2007-12-04, 00:41
#1
Kön: Man
Ålder: 18 år
Vikt: ca 60 kg
Substans: DXM + Cannabis (osäker på mängden)
Dos: 500mg per skalle
Antal personer: 4st
Tripptiden: 18:30-???
Tidigare erfarenheter: Gräs, Hasch, Amfetamin
Förord:Innan jag tog dxm, var jag väldigt påläst om denna substans. Råkade visst underskattade det lite för mycket, och kom senare på att det skulle jag absolut inte gjort. Själva trippen utspelar mest i ett enda rum. Detta är min första tripprapport så kritik uppskattas. ENJOY!
The Beginning
12:00
Det var fredag och jag fick cash, kunde nu hämta ut godsakerna som legat i affären sen i onsdags. Med skyndande steg från skolan, med min kamrat som vi senare skulle trippa hos och han får heta Jack, var jag äntligen framme. Visade lappen, betalade och fick kuvertet! Otålig som jag var öppnade jag det, på halva vägen innan jag var hemma, och såg den lilla ziplock-påsen som innehöll dxm (2g). Lade sedan tillbaks det efter en lång inspektion och fortsatte min gång hem. Jack gick hem till sig.
12:15
Va nu hemma och hade innan läst att man skulle fasta och dricka mycket vätska, så hämtade ett stort glas vatten och började hälla i mig. Hungern dämpade jag med ett glas cocos-youghurt och en banan. Mina andra trippkamrater skulle åka upp hit med tåg och kommer inte förrän vid 14:00.
14:10
Yay dom har anlänt! (döper dom till Niklas och Andreas). Visade upp påsen med ett brett leende. Alla blev alldeles till sig och mycket prat kom därefter, som är ganska ointressant så fortsätter.
16:30
Med våra vätskefyllda och hungriga magar så gick vi nu emot Jacks boning. Väl hemma hos honom så tog vi det lite lugnt ettag och förberedde oss helt enkelt för trippen med lite musik, prat och Assassins Creed.
Lets get ready to rumble
17:00
Nu vare dags. Jag började göra bomberna, medan dom andra påbörjade meckningen av Niklas hasch som han hade tagit med sig hemifrån. Detta var första gången jag någonsin skulle göra en bomb, och skulle göra 8st (250mg i varje). Den första såg ut att ha varit med i första världskriget men efter ettag fick jag in snitsen så dom blev fina allihopa. Eftersom att jag var den lite mer fingerfärdiga när det gäller papper så fick jag rulla dom 2 "jointsen" också.
18:00
Allting var klart! Med alla bomber redo så valde jag först, omsorgsfullt, ut den finaste av dom. Stoppade in den med stort självförtroende och svalde ner den med vatten. Nu var det Niklas tur och han var den ända av oss 4 som tidigare tagit dxm. Efterråt tog Jack och sist Andreas.
Tänkte lite för mig själv: -Happ, detta är då "the pont without return". Och log lite därefter.
Dom andra såg ut att må minst lika bra som jag gjorde och nu så återgick vi till pratandet och spelet, i väntan på att det skulle slå in.
Ruset
18:30
Alla började känna sig lite smått berusad, trötta och en aning "skrattiga". Blicken var lite småseg men inget intressant hände direkt. Blev nu väldigt besviken och undrade ifall det skulle vara såhär? Är detta allt? En fånig liten berusning och trötthet. En aning magaktivitet men inget illamående. Började underskatta det.
18:45
Jack och Niklas tar sina sista bomber men jag och Andreas valde att vänta med våra. Men eftersom det inte hände något särskilt så väntade vi inte mer än 1 minut.
19:15
Nu började det hända grejer. Satt i soffan och jag kände hur hela min kropp fylldes med kopiösa mängder värme. Blicken blev "längre" (om ni nu förstod detdär). Kände ett intensivt kliande i bakhuvudet och hade väldiga fokuseringsproblem. Jag lutade mig tillbaks och tog det lugnt. Hade inget illamående. Det blev svart.
Peaken är nådd!
??:??
Det pulserade svart för mina ögon väldigt sakta, för varje gång det blev ljust var jag på olika platser. Men vid sista pulsen var jag tillbaks i soffan, precis där allt svartnade från början. Hade tydligen somnat och tror nu att jag var mitt i peaken.
Verklighetskänslan var borta och allting bara snurrade. Vi hade musik i bakgrunden, men hörde den väldigt lågt. Plötsligt höjdes musiken och jag hörde Shpongle - Dorset Perception. Introt av låten lät förvånansvärt sakta, lyssnade lite mer noggrant... det gick i slowmotion. Blev överlycklig över detta häpnandsväckande fenomen och fick det bredaste smilet i världen. Slöt ögonen en stund och såg alla möjliga färger som sprutade åt alla håll, påminde om en regnbåge som gick sönder, så läckte alla färger ut.
Kom på senare att jag var pissnödig. Så jag reste mig upp utan problem, men vänta nu? Tittade på platsen som jag rest mig upp ifrån och såg att Andreas ben måste ha legat över mina ben. Så hur fan kom jag upp utan att flytta på hans ben!? Hursomhelst så försvann tanken lika fort som jag kom på den och fortsatte ut från rummet ner till toaletten. Påväg ner så kom jag på att jag gick lite konstigt, funderade en stund. Kändes som att mina knäskålar va direkt kopplade till mina höftben! Jag gick vidare med spikraka ben... måste sätt vrickat ut men jag tyckte det bara va coolt så jag sket i det.
Väl inne på toaletten så drog jag ut den och släppte efter. Kände hela blåsan bara tömdes av dagens vatten som jag druckit och andades nöjt ut med en belåten grimas. Spolade och tvättade händerna, fick syn på någon i spegeln. En kille som såg väldigt arg ut och skakade bestämt på huvudet. Började nojja lite och tittade lite till, blev alldeles för mycket "kollande" och jag vände mig emot dörren och tänkte låsa upp dörren. Men vafan!? Jag har glömt bort hur man låser upp dörrjäveln!! Kom sedan på att min spegelbild måste absorberat mina kunskaper. Efter många desperata försök att öppna dörren med den arga killen stirrandes med sina ögon som borrade långt in i ryggmärgen på mig, så lyckades jag äntligen öppna dörren! Försöker fort få mig upp på övervåningen... men trappan är ju för brant? Men lyckades ignorera tanken och sprang upp.
I rummet var allt som det var innan, alla var helt borta och fick ingen respons av någon utav dom. Svängde blicken emot soffan och satte mig sedan i den, återigen behövde jag inte flytta på Andreas ben! Fastnade lite i tanken av att det liknade verkligen ett tetris spel. Jack, jag och Andreas hade perfekt passform i soffan och ingenting mer kunde få plats i den. Tappade bort tanken, lutade mig tillbaks och det blev svart igen.
??:??
Vaknade av en röst som sa att jag skulle byta låt, har ingen aning om vem som sa det men jag gjorde som rösten sa. Med väldigt dålig syn och kroppshållning så böjde jag mig fram, letade efter mobilen som var kopplad till förstärkaren och fick tag i den. Vad skulle jag göra? Varför har jag denna i handen nu då? Tröck lite på den, utan vetskap om vad jag egentligen skulle göra med den, såg ut som en nyfiken apa ungefär. En annan låt kom upp och kom på att jag blev tillsagd innan att byta låt. Nöjd som jag var lutade jag mig tillbaks igen. Samma procedur upprepade sig ungefär tre gånger, alltså... tittade och vände mig upp, tog upp telefonen, bytte låt och la mig i min ursprungliga position. Riktigt skumt. Hörde också en stund efter det att Andreas och Jack skulle ta en joint. Jag ville också ha men hade tappat talförmågan så jag satt där ettag, så var den slut och dom däckade. Stängde ögonen utan att bry mig om att dom rökte utan mig och Niklas. Svartnade återigen en gång.
??:??
Vaknade till. Såg att Jack klev upp från soffan. Han började helt plötsligt ställa sig och smådansa samtidigt som han upprepade frenetiskt Andreas namn och pekade på honom med ett hånflin. Jag blev såklart stressad, inbillade mig därefter att det var Jacks ÖVERALLT! Som småskuttade och sa ANDREAS, ANDREAS hela tiden. På sängen mittemot, på golvet, i soffan... överallt var han. Detta var över på ett ögonblick när han sedan satte sig ner i soffan igen och återvände till sin lilla värld.
??:??
Satt fortfarande i soffan och såg Niklas som låg i sängen. Han mumlade något om att han vill bort därifrån och kved sig i sängen. Jag måste rädda honom!
Så jag sa till honom från soffan där jag satt: -Tare lugnt bara, vi kommer och räddar dig! Eller hur Andreas?
Andreas sa "Ja" med en bestämd röst och jag fllyttade mig över till Andreas och lade mig bredvid honom i sängen. Nu blev han tyst! Mission Complete.
Efter en liten stunds pratande i vårat drogade tillstånd, reste sig Niklas upp ur sängen och sa: - Öj, du! Ska vi röka den sista?
Hade lite svårt att uppfatta vad han sa men förstod sedan. Reste mig upp och satte mig på kanten av sängen. Full som aldrig förr, kunde absolut inte se ett skit. Men jointen kunde jag såklart se.
Efter jointen var slut så kände jag hur det vibrerande synfältet började bli mjukare och längre. Jag tittade runt lite på omgivningen och kunde se massvis av saker som blev lite slimeaktiga, men kom dock inga färger. La mig ner, tog på mig hörlurarna och tittade upp i taket. Taket såg verkligen skumt ut... inbillade mig att taket var en vägg. Tittade sedan neråt åt mina fötter (liggandes på rygg i sängen fortfarande) och där va golvet! Fast mina fötter nuddade inte golvet utan min rygg satt fast i sängen och fötterna dinglade. Lite luddigt men kunde inte förklara det bättre, hoppas någon förstår iallafall. Denna känsla var helt otrolig och jag fylldes med en fet dos eufori. Detta pågick i ungefär en timme (tror jag). Slöt därefter mina ögon och vaknade morgonen därpå.
Slutsats:
Hade varken något illamående eller någon värre klåda. Detta var verkligen en upplevelse. Den overkliga känslan av att man inte existerar, robowalken och förrvirringen var helt sjuka(på ett underbart sätt såklart), såg perspektivförändringar som var väldigt trevligt. Finns MÄNGDER med saker som inte kom med i texten pågrund att den blev lite lång tycker jag.
Tack för mig CIAO!
Ålder: 18 år
Vikt: ca 60 kg
Substans: DXM + Cannabis (osäker på mängden)
Dos: 500mg per skalle
Antal personer: 4st
Tripptiden: 18:30-???
Tidigare erfarenheter: Gräs, Hasch, Amfetamin
Förord:Innan jag tog dxm, var jag väldigt påläst om denna substans. Råkade visst underskattade det lite för mycket, och kom senare på att det skulle jag absolut inte gjort. Själva trippen utspelar mest i ett enda rum. Detta är min första tripprapport så kritik uppskattas. ENJOY!
The Beginning
12:00
Det var fredag och jag fick cash, kunde nu hämta ut godsakerna som legat i affären sen i onsdags. Med skyndande steg från skolan, med min kamrat som vi senare skulle trippa hos och han får heta Jack, var jag äntligen framme. Visade lappen, betalade och fick kuvertet! Otålig som jag var öppnade jag det, på halva vägen innan jag var hemma, och såg den lilla ziplock-påsen som innehöll dxm (2g). Lade sedan tillbaks det efter en lång inspektion och fortsatte min gång hem. Jack gick hem till sig.
12:15
Va nu hemma och hade innan läst att man skulle fasta och dricka mycket vätska, så hämtade ett stort glas vatten och började hälla i mig. Hungern dämpade jag med ett glas cocos-youghurt och en banan. Mina andra trippkamrater skulle åka upp hit med tåg och kommer inte förrän vid 14:00.
14:10
Yay dom har anlänt! (döper dom till Niklas och Andreas). Visade upp påsen med ett brett leende. Alla blev alldeles till sig och mycket prat kom därefter, som är ganska ointressant så fortsätter.
16:30
Med våra vätskefyllda och hungriga magar så gick vi nu emot Jacks boning. Väl hemma hos honom så tog vi det lite lugnt ettag och förberedde oss helt enkelt för trippen med lite musik, prat och Assassins Creed.
Lets get ready to rumble
17:00
Nu vare dags. Jag började göra bomberna, medan dom andra påbörjade meckningen av Niklas hasch som han hade tagit med sig hemifrån. Detta var första gången jag någonsin skulle göra en bomb, och skulle göra 8st (250mg i varje). Den första såg ut att ha varit med i första världskriget men efter ettag fick jag in snitsen så dom blev fina allihopa. Eftersom att jag var den lite mer fingerfärdiga när det gäller papper så fick jag rulla dom 2 "jointsen" också.
18:00
Allting var klart! Med alla bomber redo så valde jag först, omsorgsfullt, ut den finaste av dom. Stoppade in den med stort självförtroende och svalde ner den med vatten. Nu var det Niklas tur och han var den ända av oss 4 som tidigare tagit dxm. Efterråt tog Jack och sist Andreas.
Tänkte lite för mig själv: -Happ, detta är då "the pont without return". Och log lite därefter.
Dom andra såg ut att må minst lika bra som jag gjorde och nu så återgick vi till pratandet och spelet, i väntan på att det skulle slå in.
Ruset
18:30
Alla började känna sig lite smått berusad, trötta och en aning "skrattiga". Blicken var lite småseg men inget intressant hände direkt. Blev nu väldigt besviken och undrade ifall det skulle vara såhär? Är detta allt? En fånig liten berusning och trötthet. En aning magaktivitet men inget illamående. Började underskatta det.
18:45
Jack och Niklas tar sina sista bomber men jag och Andreas valde att vänta med våra. Men eftersom det inte hände något särskilt så väntade vi inte mer än 1 minut.
19:15
Nu började det hända grejer. Satt i soffan och jag kände hur hela min kropp fylldes med kopiösa mängder värme. Blicken blev "längre" (om ni nu förstod detdär). Kände ett intensivt kliande i bakhuvudet och hade väldiga fokuseringsproblem. Jag lutade mig tillbaks och tog det lugnt. Hade inget illamående. Det blev svart.
Peaken är nådd!
??:??
Det pulserade svart för mina ögon väldigt sakta, för varje gång det blev ljust var jag på olika platser. Men vid sista pulsen var jag tillbaks i soffan, precis där allt svartnade från början. Hade tydligen somnat och tror nu att jag var mitt i peaken.
Verklighetskänslan var borta och allting bara snurrade. Vi hade musik i bakgrunden, men hörde den väldigt lågt. Plötsligt höjdes musiken och jag hörde Shpongle - Dorset Perception. Introt av låten lät förvånansvärt sakta, lyssnade lite mer noggrant... det gick i slowmotion. Blev överlycklig över detta häpnandsväckande fenomen och fick det bredaste smilet i världen. Slöt ögonen en stund och såg alla möjliga färger som sprutade åt alla håll, påminde om en regnbåge som gick sönder, så läckte alla färger ut.
Kom på senare att jag var pissnödig. Så jag reste mig upp utan problem, men vänta nu? Tittade på platsen som jag rest mig upp ifrån och såg att Andreas ben måste ha legat över mina ben. Så hur fan kom jag upp utan att flytta på hans ben!? Hursomhelst så försvann tanken lika fort som jag kom på den och fortsatte ut från rummet ner till toaletten. Påväg ner så kom jag på att jag gick lite konstigt, funderade en stund. Kändes som att mina knäskålar va direkt kopplade till mina höftben! Jag gick vidare med spikraka ben... måste sätt vrickat ut men jag tyckte det bara va coolt så jag sket i det.
Väl inne på toaletten så drog jag ut den och släppte efter. Kände hela blåsan bara tömdes av dagens vatten som jag druckit och andades nöjt ut med en belåten grimas. Spolade och tvättade händerna, fick syn på någon i spegeln. En kille som såg väldigt arg ut och skakade bestämt på huvudet. Började nojja lite och tittade lite till, blev alldeles för mycket "kollande" och jag vände mig emot dörren och tänkte låsa upp dörren. Men vafan!? Jag har glömt bort hur man låser upp dörrjäveln!! Kom sedan på att min spegelbild måste absorberat mina kunskaper. Efter många desperata försök att öppna dörren med den arga killen stirrandes med sina ögon som borrade långt in i ryggmärgen på mig, så lyckades jag äntligen öppna dörren! Försöker fort få mig upp på övervåningen... men trappan är ju för brant? Men lyckades ignorera tanken och sprang upp.
I rummet var allt som det var innan, alla var helt borta och fick ingen respons av någon utav dom. Svängde blicken emot soffan och satte mig sedan i den, återigen behövde jag inte flytta på Andreas ben! Fastnade lite i tanken av att det liknade verkligen ett tetris spel. Jack, jag och Andreas hade perfekt passform i soffan och ingenting mer kunde få plats i den. Tappade bort tanken, lutade mig tillbaks och det blev svart igen.
??:??
Vaknade av en röst som sa att jag skulle byta låt, har ingen aning om vem som sa det men jag gjorde som rösten sa. Med väldigt dålig syn och kroppshållning så böjde jag mig fram, letade efter mobilen som var kopplad till förstärkaren och fick tag i den. Vad skulle jag göra? Varför har jag denna i handen nu då? Tröck lite på den, utan vetskap om vad jag egentligen skulle göra med den, såg ut som en nyfiken apa ungefär. En annan låt kom upp och kom på att jag blev tillsagd innan att byta låt. Nöjd som jag var lutade jag mig tillbaks igen. Samma procedur upprepade sig ungefär tre gånger, alltså... tittade och vände mig upp, tog upp telefonen, bytte låt och la mig i min ursprungliga position. Riktigt skumt. Hörde också en stund efter det att Andreas och Jack skulle ta en joint. Jag ville också ha men hade tappat talförmågan så jag satt där ettag, så var den slut och dom däckade. Stängde ögonen utan att bry mig om att dom rökte utan mig och Niklas. Svartnade återigen en gång.
??:??
Vaknade till. Såg att Jack klev upp från soffan. Han började helt plötsligt ställa sig och smådansa samtidigt som han upprepade frenetiskt Andreas namn och pekade på honom med ett hånflin. Jag blev såklart stressad, inbillade mig därefter att det var Jacks ÖVERALLT! Som småskuttade och sa ANDREAS, ANDREAS hela tiden. På sängen mittemot, på golvet, i soffan... överallt var han. Detta var över på ett ögonblick när han sedan satte sig ner i soffan igen och återvände till sin lilla värld.
??:??
Satt fortfarande i soffan och såg Niklas som låg i sängen. Han mumlade något om att han vill bort därifrån och kved sig i sängen. Jag måste rädda honom!
Så jag sa till honom från soffan där jag satt: -Tare lugnt bara, vi kommer och räddar dig! Eller hur Andreas?
Andreas sa "Ja" med en bestämd röst och jag fllyttade mig över till Andreas och lade mig bredvid honom i sängen. Nu blev han tyst! Mission Complete.
Efter en liten stunds pratande i vårat drogade tillstånd, reste sig Niklas upp ur sängen och sa: - Öj, du! Ska vi röka den sista?
Hade lite svårt att uppfatta vad han sa men förstod sedan. Reste mig upp och satte mig på kanten av sängen. Full som aldrig förr, kunde absolut inte se ett skit. Men jointen kunde jag såklart se.
Efter jointen var slut så kände jag hur det vibrerande synfältet började bli mjukare och längre. Jag tittade runt lite på omgivningen och kunde se massvis av saker som blev lite slimeaktiga, men kom dock inga färger. La mig ner, tog på mig hörlurarna och tittade upp i taket. Taket såg verkligen skumt ut... inbillade mig att taket var en vägg. Tittade sedan neråt åt mina fötter (liggandes på rygg i sängen fortfarande) och där va golvet! Fast mina fötter nuddade inte golvet utan min rygg satt fast i sängen och fötterna dinglade. Lite luddigt men kunde inte förklara det bättre, hoppas någon förstår iallafall. Denna känsla var helt otrolig och jag fylldes med en fet dos eufori. Detta pågick i ungefär en timme (tror jag). Slöt därefter mina ögon och vaknade morgonen därpå.
Slutsats:
Hade varken något illamående eller någon värre klåda. Detta var verkligen en upplevelse. Den overkliga känslan av att man inte existerar, robowalken och förrvirringen var helt sjuka(på ett underbart sätt såklart), såg perspektivförändringar som var väldigt trevligt. Finns MÄNGDER med saker som inte kom med i texten pågrund att den blev lite lång tycker jag.
Tack för mig CIAO!
Funderat på att pröva detta nästa helg och nu har jag verkligen bestämt mig för de! 
