Fenomenet 'att fortsätta dricka fast man vet att man har fått nog'?

Vad fan är det som gör att man fortsätter dricka?

Hade en hemsk upplevelse för ett tag sedan, har inte druckit sedan dess och mår illa bara av tanken av sprit. Min första snefylla helt enkelt.

Drag på tok för mycket på för lite tid, och fast jag kände mig totalt jävla väck så fortsatte jag trycka i mig allt möjligt skit vilket ledde till att jag spydde som en gris och fick min första minneslucka någonsin.

Man tycker att nån stans i den jävla proceduren så måste jag ju ha känt at "Nä, nu fan är jag pissfull, nu är det inte lönt att dricka mer", eller vad säger ni?

För övrigt hade jag tur nog att allt detta utspelade sig i mitt hem.

Jag måste också tillägga att jag får sjukt hemska bakfyllor, jag brukar må illa i nån dag efter men denna gången höll det sig i typ en vecka, var fan hemskt.. dricker inte ofta alls, och jag är tacksam för att jag blir så jävla bakfull men detta var fan inte humant..

Denna upplevelsen har kanske gjort mig till en nykterist, jag vet inte riktigt, men enda sedan den dagen har jag sagt "Om jag själv inte kan bestämma när jag ska sluta dricka så ska jag för fan inte bestämma när jag ska börja heller".

Vad tycker ni om detta "fenomen", har det hänt er också? Råkat ut för ett par riktigt hemska snefyllor?

Ja det där har man ju varit med om ett par gånger.. Eller ja, helt ärligt så har jag haft detta problem nu i över 15 år.. Förutom halvåret omedelbart efter jag stjälde en bil och drog ut på e6:an och svängde där vägen inte gjorde det och nästan dog. Gick den smala vägen några månader efter det.

Har nyligen kommit fram till att "snefyllorna" är p.ga zoloft, som jag också äter. De ggr jag bara supit och skippat tabletterna har där bara varit smärre incidenter, inget stort. Innan de satte mig på tidigare nämnda preparat hade jag inga större problem utöver kaskadkräkningarna på gator o torg, pilla på fruntimmer etc, dvs inga utav de kraschlandningar som skett under de senaste åren

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt, men det känns som att jag lider av någonting som är tvärtemot era problem.. eller..

Jag kan festa, och dricka mig stupfull, när jag är där och knappt kan gå, så fortsätter jag dricka (som man alltid gör när man är skitfull), men jag har inte blivigt illamående på ca 4 månader när jag har supit hårt...
Och det märkligaste är, att när jag vaknar dagen efter så kan jag vara lite torr i munnen, men jag har inte minsta tillstymmelse till huvudvärk eller andra bakfyllesympton..
Jag har allvarligt börjat oroa mig för ifall jag dricker för mycket, ifall jag håller på att bli alkolist, eftersom jag knappt får några "biverkningar" efteråt?

Jag kan utan problem kliva upp på morgonen, dagen efter, och börja festa igen, utan att må det minsta dåligt av det

På senare tid måste jag säga att jag har lugnat ner mig lite.. Men jag minns de ljuva dagarna från de äldre tonåren. Jag tror det berodde på att jag var så pass pepp att tanken "nu jävlar" hela tiden fanns lurandes. Supa tills man stupa helt enkelt.

Jag hade alltid minnesluckor. Det var mer ovanligt att jag inte hade några, och jag tyckte egentligen inte att det var speciellt jobbigt till en början. Men till slut, när någon gång på gång, berättat i efterhand, att man ställt till det och skämt ut sig på de mest bedrövliga visen började väl en liten strimma ljus av insikt slå mig att, nej faan. Hade bedrövliga bakfyllor, kom inte upp ur sängen förens sent på eftermiddagen/kvällen, och kunde inte käka förens 22-23, men då satte man i sig stora mängder istället.

Min lindriga bakfylla i dag är jämförbar med bakfyllan två dagar efter på den tiden.


Det ledde som för dig till perioder av nykterhet. Jag vill gärna tro att jag mognat lite i min alkoholkonsumtion och är lite försiktagare nu Det blir iaf mindre pub/klubb.

Men jag kan istället fasa för kvällar som ska komma. Tex nästa tisdag (juldagen) vet jag att det inte kommer bli någon salongsfylla direkt, och bara gud vet vad som komma skall.

Aj fan, det låter illa. Bra att det gick bra och att du kom på vad problemet var iallafall. Som tur är det inte lika illa att spy som en gris när man har så jävla mycket dricka i magen, det bara glider ut liksom


Det låter skönt, men samtidigt måste det vara rejält farligt. Jag hade t.ex. aldrig kunnat bli en alkolist för jag hade dött av hur illa jag hade mått bara efter ett par dagar, men om du bara kan fortsätta dricka.. och dricka.. och dricka så kanske det inte är samma sak för dig?

I vilket fall som helst så är det sjukt att du inte får några biverkningar ;o

Vi får hoppas att det går bra iallafall, och det var (är?) precis sånna bakfyllor som jag får, ruskigt jobbigt.

Det känns iallafall inte som att jag kommer börja dricka, jag har aldrig varit en festperson / suparperson överhuvudtaget, och nu känns det som att det kommer vara roligare att inte dricka, men man vet som sagt aldrig. Min flickvän och bästa kompis vill t.ex. att jag ska dricka lite med dem till nyår.. men vi får se hur det blir

Det händer väl när konflikten mellan logik/reson och magkänsla utkämpar sig, och det senare vinner. "Det är skoj att vara full, dricker man så blir man full, dricker man mer så blir man mer full, då har man mer skoj". Och vips, så har man passerat gränsen för vad som är roligt och gått över gränsen för alkoholöverdos.

Använd logiken nästa gång.

Var absolut inte så det skedde, så mycket kan jag säga. Jag märkte att jag var ruskigt full, men samtidigt hade jag aldrig haft en dålig upplevelse förr och jag tänkte därför i stort sett "Big deal om jag dricker lite till", sen slår allting på samtidigt och då är det försent, jag har aldrig sett en fylla som någonting som är "skoj", det är mest för att vara social med resten av folket i omgivningen som bjuder en på dricka, man bjuder tillbaka och sen så ska man helt plötsligt bjuda samt ta en shot motsvarande varje person man går förbi

Fenomenet med att må bra dagen efter utan bakfylla osv har ju att göra med att man dricker så pass mkt dagen å natten före, att kroppen helt enkelt inte hinner med att processa den enorma volymen av gift.. Uttryckt i lekmans-termer så vaknar man upp med nån liter starkt strax under halsmandlarna som väntar tålmodigt på sin passage igenom levern.. Har man dessutom ovanan att ta ett par tre rejäla, tidiga återställare dagen efter kan man på detta sätt skjuta opp sprängvärken i skallen i princip hur länge man vill och med visst fog hävda inför svårt imponerade kompisar att man minsann mår helt okej

Du tycker alltså inte att ett alkoholrus är kul eller skönt?
Då förstår jag inte varför du dricker dig berusad över huvud taget.


Jag hade väldigt svårt att sluta dricka när jag var på "topp" så att säga, förr i tiden.
Bråttades med det ganska mycket, jag gjorde väll inga storplaner kring det utan körde på i vanlig anda med tanken om att ta det lugnt som mitt enda försvarsvapen.
Det gick ju aldrig som jag egentligen hade tänkt utan jag kunde dricka precis hur mycket som helst för jag mådde ju aldrig dåligt när jag drack,
inget illamående och jag däckade inte utan stupade när det inte fanns något kvar att dricka eller pga kroppen stänges av.

Men jag var ifrån alkoholen i rätt långa omgångar för några år sedan, kunde gå 1 år utan att jag drack och idag så kan jag inte dricka likadant längre.
Jag blir aldrig lika berusad längre då jag inte klarar av att gå över en viss nivå, kroppen säger helt enkelt ifrån när jag når en gräns, vilket givetvis känns mycket bra.

Det är därför man ska dricka t-röd för då dricker du ALDRIG mer när du har fott nog.
Du kan lugnt se på när alla andra blir cp fulla och super ner sig själva till nått apstadium medans du själv sitter där med en läsk och dricker lite lugnt.

De är så jävla äckligt så du kommer inte dra den sista groggen även om du är skitpackad.

Jag har i princip samma "problem" och jag dricker ganska mycket, och blir nästan inte alls bakis. Jag ser det som ett tecken på att jag missbrukar alkohol. Det sägs vad jag har hört att en bakfylla är ett sunt tecken, men när bakfyllan inte finns där dagen efter så har man problem. Detta stämmer nog säkert till viss del.

Men vissa verkar inte bli nämnvärt fyllesjuka även om dom alkoholproblem eller inte.