Citat:
Ursprungligen postat av
ziggarillen
Självklart har han gått över gränsen och att stanna upp när hon sprang bakom i förtvivlan tyder på det. Finns många som inom hemmets väggar ser till att det inte blir några blåmärken. Du vet ju ingenting om det om du inte själv varit på plats i hela deras liv?
Man kan ställa sig frågan varför MånsPetter skriver en bok
till Ciara, vad är anledningen att skriva den i ”du” form?
”Halvvägs genom korridoren gör jag, utan att tänka, som jag brukade göra när Andreas och de andra killarna sprang efter mig i mellanstadiet. Jag stannar plötsligt mitt i steget. Du går in i mig och jag springer till rummet, öppnar dörren, kastar mig in och drar upp handtaget.”
Det är ingen slump att han väljer ”du” formen. Så här svarar AI på vilka fördelar det finns för att välja den:
Att skriva i du-form har flera unika fördelar som kan göra din text väldigt kraftfull.
Här är de främsta fördelarna med att välja du-formen:
1. Omedelbart engagemang
•Läsaren blir huvudpersonen: Genom att skriva "du" placerar du läsaren direkt i händelsernas centrum. De läser inte bara om någon annan, utan upplever berättelsen själva.
Högsta möjliga närvaro: Det suddar ut avståndet mellan texten och läsaren, vilket gör att handlingen känns akut och personlig.
2. Stark känslomässig effekt
•Skapar empati: Det tvingar läsaren att känna de känslor och göra de val som du beskriver, vilket kan skapa en väldigt stark känslomässig koppling.
Slutsatsen blir att jag inte köper att boken är skriven som en dagbok.
”– Jag hade aldrig skrivit förut. Men när allt var som värst uppmuntrade Lasse mig att börja skriva dagbok och snart märkte jag hur terapeutiskt det var.”
Vem tusan skriver en dagbok på det sättet?
Dagböcker skrivs inte
till någon annan, de skrivs
för en själv. Så MånsPetter har absolut haft hjälp av någon som har instruerat honom att skriva på ett sätt som är tänkt att skapa engagemang och känslomässig effekt hos läsaren.
Att det inte lyckades jättebra beror nog mest på att den som övertalade MånsPetter att skriva boken var Lasse Brahme, vd på Bokfabriken, som även gett ut boken. Hans intresse var givetvis i första hand ekonomiskt. Han ville ha en bok som han kunde tjäna lite pengar på. Att den visade sig li spiken i kistan för MånsPetters heder och ära är förmodligen inte så viktigt. ”Det går inte att göra omelett utan att knäcka några ägg” som man brukar säga.