Grindhouse - Death Proof & Planet Terror (av Tarantino/Rodriguez)

Han är en mästare på att välja musik till sina filmer om inte annat. Helvete, han lyckas varje gång.

Såg på Death Proof i helgen.

Den sög, Tarantino måste vara en av världens mest överskattade regissörer. Kill Bill är ochså urlöjlig rakt igenom. Kass story, cool action (men dålig action). Den enda filmen som överlever pga sin action är 300.

Jag såg Death Proof igår. Den var mycket sämre än jag hade väntat mig.

Jag hade väntat mig lite mer b-film med glimten i ögat. Löjligare, våldsammare och fullkomligt överdriven på ett charmigt sätt. Men vad fick jag? 1 timme och 50 minuter av dålig dialog och en enormt grym bilkrasch.

Jag anser desstom inte att mycket dialog i en film är något dåligt, men då ska det vara gjort på ett bra sätt. Dialogen var ointressant och ofta rent irriterande och korkad.

Det bästa med filmen var helt klart musiken.

Jag har inte sätt Planet Terror än, men jag hoppas och tror att den kommer vara mer som jag har föväntat mig.

En sak jag undrar över är efter att ha läst alla negativa kommentarer på Tarantinos verk i övrigt är hur många som egentligen har insett charmen såväl som flirtarna med popkulturella referenser och andra gamla kultfilmer som han jämnt väljer att härma. Samma sak gäller i de flesta av hans filmer såväl som Death Proof så jag tror man uppskattar filmen mer som jag t.ex om man har gamla "bil-filmer" samt B-filmer som en gengre man uppskattar i stället för bajsnödig actionfilm utan hjärna som 300 som någon nämnde.

Planet Terror var en helylle film, Grindhouse-konceptet är intakt(?). Rose Mcgowan var helskön och musiken är SÅÅÅÅ JÄVLA Bra. Death Proof var katastrofalt dålig. Hur fan kan någon tycka om den?

De filmade till och med en scen där Stuntman Mike ligger mörbultad och runkar i sin havererade bil efter första kraschen. Men den ströks senare.

Det är som med musik: Alla gillar inte att sitta och lyssna på Mozarts operor eller Bachs orkestersviter, men de blir inte mindre fantastiska för det. Tarantino slår an en sträng hos mig som få andra filmskapare lyckats hitta. Han leker med konventioner och har förmågan att ge intensitet och coolhet åt även de simplaste scener. Jag satt med ett stort leende genom hela Death Proof så att jag nästan hade ont i käkarna efteråt. Samma med Kill Bill 2.

Jag har sett Vanishing Point och fullkomligt älskar b-filmer samtidigt som jag avskyr 300 och liknande Hollywoodproduktioner. Jag gillar också Tarantinos andra filmer. Men jag tycker fortfarande att Death Proof är en medelmåttig film, och något av det sämsta Tarantino gjort.

Det är förmodligen tjejgängen som gör det, dom är så fruktansvärt ointressanta. Deras dialog är tråkig, förutsägbar och irriterande. Karaktärerna är ointressanta och framförallt så var båda tjejgängen jävligt lika så det blev enormt enformigt att höra på deras snack genom hela filmen.

Den hade potential, Stuntman Micke var en skön b-filmskaraktär men han var också den enda karaktären i filmen som inte var ointressant. Jag trodde filmen skulle komma igång efter första kraschen, som var riktigt grym förövrigt. Men istället så började filmen om igen med ett nytt gäng tråkiga brudar.

Tarantino är inte en av mina favoritregissörer för inte, sättet han kombinerar b-filmsreferenser som haglar tätt inpå varandra går inte av för hackor, fullkomligt älskar hur det känns väldigt mycket som en gammal rulle av valfri B-filmsregissör som hållit ihop med Russ Meyer om man ser på dom vackra självständiga kvinnorna som piskar stjärt med män och såväl som biljakterna och bilen Mike använder i fråga ska jag inte ens gå in på. Rose Mcgowan är gudomligt vacker, som fler av kvinnorna Meyers använde, dialogen kan kännas krystad men tror däremot att det är meningen om man märkt av referenserna jag syftade till såväl att man redan vet vad Tarantino är kapabel till då det gäller att skyffla på fina dialoger i sina filmer. Känns ändå som en härlig hyllning till svunna tiders filmer man växte upp med och Tarantinos ´00-period känns som en väldigt fin blandning av popkulturella flirtar såväl som ett nyskapande i sin gengre som känts väldigt död ett bra tag.

Sen är ju en annan orsak att FB-medlemarnas filmsmak tenderar att vara väldigt krystad och dålig om man skall utgå ifrån majoriteten av användarna, där jag tror skon klämmer för de flesta om jag skall vara fördomsfull.

Mer Stuntman-Mike, mindre bitch talk

Vore intressant att höra vad ni egentligen har emot kvinnorna i filmen? Inte för att låta som en feminist så är det för en gångs skull härligt att följa ett gäng tjejer som gör saker tillsammans och slåss mer än bara för sin överlevnad som känns mer än bara blasé i dagens filmsammanhang.

Bööööööööög!!

Skojar bara. Jag håller faktiskt med, även om jag tycker att filmen i helhet var ungefär lika upphetsande som Jackie Brown. Jag har faktiskt gett upp hoppet om Tarantino. Efter Pulp Fiction, som om jag förstått det rätt dessutom innehöll en hel del stulet i manusväg, så tycker jag faktiskt att det mesta han gjort varit blaha blaha. Inklusive Kill Bill.

Då har jag större förväntningar på Planet Terror. Kombinationen Robert Rodriguez och zombies kan bara inte misslyckas. Rodriguez är en sann tusenkonstnär, och allt han gjort hittills har jag uppskattat väldigt mycket.

Tycker det är fel att jämnföra Pulp Fiction som verk med Death Proof då det handlar om två helt sonika filmer, även om nu vissa delar av båda dyker upp i varandra så känns dom så olika dom kan bli. Däremot märker man redan av i Jackie Brown hur Tarantino ihärdigt börjar att skapa egna konturer utifrån att stå på exploitationfilmbasen. Där var det blacksplotation, i Kill Bill-delarna som jag förövrigt fullkomligt älskade då jag även där uppskattade referenserna till samuraj-filmer av den gamla skolan och att Sonny Chiba dök upp så känns ändå det som en frisk fläkt av Tarantino att gå sin egen väg och försöka skapa något mer än bara en ny Pulp... Man märker mycket väl hur han återskapat 70-talskänslan mer än bara i mode, dialog etc... från den tidens filmer utan att han återigen väljer att gå en separat väg som kan få honom att tappa fans, något som de flesta tycker han gjorde med Jackie Brown redan.


Planet Terror är bättre än Death Proof, där sa jag det. Men här handlar det åter igen om att inte blanda eller jämnföra då det är separata verk som känns mer som en självklarhet. Jag dyrkar zombiefilmer mer än biljaktsfilmer även om båda går under exploitationgengren som jag dyrkar, men Planet Terror på sätt och vis känns ändå mer genomarbetad i sitt utformande, mycket beroende på att Rodriguez inte går sin egen väg utan gör i stället en kombination av Attack mot polisstation 13, Dawn of the dead etc... allt handlar ju egentligen i detta projektet om att återskapa och knyta ihop folk till old-school-filmerna och där må Rodriguez lyckats men han är ingen Tarantino i den bemärkelsen att han kan göra flera filmer på raken som är riktigt bra, något Tarantino gjort ända sen debuten 1992 (räknar inte med My best friends birthday från 1987). Rodriguez är förhållandevis ojämn, mycket beroende på att han hoppar mellan gengrerna från film-till-film men tycker att han hittade rätt med Planet Terror, något han nu till synes inte gjorde med From dusk till dawn, Desperado, Sin City, Spy Kids-filmerna och Sin City.