Nä, jag tvivlar också på att gemene man kan sätta handfängsel på någon. Det anses som en rätt kraftig frihetsberövande åtgärd och är omgett med en massa regler.
Endast ordningsvakter som fått utbildning får använda sig av handfängsel i tjänsteutövningen. Det skall stå inskrivet i förordnandet. Gäller även batong.
Men om du har närstående kvinna som du kan träna på så är det nog OK
Nä, jag tvivlar också på att gemene man kan sätta handfängsel på någon. Det anses som en rätt kraftig frihetsberövande åtgärd och är omgett med en massa regler.
Endast ordningsvakter som fått utbildning får använda sig av handfängsel i tjänsteutövningen. Det skall stå inskrivet i förordnandet. Gäller även batong.
Men om du har närstående kvinna som du kan träna på så är det nog OK
Envar får INTE applicera handfängsel. Du måste ha speciell utbildning. Den kan du få som militär skyddsvakt, ordningsvakt, MP och polis (eller motv. utb.)
Att frihetsberöva någon är ett väldigt, väldigt allvarligt brott i Sverige. Även fast man har utbildning skall tidpunkter, den frihetsberövades säkerhet mm. garanteras av den som utför handlingen. Samt skall polis kontaktas utan fördröjning.
Nu ska vi inte lura i en massa hillbillys att gå runt och "gripa" folk.
Det var därför jag påpekade att det hela balanserade på en tunn linje.
Citat:
Ursprungligen postat av hajjper
Envar får INTE applicera handfängsel.
Har du något underlag för detta påstående?
Det jag har blivit lärd är att du får använda den nöd situationen kräver för att hålla fast den du gripit tills dess att polisen anlänt. Att man skulle få använda våld men inte handfängslen vid ett sådant här tillfälle låter inte speciellt trovärdigt i mina öron. Värt att nämna är väl också det att personen du frihetsberövat faller under ditt ansvar.
Du får vid ett envarsgripande belägga personen med fängsel.
Envarsgripande innefattar 10 § 2st och 29 § 1st.
PL 29 § Det som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan vaktpost eller annan som vid Försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning. Föreskrifterna i 10 § första stycket 1-4 gäller även tjänsteman vid Kustbevakningen som enligt särskilda bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning. Bestämmelsen i 10 § första stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd ska verkställa ett frihetsberövande och bestämmelsen i samma paragraf första stycket 4 den som i myndighetsutövning har befogenhet att verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf. Bestämmelsen i 10 § första stycket 5 gäller även en tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som utövar befogenhet som där anges för trafiknykterhetskontroll.
När den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon friheten eller avlägsnar någon, tillämpas också 19 § första stycket 1.
Bestämmelserna i 10 a och 13 §§ gäller också en ordningsvakt, om inte annat framgår av hans eller hennes förordnande. Har en ordningsvakt omhändertagit någon, gäller dock att den omhändertagne skyndsamt ska överlämnas till närmaste polisman. I fråga om befogenhet för en tjänsteman vid Kustbevakningen att tillämpa 13 § finns särskilda bestämmelser.
Bestämmelserna i 17 a § gäller också när någon är skyldig att under en brottsutredning stanna kvar hos någon annan myndighet än en polismyndighet. Lag (2008:326).
Från det jag har blivit lärd (hittar dock inget lagstöd) så får man inte använda sina handbojor om man inte är i tjänst.
Edit: lär er skilja på handfängsel och handbojor, handfängsel kan tex vara silvertejp eller annat kul man kan fängsla någon med.
Det min lärare i juridik sade var att du får i ett envarsgripande använda handfängsel om situationen kräver det, men de som sedan prövar ditt gripande kommer då ifrågasätta varför just du hade handfängsel vid tillfället. Ex. du kanske är ordningsvakt på väg till ditt jobb.
Det är 10 § i Polislagen som huvudsakligen reglerar polisens våldsanvändning. Även ett envarsgripande (enligt Rättegångsbalken 24 kap. 7 §) som innebär våldsanvändning men som ändå innebär ansvarsfrihet enligt Brottsbalkens 24 kap. refererar till denna paragraf i vissa delar. I kommentarerna (Rikspolisstyrelsen, 1999) till Polislagen nämns följande vad gäller fängsel:
10a §
Vad som i 15 § första stycket lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl . föreskrivs
i fråga om rätten att belägga någon med fängsel skall
gälla även då en polisman omhändertar eller på annat
sätt inskränker någons rörelsefrihet. Lag 1998:27.
10a.1
Fängsel är ett av de hjälpmedel som polisen kan använda för
att med våld genomföra en tjänsteåtgärd. Med fängsel avses
ett tekniskt hjälpmedel som binder samman händer eller
fötter. Begreppet fängsel har inte defi nierats i paragrafen
eftersom utvecklingen på det tekniska området sannolikt
skulle medföra att en sådan defi nition snabbt blir föråldrad.
10a.2
Bestämmelsen reglerar – tillsammans med 15 § lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl . (behand44
lingslagen) – uttömmande polisens befogenhet att utnyttja
fängsel. Bestämmelsen i 10a §, som skall läsas självständigt,
går i några fall längre än den allmänna bestämmelsen om
våldsanvändning i 10 § polislagen.
10a.3
Vid sidan om bestämmelsen i 10a §, gäller som nämnts även
stadgandet i 15 § behandlingslagen. Enligt behandlingslagen
(se även 17 och 18 §§ i lagen) kan den som är häktad, har
anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott samt
den som tas i förvar i polisarrest beläggas med fängsel
a. under transport eller eljest under vistelse utom förvaringslokalen,
om det är nödvändigt av säkerhetsskäl
och
b. i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den
frihetsberövade, om andra medel visar sig otillräckliga
och det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till
den häktades egen eller annans säkerhet till liv eller
hälsa.
Med uttrycket ”säkerhetsskäl” avses bl.a. fall då det föreligger
fl yktfara. Fängsel kan således användas med stöd av
behandlingslagen redan om polisen bedömer att det fi nns
risk för att en frihetsberövad kommer att försöka fl y.
10a.4
Den som har frihetsberövats av annan anledning än brott,
dvs. omhändertagits, och inte intagits i häkte eller polisarrest
omfattas inte av behandlingslagen. För denna personkategori
gäller istället 10a § polislagen. Enligt bestämmelsen kan den
som omhändertas av polisen, liksom den som på annat sätt
får sin rörelsefrihet inskränkt, beläggas med fängsel under
de förutsättningar som gäller enligt 15 § behandlingslagen;
angående dessa se avsnitt 10a.3.
Till ingripanden som, utan att vara frihetsberövanden, ändå
inskränker rörelsefriheten räknas bl.a. hämtning till rätten
enligt 9 kap. 10 § rättegångsbalken, hämtning och medtagande
till förhör enligt 23 kap. 7 och 8 §§ rättegångsbalken,
förpassning till kriminalvårdsanstalt enligt 10 § lagen (1974:202;
omtryckt 1990:1010) om beräkning av strafftid, förpassning
till sjukhus eller annan vårdinrättning enligt bl.a.
lagen (1980:870) om vård av missbrukare (LVM), lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
(LPT), omhändertagande av unga enligt 12 § polislagen,
kvarhållande enligt 14 § lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare och 16 § andra stycket
polislagen samt avlägsnande och omhändertagande enligt
13 § polislagen.
Det kan möjligen råda viss tvekan om ett omhändertagande
enligt 12 eller 13 § polislagen skall bedömas som ett omhändertagande,
dvs. ett frihetsberövande, eller endast som
en inskränkning av rörelsefriheten. Med den terminologi
som används i polislagen är dessa ingripanden otvetydigt att
anse som ett omhändertagande. Å andra sidan anses de vid
en tillämpning av Europakonventionen vara att betrakta endast
som inskränkningar av rörelsefriheten. Eftersom 10a §
omfattar såväl frihetsberövanden som andra inskränkningar
av rörelsefriheten, saknar dock denna defi nitionsfråga betydelse
för möjligheten att fängselbelägga.
Enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken får den som skall
kroppsbesiktigas hållas kvar för ändamålet viss tid. Åtgärden
är därmed att anse som ett ingripande som inskränker rörelsefriheten.
För att kunna ta ett blodprov, kan följaktligen
en polisman, om övriga förutsättningar är uppfyllda, med
stöd av 10a § fängselbelägga en misstänkt rattfyllerist eller
narkotikapåverkad person som inte vill medverka vid provtagningen.
10a.5
Bedömningen av om det föreligger fl yktfara eller risk för
säkerheten bör grundas på omständigheterna i det enskilda
fallet, t.ex. att personen ifråga tidigare har visat sig vara rymningsbenägen.
Beträffande den som inte är frihetsberövad
bör polisen, vid bedömningen av om det föreligger behov
av att använda fängsel, ta särskild hänsyn till ändamålet
med ingripandet. Det torde exempelvis inte vara försvarligt
att fängselbelägga ett vittne som hämtas eller medtas till
förhör eller som hämtas till rätten, även om det fi nns risk
för att vittnet avviker under transporten. Vid förpassning av
en person till en kriminalvårdsanstalt där han skall avtjäna
straff, kan det emellertid vara försvarligt att använda fängsel
för att hindra honom från att fl y.
10a.6
Enbart den omständigheten att en polisman ensam skall
utföra en transport av en omhändertagen bör inte vara
tillräckligt för att fängsel skall få användas. Bedömningen av
om fängsel skall användas av säkerhetsskäl måste grundas
på en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Avvägningen av skilda intressen skall ske med tillämpning
av behovs- och proportionalitetsprinciperna i 8 §.
10a.7
Det bör observeras att bestämmelsen i 10a § tillåter användning
av fängsel redan för att förebygga vissa risker.
Den går därmed längre än den allmänna befogenheten att
använda våld i 10 §. Detta har ansetts befogat eftersom
användning av fängsel dels är att betrakta som lindrigare
än annan våldsanvändning, dels också ofta medför att
ytterligare våldsanvändning kan undvikas.
10a.8
Enligt 29 § tredje stycket gäller bestämmelsen i 10a § också
en ordningsvakt, om inte annat framgår av hans förordnande.
Om en ordningsvakt inte har rätt att använda fängsel, skall
detta följaktligen framgå av förordnandet.
47
Om en ordningsvakt griper en person, regleras befogenheten
att använda fängsel av 15 § behandlingslagen.
10a.9
Av behovs- och proportionalitetsprinciperna följer att ett
beslut om fängselbeläggning skall omprövas fortlöpande.
PS. Som nämnts är väl Hiatt 2010 numera standardfängsel hos Polisen medan man tidigare frekvent använde Peerless. Den som önskar köpa kan finna dessa bland annat hos http://www.militaryshop.se eller http://www.tacgear.se
Som jag förstått det så får de boja folk men de får inte avlägsna bojorna, det får polisen göra när de anländer till platsen om de anser att bojorna inte behövs.
Närliggande fråga:
Såg en säkerhetsvakt med handklovar igår, får de verkligen använda dem? Vad ger dem den rätten i så fall? Får en vanlig person använda handklovar i nödvärn?
Väktare får sedan mitten av förra året bära handbojor om de har den utbildning som krävs och de har en tjänst där det finns ett behov. Alla som går första delen av väktarutbildningen utbildas numera på att använda handbojor.
Ordningsvakter och skyddvakter har haft den möjligheten sedan länge.
Den sista frågan är väl redan ordenligt besvarad tror jag.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
