Judendommen, Kristendommen och islam ?

Jag kan faktiskt förstå din förvirring..

Men..

..vi kristna kan bara tala om Gud på det sätt Han uppenbarar sig..

Skriften och vår heliga Tradition har vittnat om och bevarat trosarvet som vi tror gavs själva kyrkan av Kristus..

Ett trosarv alla kristna bevarar..

..att så mycket älskade Gud världen..

..att han gav den sin ende Son.. Jesus Kristus.. vår Herre..

..Ingen utom Guds Ande vet vad som finns i Gud..



Så visst har du rätt i att Gud är..

Mose lag säger : Du skall inte begå äktenskapsbrott. (det betyder alltså att man gör en handling, dvs man spänner på grannens fru,eller dylikt)

Jesus säger :
Du har begått äktenskapsbrott när du med blicken tittar in i en annans frus ögon och känner åtrå. Redan då har du begått synden. Läs bergspredikan (Matt 5:17-40) för mer info


Det gamla lagarna finns kvar. Men med jesus ingår vi i ett nytt förbund, vi omskärs med helig ande i hjärtat och med dopet i vatten begraver vi våran gamla kropp.

Jesus säger: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. (Matt 5:17)

Det nya förbundet med kristus är betydligt striktare än det gamla lagarna. (iaf om man tar och följer jesus enligt skrifterna)
Vill du leva som guds son levde då måste du ha helig ande i ditt kropp.

Skulle du kunna gå igenom den 613 buden och förklara hur Jesu menar att dessa förändrats och hur en kristen efterlever dessa?

Skillnaden är Jesus. Gamla testamentets lagar är som ett staket. Håller du dig innanför så är det lugnt. Det var dock inte godtyckliga lagar som Gud gav Mose utan de syftade till att visa vägen till ett fullkomligt liv.
I evangeliet blir bilden tydlig där en man frågas om vad Lagen säger: "Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, av all din själ och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."
Vid vår tideräkning fanns alltså både tolkningstraditionen om lagens anda som Jesus blir ett evigt föredöme i, och om lagens bokstav tanken om att Gud primärt var intresserad av att vi följde dessa 613 regler, fariséismen som senare utvecklades till rabbinsk judendom. (Jag antar att du inte håller med mig om denna historieskrivning och ser fram emot din bild.)
Jesus är alltså föredömet, herden, det ouppnåeliga målet, eftersom vi är skapade till Guds avbild. Detta då i kontrast till staketet. Kristna försöker, eller borde försöka, komma så nära herden som möjligt. De vet också att det finns viktigare regler än matregler och sabbatsbudet. Älskar du inte Herren, eller dina medmänniskor spelar det mindre roll om du kokar en killing i dess moders mjölk eller vad det nu står. Gud bryr sig alltså om den inre miljön. Om du skiter i din fru, uppvaktar en annan kvinna och sedan säger, vadå, jag har ju inte legat med henne, jag har inte gjort något fel. Så menar Jesus att det har du, för att det är hjärtat som bedöms, och gränsen går vid att ens tänka på någon annan.

Man kan tala om de 613 och ett stängsel, men det rör då den s.k. gezeirah-principen, en rabbinsk princip enligt vilken man "gör ett stängsel kring Torahn". Det innebär att man i tolkningarna av den skriftliga Torahn har lagt till regler som ligger i lagens anda och som syftar till att undvika att en individ överträder Torahns lagar. Det är denna princip som gör att man i judendomen inte blandar mjölk och kött även när det inte alls rör sig om en killing och dess moders mjölk. Att det i judendomen skulle gå bra att strunta i sina medmänniskor och istället följa någon annan mitzvah kan nog sägas vara en grav vantolkning av judendomen. Och därmed också en vantolkning av Jesu lära då han verkade och levde inom judendomen. De egenheter som man hittar i det som är känt om Jesu lära framstår inte som väsentligen annorlunda än vad som är känt om en del andra dåtida rörelser. Att Jesus gick ovanligt långt i vissa avseenden kan rimligen förklaras av att han var mamzer och det att leva som delvis utstött i det omgivande samhället kan säkert ha fött en viss revanschism. Icke desto mindre kan han nog betraktas som verksam i den fariseiska traditionen, d.v.s. att han själv var en sådan farisé som baktalas i Nya testamentet – och jag delar din uppfattning att det är fariseismen som efter andra Templets fall blir det som vi idag känner som rabbinsk judendom.
Det vi idag benämner kristendomen betraktar jag som en senare konstruktion.

Intressant. Självklart är det en förenkling och polemisering för att visa att jag har rätt... Vad jag beskriver är som sagt lika mycket en inomkristen diskurs. Det kristna perspektivet är ju att judar och kristna egentligen skall komma till samma slutsats så det är väl bara bra ifall likheterna är större än vad jag framställer dem som.

Världsdominans.

Om någon av världsreligionerna syftar till världsdominans är det sannerligen inte islam och judendomen, utan kristendomen. I århundraden har kristna teologer och den s.k "heliga" romersk-katolska kyrkan inte sett några problem med att tvångsdöpa judar och muslimer som råkat fastna i deras klor. Islam och judendomen är fredliga religioner som anser att man bör fokusera på att förbättra sin egen livskvalité, inte frälsa världen från djävulen genom plågsamma excorsim-riter eller hugga huvudet av otrogna.

Alla tre utgår från "dyrka ingen annan Gud än vår gud" och "vanhelga inte Gud's namn". Monoteismen är Juda's "gåva" till världen och ingen annan filosofi har legat bakom så mycket förtryck genom historien. Filosofin har varit utmärkt effektiv att assimilera polyteistiska religioner för att ta kontroll över folket. Kung Josia med efterföljare gjorde detta i Juda. Konstantin med efterträdare gjorde detta i Europa. Muhammad med efterträdare gjorde detta i mellanöstern.
Kristendomen dominerar självklart mängden dödsfall, troligtvis för att de lyckades infiltrera Romariket (altenativt skapades av Romariket) som var en av de största riken västvärlden skådat. Spridningen av kristendomen kunde därför snabbare nå en större mängd nationer (Europa) för att sedan spridas iomed Europeérnas upptäcksresor till nordamerika, sydamerika och afrika. Betoningen av mission är viktigare i kristendomen än de andra två.

Kristendomen och Islam är sämst av de fem religionerna att uppfylla sina icke-våldsregler, kanske för att de båda är betydligt mer sektformade och antiintellektuella än de övriga vilket konserverar medlemmarnas mentalitet till barbarisk nivå. Den fördummar folket så svårt att de inte ens förstår budskapet längre. Jag finner att det ofta är de mer välutbildade som driver på de fredliga budskapen i Bibeln/Koranen. Baksidan är att de samtidigt ignorerar större delar av den för att den inte fungerar ihop med vad de lärt. De mindre utbildade kopplar istället religionen med nationalism och elitistisk gruppmentalitet som dömer ut alla andra och den härskare som utnyttjar denna mentalitet kan enkelt gå långt, i synnerhet när dessa religioner lär vikten av att lyda auktoriteter.

Jag har undrat lite var du höll hus någonstans...

Det är naturligtvis en möjlig tolkning..

Igen så måste man tolka kyrkan i historiens ljus..

Ingen jordisk institution kan jämföras med kyrkan..

Den romerska kejsartiteln fanns nästan lika länge som Kyrkan har existerat, dock enbart som en tom titel..

Det muslimska kalifatet splittrades och är försvunnet..

Dalai Lamas ämbete är yngre och har mindra räckvidd..

De protestantiska kyrkorna är nationella organ på hastig reträtt..

Socialistinternationalen sprängdes efter kort tid..

Världskommunismen har i praktiken dukat under..

Inget multinationellt företag har haft en sådan räckvidd ens ekonomiskt eller bevarat sin identitet genom ens ett par sekel..

En speciell fråga är naturligtvis om detta varit på gott eller ont från icke-religiös synpunkt..

Personligen tror jag att plussidan starkt överväger..

Att kyrkans övernationella organisation faktiskt tillhör de saker som givit Europa ett kulturellt övertag..

Trots kättarbål och korståg har kyrkan i jämförelse med andra krafter i de gamla klass- och våldssamhällena varit en humaniserande motkraft..

Jag är dock medveten om att andra tolkningar är vanliga och möjliga..

Högprioriterat studier i ett par veckor. Alla tentor är samtidigt just nu vilket innebär dygnet runt i böcker och anteckningspapper. Tisdag är sista tentan och sen skall jag ta en välförtjänad semester. Flashback är dock en avkoppling.