Är dagens samhälle nihilitiskt?

På ett sätt håller jag med dig, på magkänsla, men jag kan egentligen inte riktigt fatta varför. Känner mig lite korkad.. men ja, så därför ber jag dig förklara lite mer?

Låter lite cyniskt..

Jag snarare tror att evolutionen utrustat oss med en inre moralisk kompass men att den kan sättas lite ur spel ibland av t.ex. alkohol, droger, grupptryck, ideologier, religion osv.

Eller hur skulle du reagera om någon stal din bil t.ex? Ryck på axlarna? Om du tycker det är fel att någon mördar, våldtar eller stjäl av dig så tycker du nog att det är fel att utsätta andra för det med.

Du har helt rätt i att man blir arg om någon stjäl personens bil men en annan sak att säga att en handling är objektivt moraliskt felaktig.

En nihilist kan ha subjektiva uppfattningar (ex. Jag blir förbannad på den jäveln som tog min bilstereo) men han fortsätter hävda att hans uppfattningar inte vilar på objektiva grunder (ex. Stöld är inte moraliskt fel då det inte finns rätt och fel).

Vart tror du humanisterna fick sina idéer från om inte bibeln?

Vart tror du de människor som skrev bibeln fick sina ideer ifrån?

Från kvinnor. Roten ur all ondska.

haha, det kan ha varit en bidragande orsak ja

Iallafall inte från 1700-talets humanister.

Växthuseffekt, överbefolkning, kärnvapenkrig, förgifting och det faktum att evolutionen inte hinner ikapp vetenskapen. Hur hur hade du tänkt dig att det inte skulle kunna hända?

Det västerländska samhället har starka nihilistiska drag, åtminstone på folklig nivå. Vi upplever kanske just nu ett av få exempel i historien när en ideologi skapas av folket och infiltrerar/förändrar samhällsordningen nedifrån och upp istället för tvärtom - de flesta ideologiska revolutioner har annars haft sitt ursprung i övre medelklassen.

Nihilismen överlåter på individen att själv skapa sitt moralkodex utifrån egna värderingar och erfarenheter, och betonar att livet inte har någon annan mening än den man själv ger det. Nu är vi ju sällan öar ens som individer utan påverkas av de rådande strömningarna och vår sociala position, så fullständig nihilism är och förblir en utopi. Nihilismen lägger fullt ansvar på den enskilde för h*ns handlingar och ställningstaganden, men många människor vill helt enkelt inte ta ställning utan tycker det är tryggt och bekvämt att det finns lagar, regler, chefer, regeringar och majoritetsbeslut. Av den anledningen kommer ett samhälle aldrig att kunna bli 100% nihilistiskt, och frågan är om ett nihilistiskt tillstånd ens är önskvärt, sett ur överlevnadssynpunkt. Om folk inte ens kan hantera valfrihet utan att få ångest skulle de bli ännu mer stressade om själva ramarna för existensen revs ned. Samhällsordningen är en produkt och vidareutveckling av våra stenåldershjärnors längtan efter begriplighet, sammanhang och flockgemenskap. Troligen är vi inte ens rent biologiskt redo för att ta ett kliv uppåt i den ideologiska evolutionen.

Nietzsche var en stor filosof men naturligtvis präglad av sin samtid och alltför inriktad på att skapa alibin för ett i grunden synnerligen elitistiskt tänkande (min subjektiva tolkning). Heidegger och Sartre ligger närmare den "sanna" nihilismen i mitt tycke.

Den tilltagande individualismen i västvärlden och fokuseringen på ytlighet, bredd och ständig rörelse/zappande banar väg för nihilism men kan inte sägas vara ett sant uttryck för nihilism an sich. Vi befinner oss i en brytningstid på många plan. Oroväckande är att människor mår allt sämre psykiskt; å andra sidan kräver förändring sin tribut och ur ett evolutionsperspektiv slås över tid de grupper och individer ut som inte klarar av förändrade levnadsvillkor.

http://www.anus.com/tribes/snus/nihilism/definition/ Ger en någorlunda bra överblick över begreppet nihilism och relaterade ideologiska komponenter (men helhetsintrycket dras ner av att nån fubbick redan i definitionen stavar ordet "verkligt" fel. En anledning till att jag inte bekänner mig till nihilismen )