behöver hjälp från nån bibel-kunnig tack!

Skrev bara enstaka verser för att jag trodde du inte ville citera en hel berättelse men om du vill så finns alltid apg 10

Ett litet urklipp apg 10:28 och han sade till dem: "Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren.

jo, allt du säger stämmer bra. ska tänka på vad du sagt om jag vill prata med henne. det problematiska är att, eftersom jag är ganska ovan med att prata med folk jag inte känner, så kanske jag lätt sårar henne. för jag tror att hon blir sårad ganska lätt, speciellt om man pratar i "enrum", då kan hon liksom inte skämta bort det, känns det som.

edit: I "värsta" fall så håller jag käften bara, och står ut i några dagar till. Men det känns, typ, fel. Känns fel att låta henne fortsätta vara fördomsfull, och det känns även fel att låta henne ha dåligt självförtroende. Känns som att det borde vara ganska lätt att fixa båda "problemen". Jag känner ju också att det nästan e mitt ansvar att prata med henne, eftersom hon har fördomar mot mig och min "grupp" (jag delar inte in folk i "grupper", vill bara förtydliga) och att det därför är mycket lättare för mig att förklara för henne, då det skulle påverka henne på ett starkare sätt. Och dels att jag (och alla andra runt henne) märkte att hon hade dåligt självförtroende. Känns fegt att bara inte bry sig, endå är det så som de allra flesta svenskar (och andra "grupper"?) gör. Det kanske också är en av anledningarna till att hon och många andra tycker att svenskar är "tråkiga". Därför känns det ännu mer som att, bara om jag skulle prata med henne så skulle hon kanske ändra sin syn på iallafall oss så kallade svenskar.

Tror nog faktiskt att det blir värre att ta upp det framför andra. Och det ger troligare fel resultat. Tänkt själv hur pinsamt det skulle vara att bli konfronterad framför andra på avdelningen. Däremot är det lättare för dig att ta upp det. Det är inte av hänsyn till henne som du vill göra på det sättet.

Det känns fel för att det är lite fegt att inte säga något utan låta en medmänniska famla i blindo. Det känns fel för att detta är ett utmärkt tillfälle för er båda att växa och att inte ta detta tillfälle i akt är slöseri. Du vet att du vill. I bästa fall får ni en närmare relation och nyttiga lärdomar båda två. I värsta fall har du konfronterat henne och gjort det klart för henne att det inte är ok, vilket kommer kännas bra även om hon skulle ta det på fel sätt. Hon kommer i vilket fall inte göra det framför dig igen och det är värt besväret.

Personligen tror jag att rädslan är obefogad. Jag har konfronterat kollegor i liknande situationer och de blir i regel tacksamma - hittills inga undantag. Var bara ödmjuk ska du se att det löser sig. Slå inte henne i huvudet med Bibel-citat.

tack, och tack till alla andra för citaten, men tror inte det kommer behövas .