Ödehuset - Ett av mångai småland

Som sagt finns många öde hus och sommar stugor, men dessvärra är många ssönderfallna av träd eller folk som varit och härjat, det är ärligtalat inte mycket och se om det inte finns en historia bakom dvs

Som sagt detta hu ligger vid Vrå.

Ok

Har du vart ute på Byholma, finns en del att se.

Japp, en bit däifrån i nordlig riktning så ligger det där flygledartornet eller vad man ska kalla det för om jag ska bsöka.

Okej, ser fram emot bilder.

Fina bilder. Mer tack.

J.N, bilder kommer imorgon då jag nyss upptäckte att batterierna i kameran är slut och (pinsamt nog) har jag inga nya hemma.

Du är förlåten min son. Gå nu och synda icke mer

Ser fram mot bilderna sen då

Dole nyt! Var är bilderna?

ännu ett ödehus som har stått och förfallit för sig själv i skogen

http://www.pixbox.se/alb_show_id671139_page0.html

Eftersom jag själv har tillbringat flera år på resande fot så känner jag igen mig i din betraktelse. När jag nu efter många års bortavaro åter känner den svenska myllan under fötterna så slås jag av en stor men svårgreppad saknad, svårmodet kommer över mig, och för mitt inre så ser jag bilder från svunna tider. Vart har forna tiders odalmän, bönder och ståndslösa människor tagit vägen? I den välplanerade ljusa men ack så själlösa hyresvåningen eller i det formstöpta radhuset?

Svaren är alltför självklara och allt oftare söker jag därför hugsvalelse i det förflutnas amsagor och skildringar från det förgångna.

Småland, detta enorma, arma, jävliga landskap. Som inte är ensamma i det södra Svärrjett om nedlagda bruk, håglösa industriorter och huspriser som är lika höga som nybilspriserna, nej utlöpare finns även mot Göingebygden i Skåne, Västergötlands knallebygder och Östergötlands "bergslag", skogstrakterna söder om Linköping-Norrköping.


Jag lärde känna en man som hette Petrus och bodde på torp innan han flyttade in till samhället och sedan dog. Han beklagade sig aldrig över att lämna det oisolerade huset som endast utrustades med telefon innan han flyttade därifrån. Utedass, dragiga tapeter och rejäla trägolv, små skumma fönster, en liten kamin som värmekälla och belysning var vad han fick vänja sig vid under större delen av sitt liv. Faktum var ju att torpen var väldigt sällan ägda av de som bodde där, snarare var folket arrendatorer, statare eller lantarbetare med dylika anställningsförhållanden. Herrgårdarna och storbönderna som ägde och fortfarande äger dessa torp brydde sig inte ett sk-t om standarden och om att upprusta fastigheterna, i bästa fall kom el och telefon dit innan människorna flyttade. Ofta var så icke fallet. Det förklarar varför så många torp är i så risiga skick när man springer på dem och eftersom de ofta inte har sålts vidare (till skillnad från de friägda torpen och de avstyckade bondgårdarna) så har det blivit som det blivit. Inte desto mindre är det ändå en del av vårt kulturarv, ett sådant som är till 90-95% dömt att försvinna i förmultnelse och i eftervärldens glömska.

ska lägga till att stugan jag fotat ligger i södermanland