Citat:
Ni som gillar Kult, hur är det i förhållande till Call of Cthulhu?
Det är två olika skolor inom skräcken så det är rätt svårt att jämföra. Alltså, jag fullkomligen älskar Lovecraft, har spelat CoC litegrann, inte så mycket som jag skulle vilja, men tillräckligt för att ha fått min beskärda del av goda rysningar längs med ryggraden. Styrkan i CoC är väl det att man har en gemensam refererensram, alla känner till gamla slott, galna vetenskapsmän och demoner. Alla har ett hum om hur de ser ut och hur de funkar. Alla gamla slott är hemsökta, alla galna vetenskapsmän har en diabolisk plan, o.sv.
I Kult tyckta jag att det dök upp så mycket nytt. Det enda visuella man direkt hade att jämföra med var i stort sett Hellraiser, och hur misshandlade var inte de filmerna av censuren här i landet. För många var, och är, det helt enkelt svårare att greppa Kult, tror jag, just på grund av bristen på gemensamma referensramar. Jag menar, vad i helvete är egentligen en cenobit.
Sammanfattningsvis; jag tror man kan få ut sin beskärda del av rysningar oavsett vilket av spelen man spelar. Det är nog mer frågan: "Vad är jag sugen på idag? Smyga runt i egyptiska tempel för att ställa tillbaka artefakten på sin rätta plats så att förbannelsen lyfts från mitt släktträd, eller vill jag bli uppsprättad, återupplivad som torped åt Pestens Herre för att i slutet tvingas att slakta min familj?" som bör besvarar vilket som är aktuellt.
Och som alltid handlar det om spelledare, och om spelare.