2007-12-31, 15:58
#1
Dos: 60 toppisar + lite egenodlad Cubenis
Personer och Plats: 4 personer i en villa
Ålder och Kön: 19-åriga män
Då var det dags igen! Min sjätte svamptripp och jag hade bjudit in tre goda vänner till min villa då mina föräldrar åkt på skidsemester över nyår. Det hade förberetts med lustgas och grönt, kritor för den konstnärlige, godis och chips för den glupske och barnböcker för den barnslige. Ingenting skulle gå fel den här trippen!
Då alla fyra hade fastat och skippat både kvällsmat dagen innan och frukost så skrek våra magar efter föda. Halvlitern svartvinbärssaftskoncentrat var nog dock inte vad magarna tänkt sig och en av oss spydde medan vi andra klarade oss med lite magknip. Redan nu kände man sig smått svampad av allt socker som saften innehållit. En halvtimma efter saftintaget klämmer vi var sin citronhalva i en äggkopp och smular ner svampen i. Efter tio minuters moppande var det äntligen dags att äta svampen.
Efter svampätandet tänkte vi ta en liten promenad för att få igång blodcirkulationen. Redan efter 15 minuter känner jag att svampeffekterna börjar smyga sig på och vi vänder hemmåt där musiken sätts på och vi börjar suga i oss lite lustgas för att hjälpa svampen att kicka.
Trippen:
Jag tar min andra lustgaspatron och känner att svampeffekten nu kickade igång på riktigt. Jag tittar på min kompis som snabbt lyfter sina ögonbryn som fastnat i fotöljen han sitter i. Hela fotöljen och omgivningen rycks med i ögonbrynsrörelsen och rummet exploderar i fraktaler. I ansiktet ser jag blodådror som bildar egyptiska spiraler och konturen på huvudet har förstärkts med en varierande neonfärg.
Vardagsrummet är svårt att känan igen. Ser det ut såhär där jag bor? Vart jag än kollar rör sig ytorna som om någon smält materian och satt fart på den. Möblerna andas inte bara utan verkar kunna gå en meter åt vilket håll de vill. Med lite ansträngning kan jag nästan få TVn att gå upp för trappan. Hur ska jag ens kunna ta mig till köket när allt rör sig sådär?
Det visar sig dock vara fullt möjligt och vi alla flyttar oss ut till köket där vi förberett köksbordet med allt möjligt roligt. Vi alla börjar rita och det uppstår i princip kaos. Papper och kritor flyger hit och dit, något tar en halv tugga av ett äpple och lägger tillbaka det i godisskålen. Alla gapar och ritar på varandras teckningar. Vi befinner oss inte längre i ett kök och vi är inte längre 19 år. Istället har någon galen person tagit de stökigaste barnen från dagis och satt dem i målarrummet och gett dom alldeles för mycket godis och chips. Peaken är i full gång!
Just när det är som mest urflippar hör jag en låt som jag garanterat vet att jag inte lagt i min spellista. Det är dörrklockan som ringer! PANIK! Har någon stått på verandan utanför och sett oss i vår galenskap. Det måste vara polisen! Snabbt stänger vi av musiken och rusar ner till badrummet och bastun. Ingen får se oss! Gömmer vi oss bara klarar vi oss.
Jag inser snabbt att det inte är någon idé att panika. Istället lugnar jag ner oss alla med en blandning av en lögn och en historia:
"Ni förstår, vi har inte allt gömt oss i en bastu för att polisen ringt på dörren utan vi befinner oss i Finland och har just badat isvak nere i sjön. Imorgon ska vi ut och jaga älg och livet kan inte vara mycket bättre."
Mina vänner är inte så lättlurade som jag tror men stämningen blir ganska trevlig ändå. Det är faktiskt riktigt mysigt inne i bastun. Träinredningen, med sitt detaljerade kvistmönster bildar riktigt avancerade fraktaler som tycks hoppa runt lite som de vill på väggarna, golvet och mina vänner.
Min ena vän börjar babbla om att allt ser ut som trycket i en tidning, med små prickar i olika täthet, och vips så fylls hela mitt synfält med likadana prickar färgade av kompisens gröna tröja. Dessa prickar sitter sedan kvar i mitt synfält i flera timmar.
Det börjar bli varmt i bastun och vi flyttar oss ut i badrummet. Badkaret, toaletten och golvet ockuperas.
Ett konstant babbel där alla pratar med alla och ingen lyssnar på någon annan. Ur svamlet hör man utrop som "VEM!?" "Jag förstår precis!" och "Åh, det är ju så uppenbart!".
Jag konstaterar för mina vänner vilken fantastisk kontrast som uppstått om man fyllt badkaret med tomater och placerat en och endast en gurka i mitten. Inte bara mängden utan även formen och färgen hade skiljt sig avsevärt. Onekligen mycket fascinerande!
Vi kommer även fram till att man inte bör sätta en plastpåse över huvudet för att den då immar igen och det blir svårt att se vad som är i den. Nästa stora diskussionsämne blir att bestämma SI-enheten för dungar. Jag spårar snabbt ur och börjar grubbla över skillnaden mellan dungar och buskage, men lyckas tillslut, med stor ansträngning fokusera tillbaks på SI-enheten. Det står och väger mellan tumm och kilometer, men efter en minuts förvirrande babbel från oss alla fyra fastslås att tumm är en bra måttenhet.
Då och då byter hela rummet tema. Det går från romerskt badrum till någon hemlig kammare i en pyramid eller från en barnporgramsstudio till något okännt abstrakt. Mellan varje byte av tema svajar alla kakeplattor till likt en av banorna i slutet av datorspelet Prey. Det är som om att någon osynlig kraft håller samman rummet och när det gungar till tar det en stund för plattorna att svajja på plats. Min ena kompis har en annan teori om att flodhästbakar håller kaklet på plats.
Det har gått ett tag, 20 minuter eller 10 timmar, det är svårt att säga och börjar nu tveka på om det ens finns en värld utanför detta badrummet. Tänk ifall detta är allt som existerar. Kan det inte vara så att vi fyra och våra tankar i detta kaklade rum, svävandes i rymden, är allt som finns? För tillfället tycks det inte mer galet än något annat här i världen utan snarare tvärt om. Världen behöver inte vara mer komplicerad än så. Likt ett barnprogram kan vi ju faktiskt hitta på i princip vad som helst och tänka och prata om vad vi vill. Jo, detta är nog faktiskt den enda verkligheten. Min ena vän funderar högt över huruvida det kan ha varit såhär universum blev till, men jag har svårt att förstå vad han menar; det är väl vi som är universum?
Återigen händer något otäckt. Telefonen ringer på övervåningen. Jag börjar nojja men mina vänner tvingar mig att inse att det antagligen bara är någon släkting eller så.
Vi har nu varit i badrummet i runt fyra timmar och det har blivit eftermiddag. Vi känner att det är dags att våga gå upp igen och beger oss till soffan och sätter på musiken igen. Till Infected, Shpongle och Pluxus spenderar vi, som en familj som tittar på långfilm, två timmar gloendes på projektorduken där fraktalfilmer spelas upp. Överallt dyker ansikten och levande saker upp. Rekommenderar starkt http://www.fractal-recursions.com/files/anim/anim.html !
Jag inser tillslut att jag inte givit barnboken en titt och vi är tillbaka i köket. "Fest i Fraggelberget" blir en lite väl avancerad bok för mig. Den har 6 sidor och bilderna är så enormt avancerade att jag har svårt att förstå vad som händer. "Vem fan är Prins Grogel, vad gör Vembi i en vattenkanna och varför ska dom samla mat?" "Varför ska dom ha kålrot och palsternacka som festmat? Det är ju hur äckligt som helst!".
Efter en halvtimma ger jag upp.
Det har nu gått över 6 timmar sedan intag av svampen och jag känner min bara lite smått seg i huvudet. Vi är alla trötta så efter att ha städat lite smått är det sängdags.
En liten avslutning:
Stark och väldigt visuell tripp. Trots att en av mina vänner aldrig ätit svamp innan och vi egentligen aldrig umgåtts så gick det väldigt bra. Det var kul att vistas i en såpass annorlunda miljö som på ett badrum och alla förberedelser gav trippen många kul saker att göra. Upplevelen hade vart så stark att vi på kvällen inte ens var sugna på gräset.
Jag vet fortfarande inte vem det var som ringde på dörren och förhoppningsvis får jag aldrig reda på det.
Personer och Plats: 4 personer i en villa
Ålder och Kön: 19-åriga män
Då var det dags igen! Min sjätte svamptripp och jag hade bjudit in tre goda vänner till min villa då mina föräldrar åkt på skidsemester över nyår. Det hade förberetts med lustgas och grönt, kritor för den konstnärlige, godis och chips för den glupske och barnböcker för den barnslige. Ingenting skulle gå fel den här trippen!
Då alla fyra hade fastat och skippat både kvällsmat dagen innan och frukost så skrek våra magar efter föda. Halvlitern svartvinbärssaftskoncentrat var nog dock inte vad magarna tänkt sig och en av oss spydde medan vi andra klarade oss med lite magknip. Redan nu kände man sig smått svampad av allt socker som saften innehållit. En halvtimma efter saftintaget klämmer vi var sin citronhalva i en äggkopp och smular ner svampen i. Efter tio minuters moppande var det äntligen dags att äta svampen.
Efter svampätandet tänkte vi ta en liten promenad för att få igång blodcirkulationen. Redan efter 15 minuter känner jag att svampeffekterna börjar smyga sig på och vi vänder hemmåt där musiken sätts på och vi börjar suga i oss lite lustgas för att hjälpa svampen att kicka.
Trippen:
Jag tar min andra lustgaspatron och känner att svampeffekten nu kickade igång på riktigt. Jag tittar på min kompis som snabbt lyfter sina ögonbryn som fastnat i fotöljen han sitter i. Hela fotöljen och omgivningen rycks med i ögonbrynsrörelsen och rummet exploderar i fraktaler. I ansiktet ser jag blodådror som bildar egyptiska spiraler och konturen på huvudet har förstärkts med en varierande neonfärg.
Vardagsrummet är svårt att känan igen. Ser det ut såhär där jag bor? Vart jag än kollar rör sig ytorna som om någon smält materian och satt fart på den. Möblerna andas inte bara utan verkar kunna gå en meter åt vilket håll de vill. Med lite ansträngning kan jag nästan få TVn att gå upp för trappan. Hur ska jag ens kunna ta mig till köket när allt rör sig sådär?
Det visar sig dock vara fullt möjligt och vi alla flyttar oss ut till köket där vi förberett köksbordet med allt möjligt roligt. Vi alla börjar rita och det uppstår i princip kaos. Papper och kritor flyger hit och dit, något tar en halv tugga av ett äpple och lägger tillbaka det i godisskålen. Alla gapar och ritar på varandras teckningar. Vi befinner oss inte längre i ett kök och vi är inte längre 19 år. Istället har någon galen person tagit de stökigaste barnen från dagis och satt dem i målarrummet och gett dom alldeles för mycket godis och chips. Peaken är i full gång!
Just när det är som mest urflippar hör jag en låt som jag garanterat vet att jag inte lagt i min spellista. Det är dörrklockan som ringer! PANIK! Har någon stått på verandan utanför och sett oss i vår galenskap. Det måste vara polisen! Snabbt stänger vi av musiken och rusar ner till badrummet och bastun. Ingen får se oss! Gömmer vi oss bara klarar vi oss.
Jag inser snabbt att det inte är någon idé att panika. Istället lugnar jag ner oss alla med en blandning av en lögn och en historia:
"Ni förstår, vi har inte allt gömt oss i en bastu för att polisen ringt på dörren utan vi befinner oss i Finland och har just badat isvak nere i sjön. Imorgon ska vi ut och jaga älg och livet kan inte vara mycket bättre."
Mina vänner är inte så lättlurade som jag tror men stämningen blir ganska trevlig ändå. Det är faktiskt riktigt mysigt inne i bastun. Träinredningen, med sitt detaljerade kvistmönster bildar riktigt avancerade fraktaler som tycks hoppa runt lite som de vill på väggarna, golvet och mina vänner.
Min ena vän börjar babbla om att allt ser ut som trycket i en tidning, med små prickar i olika täthet, och vips så fylls hela mitt synfält med likadana prickar färgade av kompisens gröna tröja. Dessa prickar sitter sedan kvar i mitt synfält i flera timmar.
Det börjar bli varmt i bastun och vi flyttar oss ut i badrummet. Badkaret, toaletten och golvet ockuperas.
Ett konstant babbel där alla pratar med alla och ingen lyssnar på någon annan. Ur svamlet hör man utrop som "VEM!?" "Jag förstår precis!" och "Åh, det är ju så uppenbart!".
Jag konstaterar för mina vänner vilken fantastisk kontrast som uppstått om man fyllt badkaret med tomater och placerat en och endast en gurka i mitten. Inte bara mängden utan även formen och färgen hade skiljt sig avsevärt. Onekligen mycket fascinerande!
Vi kommer även fram till att man inte bör sätta en plastpåse över huvudet för att den då immar igen och det blir svårt att se vad som är i den. Nästa stora diskussionsämne blir att bestämma SI-enheten för dungar. Jag spårar snabbt ur och börjar grubbla över skillnaden mellan dungar och buskage, men lyckas tillslut, med stor ansträngning fokusera tillbaks på SI-enheten. Det står och väger mellan tumm och kilometer, men efter en minuts förvirrande babbel från oss alla fyra fastslås att tumm är en bra måttenhet.
Då och då byter hela rummet tema. Det går från romerskt badrum till någon hemlig kammare i en pyramid eller från en barnporgramsstudio till något okännt abstrakt. Mellan varje byte av tema svajar alla kakeplattor till likt en av banorna i slutet av datorspelet Prey. Det är som om att någon osynlig kraft håller samman rummet och när det gungar till tar det en stund för plattorna att svajja på plats. Min ena kompis har en annan teori om att flodhästbakar håller kaklet på plats.
Det har gått ett tag, 20 minuter eller 10 timmar, det är svårt att säga och börjar nu tveka på om det ens finns en värld utanför detta badrummet. Tänk ifall detta är allt som existerar. Kan det inte vara så att vi fyra och våra tankar i detta kaklade rum, svävandes i rymden, är allt som finns? För tillfället tycks det inte mer galet än något annat här i världen utan snarare tvärt om. Världen behöver inte vara mer komplicerad än så. Likt ett barnprogram kan vi ju faktiskt hitta på i princip vad som helst och tänka och prata om vad vi vill. Jo, detta är nog faktiskt den enda verkligheten. Min ena vän funderar högt över huruvida det kan ha varit såhär universum blev till, men jag har svårt att förstå vad han menar; det är väl vi som är universum?
Återigen händer något otäckt. Telefonen ringer på övervåningen. Jag börjar nojja men mina vänner tvingar mig att inse att det antagligen bara är någon släkting eller så.
Vi har nu varit i badrummet i runt fyra timmar och det har blivit eftermiddag. Vi känner att det är dags att våga gå upp igen och beger oss till soffan och sätter på musiken igen. Till Infected, Shpongle och Pluxus spenderar vi, som en familj som tittar på långfilm, två timmar gloendes på projektorduken där fraktalfilmer spelas upp. Överallt dyker ansikten och levande saker upp. Rekommenderar starkt http://www.fractal-recursions.com/files/anim/anim.html !
Jag inser tillslut att jag inte givit barnboken en titt och vi är tillbaka i köket. "Fest i Fraggelberget" blir en lite väl avancerad bok för mig. Den har 6 sidor och bilderna är så enormt avancerade att jag har svårt att förstå vad som händer. "Vem fan är Prins Grogel, vad gör Vembi i en vattenkanna och varför ska dom samla mat?" "Varför ska dom ha kålrot och palsternacka som festmat? Det är ju hur äckligt som helst!".
Efter en halvtimma ger jag upp.
Det har nu gått över 6 timmar sedan intag av svampen och jag känner min bara lite smått seg i huvudet. Vi är alla trötta så efter att ha städat lite smått är det sängdags.
En liten avslutning:
Stark och väldigt visuell tripp. Trots att en av mina vänner aldrig ätit svamp innan och vi egentligen aldrig umgåtts så gick det väldigt bra. Det var kul att vistas i en såpass annorlunda miljö som på ett badrum och alla förberedelser gav trippen många kul saker att göra. Upplevelen hade vart så stark att vi på kvällen inte ens var sugna på gräset.
Jag vet fortfarande inte vem det var som ringde på dörren och förhoppningsvis får jag aldrig reda på det.
man vill ju höra alltgalet du gjort ju
