Ni som nynnar

Jag trummar med fingrarna, viftar med pennan, nynnar, gungar, skakar på benen, gör olika sug och klickljud med munnen och svär när det går dåligt eller bra. Det värsta tycker jag är när någon gör någonting som är oregelbundet, t.ex. ljuden från när någon håller på och pillar med någonting samtidigt som man är lättdistraherad. Det har ju hänt att man har fått ett gäng sura blickar, då brukar jag ha svårt att hålla mig för skratt.

Jag brukar nynna när

* Jag letar efter något, t.ex. i mataffären
*när jag kommer att tänka på något jag skäms över att jag gjort (brukar kanske mest mummla då)
*när jag är uttråkad

och jo det är väll oftast som man inte tänker på att man nynnar först, förens en stund..

Det är omedvetet för min del och då är det nog min sambo som stör sig på mig mer eller mindre. Jag sitter inte på bibliotek eftersom jag pluggar bäst hemma och datasal behövs inte, jag har en dator hemma.

Jag brukar nynna och samtidigt tänka vad jag tycker om folk, men inte kan säga till dom.. liksom som att sjunga mina tankar men bara använda hmm hmm hmm som ord..
jävligt befriande att nynna när chefen är i närheten och köra "jag hatar dig, du är så dryg din jävel" med någon passande melodi

Bara för att du är olycklig så behöver du inte komma hit och gorma.

Jag tror att nynnandet är en nervös vana, precis som folk som visslar. Det är väl visslandet jag mött mest, men som sagt så är det samma orsak.
Som för att suggestera sig själv till att de inte är nervösa av någon anledning.


Jag är en sån person som inte snackar mycket om jag inte har nåt som jag upplever viktigt att säga. Jag är mycket kallsinnig och tråkig när folk snackar för snackandets skull med mig. Vi har en kille kille på jobbet som snackar löjligt mycket men han har genom åren lärt sig att det är ingen idé att kallprata med mig.
Så om jag sitter i lunchrummet ensam och han kommer för att diska sin matlåda eller vad det nu är så försöker han inte ens berätta om sina bilar eller vad han tycker om den och den eller någon dålig historia - han visslar nervöst på nån melodi som han inte kan.

Jag har också kommit på mig själv att börja nynna när jag får någon "ångest -tanke" eller tänker på nått jag skäms för/gjort bort mig.

Är det vanligt? =) Och vad kan det bero på, är det någon sorts suggestion till sig själv som någon skrev kanske?

Du har rätt tråkigt va?

Tvärtom. Jag har äntligen lyckats rensa ut föroreningar från min mentala miljö så jag kan njuta av livet.

Jag gillar musik och sjunger lr nynnar i princip alltid om jag är hemma.
Utanför dörren till min lghet nynnar jag om ingen kan höra mig, om jag är i skogen kan jag sjunga för mig själv utan risk att höras och gör så vanligen.

Om ngn hör mig nynna lr sjunga är det oftast för att jag glömt var jag är nånstans lr inte sett dig komma in inom hörselavstånd

Det här nynnadet tycks vara allvarligare än man kan tro, folk har ångest, de vet inte var de är, nynnar elaka tankar osv.

Det är bäst man passar sig så man inte står där en dag och nynnar då är det väl bara att ta sig av daga direkt.

Ja, det här verkar vara värre än jag trodde. Nynnandet är inte bara irriterande, det kan alltså tyda på att folk är galna och snart kommer att gå bärsärkagång...