmus-test på vad man egentligen har kikaren genom att de problem man ursprungligen pekade på, alltså förekomsten av organisationer som NMR och Nordisk Styrka, försvann från spelplanen.
FORTSÄTTNING NEDAN
Del 5 av 11
FORTS
Jag vill också påpeka att den möjliga risken för attentat som hämnd för ett förbud torde ha minimal skrämseleffekt på politikerna. Det finns flera skäl till detta. Ett skäl kan vara att man tycker att detta hör till jobbet, eller i alla fall intalar man sig detta. Det kan ju alltid dyka upp någon galning av någon tänkbar eller otänkbar anledning, någon typ Mijailo Mijailovic. Och då gör det liksom inte så stor skillnad om man ökar på antalet riskfaktorer litet, typ. Eller i alla fall intalar man sig detta. Sedan har vi de ekonomiska incitamenten. Idag talar vi ibland om årslöner i 10-miljonersklassen efter den politiska karriären. Björn Rosengrens arvode låg visst i den storleksordningen när han fick jobb hos den i och för sig politiskt rätt neutrala Stenbeckssfären efter politikerkarriären. Men det kan ju också finnas andra typer av incitament. Starkt förtroende för skyddsapparaten i form av skottsäkra bilar, skyddsvästar och livvakter kan också ge en trygghetskänsla, motiverad eller omotiverad. Skyddsvästar som kan bäras under skjortor skyddar definitivt mot ”mjuka” pistol- och revolverkulor men sannolikt inte mot militära gevärskulor. Man räknar kanske också kallt med att attentatsmän inte skall få tag pansarskott eller att attentatsmän skall hinna lugna ner sig när man efter politikerkarriären återgått till ett civilt liv. En annan faktor att ta hänsyn till är att politiker precis som en del andra yrkesgrupper som företagsledare, religiösa ledare, försäljare och kirurger har en stark överrepresentation när det gäller andelen psykopater. Psykopater har i regel en nedsatt förmåga att uppleva risk och oro. Detta kan minska betydelsen av faktorn oro för attentatsrisk väldigt påtagligt, i synnerhet i kombination med andra incitament av motsatt natur. Och då spelar heller inte påtagliga riskexempel typ att kollegor drabbats av attentat så stor roll. Man skakar av sig det hela med ett ”jaha”.
Själv gissar jag att den emotionella grunden för att begå ett attentat som hämnd för ny lagstiftning kan finnas där. Minns att Pauker på Exilen försökte lugna ner/prata överslätande till en figur som verkade vilja skjuta Reinfeldt. Figuren lugnade ner sig efter ett tag och började prata om ”karma”. Troligen hade han väl dock haft svårt att skjuta Reinfeldt eftersom han var handikappad (verkade det som). Hade han fått tag på ett kulgevär med kikarsikte och trots sitt handikapp lyckats ta sig någonstans där han kunnat provskjuta och justera kikarsiktet så hade han nog haft svårt att svinga sig upp i fönsteröppningen i bostaden och samtidigt sikta på Reinfeldt. Han hade både behövt hålla sig kvar med armbågarna samtidigt som han skulle sikta, och det hade nog varit knepigt.
Ett ”möjligt” scenario är ju att man låter avliva möjliga attentatsmän när man beslutat gå vidare med lagstiftning mot rasistiska organisationer som i alla fall under en övergångsperiod skulle kunna förarga en del. Jag noterar här att den militära underrättelsetjänsten har juridisk rätt att bryta mot svensk lagstiftning. Frågan är om detta gäller även på svensk mark och om det finns begränsningar. Mitt intryck är att det man hittills pysslat med mest är grejer typ inbrott och att stjäla post. Man har väl också gjort grejer typ att låta frilansare manipulera bilder från analoga kameror genom att t ex ljusa upp partier så att det sett ut som någon potentiellt problematisk opinionsbildare haft fjong under byxorna när bilden togs. Det här öppnar kanske för att man kan tänka sig att pyssla litet med deep fake-grejer o dyl. Man kan ju tänka sig att man tar filmsekvenser från videomöten eller jobbintervjuer på nätet och klipper ihop ansiktet med en kropp som rycker sig i snorren eller något liknande. Det är väl den typ av aktiviteter man kanske kan förvänta sig från det politiska kluster som legaliserade barnporr år 1971 och som visat Barnens Ö flera gånger i SVT trots att bl a Australien klassar filmen som barnporr. Men mord i förebyggande syfte är väl att gå ett steg längre, såvida nu inte Leif GW Persson m fl har rätt i sina antydningar om att den militära underrättelsetjänsten eller individer med några sådana kopplingar skulle ha knallat ner Palme. Eftersom den militära underrättelsetjänsten vägrade svara på frågor från den siste förundersökningsledaren innan han beslutade sig för att utse en uppenbart oskyldig figur (Skandiamannen) som mördare så kan man ju undra vad som egentligen hände. Själv tycker jag väl att idén att rationellt tänkande människor skulle ha knallat ner Palme ter sig osannolik. Vad skulle skillnaden bli mellan scenariot att Palme levde resp inte levde? Men det är ju klart, Gladio lät ju mörda en hel del människor. Största grejen var väl bomben på järnvägsstationen i Bologna 1981. Men där fanns det ju ett rationellt syfte med det hela. Vad var det rationella syftet med att mörda Palme? Den pusselbiten tycker jag blir knepig, i alla fall om vi skall hitta ett STARKT rationellt motiv. Och Säpo, MUST och Stay Behind verkar ju inte ha varit integrerade i Gladio eller ha haft egna proxies inom Gladio, enligt vad jag kunnat förstå.
Men man skulle ju kunna tänka sig att en utländsk aktör knallade ner Palme med litet hjälp inifrån Sverige. Den mest sannolika hjälpen inifrån Sverige blir då sannolikt de två personer som Palme per telefon informerade om att han skulle gå på bio och se Bröderna Mozart. Den ena av de här två personerna kan ju ha retat sig på Palmes småflirtande med palestinierna. Det kan ju också tänkas att en del sett detta som en risk. Frågan är varför någon läckte Harvard-affären (till Jan Guillou) och raderade hans överklagande när det gällde eftertaxeringen samma dag som han sköts. Noterar också kampanjandet mot Jeremy Corbyn p g a av hans attityd i Palestina-frågan. Ville man sända ett budskap typ ”det var vi som gjorde det”? Och i grannlandet Norge mördade man ju Ahmed Bouchiki år 1973. Men att mörda Palme för Palestina-frågan? Mjaouäh. En möjlig hypotes, ja. Väldigt uppenbart mer sannolikt än Christer Pettersson? Spontant nej. I alla fall med ledning av vad jag hittills snappat upp. Ahmed Rami trodde att sionisten Anita Gradin (s) kunde ha varit inblandad i mordet.
Men ponera att man mördade Palme p g a Palestina-frågan. Varför då inte knalla ner en massa NMR:are och medlemmar i Klas Lund grupp? Det här skulle onekligen vara ett nytt grepp som man inte använt sig av sedan 1945 då man skickade in mordpatruller i det besegrade Tyskland som fick avliva ett större antal medlemmar i nazistpartiet. Filmen Inglorious Bastards baseras ju på de här händelserna. Man skulle ju också kunna tänka sig att svenska myndigheter beslutar sig för att se mellan fingrarna med planeringsfasen av den här typen av aktiviteter för att skydda svenska politiker som kan bli föremål för nazisters ilska om rasistiska organisationer förbjuds. Tror dock att man snarare på det här viset skulle öka risken för attentat om man nu inte tänkt sig knalla ner ett väldigt stort antal människor. Att knalla ner 200 aktiva nazister är väl inget större problem, och inte så heller så dyrt om man skall betala vanliga yrkesmördare för detta. Att inkludera konsumentledet på 2000 pers är väl också möjligt. Men är det värt att bränna typ 2 miljarder på detta? Och att täcka in alla figurer typ Behring-Breivik, Peter Mangs och Lasermannen som inte har någon känd koppling ens som konsument till nazistgrupperna innebär nog att man får ta kål ett väldigt stort antal människor. Det blir ju i så fall en jätteoperation som det blir svårt att hitta skyttar till om man skall plocka alla samtidigt, vilket kanske är det mest logiska om man inte vill att de skall hinna springa till skogs och gömma sig, typ, innan det är dags för nästa omgång.
Frågan är också hur svenska politiker ser på risken att man på det här viset lyckas reta upp folk. Bommar man någon eller några som kan få tag på ett jaktgevär med kikarsikte, en gammal M/96:a, ett pansarskott eller lyckas göra en primitiv kanon eller kartesch som laddas med svartkrut (som man hittat receptet till på stadsbiblioteket) eller lyckas konstruera en utlösningsmekanism till en dynamitladdning fäst på ett jetdrivet modellplan o s v så lär väl hotbilden snarast öka för svenska politiker. Och detta minskar väl kanske benägenheten hos svenska politiker att helt se mellan fingrarna med en planerings- och spaningsfas som föregår de utomrättsliga avrättningarna av nazister och liknande figurer.
Byter ämne/infallsvinkel igen.
Nämnde tidigare i tråden att svenska nazister under perioden 1950-56 kunde finna sig i att inte ha något egentligt nazistparti eller liknande. Därför menade jag att nazister idag borde kunna finna sig i att inte ha något parti eller liknande och frivilligt lägga ner sina organisationer. En liknande synpunkt man kan anföra är att nazister m fl i Sverige idag kan finna sig i att ligga lågt med revisionistisk propaganda trots att detta fortfarande är tillåtet enligt rättspraxis, i alla fall för färgade. Kanske beror detta på rädsla för ny lagstiftning om man börjar nå någon slags framgång i opinionsarbetet? Om så är fallet, varför då inte anamma ett liknande tänk när det gäller att avstå ifrån att ha nazistiska organisationer?
FORTSÄTTNING NEDAN
FORTS
Jag vill också påpeka att den möjliga risken för attentat som hämnd för ett förbud torde ha minimal skrämseleffekt på politikerna. Det finns flera skäl till detta. Ett skäl kan vara att man tycker att detta hör till jobbet, eller i alla fall intalar man sig detta. Det kan ju alltid dyka upp någon galning av någon tänkbar eller otänkbar anledning, någon typ Mijailo Mijailovic. Och då gör det liksom inte så stor skillnad om man ökar på antalet riskfaktorer litet, typ. Eller i alla fall intalar man sig detta. Sedan har vi de ekonomiska incitamenten. Idag talar vi ibland om årslöner i 10-miljonersklassen efter den politiska karriären. Björn Rosengrens arvode låg visst i den storleksordningen när han fick jobb hos den i och för sig politiskt rätt neutrala Stenbeckssfären efter politikerkarriären. Men det kan ju också finnas andra typer av incitament. Starkt förtroende för skyddsapparaten i form av skottsäkra bilar, skyddsvästar och livvakter kan också ge en trygghetskänsla, motiverad eller omotiverad. Skyddsvästar som kan bäras under skjortor skyddar definitivt mot ”mjuka” pistol- och revolverkulor men sannolikt inte mot militära gevärskulor. Man räknar kanske också kallt med att attentatsmän inte skall få tag pansarskott eller att attentatsmän skall hinna lugna ner sig när man efter politikerkarriären återgått till ett civilt liv. En annan faktor att ta hänsyn till är att politiker precis som en del andra yrkesgrupper som företagsledare, religiösa ledare, försäljare och kirurger har en stark överrepresentation när det gäller andelen psykopater. Psykopater har i regel en nedsatt förmåga att uppleva risk och oro. Detta kan minska betydelsen av faktorn oro för attentatsrisk väldigt påtagligt, i synnerhet i kombination med andra incitament av motsatt natur. Och då spelar heller inte påtagliga riskexempel typ att kollegor drabbats av attentat så stor roll. Man skakar av sig det hela med ett ”jaha”.
Själv gissar jag att den emotionella grunden för att begå ett attentat som hämnd för ny lagstiftning kan finnas där. Minns att Pauker på Exilen försökte lugna ner/prata överslätande till en figur som verkade vilja skjuta Reinfeldt. Figuren lugnade ner sig efter ett tag och började prata om ”karma”. Troligen hade han väl dock haft svårt att skjuta Reinfeldt eftersom han var handikappad (verkade det som). Hade han fått tag på ett kulgevär med kikarsikte och trots sitt handikapp lyckats ta sig någonstans där han kunnat provskjuta och justera kikarsiktet så hade han nog haft svårt att svinga sig upp i fönsteröppningen i bostaden och samtidigt sikta på Reinfeldt. Han hade både behövt hålla sig kvar med armbågarna samtidigt som han skulle sikta, och det hade nog varit knepigt.
Ett ”möjligt” scenario är ju att man låter avliva möjliga attentatsmän när man beslutat gå vidare med lagstiftning mot rasistiska organisationer som i alla fall under en övergångsperiod skulle kunna förarga en del. Jag noterar här att den militära underrättelsetjänsten har juridisk rätt att bryta mot svensk lagstiftning. Frågan är om detta gäller även på svensk mark och om det finns begränsningar. Mitt intryck är att det man hittills pysslat med mest är grejer typ inbrott och att stjäla post. Man har väl också gjort grejer typ att låta frilansare manipulera bilder från analoga kameror genom att t ex ljusa upp partier så att det sett ut som någon potentiellt problematisk opinionsbildare haft fjong under byxorna när bilden togs. Det här öppnar kanske för att man kan tänka sig att pyssla litet med deep fake-grejer o dyl. Man kan ju tänka sig att man tar filmsekvenser från videomöten eller jobbintervjuer på nätet och klipper ihop ansiktet med en kropp som rycker sig i snorren eller något liknande. Det är väl den typ av aktiviteter man kanske kan förvänta sig från det politiska kluster som legaliserade barnporr år 1971 och som visat Barnens Ö flera gånger i SVT trots att bl a Australien klassar filmen som barnporr. Men mord i förebyggande syfte är väl att gå ett steg längre, såvida nu inte Leif GW Persson m fl har rätt i sina antydningar om att den militära underrättelsetjänsten eller individer med några sådana kopplingar skulle ha knallat ner Palme. Eftersom den militära underrättelsetjänsten vägrade svara på frågor från den siste förundersökningsledaren innan han beslutade sig för att utse en uppenbart oskyldig figur (Skandiamannen) som mördare så kan man ju undra vad som egentligen hände. Själv tycker jag väl att idén att rationellt tänkande människor skulle ha knallat ner Palme ter sig osannolik. Vad skulle skillnaden bli mellan scenariot att Palme levde resp inte levde? Men det är ju klart, Gladio lät ju mörda en hel del människor. Största grejen var väl bomben på järnvägsstationen i Bologna 1981. Men där fanns det ju ett rationellt syfte med det hela. Vad var det rationella syftet med att mörda Palme? Den pusselbiten tycker jag blir knepig, i alla fall om vi skall hitta ett STARKT rationellt motiv. Och Säpo, MUST och Stay Behind verkar ju inte ha varit integrerade i Gladio eller ha haft egna proxies inom Gladio, enligt vad jag kunnat förstå.
Men man skulle ju kunna tänka sig att en utländsk aktör knallade ner Palme med litet hjälp inifrån Sverige. Den mest sannolika hjälpen inifrån Sverige blir då sannolikt de två personer som Palme per telefon informerade om att han skulle gå på bio och se Bröderna Mozart. Den ena av de här två personerna kan ju ha retat sig på Palmes småflirtande med palestinierna. Det kan ju också tänkas att en del sett detta som en risk. Frågan är varför någon läckte Harvard-affären (till Jan Guillou) och raderade hans överklagande när det gällde eftertaxeringen samma dag som han sköts. Noterar också kampanjandet mot Jeremy Corbyn p g a av hans attityd i Palestina-frågan. Ville man sända ett budskap typ ”det var vi som gjorde det”? Och i grannlandet Norge mördade man ju Ahmed Bouchiki år 1973. Men att mörda Palme för Palestina-frågan? Mjaouäh. En möjlig hypotes, ja. Väldigt uppenbart mer sannolikt än Christer Pettersson? Spontant nej. I alla fall med ledning av vad jag hittills snappat upp. Ahmed Rami trodde att sionisten Anita Gradin (s) kunde ha varit inblandad i mordet.
Men ponera att man mördade Palme p g a Palestina-frågan. Varför då inte knalla ner en massa NMR:are och medlemmar i Klas Lund grupp? Det här skulle onekligen vara ett nytt grepp som man inte använt sig av sedan 1945 då man skickade in mordpatruller i det besegrade Tyskland som fick avliva ett större antal medlemmar i nazistpartiet. Filmen Inglorious Bastards baseras ju på de här händelserna. Man skulle ju också kunna tänka sig att svenska myndigheter beslutar sig för att se mellan fingrarna med planeringsfasen av den här typen av aktiviteter för att skydda svenska politiker som kan bli föremål för nazisters ilska om rasistiska organisationer förbjuds. Tror dock att man snarare på det här viset skulle öka risken för attentat om man nu inte tänkt sig knalla ner ett väldigt stort antal människor. Att knalla ner 200 aktiva nazister är väl inget större problem, och inte så heller så dyrt om man skall betala vanliga yrkesmördare för detta. Att inkludera konsumentledet på 2000 pers är väl också möjligt. Men är det värt att bränna typ 2 miljarder på detta? Och att täcka in alla figurer typ Behring-Breivik, Peter Mangs och Lasermannen som inte har någon känd koppling ens som konsument till nazistgrupperna innebär nog att man får ta kål ett väldigt stort antal människor. Det blir ju i så fall en jätteoperation som det blir svårt att hitta skyttar till om man skall plocka alla samtidigt, vilket kanske är det mest logiska om man inte vill att de skall hinna springa till skogs och gömma sig, typ, innan det är dags för nästa omgång.
Frågan är också hur svenska politiker ser på risken att man på det här viset lyckas reta upp folk. Bommar man någon eller några som kan få tag på ett jaktgevär med kikarsikte, en gammal M/96:a, ett pansarskott eller lyckas göra en primitiv kanon eller kartesch som laddas med svartkrut (som man hittat receptet till på stadsbiblioteket) eller lyckas konstruera en utlösningsmekanism till en dynamitladdning fäst på ett jetdrivet modellplan o s v så lär väl hotbilden snarast öka för svenska politiker. Och detta minskar väl kanske benägenheten hos svenska politiker att helt se mellan fingrarna med en planerings- och spaningsfas som föregår de utomrättsliga avrättningarna av nazister och liknande figurer.
Byter ämne/infallsvinkel igen.
Nämnde tidigare i tråden att svenska nazister under perioden 1950-56 kunde finna sig i att inte ha något egentligt nazistparti eller liknande. Därför menade jag att nazister idag borde kunna finna sig i att inte ha något parti eller liknande och frivilligt lägga ner sina organisationer. En liknande synpunkt man kan anföra är att nazister m fl i Sverige idag kan finna sig i att ligga lågt med revisionistisk propaganda trots att detta fortfarande är tillåtet enligt rättspraxis, i alla fall för färgade. Kanske beror detta på rädsla för ny lagstiftning om man börjar nå någon slags framgång i opinionsarbetet? Om så är fallet, varför då inte anamma ett liknande tänk när det gäller att avstå ifrån att ha nazistiska organisationer?
FORTSÄTTNING NEDAN
Del 6 av 11
FORTS
Få se nu, nästa punkt på min lista. Jo, det här med att försöka få utvecklingen mot något typ Coudenhove-Kalergis politiskt auktoritära, antidemokratiska ”Eurasisch-Negroid”-framtidsvision att gå så sakta som möjligt, att försöka vinna litet tid. Jag tror ju inte på det här med accelerationism, d v s att man får någon slags påtaglig, massiv motreaktion om man går för snabbt fram. Under vissa omständigheter kan kanske en motreaktion provoceras fram. I alla fall bland människor som tycker att de har ett påtagligt egenvärde, som t ex judar, en del icke-judiska nationalister och äldre tiders överklassare i Tyskland som såg ett omedelbart hot mot sina materiella tillgångar. Men inte i dagens Sverige bland vanliga svennar, tror jag. I USA har vi inte fått någon påtaglig motreaktion mot att man tutar ut ”Critical Race Theory” i skolorna, i internutbildningar hos myndigheter och i privata företag som Coca-Cola. Critical Race Theory innebär i korthet att vita föds onda p g a strukturell rasism och p g a detta har en skuld och kontinuerligt måste jobba med sig själva p g a sin inneboende rasism. Man verkar dock när man totar ihop undervisningsmaterial behöva göra undantag för vita judar, i alla fall när man explicit inkluderar även denna grupp, se https://www.zerohedge.com/political/how-california-embracing-mandatory-racial-injustice-study-all-its-17-million-high .
USA har ju fortfarande i alla fall på papperet mer generösa yttrandefrihetslagar än Sverige. Men inom andra områden har man gjort väldigt snabba framryckningar den senaste tiden. Frågan är vad som finns i pipeline. Ett tänkbart scenario är att man väljer att finansiellt dränera samhällsgrupper som huvudsakligen består av white gentiles för att få medel att dela ut till grupper man valt att bygga sin makt på. Ett tänkbart, smart drag skulle kunna vara drastiskt höjda skatter på markinnehav och transaktioner rörande sådana tillgångar. Detta skulle också sänka markpriserna och göra det möjligt för nya, penningstarka aktörer att köpa upp mark billigt. Så kallade family trusts, som miljardärer brukar ha, är generellt skattemässigt gynnade, vet dock inte i vilken grad man genom sådana kan trolla bort fastighetsskatt. Men det är ju tänkbart att man inför något sådant kryphål. Fler varianter finns antagligen. Men i alla fall kan vi väl konstatera att när man plockar av vita människor deras tillgångar så blir de mindre attraktiva som immigranter på andra håll i världen. Man skulle ju kunna tänka sig att Ryssland bjuder in folk från Västeuropa och USA som har tillräckligt med stålar för att kunna leva på avkastning, eller delvis om de har en användbar yrkesbakgrund i STEM-sektorn och tillräckligt många år kvar i yrkeslivet (ungefär som när man för något år sedan plockade in några boer-bönder som hade lyckats föra ut tillräckligt med pengar ur Sydafrika). Men utan pengar blir man nog inte så intressant. Då blir man en börda. En fattig, sjuk pensionär vill ingen ha. Så jag tror väl att det smartaste man kan göra är att försöka fördröja utvecklingen i möjligaste mån i Europa och Nordamerika. Accelerationism innebär att den fattige, sjuke pensionären inte hinner dö innan situationen blir mer akut och att den välbärgade skogsägaren eller aktieägaren inte hinner fly innan han blir av med sina pengar. Man kan ju också tänka sig att om Ryssland eller något annat land plockar in en grupp som en enhet snarare som individer så kan kanske några pålitliga individer som passar för att tjänstgöra poliser som skall slå ner pro-västliga ”color revolution”-demonstranter också få stanna trots måttliga tillgångar eller användbara kunskaper eller måttlig intelligens.
En annan fråga är vad nazister skall göra om de inte får pyssla med nazism. Vill man pyssla med invandringskritisk verksamhet direkt eller indirekt finns det väl massor att göra så länge man tillåter även mildare former av invandringskritisk verksamhet.
Jag har redan nämnt aktiviteten att rapportera in vanliga lokalnyheter till någon sajt som folk kan gå till om de vill ha möjlighet att säga upp sin lokaltidning. Att starta upp något sådant här skulle vara så oerhört billigt. Jag vill bara skrika när jag tänker på att det gått mer än 20 år med Internet utan att något sådant här lanserats.
Det finns också blinda fläckar inom kategorin invandringskritiska informationskanaler som systematiskt bommas. Ett fantastiskt exempel är att FN-lägren vid Syriens gräns i slutet på 2014 var tvungna att halvera matpengarna till flyktingarna där och sedan en bit in på 2015 skära ner matpengarna till noll. I det läget började folk i lägren röra sig till fots mot Europa. Ändå hörde vi inte ett pip i svensk media eller från mainstreampartierna om att man snabbt skulle skicka dit matpengar. (Här har vi ett praktexempel på att mainstreampartiernas politik inte handlar om att vara snäll mot utomeuropeiska människor utan om något annat som mer har med långsiktig makt och väljardemografi att göra.) Notera också att det var fråga om småpengar i jämförelse med biståndsbudgetarna och i jämförelse med vad man kom att satsa på flyktingarna i pengar räknat när de kom hit. I lägren var matpengarna 1 dollar per skalle per dag. 5 miljoner flyktingar skulle alltså per år kosta drygt 1,8 miljarder dollar per år eller runt 15,5 miljarder kr per år. Det är mindre än en tredjedel av den årliga svenska biståndsbudgeten eller runt hälften av vad man i Sverige på årsbasis brände på ”ensamkommande flyktingbarn” i 25-30 årsåldern när det var som värst enligt officiella siffror. Det finns dock idag ingen sajt där man kan posta grejer som alternativmedia bommar. Flashback är kanske ett alternativ, men varje trådstart där läses av långt färre individer än artiklarna på de stora alternativmedierna. Det borde finnas en sajt som hette något typ ”Vad övriga alternativmedia bommat” och som hade den inriktningen.
Det finns hur mycket material som helst på nätet man kan scanna av och lyfta fram men som svenska alternativmedia bommat. Något som jag tror att personer med nazistisk läggning skulle ha gillat är signaturen(?) Willem Pearsons postningar på Twitter om skolvåld och annat våld där svarta misshandlar vita. Han hade också ett par ihopklippta videos där Hillary Clinton resp Bill Clinton höll tal om vitas rasism mot svarta samtidigt som han visade bildsekvenser med svart gängvåld mot vita människor, ofta yngre tjejer. Jag undrar vilken effekt den här typen av sammanställda bildsekvenser skulle kunna ha på unga svenne-tjejer som ofta är de mest entusiastiska invandringsanhängarna. Kanske skulle de bara skaka av sig sådana här sammanställningar som rasistisk propaganda eller dylikt. Även om videon skulle avslutas med texten ”Visa motsvarande sekvenser med vita förövare och svarta offer”. Men det skulle ändå vara intressant att ta del av reaktionerna i denna grupp och bland andra kategorier. Minns också en Pearson-video med en samling AFA:iter och kanske litet mildare antirasister ute på någon slags större gräsmatta (tror jag) i en större folksamling. En yngre vit man diskuterade med en vit tjej i någon slags rasta-frisyr (vill jag minnas). ”What do you think about white people? What do you think about white people? What do you think about white people?” frågade hon hetsigt medan en kraftigt byggd svart man såg på bredvid henne. När sedan den vite unge mannen svarade med något som skulle ha varit rätt på en civil rights-manifestation på 60-talet - ”all races are equal” (eller något liknande) så slog den svarte mannen hon på käften. ”These people are truly insane”, vill jag minnas att Willem Pearsons textkommentar till video-snutten löd. Det verkar också som om Willem Pearson senare lagt upp Hillary Clinton-satiren på Gab i en postning från 2 mars i år, se https://gab.com/willempearson (Hillary Clinton – Ending Systematic Racism).
I alla fall utgjorde Pearson-videosarna en drastisk kontrast mot hur många invandringsförespråkare generellt upplever invandrare, speciellt om de inte bor i invandrartäta områden till skillnad från ”white trash-packet” (som de i många fall upplever vita människor med lägre inkomster vara). Kommer här osökt att tänka på Ingrid Segerstedt-Wibergs boktitel ”Jesus var inte svensk”. Många, speciellt kvinnor, upplever generellt invandrare som en slags Jesusar. De här Jesusarna ger också i många sammanhang upphov till starka emotioner. Ibland av sexuell natur, som när en kvinna i en grupp som tog hand om ”ensamkommande flyktingbarn” (i 25-30-årsåldern) började strippa för dem (Rapport visade faktiskt den här händelsen). Kommer här också osökt att tänka på RFSU:s tidskrift/bokserie Ottar som år 1984 hade ett temanummer om invandrare och sexualitet. Ramlade över en del intressant när jag fått se en fnissande gubbe läsa i det här numret på stadsbiblioteket en gång i tiden. Minns bl a ett inslag om unga tjejer som hängde på ett ungdomsdisco dit unga invandrarkillar brukade komma. ”Jag blir alldeles galen när jag ser en snygg utlänning, knäna bara viker sig”, upplyste en av svenne-tjejerna. En mer analyserande text handlade om en grupp sub-sahariska män som tagit sig till Sverige. Vill minnas att man skrev att när de kom hit så ”hamnade de ofelbart i en sexualiserad miljö”. Kom att tänka på det här när jag såg ett debattprogram e dyl med deltagande publik för kanske 20 år sedan. En ung svart man upplyste där skrattande om en dejt med en svensk tjej där hon i hallen bett honom att dra ner gylfen och ta fram snorren. ”Men… den ser ju alldeles normal ut” skall hon ha sagt enligt den flabbande unge svarte mannen. Den här kategorin kvinnor (ca 18 % av de härstamningsmässigt svenska kvinnorna enligt en undersökning jag läste i Vecko Revyn för runt 40 år sedan, vill jag minnas) är nog inte mottagliga för videos av Willem Pearson-typ. Det går inte att nå dem. En hel del andra människor, många män också, går heller inte att nå.
FORTSÄTTNING NEDAN
FORTS
Få se nu, nästa punkt på min lista. Jo, det här med att försöka få utvecklingen mot något typ Coudenhove-Kalergis politiskt auktoritära, antidemokratiska ”Eurasisch-Negroid”-framtidsvision att gå så sakta som möjligt, att försöka vinna litet tid. Jag tror ju inte på det här med accelerationism, d v s att man får någon slags påtaglig, massiv motreaktion om man går för snabbt fram. Under vissa omständigheter kan kanske en motreaktion provoceras fram. I alla fall bland människor som tycker att de har ett påtagligt egenvärde, som t ex judar, en del icke-judiska nationalister och äldre tiders överklassare i Tyskland som såg ett omedelbart hot mot sina materiella tillgångar. Men inte i dagens Sverige bland vanliga svennar, tror jag. I USA har vi inte fått någon påtaglig motreaktion mot att man tutar ut ”Critical Race Theory” i skolorna, i internutbildningar hos myndigheter och i privata företag som Coca-Cola. Critical Race Theory innebär i korthet att vita föds onda p g a strukturell rasism och p g a detta har en skuld och kontinuerligt måste jobba med sig själva p g a sin inneboende rasism. Man verkar dock när man totar ihop undervisningsmaterial behöva göra undantag för vita judar, i alla fall när man explicit inkluderar även denna grupp, se https://www.zerohedge.com/political/how-california-embracing-mandatory-racial-injustice-study-all-its-17-million-high .
USA har ju fortfarande i alla fall på papperet mer generösa yttrandefrihetslagar än Sverige. Men inom andra områden har man gjort väldigt snabba framryckningar den senaste tiden. Frågan är vad som finns i pipeline. Ett tänkbart scenario är att man väljer att finansiellt dränera samhällsgrupper som huvudsakligen består av white gentiles för att få medel att dela ut till grupper man valt att bygga sin makt på. Ett tänkbart, smart drag skulle kunna vara drastiskt höjda skatter på markinnehav och transaktioner rörande sådana tillgångar. Detta skulle också sänka markpriserna och göra det möjligt för nya, penningstarka aktörer att köpa upp mark billigt. Så kallade family trusts, som miljardärer brukar ha, är generellt skattemässigt gynnade, vet dock inte i vilken grad man genom sådana kan trolla bort fastighetsskatt. Men det är ju tänkbart att man inför något sådant kryphål. Fler varianter finns antagligen. Men i alla fall kan vi väl konstatera att när man plockar av vita människor deras tillgångar så blir de mindre attraktiva som immigranter på andra håll i världen. Man skulle ju kunna tänka sig att Ryssland bjuder in folk från Västeuropa och USA som har tillräckligt med stålar för att kunna leva på avkastning, eller delvis om de har en användbar yrkesbakgrund i STEM-sektorn och tillräckligt många år kvar i yrkeslivet (ungefär som när man för något år sedan plockade in några boer-bönder som hade lyckats föra ut tillräckligt med pengar ur Sydafrika). Men utan pengar blir man nog inte så intressant. Då blir man en börda. En fattig, sjuk pensionär vill ingen ha. Så jag tror väl att det smartaste man kan göra är att försöka fördröja utvecklingen i möjligaste mån i Europa och Nordamerika. Accelerationism innebär att den fattige, sjuke pensionären inte hinner dö innan situationen blir mer akut och att den välbärgade skogsägaren eller aktieägaren inte hinner fly innan han blir av med sina pengar. Man kan ju också tänka sig att om Ryssland eller något annat land plockar in en grupp som en enhet snarare som individer så kan kanske några pålitliga individer som passar för att tjänstgöra poliser som skall slå ner pro-västliga ”color revolution”-demonstranter också få stanna trots måttliga tillgångar eller användbara kunskaper eller måttlig intelligens.
En annan fråga är vad nazister skall göra om de inte får pyssla med nazism. Vill man pyssla med invandringskritisk verksamhet direkt eller indirekt finns det väl massor att göra så länge man tillåter även mildare former av invandringskritisk verksamhet.
Jag har redan nämnt aktiviteten att rapportera in vanliga lokalnyheter till någon sajt som folk kan gå till om de vill ha möjlighet att säga upp sin lokaltidning. Att starta upp något sådant här skulle vara så oerhört billigt. Jag vill bara skrika när jag tänker på att det gått mer än 20 år med Internet utan att något sådant här lanserats.
Det finns också blinda fläckar inom kategorin invandringskritiska informationskanaler som systematiskt bommas. Ett fantastiskt exempel är att FN-lägren vid Syriens gräns i slutet på 2014 var tvungna att halvera matpengarna till flyktingarna där och sedan en bit in på 2015 skära ner matpengarna till noll. I det läget började folk i lägren röra sig till fots mot Europa. Ändå hörde vi inte ett pip i svensk media eller från mainstreampartierna om att man snabbt skulle skicka dit matpengar. (Här har vi ett praktexempel på att mainstreampartiernas politik inte handlar om att vara snäll mot utomeuropeiska människor utan om något annat som mer har med långsiktig makt och väljardemografi att göra.) Notera också att det var fråga om småpengar i jämförelse med biståndsbudgetarna och i jämförelse med vad man kom att satsa på flyktingarna i pengar räknat när de kom hit. I lägren var matpengarna 1 dollar per skalle per dag. 5 miljoner flyktingar skulle alltså per år kosta drygt 1,8 miljarder dollar per år eller runt 15,5 miljarder kr per år. Det är mindre än en tredjedel av den årliga svenska biståndsbudgeten eller runt hälften av vad man i Sverige på årsbasis brände på ”ensamkommande flyktingbarn” i 25-30 årsåldern när det var som värst enligt officiella siffror. Det finns dock idag ingen sajt där man kan posta grejer som alternativmedia bommar. Flashback är kanske ett alternativ, men varje trådstart där läses av långt färre individer än artiklarna på de stora alternativmedierna. Det borde finnas en sajt som hette något typ ”Vad övriga alternativmedia bommat” och som hade den inriktningen.
Det finns hur mycket material som helst på nätet man kan scanna av och lyfta fram men som svenska alternativmedia bommat. Något som jag tror att personer med nazistisk läggning skulle ha gillat är signaturen(?) Willem Pearsons postningar på Twitter om skolvåld och annat våld där svarta misshandlar vita. Han hade också ett par ihopklippta videos där Hillary Clinton resp Bill Clinton höll tal om vitas rasism mot svarta samtidigt som han visade bildsekvenser med svart gängvåld mot vita människor, ofta yngre tjejer. Jag undrar vilken effekt den här typen av sammanställda bildsekvenser skulle kunna ha på unga svenne-tjejer som ofta är de mest entusiastiska invandringsanhängarna. Kanske skulle de bara skaka av sig sådana här sammanställningar som rasistisk propaganda eller dylikt. Även om videon skulle avslutas med texten ”Visa motsvarande sekvenser med vita förövare och svarta offer”. Men det skulle ändå vara intressant att ta del av reaktionerna i denna grupp och bland andra kategorier. Minns också en Pearson-video med en samling AFA:iter och kanske litet mildare antirasister ute på någon slags större gräsmatta (tror jag) i en större folksamling. En yngre vit man diskuterade med en vit tjej i någon slags rasta-frisyr (vill jag minnas). ”What do you think about white people? What do you think about white people? What do you think about white people?” frågade hon hetsigt medan en kraftigt byggd svart man såg på bredvid henne. När sedan den vite unge mannen svarade med något som skulle ha varit rätt på en civil rights-manifestation på 60-talet - ”all races are equal” (eller något liknande) så slog den svarte mannen hon på käften. ”These people are truly insane”, vill jag minnas att Willem Pearsons textkommentar till video-snutten löd. Det verkar också som om Willem Pearson senare lagt upp Hillary Clinton-satiren på Gab i en postning från 2 mars i år, se https://gab.com/willempearson (Hillary Clinton – Ending Systematic Racism).
I alla fall utgjorde Pearson-videosarna en drastisk kontrast mot hur många invandringsförespråkare generellt upplever invandrare, speciellt om de inte bor i invandrartäta områden till skillnad från ”white trash-packet” (som de i många fall upplever vita människor med lägre inkomster vara). Kommer här osökt att tänka på Ingrid Segerstedt-Wibergs boktitel ”Jesus var inte svensk”. Många, speciellt kvinnor, upplever generellt invandrare som en slags Jesusar. De här Jesusarna ger också i många sammanhang upphov till starka emotioner. Ibland av sexuell natur, som när en kvinna i en grupp som tog hand om ”ensamkommande flyktingbarn” (i 25-30-årsåldern) började strippa för dem (Rapport visade faktiskt den här händelsen). Kommer här också osökt att tänka på RFSU:s tidskrift/bokserie Ottar som år 1984 hade ett temanummer om invandrare och sexualitet. Ramlade över en del intressant när jag fått se en fnissande gubbe läsa i det här numret på stadsbiblioteket en gång i tiden. Minns bl a ett inslag om unga tjejer som hängde på ett ungdomsdisco dit unga invandrarkillar brukade komma. ”Jag blir alldeles galen när jag ser en snygg utlänning, knäna bara viker sig”, upplyste en av svenne-tjejerna. En mer analyserande text handlade om en grupp sub-sahariska män som tagit sig till Sverige. Vill minnas att man skrev att när de kom hit så ”hamnade de ofelbart i en sexualiserad miljö”. Kom att tänka på det här när jag såg ett debattprogram e dyl med deltagande publik för kanske 20 år sedan. En ung svart man upplyste där skrattande om en dejt med en svensk tjej där hon i hallen bett honom att dra ner gylfen och ta fram snorren. ”Men… den ser ju alldeles normal ut” skall hon ha sagt enligt den flabbande unge svarte mannen. Den här kategorin kvinnor (ca 18 % av de härstamningsmässigt svenska kvinnorna enligt en undersökning jag läste i Vecko Revyn för runt 40 år sedan, vill jag minnas) är nog inte mottagliga för videos av Willem Pearson-typ. Det går inte att nå dem. En hel del andra människor, många män också, går heller inte att nå.
FORTSÄTTNING NEDAN
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera