Livet i ett nötskal

Gärna på fyllan brukar jag drömma mig iväg med en filosofisk nära vän till mig. Ofta i nykterhetens tecken tas det upp, vi är väldigt likasinnade på det planet. Vi har såklart pratat om det som definieras som ingenting, men även universum. Det har ju inget slut, sägs de. Tänk världen som en liten piss i havet (världen är ingenting om universum är oändligt). Om människan inte fanns, vore jorden en planet, precis som vilken annan. Tänk även 999999999 mil bort. Där kanske det finns en till planet med samma tyngdkraftslag som världen där de lever i en helt annan värld. Åk dubbelt så långt så hittar du kanske en värld till, vad fasen vet vi?

Om inga människor fanns, kan inte definiera i ord mina tankar nu, men vad vore allt då? Förmodligen ingenting, eftersom det inte finns något levande.

Om alla människor dog utan en. Hade man kunnat återbilda världen om man endast var en kvinna och en man i 20-årsåldern?

När du har kärleksproblem, då känns livet piss. Samma om du kanske snear på en drog (en kompis förtäljelser, jag har aldrig gjort det). Du ligger i flera timmar och allt går i 300km/h och du kan inte på nåt sätt få stopp på det eller ens tänka tanken att försöka somna. Ruset slår och slår i 8 timmar. Du vill bara bort bort bort, men sen när du är normal igen, tänker du på vad livet är värt. Och jävlar vad man uppskattar det mer då, när man vet var man har sig själv. Människor är så otroligt smarta, kolla bara på vad vi byggt upp.

Och hur kan jorden ha den lyfttyngdhet vi har? Och hur f-n kom första människan till... det är fan beyond any thoughts, är det något mysterium vi har är det det största. Människan är världens smartaste varelse, visst, vi kan programmera en dator att tänka snabbare, men det är fortf. människan som gjort datorn.

Och om världen nu lyckats utforma en människa, varifrån kom den andra (för att föröka oss)? Började livscirkeln med en liten myra som i sin tur bara blev ett större och större djur, till slut kom apan och till slut den första människan? Som ett recept på två unika djurapor, typ.

Om man kallar jorden liten... tänk er de som lever i utfattiga kontinenter, skulle de se oss sitta i mobiltelefon och prata samtidigt som vi har en platt-tv i bakgrunden och vara hemma och laga mat i ett kök skulle de knappt förstå vad vi var för något. Och ändå kan inte alla världens miljarder kronor som skänks få bort all fattigdom eftersom flera hundra tusen människor dör dagligen i svält?

Och eftersom det här har hållit på hur länge som helst... varför dör inte fattiga kontinenter ut? Vi tar ett exempel, säg ett urfattigt land i Nordafrika. Trots alla år av enorm fattigdom och brist på mat lyckas de bihålla flera miljoner (miljarder?) människor som får mat och överlever ändå. De rika länderna bara ökar och ökar i befolkning eller ligger på +/-, och de fattiga länderna bör dö ut enligt siffrorna, men det gör de inte? Finns det något tidsschema över när ett fattigt land kommer vara tomt...?

Eller är fattigdomen överskattad och överdriven i media etc för att vi ska donera mer så länderna inte blir obefolkade?

Livet är ett stort jävla mysterium för mig ibland, hur en organism som oss kom till är helt oförståeligt för mig. Och det här med tyngdkraften, varför har just världen denna? Ingenting hade ju funkat annars.

Blä, tänker tillbaks i banan att världen inte fanns. Då vore ju ingenting just ingenting, och livet som man håller så kärt vore ju just .. ingenting.

Fyfan vilken flummig post, ber om ursäkt för att jag ödslat din tid...
Om någon har en bra förklaring på vad INGENSTANS eller INGENTING är och finns, uppskattar jag det om ni postar den. Alla tankar är välkomna. Döden når ju alla nån gång och vi vet ju alla vart vi åker. Landet ingenstans.

Endera var det magi.
Eller så var det tur.

Men förmodligen var det väl bara logik som satte ihop denna värld


Det är som du säger "beyond any thoughts". Vi kan nog inte tänka så djupt, och vi har inte tekniken för att finna svar på våra frågor.

Men det är väl därför vi har denna forumsdel, för att möjligen kunna komma lite djupare i vårt tänkande

som du sa;

"Livet är ett stort jävla mysterium för mig ibland, hur en organism som oss kom till är helt oförståeligt för mig. Och det här med tyngdkraften, varför har just världen denna? Ingenting hade ju funkat annars."

tänk så många världar, varelser, dimensioner som inte finns men som hade kunnat finnas om de haft tyngdkraft, nu råkar vi ha det här och det är därför vi finns och det är därför denna världen råkar funka.

"ingen saknar ett ofött barn".

tycker det du säger om att mäniskan skall vara så smart är lite av en paradox, tex: vi är inte smarta nog och inse våran egoism och vi är inte smarta nog att inse begränsningar som behövs. vi kan bygga men och komma på saker som är inteligenta men vi kan inte förstå när vi går förlångt och alla både privat elelr i grupper tänker egositiskt och därför är vi inte smarta nog och räkna ut hur våra "smart drag" påverkar andra och annat.

Jävligt luddig frågeställning.

Tycker inte livet är särskilt mystiskt, utan snarare universums existens. Att vi lever och kan tänka är ju bara en produkt av flera miljarders års utveckling. Vissa ämen attraherar varandra, andra repellerar varandra. De olika egenskaperna materian nu kan få gör att starkaste formen överlever/har större chans att finnas längre tid.

Angående tyngdlagen så svarar du ju på din egen fråga. Utan den hade ju inte vi existerat och kunnat undra varför den finns. Så antingen finns den och vi existerar, eller så finns den inte och vi existerar inte, vilket kanske är fallet i många miljarders miljarders andra fall/dimensioner/tider.

En kristen vän sa en gång till mig: "Hur kunde allt bli så perfekt?" och menade på att bara en gud kan ha skapat så perfekta förhållanden så att liv kunde uppstå.
Men detta är ju fel. Tänk hur många planeter som inte har perfekta förhållanden. Där kan ju ingen stå och säga "Hur kunde vi haft sånn otur?".
Med oändligt många planeter i universum är det mer osannorlikt att det finns liv än att det inte gör det.

På samma sätt kanske det finns oändligt många andra universum där ingen kan stå och säga "fyfan vilken tur att vi fick tyngdkraft" av den simpla anledningen att tyngdkraften inte finns där och liv således inte kan uppkomma så att den meningen kan formuleras.


Flummig frågeställning --> FLummigt svar

Världen existerar just som den gör, just för att den gör det. Det är inte extremt häftigt och mystiskt att den ser ut precis som den gör, och fungerar! :O
Att allting fungerar som det gör med tyngdkraften, är just för att tyngdkraften finns där och är en del av det hela precis lika mycket som allt som fungerar tillsammans med tyngdkraften, och det gäller precis allting..
vissa människors logik försöker dock bryta ner världen på ett sådant sätt att man tex tar bort tyngkraften, och så ba wooow inget skulle va desamma då, därför är det hyper tur att tyngdkraften finns så allt funka whaa.

Vet att det var en lite luddig tankeställning, men orden bara flög ur mig utan vidare eftertanke. Minns inte ens om jag läste igenom, var helt borta i tankarna.

Om vi skippar det här med tyngdkraften då... tänker då solen. Den är placerad på ett så perfekt sätt att vi får ljus och energi, och inte för mycket av det eller för lite av det. Vore det inte för solen hade vi med 99% säkerhet inte funnits heller. Och vore solen dubbelt så nära hade existensialismen inte funnits heller. Eller dubbelt så långt ifrån kanske.

Ödet tror jag inte på direkt, men hur kan ni inte säga att jorden är lyckat? Jag ser jorden som ett resultat av ett recept på nånting helt sjukt... där man inte vet receptet. Solen är där den är och jorden snurrar runt för att få energi på alla håll... Varför ska jorden ens snurra... hade vi funnits om den inte gjorde det? Hade halva jorden varit obefolkad?!

Frågan återstår i mitt huvud dock hur de fattiga kontinenterna på vår jord inte dör ut, eftersom att fattigdomen sägs döda ofantliga summor av människor, varje dag...

Säger som denna man jag!

Precis.


Det vet man ju inte. Utan tyngdkraften hade livet haft helt andra betingelser. När man hypotetiskt upphäver tyngdkrafter, ser vissa människor bara alla träd rotas upp från marken och tillsammans med allt annat dött och levande flyga ut i världsrymden, eftersom ingenting längre håller allting på plats. Och då skulle man inte kunna bygga hus och skydda sig från väder och vind... Men då skulle det inte heller finnas väder och vind, eftersom vinden blåser på grund av turbulens mellan sjunkande kall luft och stigande varm luft. En tänkbar livsform i ett universum utan tyngdkraft skulle kanske vara helt överlägsen oss, eftersom den skulle sväva helt fritt, och då är det ju synd, att tyngdkraften finns.

Emellertid ser jag alls ingen mening i att fälla den typen av omdömen. Världen är allt som är fallet, för att tala med Wittgenstein.

Så länge man kan tänka sig något bättre och inte vill ge sitt godkännande av och medgivande till de ofrånkomliga omständigheterna, så kan man ju få allting att verka misslyckat. Det är enbart en fråga om inställning; sådana är varken sanna eller falska, de bara är.


Receptet är helt enkelt det, som får allting att funka. Naturlagarna.


Jorden roterar runt solen och runt sin egen axel på grund av tyngdkraften och dess betingelser. Samma effekt kan observeras i en kopp med te, där ett överblivet fragment av teblad roterar runt sin egen axel längs koppens kant, om man rör runt med skeden. Skulle du kunna rulla ett bowlingklot runt ett annat klot, utan att rulla det första klotet runt sin egen axel? Jorden måste med nödvändighet snurra, om den skall gå i en bana runt solen -- åtminstone med de nu rådande naturlagarna.


Fattiga människor ser en stor familj som sin rikedom, och i Afrika kan man bo i plåtskjul och äta bananer. Folk dör visserligen som flugor där nere, men de förökar sig ju som flugor också.