Den stora tråden om att studera till sjuksköterska

Vilken skola ska man välja? top 5?

I Sthlm är det bara 2 som är aktuella. Sophiahemmet och Röda Korset. Utbildningarna har likartade upplägg vad gäller fokus på att skapa väl förberedda sjuksköterskor för de höga krav som verksamheten ställer idag.
Jag gick ut Sophiahemmet för 5 år sedan, läser nu till specialist-ssk. Under tiden på Sophia var jag studentrepresentant i utbildningsnämnden och sedan på klinik studerandeansvarig och handledare för många ssk-studenter. Jag var därtill tungt inblandad i inskolning av nyanställda kollegor.
Jag var då väl förberedd och hade erforderliga kunskaper för att landa springande på golvet. De som gick ut från KI och Ersta började lära sig sjuksköteriet först EFTER examen.
KI har nyss återfått sin examinationsrätt, de var så kass att de blev av med den för ett par år sedan. Ersta ersätter 15 veckors klinisk utbildning med etik och diverse sociologiska kurser.
Ersta har en hel del att tillföra vad gäller vård av svårt sjuka patienter i svåra livssituationer, men tro mig, det du behöver som nyfärdig syrra är inte det, utan klinisk kunskap och rutin, naturvetenskapligt kunnande, och fokus på RÄTT saker.
I Sthlm Sophia eller Röda Korset, annars kan det lika gärna vara. Annars är Uppsala och Lund väldigt bra har jag förstått.

Nu kan jag inget om sjuksköterskeutbildningen i Sverige, men jag är mäkta förvåndad över vad du säger om KI, som ju ligger i topp internationellt när det gäller studier i medicin.

Tack så hemskt mycket för svar!

Just nu står det mellan Uppsala, Sophiahemmet eller Röda korset. Helst skulle jag vilja bo i Uppsala för studentlivet, men ifall Sophiahemmet eller Rödakorset är bättre borde jag kanske välja något utav dessa.

KI har mkt gott rykte internationellt vad gäller forskning och medicinstudier, det är alldeles riktigt. MEN, KI blev för några år sedan fråntagna rätten att utexaminera sjuksköterskor, detta pga att utbildningen höll så låg kvalitet. Det hela blir än mer pinsamt av att de fått påtagliga anmärkningar vid en tidigare revision och högaktningsfullt skitit i dessa.
KI utbildade stora kullar med sjuksköterskor som kom ut på arbetsmarknaden utan nödvändiga kunskaper för att bedriva sitt yrke. Detta blev katastrof för både personal och patienter.

Skälen till att det blivit så är ett flertal, ett påtagligt sådant är att KI inte satsat alls på ssk-utbildningen. De utbildar läkare, biomedicinska analytiker, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, tandläkare, tandhygienister, etc. etc. etc.

Själv läser jag till specialist-ssk på KI nu, och om jag vill läsa in en till specialistexamen kommer jag att välja ett annat lärosäte. KI gör mycket bra, men i sjuksköterskespektrat... Nä.

Jag läser med en kille som gick GU i Uppsala och han var mkt nöjd. Sophia och Korset är dock tveklöst i topp, inte bara i Sverige, utan vad gäller utbildningskvalitet vågar jag drista mig att säga ledande i skandinavien, kanske även norra europa.

Svenska sjuksköterskor är oerhört eftertraktade på den internationella marknaden, just pga sin höga medicinska kompetens jämte andra länders varianter. Det enda som ligger något så när i närheten är USA's Registered Nurse-utb:ar.

Det låter djupt tragiskt, även för de som genomgått den 3 åriga utbildningen. Undervisning i anatomi, fysiologi, patologi, medicin, mm måste väl hava varit av god kvalitet eftersom samma lärare och kursplaner för läkare bör även kunna användas för ssk elever. Vad är det för fel ssk begått under sin tjänstgöring? Vari ligger briserna?

Utan att veta innehållet i ssk utbildningen antar jag att akademiseringen av utbildningen på bekostnad av en mer renodlad yrkesutbildning lett till sämre ssk. Kraven för akademiska studier är ju inte länplighet som ssk utan att utifrån olika synvinklar kritisk granska ämnet och dra slutsatser. Det är bortkastad tid att kritisk granska olika teorier och genomföra undersökningar för att sedan skriva en C-uppsats; eftersom de har nog upp med att lära sig allt om människokroppen, medicin och väl beprövad metoder.

Jag har som sagt ingen vetskap om ssk utbildningen. Däremot känner jag igen situationen eftersom jag vet att akademiseringen av en annan utpräglad yrkesskola, nämligen officersutbildningen, lett till att officerare examineras utan att kunna sitt yrke, tjänstgöra som vanlig soldat eller ens hantera vapen.

Jag antar att Röda Korset och Sophia utbildning bygger på en lång tradition av ren yrkesutbildning och därför lyckats utbilda skickliga ssk. För KIs del antar jag att deras sena inträde i utbildningen av ssk byggts på vad som varit den stora innegrejen de senaste 15-10 åren, dvs ren akademiskt flum; i det akademiska elfenbenstornet anses ju allt som har med yrkesutbildning att göra hemskt fult och lågt.

Stämmer mina antaganden eller är jag helt ute o cyklar?

Jag instämmer helt i ditt resonemang och tror därför att du har rätt. Nu senast har även djursjuksköterskeutbildningen akademiserats och numera krävs legitimation för att få utöva yrket. Skråbildning om du frågar mig!

Ett annat exempel är polisen, som ska akademiseras genom treårig högskoleutbildning (istället för tvåårig YH-utbildning). Skälet sägs vara att man vill "locka till sig de skarpaste hjärnorna", men det vet de flesta vid det här laget, att så blir inte fallet bara för att en utbildning akademiseras (så j-vla enfaldigt, och typiskt glamouriserande). Jag är istället helt säker på att man vill locka kvinnor på detta sätt, då de slipper krav på fysisk lämplighet och annat för att istället sitta och dricka latte samtidigt som de, i korttidsminnet, memorerar ex-tentor och svar så att de kan "scoooora" full pott på tentan. Det ligger närmre sanningen. Samma sak gäller givetvis officersutbildningen. Är du vit man och mer "hands-on"/entreprenör så kan du hälsa hem.

Det varierar. Det handlar snarare om att vården blivit fantastiskt ineffektiv på sina håll. Detta är avhängigt många faktorer, alltifrån landstingens upphandlingar till att primärvården i stort sett brutits ned och är alltför otillgänglig. Nyutbildade ssk utan koll på läget bidrar till förvirringen om de inte stöttas aktivt.



Akademiseringen är alls inte av ondo, snarare tvärtom. Den akademiska statusen höjer yrkets status och bidrar till just det du beskriver ovan, förmåga att ta till sig och kritiskt granska ny forskning.
Problemet är snarare att man fokuserar på fel saker. Istället för att lägga krut på de svåra medicinska bitarna, där det handlar om att få ihop hela organismens funktion, så har man valt att teoretisera fram ett "eget forskningsområde", omvårdnaden. Detta vill sjuksköterskevärldens teologer göra till sitt alldeles eget ämne och svärmar runt detta. Saken är dock att sjuksköterskan idag jobbar mer med medicin än med omvårdnad på de stora akutsjukhusen, där större delen av de nyexade ssk börjar sina anställningar.




Finns likheter, men det är inte fullt så enkelt.



SH och RK är jättekåta på forskning de också, de har så svårt att svälja att KI har bättre forskningsrenommé. Men tack vare några lärare på SH och RK som faktiskt är ute i verksamheterna och arbetar, samt har gedigen erfarenhet av sitt fält, håller SH och RK hårt fast vid sina goda namn. Även om det slinker in en och annan sopa på de instanserna också, men man märker tydligt, särskilt under de två-tre första yrkesåren, vilken skola folk gått.

Det är inte sjuksköterskans roll att "ta till sig och kritiskt granska ny forskning". Sjuksköterskan utför ett i huvudsak praktiskt arbete som inte kräver akademisk kompetens. Det är en socialistisk utbildningsmodell som förutsätter en märklig syn på "jämlikhet" där alla yrkesgrupper ska jämställas genom krav på mångårig utbildning på akademisk nivå. Du är garanterat en av de där fackligt engagerade som står och skriker sig hesa att "vi som är akademiker ska minsann ha bra betalt! Hur ska vi annars betala våra CSN-lån? ... *tystnad*... Sa du utbud/efterfrågan? Sånt vet vi inte vad det betyder!". Ni ser ner på kunskap förvärvad utanför akademin. Som om det enda kriteriet för lön skulle vara mångårig "utbildning" i statens regi.

Du har oförmåga att känna yrkesstolthet eftersom du har komplex.

Här får du 5 (av 1000-tals) exempel på att sjuksköterskeutbildningen blivit sämre genom akademisering (alla C-uppsatser på Sjuksköterskeprogrammet. Källa: www.uppsatser.se):






Nå, säg mig, är ovanstående exempel på utbildningsinnehåll (exjobbet utgör nästan 10 % av utbildningen) uteslutande gottgörande för en praktiserande ssk? Är det nödvändig kunskap för de arbetsuppgifter som ska utföras? Hur många procent är det rimligt ska gå vidare till masterutbildning+eventuell forskning?

Nånstans måste ju vansinnet ifrågasättas. Det är facket som driver på utvecklingen i syfte att minska utbudet på arbetsmarknaden och på så sätt, i teorin, höja lönerna. Det är inget annat än ett "jämställdhets"politiskt fiasko i syfte att "öka status för kvinnodominerade yrken". Skäms på er som inte sakligt kritiserar era egna utbildningar och det faktum att ni förlorat stora summor pengar (bortfallen inkomst + CSN-ränta) på att förvärva menlös kunskap.

Istället bygger ni upp murar och eldar på en utveckling där undersköterskornas befogenheter begränsas. Ja, det är sant! Så är det faktiskt. En Usk har fått vissa befogenheter indragna för en del ssk-ors stora egon. Då är något fel. Lägg ner ert läkarkomplex och inse att många uppskattar ert arbete utan att ni måste vara akademiker.

Att KI ligger bra till gällande medicinsk forskning säger inte mycket då sjuksköterskor utbildas i främst omvårdnad (även om kunskap inom farmakologi och medicin ingår).

Man får också ha i åtanke att det utbildas väldigt många sjuksköterskor, bara hos GU är det nästan 200 nyutexaminerade sjuksköterskor per år. Det kan hända att det blir som på Filippinerna där det finns alldeles för många sjuksköterskor (varav många söker sig till arabländerna eller får ta andra arbeten), så ett hett tips är att vidareutbilda sig till specialist.


Nuförtiden är det så, det bedrivs forskning inom omvårdnad precis som inom medicin.

Innan vi fortsätter debatten måste jag fråga dig NomadSoul, är du överhuvudtaget verksam inom hälso- och sjukvården? Frustrerad undersköterska/biträde? Före detta? Eller tycker du bara till sådär i största allmänhet?




Jaså inte? Som sjuksköterska är jag skyldig att utöva mitt yrke enligt "vetenskap och beprövad erfarenhet". (SFS 1982:763, Hälso- och sjukvårdslagen) Detta innebär att vid sidan av att jag är skyldig att veta vad jag sysslar med, göra just ovanstående, kritiskt granska och ta till mig ny forskning. Särskilt personligen då jag rör mig i ett medicinskt avancerat fält. Håller jag mig inte uppdaterad och kritiskt granskar nya rön så kan det bli tråkigt för mina patienter.



Jag kan hålla med dig till viss del. Även om akademiseringen till stor del är av godo för sjuksköterskans yrkesområde, så finns det just som du beskriver, en fixering vid detta och en del av mina medsystrar (lol) lider av rätt rejäla komplex.



Fackligt engagerad? Jisses, tagga ned, du är rätt snabb på att ryta kring saker du inte vet något om. Men å andra sidan, det här är flashback... Nej, jag är inte fackligt engagerad. Jag lämnade facket för ett par år sedan just för att Vårdförbundet lägger fokus på fel saker.



Min yrkesstolthet är på topp. Hade jag inte varit stolt över min profession hade jag valt ett annat yrke. Det är inte svårare än så. Jag har goda förutsättningar för att ge mig in i andra, mer välbetalda yrkesområden, och nota bene, klart mer akademiska sådana om jag gillade sånt. Men nej, jag väljer att vara sjuksköterska. Det är roligt och jag är stolt över det jag uträttar.




Du visar fram en del tveksamma uppsatser. Grattis.



Jag är inte särskilt förtjust i vare sig forskning eller mastersutbildning, men jag ser ett syfte med dem. Inget för mig, jag är inte intresserad av att forska, är mer en kliniker än teoretiker. Men, som jag nämnde ovan, måste jag kunna ta till mig och kritiskt granska forskning.



Där håller jag till största del med dig.



De som kritiserar och arbetar för att förändra våra utbildningar är just vi, de kliniskt verksamma sjuksköterskorna som drabbas av en överdriven akademiserings konsekvenser. Därmed inte sagt att akademika är av ondo, men man måste lägga fokus på rätt saker. Gör man inte det går det som det gick för KI's ssk-program.



Undersköterskors "befogenheter" begränsades när forna tiders undersköterskeutbildning gick i graven och lades ut på blandade gymnasiala instanser. Dessa var av så varierande kvalitet att man inte längre visste vad undersköterskor kunde. Detta ledde till ett flertal fall av felmedicinering och felbehandling som fick socialstyrelsen att agera och ställa krav på vem som utför dessa arbetsuppgifter.



Jag har inget läkarkomplex. Jag ser läkarna jag samarbetar med som just det, samarbetspartners i fältet kring vår patient. Ibland understödjer jag deras verksamhet, ibland understödjer de min. Ibland flyter gränserna ihop mellan vad vi gör. Det är ett billigt argumentationsknep att kalla vilja till utveckling och fortbildning för komplexorienterad.