Förintelsen och skolan

Jag förnekar inte Förintelsen på något sätt.
Tycker dock att skolorna borde lära ut om denna händelse
på ett mycket bättre sätt än de gör idag bara.

Inte undra på att folk blir revisionister när
en lärare påstår att Anne Franks familj hittades
och fördes "till nåt läger" som "troligen låg i Tyskland"
där "hon sköts av nazister". (Helt djävla sjukt).
Sedan när en lärare i min skola skulle förklara
varför nationalsocialism var "ondskefullt" så sade hon:
"hade tyskarna vunnit hade ni kanske fått burit skoluniformer idag,
med hakkors på."

Vad tycker ni om hur skolan lär ut om denna historiska händelse?

Det verkar som att de (lärare bl.a) bara för att de har hört om så
mycket hemskheter i det hela, kan hitta på massa saker när de
inte vet vad som egentligen hände, bara för att verka kunna
något om ämnet.

Om en påläst revisionist hade ifrågasatt mina lärares påståenden
så hade han/hon vunnit hur lätt som helst och ägt lärarna
på varenda djävla punkt. Då jag tror på att Förintelsen har skett
finner jag detta riktigt djävla pinsamt när det är en SO-lärare
som SKA kunna lära ut om detta också.

Tänk om en elev gör lite research om lärarens felaktiga påståenden
om påhittade tortyrscener och liknande, då börjar eleven säkerligen
också ifrågasätta fler saker i Förintelsen...

Ja, det finns tyvärr dåliga lärare!

För min del tror jag dock att ett ifrågasättande av hemskheterna under förintelsen, lättast uppkommer genom det som faktiskt förekom där!

Jag menar t.ex. deportationerna av miljontals judar som slets från sina hem och under barbariska former skjutsades iväg till olika läger, där flertalet genom ett närmast industriellt förfarande också bokstavligen förintades.

Alla har väl läst historia, där bl.a. Tyskland även som en stor kulturnation ägnas stor uppmärksamhet. Det är nästan omöjligt att nu föreställa sig att högst vanliga människor där, som du och jag, för bara c:a 60 år sedan skulle ha gjort sig skyldiga till så fasansfulla illdåd som det här var frågan om!

Det tycker jag också.

Här lite länktips i all välmening:
Vad lärs egentligen ut i skolan?
Indoktrinering av skolbarn och censur på universitet

Precis.

1) Beror helt klart på vilka lärare man har.. Jag hade själv en SO-lärare i högstadiet som uppmuntrade kritiskt tänkande då det gäller historiska händelser.. Därav mitt intresse för revisionism. På högstadie diskuterade vi ofta det på lektionstid under den perionden vi läste andra världskriget. Vi hade ett gäng killar i klassen som påståd sig vara nazister och förintelseförnekare.

Jag vet att det inte uppskattades av alla, vissa lärare var starkt kritiska.

2) Andra världskriget läser man väl i högstadiet, en period i ungas liv där man tar till sig mycket och jag tror att lärarna kan forma personligheter.. Därför tror jag att många lärare drar sig för att ens nämna att det finns folk som förnekar det som läroboken påstår har hänt. (eller så är de helt enkelt bekväma som bara lär ut vad som står i böckerna och okunniga om revisionism i allmänhet?)
Jag upplever ofta att många unga helt saknar kritiskt tänkande, och visst är det skolans fel..

Det måste rimligtvis vara något i Babords två meningar ovan som StateCollapse anser vara ”precist”.

Men vad?

Vad tror Babord lättast leder till ifrågasättande?

Motsatsen till vad StateCollapse tror?

Att det inte är dåliga lärare som är lättaste uppkomsten till ifrågasättande av hemskheterna?

StateCollapse:


?????????????

Babord tror ”dock” att det som faktiskt förekom där är det som gör att ifrågasättandet lättast uppkommer!


En bra lärare som lär ut vad som faktiskt förekom där (det är väl ”precis” vad StateCollapse rekommenderar?) är ur ifrågasättande-aspekten lika illa som en dålig lärare som fantiserar:


Dvs eleven upptäcker vad som faktiskt förekom där, och befinner sig säkerligen på det sluttande planet mot revisionismens avgrunder!

Kan samma risk uppstå om vi får reda på vilka fasansfulla illdåd högst vanliga människor som du och jag gjorde oss skyldiga till för c:a 60 år sedan (dvs ”det som faktiskt förekom där”) ?


Igen:


StateCollapse kommenterar:


Men…


”På ett mycket bättre sätt” (StateCollapse) --> lära ut ”det som faktiskt förekom där” (Babord) --> lättast uppkomst av ifrågasättande(Babord)?

StateCollapse:


Precisera!

"Påläst revisionist" är något av en självmotsäglse, men annars så håller jag med dig. Det kan verka som att revisionisterna vinner debatter, men det är bara för att dom kan blaja om precis vad som helst, hur som helst (som t.ex. Erlebs utsökta textformatering, orka gissa) medans deras "motståndare" måste undervisa dom om teh fakken basics.

P.S. Jag anledningen till att jag skriver "motståndare" är för att det ordet implicerar en kamp där någon kan vinna.

P.P.S. Vad gäller historiska händelser så tror jag lika lite på att Förintelsen har ägt rum som att slaget vid Lützen har ägt rum. Jag *vet* att dom har ägt rum.

Hela min skoltid var en enda lång hjärntvätt hur man skulle tycka och tänka om saker. Förintelsen är ett bra exempel på det, när klassen skulle göra ett arbete om förintelsen så fick vi höra hur jätte synd det var om judarna och tyskarna var onda. Det kom även nån jude kärring (kommer inte ihåg hennes namn) och pratade om hennes hemska upplevelser under kriget och så har jag för mig att i slutet av sagostunden så fick man köpa böcker som hon hade med sig (vafan som en fattig högstadieelev hade man inte råd att köpa böcker). När det var nån som ifrågasatte nånting om förintelsen så blev det jävla liv och det var elever som blev stämplade som nazister och fick dras med det länge och lärarna hade inte direkt dom eleverna som favoriter. Summa summarum avikande åsikter om förintelsen tolererades inte av skolväsendet.

Citatet "hade tyskarna vunnit hade ni kanske fått burit skoluniformer idag, med hakkors på." fick man ju höra många gånger. Då kanske det hade varit lite diciplin på barnen iaf .

Ja. Det är tur att man inte tar dessa förnekare på särskilt stort allvar i samhället iallafall.

En elev som själv letar fakta är ju bara bra, oavsett om man tror på läraren eller inte. Att denna person också skulle hitta fler saker som inte stämmer förvånar mig inte det minsta.

Vad var det mer du blev hjärntvättad om? Slaget vid Lützen, Karls XII:s död o.s.v.? Ja, vem vet historieskrivarna kanske ljuger, de kanske inte ens dog på de angivna sätten och att historien även i övrigt har förvanskats. Jag är inte helt säker på att en elevs avvikande åsikter också om något av detta mottas positivt av skolväsendet.

Deanna:

Det kritiska tänkandet mottas inte helt positivt av skolväsendet, vilket leder till att många unga helt saknar kritiskt tänkande?

Babord tidigare:


Skolans fel som Deanna ser det --- kan det korrigeras med det ifrågasättande som lättast uppkommer genom det som faktiskt förekom där, i historien?

Får eleverna reda på det faktiska vad gäller hemskheterna under förintelsen, uppkommer lättast ett ifrågasättande, som sen kan förse dom med det kritiska tänkande dom hittills saknat?

Detta ifrågasättande uppkommer inte när det faktiska om slaget vid Lützen, Karl XII:s död osv förekommer i undervisningen?

Kungars död på slagfältet tvättar inga hjärnor längre (se Babord ovan), men som alla vet så har historieundervisningens roll i skolväsendet en egen historia, och kungars ev hjältedöd i kamp mot lede fi har använts för nationalistisk och revanschistisk mobilisering, för krig, försvarsvilja och -anslag etc.

Strindberg beskriving av Karl XII hade säkert inte mottagits positivt av det samtida skolväsendet, om den kommit "dithän" på hans tid.

Ernst Brunners beskriving av densamme skulle å andra sidan säkert gå hem ”positivt” i dagens mångkulturella undervisningsklimat. Kanske den rentav kan användas för att tvätta skinnskallar?


Research – hur vet man för det första att påståendena är felaktiga och tortyrscenerna påhittade? Finns det ett kritiskt stadium i ifrågasättandet redan innan eleven får idén att göra lite research?

Ett ”problematiseringsstadium”? Nåt som verkar konstigt? En konflikt med verkligheten?

Om en elev av idag skulle stöta på den främste Holocausthistorikerns 25 år gamla defintition/beskriving av Förintelsen, skulle han reagera på nåt annat sätt än hans förälder, före Internet-eran?


Den tyska utrotningen av de europeiska judarna var världshistoriens första fulländade förintelseprocess. För första gången i de västliga civilisationernas historia hade förövarna övervunnit alla administrativa och moraliska hinder för en mordoperation. Också för första gången störtade sig de judiska offren – fångad i sin historias tvångsjacka – fysiskt och psykiskt i katastrofen. Förintelsen av judarna var således ingen tillfällighet. När i början av 1933 för första gången en departementstjänsteman i en definition i ett riktlinjeutkast införde beteckningen ”icke-arisk”, var den europeiska judendomens öde beseglat. (min övers.)

Är det ett nytt kunskapsmedium – Internet – som problematiserar Hilbergs definition? En ny tillgång till information som skolan förtiger?

Själv råkade jag en gång klicka fram Disraeli-citatet om historiens alla judeförintelser, som jag postat flera gånger på Revisionism-forat, ett citat från en bok som jag förmodligen aldrig skulle ha kommit mig för att läsa…


Vem har rätt, Hilberg eller Disraeli? Båda kan väl inte rimligen ha rätt, eller? Men båda kanske har fel?

Här finns en möjlighet att jämföra/kontrastera två motsatta (eller kompletterar dom varann?) ”hela bilder” av förintelsen, och träna sitt kritiska tänkande!