Sprängämnesblandningar med kaliumperklorat är svårare att initiera än liknande blandningar med kaliumklorat, men ammoniumsaltet har egenskaper som är ganska lika dem hos kaliumkloratet i känslighet. Perklorater innehåller med syre än klorater och det är möjligt att göra blandningar som är 10-15% starkare, men perkloratets i vissa fall svårinitierbarhet och mindre vilja att reagera med reduktionsmedel gör att en 85/15 blandning mellan kaliumperklorat och paraffin endast får en blyblocksexpansion på 60 cm³ medan samma blandning med kaliumklorat uppnår 200 cm³.
Perklorater är ganska dyra, så de har aldrig fått någon större användning. Man använder mest ammoniumperklorat, som till skillnad från ammoniumklorat är stabilt. Det har främst fått genomslag i länder där atmosfären har hög fukthalt (t. ex. Japan) och sålunda försvårar eller omöjliggör användandet av ammoniumnitrat. Ammoniumperklorat är liksom ammoniumnitrat explosiv i sitt rena tillstånd. Kaliumperklorat har använts i vissa sammanhang, dels som ensamt oxidationsmedel, men också som känsliggörare i ammoniumnitratsprängämnen. Det är utan reduktionsmedel inte explosivt på samma sätt som t.ex. kaliumklorat.
Kaliumperklorat sönderfaller som följer:
KClO4 ==> KCl + 2O2
Åsikterna går isär när det gäller ammoniumperkloratets sönderfall vid explosion. Rent teoretiskt skulle denna reaktion gälla:
2NH4ClO4 ==> N2 + 3H2O + 2HCl + 5/2O2
Men man har visat att det också kan se ut så här:
2NH4ClO4 ==> 2NO + 4H20 + Cl2 + 02
Orsaken kan vara sättet på vilket testerna genomförts. Tryck och temperaturskillnader kan spela stor roll.
Som synes ger ammoniumperklorat upphov till betydligt mer gas än kaliumsaltet. Det är, som sagt, mer likt klorater i känslighet och lämpar sig därför bättre som sprängämne. Torrt ammoniumperklorat detonerar med en nr. 8 sprängkapsel med en hastighet av 3400 m/s (fuktat med aceton 4500 m/s). Blyblocksexpansionen var ungefär 200 cm³. Stötkänsligheten motsvarar den hos TNT. Binära blandningar mellan vax och ammoniumperklorat har undersökts vid olika densiteter och tabellen nedan sammanfattar dessa försök gjorda av två amerikaner.
NH4ClO4 Vax g/cm³ Diameter (cm) Kritisk diam. Detonationshastighet
90 10 0,93 7,62 0,65-0,95 4070
- - 1,20 7,62 0,65-0,95 4540
- - 1,52 - Cirka 5 -
80 20 0,91 7,62 0,65-0,95 4480
- - 1,10 7,62 0,65-1,27 4790
- - 1,40 - Cirka 5 -
*Den kritiska diametern är den minsta diameter som ett rör måste ha för att detonationsvågen skall kunna färdas genom sprängämnet.
Nedan följer några perkloratchedditer:
- Typ B
NH4ClO4: 82%
Dinitrotoluen: 13%
Ricinolja: 5%
Detta är en cheddit som också användes av fransmännen under kriget. Tillverkningen sker på samma sätt som cheddite I.
Typ C Typ P
NH4ClO4 50% 61,5%
Natriumnitrat 30% 30,0%
Dinitrotoluen 13% -
Ricinolja 5% -
Paraffin - 8,5%
Typ C och P är utblandade med natriumnitrat för att eliminera bildad saltsyra. De användes också under 1:a världskriget av fransmännen. Även dessa två tillverkas på samma sätt som cheddit I.
- Typ "Infomania"
NH4ClO4: 85%
Vaselin: 10%
Aluminiumdamm: 5%
Blanda vaselinet med finpulvriserat NH4ClO4. När blandningen är helt homogen tillsätts aluminium som knådas in i massan. Produkten blir ganska pulverformig, men lämpar sig mycket bra att pressa löst för hand i lämplig behållare. Vitt vaselin är tillgängligt i 800 gramsburkar från Gripen. Formulan är ganska lik ett ammoniumperkloratsprängämne som britterna använde under andra världskriget. Den bestod av NH4ClO4/Paraffin/Al (78/16/6).
- Territ
NH4ClO4: 43,0%
Natriumnitrat: 28,0%
TNT och DNT: 27,8% (Flytande eutet)
Nitrocellulosa: 1,2%
Detta är ett svenskt patent från 1909. Territ skall, enligt upphovsmännen, vara plastiskt i sin konsistens. Natriumnitrattillsatsen är till för att eliminera bildad saltsyra. (Saltsyran inte trevlig att andas in!) Territ har följande egenskaper:
Detonationshastighet: 4700 m/s
Densitet: 1,67 g/cm³ (max 2.15)
Blyblocksexpansion: 340 cm³
Känslighet (2 kg): 20 cm
- Carlsonit
NH4ClO4: 80,0%
Nitroföreningar: 15,0%
Olja: 5,0%
Det andra stora ammoniumperkloratsprängämnet som använts i vårt land kallas Carlsonit. Detta var ett pulverformigt sprängämne som användes vid vägbyggen och stensprängning. Vid detonationen bildas saltsyra, och detta gjorde så att det inte gick att använda under jord.
Kaliumperklorat är betydligt sällsyntare som oxidationsmedel i sprängämnen. Några blandningar har dock använts:
Perkoronit A Perkoronit B
Kaliumperklorat 58% 60%
Ammoniumnitrat 8% 10%
DNT/TNT 30% 30%
Nitroglycerin 4% -
Perkoronit A och B användes mycket efter första världskriget då man utvann kaliumperklorat ur oanvända bomber som skulle använts av tyskarna. När detta lager tog slut slutade också användningen av dessa sprängämnen då priset på kaliumperklorat var för högt. Detonationshastigheten ligger på 5000 m/s för typ A och 4400 m/s för typ B vid en densitet på 1,55 g/cm³. Blyblocksexpansionen ligger på 340 respektive 330 cm³.
I Sverige har man även i begränsad omfattning använt två kaliumperkloratbaserade sprängämnen kallade Peragon och Perlit. De har följande sammansättning:
Peragon Perlit
KClO4 60% 32%
Nitroföreningar 10% 17%
Trämjöl 20% 31%
Natriumklorid 6% -
Ammoniumnitrat - 20%
Nitroföreningarna kan vara av olika slag, men mest användes dinitrotoluen, TNT och nitronaftalen.
Samtliga sprängämnen i detta avsnitt bör antändas med en nr. 8 sprängkapsel för att full funktionalitet skall uppnås. Tänk också på att densiteten inte skall vara för hög. 1,2-1,5 g/cm³ är en bra tumregel!
alså saxat från swi ..
men binnära spränämnen .. vad i består dom va
??
Perklorater är ganska dyra, så de har aldrig fått någon större användning. Man använder mest ammoniumperklorat, som till skillnad från ammoniumklorat är stabilt. Det har främst fått genomslag i länder där atmosfären har hög fukthalt (t. ex. Japan) och sålunda försvårar eller omöjliggör användandet av ammoniumnitrat. Ammoniumperklorat är liksom ammoniumnitrat explosiv i sitt rena tillstånd. Kaliumperklorat har använts i vissa sammanhang, dels som ensamt oxidationsmedel, men också som känsliggörare i ammoniumnitratsprängämnen. Det är utan reduktionsmedel inte explosivt på samma sätt som t.ex. kaliumklorat.
Kaliumperklorat sönderfaller som följer:
KClO4 ==> KCl + 2O2
Åsikterna går isär när det gäller ammoniumperkloratets sönderfall vid explosion. Rent teoretiskt skulle denna reaktion gälla:
2NH4ClO4 ==> N2 + 3H2O + 2HCl + 5/2O2
Men man har visat att det också kan se ut så här:
2NH4ClO4 ==> 2NO + 4H20 + Cl2 + 02
Orsaken kan vara sättet på vilket testerna genomförts. Tryck och temperaturskillnader kan spela stor roll.
Som synes ger ammoniumperklorat upphov till betydligt mer gas än kaliumsaltet. Det är, som sagt, mer likt klorater i känslighet och lämpar sig därför bättre som sprängämne. Torrt ammoniumperklorat detonerar med en nr. 8 sprängkapsel med en hastighet av 3400 m/s (fuktat med aceton 4500 m/s). Blyblocksexpansionen var ungefär 200 cm³. Stötkänsligheten motsvarar den hos TNT. Binära blandningar mellan vax och ammoniumperklorat har undersökts vid olika densiteter och tabellen nedan sammanfattar dessa försök gjorda av två amerikaner.
NH4ClO4 Vax g/cm³ Diameter (cm) Kritisk diam. Detonationshastighet
90 10 0,93 7,62 0,65-0,95 4070
- - 1,20 7,62 0,65-0,95 4540
- - 1,52 - Cirka 5 -
80 20 0,91 7,62 0,65-0,95 4480
- - 1,10 7,62 0,65-1,27 4790
- - 1,40 - Cirka 5 -
*Den kritiska diametern är den minsta diameter som ett rör måste ha för att detonationsvågen skall kunna färdas genom sprängämnet.
Nedan följer några perkloratchedditer:
- Typ B
NH4ClO4: 82%
Dinitrotoluen: 13%
Ricinolja: 5%
Detta är en cheddit som också användes av fransmännen under kriget. Tillverkningen sker på samma sätt som cheddite I.
Typ C Typ P
NH4ClO4 50% 61,5%
Natriumnitrat 30% 30,0%
Dinitrotoluen 13% -
Ricinolja 5% -
Paraffin - 8,5%
Typ C och P är utblandade med natriumnitrat för att eliminera bildad saltsyra. De användes också under 1:a världskriget av fransmännen. Även dessa två tillverkas på samma sätt som cheddit I.
- Typ "Infomania"
NH4ClO4: 85%
Vaselin: 10%
Aluminiumdamm: 5%
Blanda vaselinet med finpulvriserat NH4ClO4. När blandningen är helt homogen tillsätts aluminium som knådas in i massan. Produkten blir ganska pulverformig, men lämpar sig mycket bra att pressa löst för hand i lämplig behållare. Vitt vaselin är tillgängligt i 800 gramsburkar från Gripen. Formulan är ganska lik ett ammoniumperkloratsprängämne som britterna använde under andra världskriget. Den bestod av NH4ClO4/Paraffin/Al (78/16/6).
- Territ
NH4ClO4: 43,0%
Natriumnitrat: 28,0%
TNT och DNT: 27,8% (Flytande eutet)
Nitrocellulosa: 1,2%
Detta är ett svenskt patent från 1909. Territ skall, enligt upphovsmännen, vara plastiskt i sin konsistens. Natriumnitrattillsatsen är till för att eliminera bildad saltsyra. (Saltsyran inte trevlig att andas in!) Territ har följande egenskaper:
Detonationshastighet: 4700 m/s
Densitet: 1,67 g/cm³ (max 2.15)
Blyblocksexpansion: 340 cm³
Känslighet (2 kg): 20 cm
- Carlsonit
NH4ClO4: 80,0%
Nitroföreningar: 15,0%
Olja: 5,0%
Det andra stora ammoniumperkloratsprängämnet som använts i vårt land kallas Carlsonit. Detta var ett pulverformigt sprängämne som användes vid vägbyggen och stensprängning. Vid detonationen bildas saltsyra, och detta gjorde så att det inte gick att använda under jord.
Kaliumperklorat är betydligt sällsyntare som oxidationsmedel i sprängämnen. Några blandningar har dock använts:
Perkoronit A Perkoronit B
Kaliumperklorat 58% 60%
Ammoniumnitrat 8% 10%
DNT/TNT 30% 30%
Nitroglycerin 4% -
Perkoronit A och B användes mycket efter första världskriget då man utvann kaliumperklorat ur oanvända bomber som skulle använts av tyskarna. När detta lager tog slut slutade också användningen av dessa sprängämnen då priset på kaliumperklorat var för högt. Detonationshastigheten ligger på 5000 m/s för typ A och 4400 m/s för typ B vid en densitet på 1,55 g/cm³. Blyblocksexpansionen ligger på 340 respektive 330 cm³.
I Sverige har man även i begränsad omfattning använt två kaliumperkloratbaserade sprängämnen kallade Peragon och Perlit. De har följande sammansättning:
Peragon Perlit
KClO4 60% 32%
Nitroföreningar 10% 17%
Trämjöl 20% 31%
Natriumklorid 6% -
Ammoniumnitrat - 20%
Nitroföreningarna kan vara av olika slag, men mest användes dinitrotoluen, TNT och nitronaftalen.
Samtliga sprängämnen i detta avsnitt bör antändas med en nr. 8 sprängkapsel för att full funktionalitet skall uppnås. Tänk också på att densiteten inte skall vara för hög. 1,2-1,5 g/cm³ är en bra tumregel!
alså saxat från swi ..
men binnära spränämnen .. vad i består dom va
??