Ödmjukhet vs. pondus, går det?

Jag har funderat en hel del på det här. Enligt dem flesta jag pratar med om mig själv är jag ödmjuk. Många anser att jag inte kommer fram ordentligt och att många människor på så sätt missar min potential och intelligens osv. För att jag inte tar för mig och är lite väl ödmjuk osv.
Jag funderar då på hur det skulle gå till i praktiken om jag ska bli en person med mer pondus utan att jag för sakens skull blir ogillad för att jag kör över folk, det vill jag inte.

Just nu är jag mycket noga med att låta folk tala till punkt, men säger oftast ifrån då nån avbryter mig.
Jag står för mina åsikter men höjer inte tonen då jag blir pressad i en debatt.
Jag har ett par ämnen som jag verkligen behärskar MYCKET bra, men det är få som vet om det, då jag är ödmjuk.

Tips?

Du kanske skall träna på röstläget. Höja/sänka i rätt lägen beroende på vad du vill trycka på. Bemästra kroppsspråket. Och fan inte ge dig. Lämna isf "debatten" med personen oense och ev i konflikt. Och klara av att vara ovän med folk därför.

Ta gärna till starka meningar såsom "Du har fel", vänta in nästa argument och småle och upprepa "Du har fel". "Jag VET att...". Var ful.

"Tomma tunnor skramlar mest". Ta detta till dig
Att ha pondus betyder verkligen inte att stå i fronten och gapa och höras mest, utan det betyder oftast mest precis tvärtom. Finns många tystlåtna personer vars knappt hörbara stämma låter sig höras när det väl gäller.
Men det är upp till var och en hur man själv väljer att låta höra ifrån sig som.
Själv lyssnar jag inte ens till gaphalsarna, detta än mindre till alla dem som "är någon" by manual...

jag är av den uppfattningen att tala lite men att få det man säger att verkligen betyda något, jag är även generellt sätt ödmjuk och låter alla ta plats på min bekostnad, så länge det inte blir till rena personangrepp.

Men genom att göra såhär så lyssnar folk verkligen när man öppnar käften vilket alltid är trevligt . Istället för att bara stå o babbla hela tiden, samma sak gäller inte på nätet eller när jag är med 1 person. Men i grupper fungerar jag så och trivs me det väldigt bra .

Genom ödmjukhet kommer pondus automatiskt

Inte om du har för avsikt att vara ledare. Möjligen som status: "insnöad förståsigpåare med konstigt socialt uppträdande", men tror det var mer ledarpondus som eftersöks.

Jo, jag vill gärna kombinera ledarpondus med ett trevligt sätt, men det är kanske paradoxalt?
Vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att få folk att lyssna på mig i ett sällskap på fler än två. Detta trots att jag ofta har vettigare saker än de talande i gruppen att säga...Men ingen lyssnar. De ställer liksom in sig på att det jag har att komma med inte är spännande.

Du lägger alldeles för mycket på "de andra" i form av förväntningar, antaganden och belöningar. Kanske har du också för bråttom. Det finns folk som har pondus redan i unga år, men för de flesta tar det ett tag att nå dit. Det handlar om DIN inställning till dig själv. Om du till 100% anser dig vara värd att lyssna på och tycker du har något att komma med, kommer folk också att lyssna. Det är bara runt 10% av kommunikationen som sker med ord, resten handlar om kroppsspråk, tonfall, utstrålning m.m.

Du kan aldrig ändra på andra, bara på dig själv, så det är bara att jobba på Man har faktiskt rätt stor nytta av att ta en kurs i retorik alternativt träna på att tala offentligt i mindre sammanhang.

[quote=DDK]Det är bara runt 10% av kommunikationen som sker med ord, resten handlar om kroppsspråk, tonfall, utstrålning m.m.
QUOTE]

Aye, tänk po detta. Kan du inte rätta till det genom att bestämma dig för att utstrola självsäkerhet, go till ditt bibliotek och spana in den enorma psykologihyllan.

jag har naturligt varit ledare i grupparbeten osv sedan barnsben, finns ingenting jag avskyr mer