Vänsterhumanismen destabiliserar

Detta är åter ett inlägg vilket bl a syftar till att dissekera vänsterhumanismen och visa vilken självmotsägande, förvirrad och för att inte glömma djupt destruktiv filosofi det egentligen är. Det tycks för mig som att större delen av alla vänstermänniskor som florerar i radio och TV som reportrar eller intervjuade är just humanister, det må vara sossar som vänsterpartister eller miljömuppar. Se denna skrift som "ett slag underifrån" mot "etablissemanget" (det humanistiska), från "gräsrötterna". Vänsterns patetiska ord går att använda mot dem själva. Detta inlägg handlar denna gång om:

1. för det första, "gränsöverskridande kulturmöten"
   
2. för det andra, dels om Islam, vilket verkligen bör diskuteras i och med att två tredjedelar av alla invandrare till västeuropa är muslimer.

Kulturmöten, enligt humanisten:

• "berikar"
• "skapar mångfald"

Dessa ord brukar vanligtvis åtföljas med ett nedvärderande, självsäkert och arrogant utlägg om västerlandet, som om det sätt vi lever på här inte är någon som helst kultur och har ingenting av värde. Det enda humanisten ser i det västerländska samhället är övergrepp och missförhållanden. Skulle alla invandrare försvinna ur Sverige, skulle helt enkelt enligt humanisten ett tomt vakuum uppstå. På senare tid omfamnas Islam av humanister. Islam är missförstått, föraktat på lösa, fördomsfulla grunder. Detta gnällande ifrågasätter jag, bl a med hjälp av Koranen. Har då våra högt avancerade "vetenskapsmän" humanisterna själva öppnat denna bok? Förmodligen har de inte ens sett ett omslag. Och visst har jag personliga upplevelser av islamsk kultur, men dessa spelar ingen som helst roll, de har noll och intet av värde för humanister, i och med att det är någonting inom mig, en mörk sida, som medför att jag enbart koncentrerar mig på att lägga märke till de ytterst få muslimer med klandervärt beteende som existerar. Utefter deras ord verkar det som att jag sitter isolerad i en jordhåla någonstans ute i bondvischan, super och fantiserar ihop beteenden hos andra människor. Min vittnesbörd förtjänar inte ens plats i tabloidtidningar. Humanisterna själva anser sig däremot vara fyllda till bredden med värdslig livserfarenhet, äkta sådan, så att de kan på en mikrosekund avgöra vad som är sanning eller inte. Men hur kommer det sig då att fler än jag upplever samma sak? Personligen har jag personligen sett kanske endast två östasiater bete sig på ett sätt jag anser vara dåligt. Hur förklarar humanisten det? Har jag ett slags perverst psykiskt filter att jag bara ser det araber gör?


Detta återspeglas i en studie från SNS, Varför har invandrarna så svårt att få arbete?, där författarna intervjuade ett fyrtiotal olika företag hur de resonerar kring att anställa invandrare. Kineser och vietnameser var uppskattade, medan muslimer imponerade däremot inte alls. Företagen kände sig verkligen inte nämnvärt berikade. Svenska företag ville inte ens anställa araber vilka ska kunna ha direkt kontakt med arabisktalande marknader utan det klarar istället svenskar utmärkt. Östasiater är inte heller särskilt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken, eller för den delen brottstatistiken. Mer om det senare. Vänsterhumanister brukar när det gäller berikning peka på att många invandrare är högutbildade och borde lätt få arbete, men att sedvanlig svenska hatbrott stänger dem ute ifrån anställningar. Det humanisten missar är att invandrare söker sig till stor städer där stoa utbildningscentra finns vilket medför att de vistas i orter där svenskar är högre utbildade än där utbildning inte finns. Ser man på detta sättet, förstår man varför det är lättare för svenska arbetsgivare i tätorter att välja att anställa svenskar, viilkas utbildning och referenser arbetsgivaren kan kontrollera och känna till.


Kulturmöten är ytterst viktiga i humanistens dramatiska, halvt psykotiska föreställningsvärld. Humanister resonerar att det finns "något gemensamt i alla kulturer", ungefär som att människor över hela världen konvergerar mot varandra, söker nyfiket kontakt med fjärran människor. Det hela manifesteras i att man utbyter matrecept och studerar varandras dans, det är vad kulturmöten handlar om. Men somliga beteenden undrar jag verkligen om humanister vill se. Innan jag gör en lista över de beteenden som jag märker inom Islam, finns det då ingenting bra att säga om islamsk kultur? Jo, jag uppskattar att familjen står högt i kurs i arabvärlden. Här skruvar sig säkert vänsterhumanisten mycket generat och besvärat, för att denne vet att familjen är en direkt skottavla för vänsterintellektuella i västvärlden. Det finns vidare ett antal traditioner inom arabvärlden vilka humanister vägrar att syna eller diskutera.


1. Egocentrisk: inte bara jag och folk jag känner har märkt att arabisk kultur innebär att en person anser sig ha rätt att bete sig extremt otrevligt, det kan röra sig om att tränga sig i köer eller att köra som svin i trimmade, egentligen billiga bilar; lätt känna sig träffade för kritik. En mycket god översikt över arabisk kultur och dess ursprung finner man i Caroll Quigleys Tragedy & Hope; han beskriver arabisk kultur som full av "intolerance, self esteem, hatred, militarization, cruelty, dogmatism, rigidity, harshness, suspicion of outsiders".



2. Icke ateistisk: i humanismens själva grunder finner man uppfattningen att gud existerar inte och att människan behöver inte förlita sig till regler vilka ses som bokstavligt talat huggna i sten. Utan människan kan istället skapa sitt egna, perfekta samhälle. Med perfekt menas naturligtvis vänsterhumanistiskt, allt annat är något förvrängt och defekt. Är då inte heliga, okränkbara budord vilka uppstått i en helt annan tid och under helt andra förhållanden något helt stick i stäv med humanismens världsuppfattning?

3. Avsky mot månggudadyrkan: att tillbedja Jungfru Maria, Jesus och Helige Ande, eller Shiva eller vilken annan hinduisk gud som helst ses som "shirk", avgudadyrkan, ett fruktansvärt brott, det värsta av alla. Koranen säger:

Sura 9:28 - 9:30:
"Troende! De som sätter medhjälpare vid Guds sida är orena! Efter utgången av detta år skall de därför inte tillåtas närma sig den heliga moskén. Om ni är rädda att fattigdom hotar er, bör ni veta att Gud i sin godhet skall sörja för er, om det är Hans vilja. Gud är allvetande. Kämpa mot dem som, trots att de förr fick ta emot en uppenbarad skrift, varken tror på Gud eller på den yttersta dagen och som inte anser förbjudet det som Gud och hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud - kämpa mot dem tills de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten."

Sura 5:72 - 5:73:
"De som säger: 'Gud är Kristus, Marias son' förnekar sanningen; Kristus sade själv: 'Israeliter! Dyrka Gud, min herre och er herre'. Gud utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Guds sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För dessa syndare finns ingen hjälpare. De som säger: 'Gud är den tredje av ett tretal' förnekar sanningen - ingen annan gud finns än Gud, den ende. Och om de inte upphör med sina påståenden, kommer de drabbas av ett plågsamt straff."

Sura 2.221
"Tag inte till hustrur kvinnor som dyrkar avgudar förrän de blivit troende - en troende Guds tjänarinna är helt visst bättre än en som dyrkar avgudar, hur tilldragande ni än finner henne. Och gift inte bort era döttrar med män som dyrkar avgudar förrän de blivit troende - en troende Guds tjänare är helt visst bättre än en avgudadyrkare, hur förträfflig ni än finner honom. Sådana människor inbjuder till elden, men Gud inbjuder till paradiset och att genom Hans nåd söka syndernas förlåtelse."

Sura 24.3 (likställer månggudadyrkerskor med horor):
"Äktenskapsbrytaren tar inte någon annan än en äktenskapsbryterska eller en kvinna som dyrkar avgudar till hustru och ingen tar en äktenskapsbryterska till hsutru utom en äktenskapsbrytare eller en avgydadyrkare. Sådana förbindelser är förbjudna för de troende."



4. Starkt patriarkat: Humanisten försöker bortförklara övergrepp mot kvinnor i arabvärlden med orden att det är en liten minoritet som tolkar Koranen på ett perverst sätt. Någon obetydlig minoritet som våldför sig på kvinnornas "rättigheter" rör det sig emellertid inte alls om. Arabisk kultur är sprungen ur herdefolk, vilka egentligen utefter humanistens syn på livet har en föga romantisk syn på kvinnan samt syn på andra människor: "They were warlike, patriarchal, extremist, violent, intolerant and xenophobic. Like most tribal people, their political structure was totalitarian in the sense that all values, all needs, and all meaningfull human experience was contained within the tribe. Persons outside the tribal structure had no value or significance, and there were no obligation or meaning associated in contacts with them. In fact, they were hardly regarded as human beeings at all." Fokus ligger i dessa samhällen på männen. "Arabic boys grow up egocentric, self-indulgent, undisciplined, immature, spoiled, subject to waves of emotionalism, whims, passion and pettiness. ... Such sons are brought up in an atmosphere of whimsical, arbitrary, personal rules where they are regarded as superior beeings by their mother and sisters and, inevitably, by their father and themselves, simply of the basis of their maleness. Their whims are commands, their urges are laws. They are exposed to a dual standard of sexual morality in which any female is a legitimate target of their sexual desires, but the girl they marry is expected to be a paragon of chaste virginity. The original basis for this emphasis on a brides virginity rested on the emphasis on blood descent and was intended to be a guarantee of the paternity of the children. The wife, as a child-producing mechanism, had to produce he children of one known genetic line and no other."

I sådana samhällen om det visar sig att en nygift kvinna inte är oskuld är "worthy the death at the hands of her father and brothers; once she is married, the right to punish such a transgession is transferred to her husband." Här i Sverige hamnade en muslimsk man i en psykiatrisk anstalt för att länsrätten trodde att han var psykiskt sjuk som mördad sin hustru som kanske varit otogen. Men senare visade det sig att han var helt frisk, därför att han gjorde det som män alltid gjort i sin hemby sedan årtusenden. Är detta berikning? Det patriarkat Quigley beskriver kännetecknas hemskt gärna av "endogena förhållanden", att manliga kusiner har företräde framför någon annan man till sina kvinnliga kusiner. När jag besökte ett arabland, ett sekulärt sådant vilket till och med motarbetar de mest religiösa grupperna, i några veckor fick jag förklarat detta för mig. Är detta berikning? Men förmodligen har mina erfarenheter ringa betydelse för en humanist i och med att just han förstår sig på världen.


Koranen har ett kapitel som heter just "Kvinnorna", samt ett annat som heter "Kon", vilka tydliggör hur muslimska män ska behandla sina hustrur, vars antal kan uppgå till fyra stycken. Jag håller inte med att en muslim är tillåten enligt Koranen att behandla sina kvinnor precis hur som helst, utan kvinnan har vissa rättigheter enligt (vilka då, kanske någon humanist undrar ivrigt för att famla efter ett halmstrå och finna något gott, men denne får leta själv och för första gången göra något unikt i sitt liv, nämligen forska) men full jämställdhet är det överhuvudtaget inte tal om. Det är klart och tydligt mannen som bestämmer och han kan "tillrättavisa handgripligen", därför att "han är alltid ett steg före kvinnan" (Sura 2.228). Med detta menas inte att ge ordentligt med stryk så att kvinnan får söka sjukvård, men helt klart att markera. Sura 4.15 säger vidare: "Om någon av era kvinnor begår en grovt oanständig handling, tillkalla då fyra bland dem av er som bevittnat handlingen och om de då vittnat att de sett den, stäng då in henne i hennes hem till dess döden befriar henne eller Gud visar henne en väg." Vilken svensk kvinna skulle känna sig berikad av detta? Skulle exempelvis Göran Hägglund eller någon annan kristen person uttala sig så, skulle svenska feminister och humanister flyga i luften ("reaktionärt patriarkat!"). Men vi möter tragiskt nog gravens tystnad när det istället gäller Islam och den behandling kvinnor får utstå i arabiska länder. Studien från SNS nämner det många andra människor än humanister känner till, att kvinnor har andra rang inom arabvärlden. Detta skapar problem i Sverige när personalhandläggare och arbetsledare kan ofta vara kvinnor här. Muslimen vill inte ta order eller låta sig rannsakas av en kvinna. En personalansvarig skrev: "Jag gillar inte klanmentaliteten. Om jag vill tala med en kvinnlig anställd på mitt kontor så vill jag att hon kommer, inte hennes man eller hennes svärfar. Om jag går genom fabriken och småpratar med dem som jobbar vill jag kunna tilltala även en muslimsk kvinna utan att hennes kusin störtar fram och frågar varför jag talar med henne."

5. Hat mot bögar: Koranen säger i exempelvis Sura 7:80: "Och minns Lot som sade till sitt folk: Måste ni begå sådana skamliga handlingar som ingen i världen har begått före er? Ni går upptända av lust till män istället för till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvävningar för långt!" Här finner man något som synnerligen borde uppröra humanister. Men icke! Vi möts av blott tystnad eller av direkta bortförklaringar. Humanisternas attacker riktar sig istället mot den kristna kyrkan.




6. Våldsamma krig: I ett intressant program på Discovery kan man följa en brittisk man som med sin ryggsäck reser runt i hela världen, i stora städer såväl som helt okönda bergsbyar. Vid ett tillfälle letade han sig fram längs med smala vägar fram till olika bergsybar i Kaukasus. Här fann han att det är, kanske tväremot vad humanisten tror, att det är inte fult att äga vapen. Tvärtom, vapen ses som något nobelt, ett maktinstrument. Att slåss för sin rätt är tappert. Och detta utan att det västerländska samhället är inblandat på något sätt. Humanisten bortser i sina utläggningar om västerlandets skuld till världens tillstånd totalt ifrån att Koranen är sprungen ur en krigisk, feodal tid och vilket avspeglas i Koranens budskap. Mauricio Rojas skriver betecknande i DN:

" invandrade personer är klart överrepresenterade i brottsstatistiken. Invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger på lite över hundra procent. Denna överrepresentation gäller praktiskt taget alla typer av brott, men den växer avsevärt, till 300 eller 400 procent, när det gäller grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt. Denna allmänna överrepresentation gäller oavsett socioekonomisk status, det vill säga att överrepresentationen består praktiskt taget oförändrad när man jämför exempelvis förvärvsarbete och yrkesgruppstillhörighet i Sverige, samma sak gäller efter kontroll av kön, ålder och bostadsort. Det är till och med så att den största överrepresentationen finns bland förvärvsarbetande invandrare med tjänstemannayrken (126 procent kontra cirka 90 procent för invandrade personer med arbetaryrken eller icke förvärvsarbetande). Med andra ord, invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet kan inte förklaras med en enkel hänvisning till socioekonomiska faktorer. ... Faktum är att olika invandrargrupper sinsemellan visar mycket stora variationer i brottsbelastningen, där några grupper knappast visar någon som helst överrepresentation av brott. I rapporten från 1996 visar det sig till exempel att människor födda i vissa länder i bortre Asien står för en obetydlig överrepresentation, däremot har chilenare och nordafrikaner (från Maghrebområdet) en överrepresentation av brott på cirka 300 procent. Inte heller kan diskriminering eller "rasism" vara en avgörande förklaringsfaktor eftersom det då vore mycket svårt att förstå varför chilenarna enligt samma studie uppvisar en betydligt högre brottsöverrepresentation än exempelvis etiopierna och andra grupper från Afrika söder om Sahara, eller varför personer från Mellanöstern skulle ha dubbelt så hög brottsbelastning jämfört med indier och vietnameser. Detta blir ännu mer påfallande när man studerar olika kategorier av brott mer i detalj. Då finns det inga socioekonomiska eller andra faktorer som direkt har med situationen i Sverige att göra som kan förklara vissa nationaliteters kraftiga överrepresentation i vissa typer av brott. Här finns det uppseendeväckande stora skillnader mellan grupper som ur en socioekonomisk synvinkel är mer eller mindre lika utsatta."


Vänsterhumanisternas teorier om västerländskt strukturellt förtryck mot alla minoriteter vilket är orsaken till problem kan man härmed slänga på sophögen. Här kanske någon desperat humanist menar att västerlandet har provocerat fram en krigisk attityd hos det egentligen mycket fredliga Islam, vilket då förklarar dels varför brottsstatistiken ser ut som den gör, dels varför Islam idag har högst andel militär personal samt högsta rustningsutgifterna i andel av BNP av alla länder i världen. Detta kan man läsa i Samuel Huntingtons beröma verk Clash of Civilizations:

"Islam has from the start been a religion of the sword and it glorifies military virtues. Islam originated among warring bedouin nomadic tribes and this violent origin is stamped in the foundation of Islam. Muhammad himself is remembered as a hard fighter and a skillfull military commander. No one would say this about Buddha or Christ. The doctrines of Islam dictate war against unbelievers and when the initial expansion of Islam tapered off, muslim groups, quite contrary to doctrines of Islam, then fought among themselves. The ratio of "fitna" or internal conflicts to the jihad shifted drastically in favor of the former. The Koran and other statements of Muslim beliefs contain few prohibitions on violence, and a concept of nonviolence is absent from Muslim doctrine and practice."

"Islam is an absolut faith. It merges religion and politics and draws a sharp line between those in the Dar al Islam aand those in Dar al Harb. As a result Confucians, Buddhists, Hindus, Western Christians and Orthodox Christians have less dificulty adapting to and living with each other than any one of them has in adapting and living with Muslims. Ethinc Chinese for instance are an economically dominant minority in most Southeast Asian countries. They have been successfully assimilated into the societies of Buddhist Thailand and the Catholic Philippines; there are virtually no significant instances of anti-chinese riots and violence by the majority groups in those countries. In contrast anti-Chinese riots and violence have occurred in Muslim Indonesia and Muslim Malaysia, and the role of the Chinese in those societies remains a snensitive and potentially explosive issue in the way in which it is not in Thailand and The Philippines."

"The underlying problem for the West is not Islamic fundamentalism. It is Islam, a different civilization whose people are convinced of the superiority of their culture and are obsessed with the inferiority of their power. The problem for Islam is not the CIA or the U.S Department of Defence. It is the west, a different civilization whose people are convinced of the universiality of their culture and believe that their superior, if declining, power imposes on them the obligation to extend that culture throughout the world. These are the basic ingridients that fuel conflict between Islam and the West."

Bevisligen stämmer inte riktigt Islams kultur överens med humanisternas ideal. Här kanske något humanistiskt ljushuvud blir lite osäker på vad egentligen det är för kultur han/hon uppskattar, humanisten kanske inser att en förhatlig mur gentemot Islam skulle med denna info som presenteras byggas upp inom honom/henne eller någon annan, och som sista halmstrå invänder att Islam kan minsann "moderniseras", precis som somliga kristna moderniserat sin tro, så Islam kan visst minsann, trots en hatskrift som denna, passa in i västerlandet. Ja, Islam ska helt enkelt passa in, punkt slut. Modernisera betyder nu enbart en enda sak: gradvis avskaffa tills det enda som återstår är en tom fasad. Vill humanisteen avskaffa Islam och arabisk kultur? Men varför säger han det inte då öppet? En orfaren läsare bör således inte bara vara mycket misstänksam mot humanister, utan läsaren bör istället utan att behöva ge en överflödig ursäkt för sin gärning tvärt avbryta samtalet med humanisten som om denne vore pestsmittad. Ty enligt mig bör humanismen ha en egen sektion i den amerikanska klassificeringen DSM IV, en skrift hur man bedömer och diagnostiserar psykiska sjukdomar. Humanisten i sin tur kommer, om lyssnare till humanister beter sig som jag rekommenderat, troligtvis inte att börja undra över om han kanske har fel i sina teorier i och med att ingen vill lyssna på dem, utan denne älskvärde, tappre kafékrigare kommer istället se världen som än mer ond, att han är djupt missförstådd och att det finns aldrig tidigare anade hinder i vägen för sina ideal. Kapitalismen har helt enkelt förvrängt människans sinnen från "det naturliga", kärleksfulla, fördomsfria tillståndet. Det humanisten gör är att han direkt uppmuntrar de beteenden jag nyss beskrivit, i och med att alla andra kulturer förutom svenskar har rätt att vara mycket stolta över sitt ursprung. Därför uppmuntras hemspråk (vilket gärna lärs ut av personer som inte ens är utbildade lärare), bidrag till en mosaik kulturföreningar, en tsunami av lovord över utländsk kultur, precis som att det är totalt onödigt att anpassa sig till någon kultur som under längre tid existerat och utvecklats här för dessa förhållanden. Att säga till någon att det svenska språket är mycket viktigt i dagens samhälle ses av humanisten som en kränkning.



Det finns här avslutningsvis två resultat av humanisternas önskan att bryta ned gränser:

• i och med Islams närvaro skapas en civilisation inuti den västerländska civilisationen; humanisten missar eller bryr sig pga sitt neurotiska, underliga sinnestillstånd helt enkelt inte att viljan att bevara sin egna tradition är starkare bland invandrare än hos svenskar. Huntington betecknar gränsen mellan muslimska länder respektive resterande kulturer som en "förkastningslinje"; med humanistisk politik kommer en sådan linje uppstå inuti själva västerlandet. Humanisten ser en förkastningslinje gå mellan giriga, onda, lögnaktiga direktörer/kapitalister respektive det utsugna, ärliga, hårt arbetande "folket". Men varför uppstår då moskeer och friskolor?
  
  
• den invandrare som reagerar utefter humanisternas budskap om invandrarnas överlägsna kultur kommer finna att man stöter på problem, när arbeten uteblir. Här skulle man kunna tänka sig att olika invandrargrupper bildar just kurdiska eller vad det nu kan vara för bolag. Men Sverige är tack vare sin humanistiska näringspolitik, vilket på något diffust sätt ska reglera kapitalismen, inte känt ens för snabbväxande svenska företag.

Humanisten infriar i alla fall ett löfte som han/hon ger oss, nämligen mångfald. Så många andra löften som infrias ser i alla fall inte jag till. En utbredd islamsk kultur är mångfald, det håller jag med om. Men humanisten har ingen som helst aning vad man senare gör när man står med mångfalden i famnen och har en clash of civilizations. Humanisten skapar således trassel i denna fråga liksom i andra och skyller sedan detta fegt, patetiskt och ynkligt nog på några andra personer. Sin egna skuld och moral är enligt humanisten däremot alltid obefläckade. Vänsterhumanister agerar inte alls utefter "förnuft" och "rationalitet" samt "fördomsfrihet", de ger löften de inte alls infriar. Vänsterhumanisten inser inte att han själv har fördomar om Islam. Humanister kan inte alls bygga den bästa av världar där alla defekter i en social ingenjörskonst byggs bort liksom när man renoverar ett hus. Det är humanister som bygger förkastningslinjer i västeuropa. Humanister är världens avskum, intellektuellt bottenskrap, för det är inte muslimer som kontrollerar de västerländska gränserna.

Mycket intressant läsning!
Egentligen borde din skrift tryckas upp i dagstidningar och liknande, så kanske några till vaknar upp ur PK-koman.
Helt klart det mest intressanta jag läst på länge!

Håller med Andremask! Mycket väl skrivet!
Tack för en underbar läsning.



Några s.k humanister som vill kommentera ''artikeln''?

Åh gud vilken sexig läsning.

"Vänsterhumanismen" är en mestadels judisk uppfinning och har skapats och drivits fram i väst av judar. Även idag är många nyckelfigurer inom "vänsterhumanism" judar. För att börja förstå det hela måste man sätta sig in i "judefrågan".

Beror säkert på den intellektuella traditionen inom judendomen. Man finner judar som nobelpristagare inom egentligen alla områden, vilket visar att de koncentrerar sig inte enbart på humaniora. Vad gäller humanioran är de heller inte eniga här heller; Chomsky (kanske även den där tramsiga Naomi Klein?) har knappast mycket övers för Milton Friedman, Israel Kirzner eller Robert Nozick.

Det är sant, naturligtvis rör det sig om en minoritet av alla judar, men det finns väldigt tydliga mönster över tiden som klart kan definieras och avgränsas som "judiska", därmed inte sagt att alla judar "är med på det" eller ens sympatiserar med det hela.

teoretikern - Det bästa/sannaste jag läst på länge!

Kan inte annat en att hålla med. Det finns många kloka liberaler men teoretikern är en av dom skarpaste.