2008-05-24, 21:46
#61
Citat:
Han kämpade ingenting för att få skivkontrakt. Meningen var att Fred Åkerström skulle spela in hans visor. Anders Burman, som var producent och drev Metronom, bad att få träffa Cornelis. När han väl var på plats så ville han höra några av hans låtar. Han föll direkt för Cornelis och redan samma vecka spelades en EP in med fyra låtar. (En spricka i läppen, Fjooompiga du, Den falska flickan samt Ballad på en soptipp) EPn gick hyfsat och en fullängdare spelades in. Cornelis gjorde sitt på ett par dar, sittandes på en pall i studion med gitarren och spelade rakt av bara. Anders la på bas och trummor efteråt.
Ursprungligen postat av Bronkz
Efter "debuten" dalade det under längre tid. Och han var inte nationalskaldstatus då. och under 8otalet får man väl se som hans bukowski years, dvs då började folk verkligen uppskatta honom. Men det förtar inte det faktum att han fick jobba och kämpa för att ens få skivkontrakt i början.
Efter debuten så steg hans popularitet fram till mitten på 70-talet. Den svenska musik-eliten stod på kö för att få spela med Cornelis. T ex så hörde Janne Schaffer av sej titt som tätt och bad om att få vara med i bandet. Han hade den absoluta gräddan av popmusikerna med sej i början av 70-talet. På 60-talet så spelade han med en av världens mest respekterade jazz-musiker, Jan Johansson. Musikerna älskade att spela med Cornelis.
Internationellt så jämfördes Cornelis med Bob Dylan och dom stora ryska poeterna från samma tid.