Citat:
Ursprungligen postat av
subtleoak
Jag har funderat på en sak i hela den här historien.
MZ vill skilja sig efter en längre tids problem i äktenskapet. Hans fru väljer då att offentligt berätta om hans tillkortakommanden och eftersom han är en känd person får det en enorm medial spridning.
Det är ju självklart att det finns minst lika smaskiga detaljer bakom många andra kändisskilsmässor. Skillnaden är att vi aldrig får veta dem. Det är väl knappast så att alla andra kända par skiljer sig därför att de en morgon gemensamt vaknar och vänligt konstaterar att kärleken tagit slut. Där finns säkert otrohet, gräl, svek, lögner, ekonomiska konflikter och människor som betett sig illa.
Skillnaden är DISKRETION. Något jag personligen tycker har saknats väldigt mycket från MZ:s exfrus sida.
Att skilja sig och samtidigt behöva konfronteras med saker man gjort fel, känna skam och ånger och be människor man sårat om ursäkt måste vara jobbigt nog för vilken människa som helst.
Men i MZ fall verkar det dessutom finnas någon märklig förväntan på att han ska visa sin ånger och skam inför hela svenska folket och även världen helst. Hur fan gör man ens det? Ska han gå omkring och se olycklig ut resten av livet? Inte gå på fest? Inte skratta? Inte börja må bättre? Är det först då ångern anses trovärdig?
Ingen av oss vet ju egentligen vad han har bett om ursäkt för privat, till vilka människor eller vilka samtal han haft. Vi vet inte heller allt om vilka steg han tagit för att förändra sådant hos sig själv som han inte varit nöjd med.
Och nej, jag utgår inte heller automatiskt från att allt hans exfru säger är sanningen. Det finns uppgifter och motsägelser som gör att jag personligen har svårt att känna den tilliten. Jag tycker dessutom att hela diskussionen om ursäkter blir väldigt ensidig. Det kan faktiskt finnas saker även hon borde be MZ om ursäkt för.
Efter att ha läst När allt faller får jag också en bild av en väldigt nyckfull relation där MZ ibland inte verkar ha vetat vad som skulle gälla från ena stunden till den andra. Resor och till och med bröllopet beskrivs som saker som plötsligt kunnat kastas över ända när hon blivit arg eller något gått henne emot. Det är åtminstone den bild MZ själv ger i boken.
Jag tänker inte sätta någon etikett som psykisk misshandel på det utifrån en parts berättelse. Men den bild JAG får när jag läser boken är väldigt mycket ”my way or the highway”. Det verkar som att om något inte blir som CJ tänkt sig kan allt plötsligt kastas över ända. Jag kan faktiskt förstå om människor runt en sådan person till slut börjar gå på tå.
MZ:s ansvar för sina handlingar försvinner inte för att CJ också kan ha gjort saker fel. Men hennes ansvar för sina handlingar försvinner heller inte för att MZ gjort fel.
Och det är väl egentligen det jag landar i. Att ta ansvar borde i första hand handla om de människor man faktiskt har gjort illa och vad man gör för att försöka ställa saker till rätta. Inte om att övertyga en massa främmande människor på nätet om att man skäms tillräckligt mycket.
Vad begär man egentligen av en människa? Och varför verkar kravet på offentlig ånger bara gå åt ett håll?
Jag kan bara instämma i det du skriver.
Det som gör denna skilsmässa fullkomligt unik är att frun tycker att hela allmänheten hade med det att göra. Det är uppenbart att hon ville skada Måns så mycket hon bara kunde. Framförallt eftersom han är en så känd person. Om hon hade medsystrar som styrkte henne att det var rätt väg att gå , får vi nog aldrig veta. Men det känns som att strategin var uttänkt. Först smutskasta maken och så använda hans narkotikabruk mot honom för att få vårdnaden om barnen.
Det känns som ett maskineri som gick igång f.o.m Måns sa till sin fru att han ville skiljas, att han inte orkade mer.
När det gäller de andra kändisar som det är känt hade kokainbruk så var de unga o hade fruar o barn.
Det var nog mycket deras fruar kunde anklagat dem för. Men det verkar som att de istället stöttat sina fd kokainbrukande samt otrogna makar. Att inte folk reagerar på denna skillnaden är ganska konstigt.
Ansvarskännande föräldrar som tänker på sina barn tvättar inte sin smutsbyk offentligt.
Jag undrar om inte Skavlan färgats lite av sin frus berättelser om äktenskapet med kokainmissbrukande M. Persbrant?
För vissa saker Skavlan tog upp tyckte jag inte riktigt stämde.
