I denna tråden tänkte jag att vi skulle lägga en länk till det fotografi som tilltalar oss mest. Jag vill höra och se dem fotografi som ni mest tycker om och som verkligen skapar känslor hos er. En beskrivning av vad ni känner när ni ser det är ett krav för att få posta och helst en länk till fotografiet om det är möjligt. Jag börjar med nedanstående fotografi som är mitt personliga absoluta favortifotografi.
http://imagecache2.allposters.com/images/pic/MCG/FR1194~Route-66-Sands-Motel-Posters.jpg
För mig betyder det här fotot väldigt mycket. Det kan verka märkligt då jag antar att det kan se intetsägande ut. Men för mig förmedlar det en känsla om mänsklighet och frihet. Låt mig förklara så gott jag kan. Jag tänker mig själv åka bil genom USA, detta förlovade land. Det är ett stort land med människor överallt. Men just detta område är inte särskilt befolkningstätt. Jag har kört flera timmar på denna gamla väg som korsar staterna från öst till väst. Jag har inte mött särskilt många bilar utan suttit och lyssnat på en radiokanal där en man pratar med personer som ringer in, oftast handlar samtalen om gamla bilar eller om gamla småstäders historia.
Klockan börjar närma sig tre på natten och jag känner mig hungrig. Jag känner mig ensam, det är ett stort land och här sitter jag själv i en bil utan något sällskap förutom radion. Då ser jag en skylt lysa upp några kilometer framför mig. Jag kan se att några av glödlamporna är ur funktion. Ju närmre jag kommer desto mer övertygad blir jag, det är ett tecken på mänsklighet. Jag svänger av till vänster och efter en stund kommer jag fram till motellet. Det lyser inne i resturangen och jag går in och tar en stor kaffe och äter bacon och stekta ägg, jämte mig sitter en lastbilschaufför som pratar med mig och berättar olika berättelser han upplevt under sitt 30-åriga yrkesliv utmed vägarna i USA. Han bjuder på en cigarett och vi sitter och pratar en timme innan jag ger mig av igen.
Det blir kanske lite flummigt men låt gå. I korta drag förmedlar bilden ensamhet men ändå ett ljus i mörkret. Vetskapen om att kunna svänga av och få lite medmänsklighet mitt i natten och inte mötas av sovande människor gör mig varm i sinnet.
Om någon förstår vad jag menar med posten så fortsätt gärna fylla på annars får moderatorn kassera om han anser den icke lämplig. Jag la det i kultur då jag anser dessa fotografin som konst och passar sig bäst om vi ser till trådens innehåll, flytta till fotografi om moderator ej håller med.
http://imagecache2.allposters.com/images/pic/MCG/FR1194~Route-66-Sands-Motel-Posters.jpg
För mig betyder det här fotot väldigt mycket. Det kan verka märkligt då jag antar att det kan se intetsägande ut. Men för mig förmedlar det en känsla om mänsklighet och frihet. Låt mig förklara så gott jag kan. Jag tänker mig själv åka bil genom USA, detta förlovade land. Det är ett stort land med människor överallt. Men just detta område är inte särskilt befolkningstätt. Jag har kört flera timmar på denna gamla väg som korsar staterna från öst till väst. Jag har inte mött särskilt många bilar utan suttit och lyssnat på en radiokanal där en man pratar med personer som ringer in, oftast handlar samtalen om gamla bilar eller om gamla småstäders historia.
Klockan börjar närma sig tre på natten och jag känner mig hungrig. Jag känner mig ensam, det är ett stort land och här sitter jag själv i en bil utan något sällskap förutom radion. Då ser jag en skylt lysa upp några kilometer framför mig. Jag kan se att några av glödlamporna är ur funktion. Ju närmre jag kommer desto mer övertygad blir jag, det är ett tecken på mänsklighet. Jag svänger av till vänster och efter en stund kommer jag fram till motellet. Det lyser inne i resturangen och jag går in och tar en stor kaffe och äter bacon och stekta ägg, jämte mig sitter en lastbilschaufför som pratar med mig och berättar olika berättelser han upplevt under sitt 30-åriga yrkesliv utmed vägarna i USA. Han bjuder på en cigarett och vi sitter och pratar en timme innan jag ger mig av igen.
Det blir kanske lite flummigt men låt gå. I korta drag förmedlar bilden ensamhet men ändå ett ljus i mörkret. Vetskapen om att kunna svänga av och få lite medmänsklighet mitt i natten och inte mötas av sovande människor gör mig varm i sinnet.
Om någon förstår vad jag menar med posten så fortsätt gärna fylla på annars får moderatorn kassera om han anser den icke lämplig. Jag la det i kultur då jag anser dessa fotografin som konst och passar sig bäst om vi ser till trådens innehåll, flytta till fotografi om moderator ej håller med.