• 1
  • 2
2008-01-02, 16:48
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Takiida
vad är det för fråga? Vet du ärligt inte om när du känner några av de känslorna?

Jag skrattar när jag är glad och tittar mig omkring när jag är rädd. Jag tror jag vet när jag har de känslorna, men det är inte sällan som jag skrattar även fast jag egentligen inte är glad så det blir lite svårt ibland. Jag tycker bara att de festa andra verkar känna rätt mycket, och ha helt klara känsloreaktioner på det, och jag tror inte jag jag har det. Kanske är jag normal och är bara deprimerad utan att veta om det, jag vet inte.
Citera
2008-01-02, 20:00
  #14
Medlem
Takiidas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Achivai
Jag skrattar när jag är glad och tittar mig omkring när jag är rädd. Jag tror jag vet när jag har de känslorna, men det är inte sällan som jag skrattar även fast jag egentligen inte är glad så det blir lite svårt ibland. Jag tycker bara att de festa andra verkar känna rätt mycket, och ha helt klara känsloreaktioner på det, och jag tror inte jag jag har det. Kanske är jag normal och är bara deprimerad utan att veta om det, jag vet inte.

Har du alltid känt så? Det verkar som att du inte känner så mycket för om du hade det så hade du inte haft problem med att identifiera känslorna.
Måste vara tråkigt att inte kunna uppleva stark lycka t.e.x.
Citera
2008-01-02, 20:48
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Takiida
Har du alltid känt så? Det verkar som att du inte känner så mycket för om du hade det så hade du inte haft problem med att identifiera känslorna.
Måste vara tråkigt att inte kunna uppleva stark lycka t.e.x.

Jag tror jag har känt så här under större delen av mitt liv, men det är svårt att minnas eftersom jag bara började tänka på detta precis nyligen (innan har jag mest gått runt och varit trött, ointresserad och lättiriterad utan några planer). Jag anser att det mesta är smått tråkigt för tillfället ja, men jag hoppas det blir bättre när jag kommer igång med de viktiga sakerna i mitt liv (till exempel högskolestudier).
Citera
2008-01-03, 02:12
  #16
Medlem
Pentanistens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Krockobil
Man märker ibland att man skrattar åt nått skämt personer som man tycker mycket om gör, fast dem inte är spec roliga. Det borde väll innebära att man känner kärlek men utrycker sig i glädje?

Hjärnan anpassar sig för att likna personer man "tycker om", alltså man sätter sig i samma sinnestillstånd som den man t.ex. pratar med för att komma bättre överens med personen i fråga. Det är lätt bevisat genom att man kan gissa vem kompisen ringer till då de faktiskt liknar varandra rent fysiskt med hållning, sätt att tala o.s.v. över telefon.

Kärlek i all ära, visst är det så, hjärnan visar kärlek på sitt sätt.
Citera
2008-01-03, 02:21
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Krockobil
Man märker ibland att man skrattar åt nått skämt personer som man tycker mycket om gör, fast dem inte är spec roliga. Det borde väll innebära att man känner kärlek men utrycker sig i glädje?

Japp, helt sant. Bland annat därför det är roligare att umgås med folk man känner. Men sen så vänds det ju och man kan garva på precis samma sätt för att man inte känner varann. Men visst vore lite kärlek nice....
Citera
2008-01-04, 02:17
  #18
Medlem
Karnevalens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SusT
Ingen dum tråd, har haft exakt denna upplevelse idag..., eller rättare sagt igår eftersom det är söndag nu , hursomhelst så avled min farmor igår och jag tycker nog inte att jag känner så fruktansvärt mycket sorg, visst lite grann kommer väl fram men inte alls som det känns att det ska vara, samma gällde mormor när hon dog, väldigt lite sorgkänslor där också

nu undrar ju jag om det e nåt fel i skallen på mig lixom för alla sörjer ju sina mor och farföräldrar så enormt mycket känns det som, jag kanske e lite störd eller så
fatta mig inte fel, jag var inte helt känslokall, asså jag kände sorg i båda fallen men nästan enbart för mina föräldrar och inte för de avlidna.... aah shit möjligt att man snurrat till det för sig nu men e det nån som känner igen sig???

Detta är fan sjukt! Jag känner PRECIS likadant. Jag fölorade nyss en nära släkting, visst jag kände sorg, men inte på det viset. Jag kännde också sorg för mina föräldrar inte för den avlidne. (självklart för den avlidne också). Jag tänkte till och med starta en tråd här på fb och undra vad det var för fel på mig, jag har inte ens fällt en ynka tår över att en nära just gått bort.

Jag minns när jag var lite yngre, då hade jag mycket mer känslor när det gällde "sorg".
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in