Jag gillar att resa, helst ger jag mig av på riktiga långresor till främmande kontinenter. Ofta så hyr jag bil. Vill man se och uppleva ett land och lära känna dess befolkning så ska man vara bilburen. Tyvärr så förekommer spritbutikerna i en riklig omfattning och oftast i anslutning till någon större motorväg. Farligt för en man med min karaktär och smak för berusning. Följaktligen har jag alltså legat på taket i sockerrörsodlingar i Mississippi, dammat in i majsfält i 150 knutar utanför Johannesburg och knäckt kardanaxlar och hjulupphängningar i den stenöken som omger Perth i Västaustralien.
Nu tänkte jag dock skriva om en vanlig charterresa till Cypern som inte blev så lyckad som jag hade tänkt mig. Ska sanningen fram så betedde jag mig ovanligt respektlöst och grisigt.
Mitt tillstånd när jag klev av planet i Nicosia förebådade i vilket tecken denna vecka skulle gå. Två flygvärdinnor fick leda mig av planet och genom passkontrollen, en under var arm. När jag ramlade in i foajén på mitt förbokade familjehotell så tittade de tyska, holländska och engelska barnfamiljerna underligt på mig.
Jag började dansa kosackdans på det lilla trebenta bordet som stod i hotellfoajéns ena hörn tills det ena benet knäcktes och jag ramlade rätt ned i en liten prydnadsdamm befolkad med sköldpaddor.
När jag vaknade på hotellrummet så mindes jag vad jag hade gjort och skämdes gruvligt. Hur fan skulle jag lösa detta? Magen skrek efter frukost men jag vågade inte gå utanför rummet. Jag bestämde mig för att ta mig ett par järn, bara några stycken så att den värsta ångesten släppte så jag kunde klara av att möta barnfamiljernas och personalens blickar.
Det blev fler än ett par järn. Nu startade en karusell som inte stoppade förrän en vecka senare.
Jag raglade omkring på stadens gator som en herrelös hund och halsade direkt ur spritflaskor. Jag råkade i vilt slagsmål på liv och död med muslimska apelsinförsäljare och jag propsade på att få betala mina barnotor med både bananer och ananas.
Jag ställde till med kalabalik och näst intill upplopp när jag vinglande drog fram på stadens marknader och basarer. Folkmassor skingrades, stora ballongknippen for upp i luften och folk gapade och skrek där jag raglade fram vilt fäktande med stora vinflaskor som liknade mindre damejeanner.
Jag var på poolparty och envisades hela kvällen med att bjuda upp en palm och jag glömde bort att jag var utomlands och talade svenska med allt och alla. Ingen förstod någonting fast jag skrek högt och tydligt.
När man står på och super dygnet runt så kan tidsuppfattningen bli en smula märklig. En sen kväll så satt jag i hotellrestaurangen och avnjöt en mycket läcker trerätters middag med tillhörande öl och vin. Jag prisade personalen för den särdeles fina, välsmakande och välsorterade frukosten för att därefter vingla genom hotellfoajén utstyrd i badbyxor, snorkel, simfötter, badlakan och tillhörande badboll. Givetvis väl insmord i solskyddsmedel.
På bara några dagar så hade jag hunnit skämma ut mig så till den milda grad så jag vågade helt enkelt inte nyktra till. Lika bra att fortsätta.
Nu lade jag i overdriven! Jag söp, jag söp, jag söp.
Jag pissade och spydde i hotellets linneförråd och somnade och sket ned mig i bastun. När jag vaknade så hade röven klibbat fast i laven.
Dag som natt så släpade jag hela tiden omkring på en enorm bergsprängare som vrålade ut AC/DC, Deep Purple och Judas Priest på högsta volym. På nätterna stod jag ute på balkongen och ylade ut min längtan efter kvinnor och den näst sista natten så kom jag in i något märkligt förstadium till delirium och började skjuta mina möbler på hotellrummet fram och tillbaka över golvet.
Mina skamkänslor tvingade mig att lämna hotellet och kliva på planet minst lika berusad som under min ankomst. Mina minnen från denna resa är ytterst grumliga och sporadiska. Fullständigt bortkastade pengar m a o.
Nu tänkte jag dock skriva om en vanlig charterresa till Cypern som inte blev så lyckad som jag hade tänkt mig. Ska sanningen fram så betedde jag mig ovanligt respektlöst och grisigt.
Mitt tillstånd när jag klev av planet i Nicosia förebådade i vilket tecken denna vecka skulle gå. Två flygvärdinnor fick leda mig av planet och genom passkontrollen, en under var arm. När jag ramlade in i foajén på mitt förbokade familjehotell så tittade de tyska, holländska och engelska barnfamiljerna underligt på mig.
Jag började dansa kosackdans på det lilla trebenta bordet som stod i hotellfoajéns ena hörn tills det ena benet knäcktes och jag ramlade rätt ned i en liten prydnadsdamm befolkad med sköldpaddor.
När jag vaknade på hotellrummet så mindes jag vad jag hade gjort och skämdes gruvligt. Hur fan skulle jag lösa detta? Magen skrek efter frukost men jag vågade inte gå utanför rummet. Jag bestämde mig för att ta mig ett par järn, bara några stycken så att den värsta ångesten släppte så jag kunde klara av att möta barnfamiljernas och personalens blickar.
Det blev fler än ett par järn. Nu startade en karusell som inte stoppade förrän en vecka senare.
Jag raglade omkring på stadens gator som en herrelös hund och halsade direkt ur spritflaskor. Jag råkade i vilt slagsmål på liv och död med muslimska apelsinförsäljare och jag propsade på att få betala mina barnotor med både bananer och ananas.
Jag ställde till med kalabalik och näst intill upplopp när jag vinglande drog fram på stadens marknader och basarer. Folkmassor skingrades, stora ballongknippen for upp i luften och folk gapade och skrek där jag raglade fram vilt fäktande med stora vinflaskor som liknade mindre damejeanner.
Jag var på poolparty och envisades hela kvällen med att bjuda upp en palm och jag glömde bort att jag var utomlands och talade svenska med allt och alla. Ingen förstod någonting fast jag skrek högt och tydligt.
När man står på och super dygnet runt så kan tidsuppfattningen bli en smula märklig. En sen kväll så satt jag i hotellrestaurangen och avnjöt en mycket läcker trerätters middag med tillhörande öl och vin. Jag prisade personalen för den särdeles fina, välsmakande och välsorterade frukosten för att därefter vingla genom hotellfoajén utstyrd i badbyxor, snorkel, simfötter, badlakan och tillhörande badboll. Givetvis väl insmord i solskyddsmedel.
På bara några dagar så hade jag hunnit skämma ut mig så till den milda grad så jag vågade helt enkelt inte nyktra till. Lika bra att fortsätta.
Nu lade jag i overdriven! Jag söp, jag söp, jag söp.
Jag pissade och spydde i hotellets linneförråd och somnade och sket ned mig i bastun. När jag vaknade så hade röven klibbat fast i laven.
Dag som natt så släpade jag hela tiden omkring på en enorm bergsprängare som vrålade ut AC/DC, Deep Purple och Judas Priest på högsta volym. På nätterna stod jag ute på balkongen och ylade ut min längtan efter kvinnor och den näst sista natten så kom jag in i något märkligt förstadium till delirium och började skjuta mina möbler på hotellrummet fram och tillbaka över golvet.
Mina skamkänslor tvingade mig att lämna hotellet och kliva på planet minst lika berusad som under min ankomst. Mina minnen från denna resa är ytterst grumliga och sporadiska. Fullständigt bortkastade pengar m a o.
.
