Substanser: LSD, Cannabis.
Ålder: 21
Vikt/Längd: 82/192
Mängd: 1st shiva, ~2,5g cannabis.
För att på bästa möjliga vis kunna återge denna kväll på ett sätt som får er att förstå innebörden av den smått kryptiska titeln så bör ni först vara bekanta med situationen om omsnärjer händelsen…
Jag och min ärare värd för kvällen, låt oss kalla honom Sebbe, är kollegor vilket i sig innebär att vi knutit en sorts band, Dock har jag och Sebbe ett bredare band än så. Vi har under de senaste 5 månaderna lärt känna varandra riktigt bra. Så pass att jag i dagsläget finner honom vara en av mina bästa vänner.
Låt oss nu påbörja dagens resa...
Vi åker till jobbet, jag och Sebbe, så som vi gjort på senare tid, det är bekvämast så. Kvällen innan hade vi varit iväg och införskaffat tre stycken shivas. Ni förstår säkert att stämningen vi hade i bilen, trots en bakfylla får kvällen innan då vi varit ute med jobbet, var uppiggande. Var som om jag var sju år gammal och väntade på tomten….
Dagen på jobbet går fort, och under dagen så pirrar vi upp varandra än mer…
And so, back to the reason we all came here…
Lägger lappen under tungan. Det här är min första gang… Funderar lite kring känslan av att ha en papperslapp under tungan, påmindes lite om de där förskräckliga brickorna man får spätta upp munnen för att få in hos tandläkaren… Nu var förvisso inte blottern i den storleken, och tacka gudarna för det… Den lille lappen gjorde inte mycket till första intryck på mig, för att vara helt ärlig.
Gulligt, tänkte jag och återmindes mina mest intensiva trippar på svamp och HBW.
Den där lilla lappen kan väl inget göra…
Och så var det dags, jag sätter mig ner i soffan, som jag tidigare puffat till kuddarna på så att de var precis så som jag ville ha dem.
Lyssnar på musiken.
Etnica – Trip Tonight.
Börjar förstå… Varför har jag inte hört allt det här förut för?
Den ljudbild jag upplevde, hur varenda liten ton känns så genialisk, så perfekt på sin plats och så vackert komponerat, gjorde att jag endast ville luta mig tillbaka och lyssna. Det var fantastiskt, och jag tror inte jag kan beskriva med ord hur underbart jag uppfattade musiken, jag antar att många kan känna igen sig dock. Det var en underbar känsla, att kunna känna sig omsluten av vackra toner som lyfter humöret likt en morgonkyss på magen.
Välbehag.
Det är nog det enda ord som kan beskriva den underbara välmående känslan jag hade rakt igenom hela ruset var faktiskt helt och hållet mindblowing. Jag har inte mått såhär bra på 1000mg Nobligan, inte heller på 4st blåa mitzar, som då skulle vara av den fina omgången.
Det var ett välmående som hade sina rötter djupare, bredare på något sätt.
Plötsligt blir allt väldigt varmt, rent visuellt det vill säga. Ljusen som var tända, som förövrigt kan återfinnas här: http://www.badboll.nu/usergallery/71/71921/photo/%7B71921-f7ebf756b794be99c73a0b3292cb95f4%7D.jpg, avgav ett vackert sken. Ett sken som fick hela rummet att lysa av kärlek och värme.
Sebbe har väldigt intressanta tavlor. En stor tavla på Ganeha fångar min uppmärksamhet. Buddhismen har sina vägar, och väldigt djupa tankar därtill… Men det är något med Ganesha, något som döljs från världen med vanliga ögon, från alla de som fortfarande går omkring och tror sig se allt som finns att se…
Tittar man på Ganesha så förstår man. Det är två kvinnor som möts. Tänk er att ni bara måste se er om, leva lite mer. Dela på elefanten, mitt itu med precision som skulle få Hitori Hanzos svärd att likna gamla smörknivar i trä. Ni vet de där med löjlig böjning uppåt, de som påminner om tomtenissarnas röda strutmössa.
Nåväl, sluta tänk på hur ni rostade mackor som barn och sedan bredde på en kopiös mängd smör endast för att få använda den roliga smörkniven som i senar skede skulle komma att bekanta sig i form med något ni manliga läsare håller kärt.
Plötsligt väcks jag ur mina tankar av bekanta toner, toner som får det att pirra i magen varje gång. Infected Mushroom – Unbalanced drar igång och jag sitter där som fast. Taket visar mig en fin grafisk visualizer som tack för musiken. Jag tackar tillbaka, för den fina showen.
*dörrgnissel*…*dörr som stängs* … Nu jävlar är det åka av.
Vart jag än tittar i taket är det rörelse, alltid i takt till musiken. Vackert vibrerande vitt. Mysig, i skenet av ljusen som är ovan nämnda så blev det riktigt livfullt. Det kan jag lova er.
Jag hör Sebbe ropa på mig inne från toaletten, han står och beskådar sitt ansikte. Jag är lite avundsjuk på Sebbe, han ser något jag inte ser. Men han vet inte hur jag älskade med musiken i hans soffa nyss… Han har inte en aning…
Det hela stannar tyvärr här, längre gick inte tåget. Jag är dock evigt tacksam för den här resan, som faktiskt fått mig att inse många ting. T ex så är LSD det absolut bästa jag har provat hittills.
Det enda som drog ned var att jag inte kunde släppa taget helt, för även om jag var ett med musiken, även om jag satt där och stirrade i taket som ett fån, även om jag inte kunde låta bli att le och titta på Ganesha och veta hans hemlighet, så kunde jag inte låta bli att känna att fotbojan fortfarande satt kvar i jorden.
Jag kunde inte komma in i kosmos.
Men…
Det här har visat sig vara det bästa jag har upplevt någonsin. Jag vet nu vad jag har att vänta mig, jag fick en liten försmak av ett underbart recept som kommer hamna högt på min lista. Nästa gång dock, nästa gång blir det två lappar. Då skall det släppa.
Hörs om en månad igen för nästa resa, gott folk.
Ålder: 21
Vikt/Längd: 82/192
Mängd: 1st shiva, ~2,5g cannabis.
För att på bästa möjliga vis kunna återge denna kväll på ett sätt som får er att förstå innebörden av den smått kryptiska titeln så bör ni först vara bekanta med situationen om omsnärjer händelsen…
Jag och min ärare värd för kvällen, låt oss kalla honom Sebbe, är kollegor vilket i sig innebär att vi knutit en sorts band, Dock har jag och Sebbe ett bredare band än så. Vi har under de senaste 5 månaderna lärt känna varandra riktigt bra. Så pass att jag i dagsläget finner honom vara en av mina bästa vänner.
Låt oss nu påbörja dagens resa...
Vi åker till jobbet, jag och Sebbe, så som vi gjort på senare tid, det är bekvämast så. Kvällen innan hade vi varit iväg och införskaffat tre stycken shivas. Ni förstår säkert att stämningen vi hade i bilen, trots en bakfylla får kvällen innan då vi varit ute med jobbet, var uppiggande. Var som om jag var sju år gammal och väntade på tomten….
Dagen på jobbet går fort, och under dagen så pirrar vi upp varandra än mer…
And so, back to the reason we all came here…
Lägger lappen under tungan. Det här är min första gang… Funderar lite kring känslan av att ha en papperslapp under tungan, påmindes lite om de där förskräckliga brickorna man får spätta upp munnen för att få in hos tandläkaren… Nu var förvisso inte blottern i den storleken, och tacka gudarna för det… Den lille lappen gjorde inte mycket till första intryck på mig, för att vara helt ärlig.
Gulligt, tänkte jag och återmindes mina mest intensiva trippar på svamp och HBW.
Den där lilla lappen kan väl inget göra…
Och så var det dags, jag sätter mig ner i soffan, som jag tidigare puffat till kuddarna på så att de var precis så som jag ville ha dem.
Lyssnar på musiken.
Etnica – Trip Tonight.
Börjar förstå… Varför har jag inte hört allt det här förut för?
Den ljudbild jag upplevde, hur varenda liten ton känns så genialisk, så perfekt på sin plats och så vackert komponerat, gjorde att jag endast ville luta mig tillbaka och lyssna. Det var fantastiskt, och jag tror inte jag kan beskriva med ord hur underbart jag uppfattade musiken, jag antar att många kan känna igen sig dock. Det var en underbar känsla, att kunna känna sig omsluten av vackra toner som lyfter humöret likt en morgonkyss på magen.
Välbehag.
Det är nog det enda ord som kan beskriva den underbara välmående känslan jag hade rakt igenom hela ruset var faktiskt helt och hållet mindblowing. Jag har inte mått såhär bra på 1000mg Nobligan, inte heller på 4st blåa mitzar, som då skulle vara av den fina omgången.
Det var ett välmående som hade sina rötter djupare, bredare på något sätt.
Plötsligt blir allt väldigt varmt, rent visuellt det vill säga. Ljusen som var tända, som förövrigt kan återfinnas här: http://www.badboll.nu/usergallery/71/71921/photo/%7B71921-f7ebf756b794be99c73a0b3292cb95f4%7D.jpg, avgav ett vackert sken. Ett sken som fick hela rummet att lysa av kärlek och värme.
Sebbe har väldigt intressanta tavlor. En stor tavla på Ganeha fångar min uppmärksamhet. Buddhismen har sina vägar, och väldigt djupa tankar därtill… Men det är något med Ganesha, något som döljs från världen med vanliga ögon, från alla de som fortfarande går omkring och tror sig se allt som finns att se…
Tittar man på Ganesha så förstår man. Det är två kvinnor som möts. Tänk er att ni bara måste se er om, leva lite mer. Dela på elefanten, mitt itu med precision som skulle få Hitori Hanzos svärd att likna gamla smörknivar i trä. Ni vet de där med löjlig böjning uppåt, de som påminner om tomtenissarnas röda strutmössa.
Nåväl, sluta tänk på hur ni rostade mackor som barn och sedan bredde på en kopiös mängd smör endast för att få använda den roliga smörkniven som i senar skede skulle komma att bekanta sig i form med något ni manliga läsare håller kärt.
Plötsligt väcks jag ur mina tankar av bekanta toner, toner som får det att pirra i magen varje gång. Infected Mushroom – Unbalanced drar igång och jag sitter där som fast. Taket visar mig en fin grafisk visualizer som tack för musiken. Jag tackar tillbaka, för den fina showen.
*dörrgnissel*…*dörr som stängs* … Nu jävlar är det åka av.
Vart jag än tittar i taket är det rörelse, alltid i takt till musiken. Vackert vibrerande vitt. Mysig, i skenet av ljusen som är ovan nämnda så blev det riktigt livfullt. Det kan jag lova er.
Jag hör Sebbe ropa på mig inne från toaletten, han står och beskådar sitt ansikte. Jag är lite avundsjuk på Sebbe, han ser något jag inte ser. Men han vet inte hur jag älskade med musiken i hans soffa nyss… Han har inte en aning…
Det hela stannar tyvärr här, längre gick inte tåget. Jag är dock evigt tacksam för den här resan, som faktiskt fått mig att inse många ting. T ex så är LSD det absolut bästa jag har provat hittills.
Det enda som drog ned var att jag inte kunde släppa taget helt, för även om jag var ett med musiken, även om jag satt där och stirrade i taket som ett fån, även om jag inte kunde låta bli att le och titta på Ganesha och veta hans hemlighet, så kunde jag inte låta bli att känna att fotbojan fortfarande satt kvar i jorden.
Jag kunde inte komma in i kosmos.
Men…
Det här har visat sig vara det bästa jag har upplevt någonsin. Jag vet nu vad jag har att vänta mig, jag fick en liten försmak av ett underbart recept som kommer hamna högt på min lista. Nästa gång dock, nästa gång blir det två lappar. Då skall det släppa.
Hörs om en månad igen för nästa resa, gott folk.