Varför är vissa inte svartsjuka?

Jag blir aldrig, just pga anledningar som har blivit sagt tidigare i tråden. Jag vet vad jag har att erbjuda, och vad det är värt. Vill hon kasta bort det, varsågod, lycka till med att hitta någon annan liksom.

Jag har varit svartsjuk av mig när jag var yngre men jag kan inte se mig själv någonsin bli det igen. Det är ju fullständigt onödigt och självdestruktivt.

Jag är en ganska svartsjuk person har jag insett. Kan handla om småsaker som min flicka gjorde för år sedan. Även om andra töntiga saker...

Men min flickvän blir aldrig svartsjuk! Hon litar på mig vad jag än gör, börjar nästan bli lite jobbigt..
Jag har jättesvårt att förklara dom gånger när JAG blir svartsjuk på saker, för hon verkar inte förstå hur det känns..
Hon har heller nästan aldrig sagt något som jag förknippar med svartsjuka. Hon känner sig antagligen så trygg i mig att hon inte behöver vara svartsjuk..

Tänker jag efter så litar jag ju på henne till 100%! men ändå så undrar man ju saker! Men hos henne exiserar nästan inte svartsjukan verkar det som...

Ja och det här inlägget tydliggör också att svartsjuka ofta är ett tonårsproblem. Förmodligen beror det på att man i den åldern inte ännu är trygg vare sig i sig själv eller i förhållanden.

Min inställning och situation precis. Är nog också en rationell, pragmatisk och kanske något cynisk person som anser att ingenting förändras till det positiva av svartsjuka, snarare tvärtom. Sen inser jag naturligtvis att känslor inte alltid är logiska och låter sig styras. Men kanske bottnar min brist på svartsjuka i ett visst synsätt på livet.

nej, jag är inte tonåring, snarare närmare 30, och jag är ihop med en tjej jag är otroligt kär i och trygg med. jag är inte svartsjuk på henne, eftersom hon är en person som inte ger mig anledning till det

det handlar om vem man är, och om man är ihop med den person som passar ens egen personlighet

du själv är väl, som jag förstått, en ganska gränslös och sexuellt utlevande person med mycket i bagaget. många är sådana, flirtiga, sexuellt öppna i alla situationer, tycker att det är helt ok att trots att du har en kile, ändå ha en killkompis som dom ligger och kramas med och fattar inte hur nån kan vara svartsjuk..

om din partner accepterar detta så passar ni för varandra. blir han svartsjuk passar han inte.

jag skulle inte kunna vara ihop med dig, eftersom du är en sådan människa som inte synkar med mig. det gör dock inte min svartsjuka onormal och din gränslöshet normal

Fast jag håller med Snövit ändå på ett vis. Att det är en ungdomsgrej - för ungdomar har ofta partner de i grunden inte passar med.

Typ, en lite hämmad 19-årig kille som gillar mysiga hemmakvällar och styrketräning blir ihop med en partpingla som gillar fart och fläkt och spänning. Dom håller ihop ändå, för dom tror att dom är kära, och är kära i den illusionen.

Klart som fan att killen med tiden blir mer och mer missnöjd och avundsjuk, och tjejern mer och mer irriterad. Hon går ut och är ute hela nätterna och har tusen kompisar, får sms från okända "killkompisar"... Han är Tryggve.

Att stanna i en sån omöjlig situation kanske man gör när man är ung.

Sorry, jag utgick från att du gick i gymnasiet på grund av hur du skrev angående att "tjej som blivit "kompis" med nån i sin skola, och typ skrev uppsats med honom, och sen började åka till honom och hänga..".


Ja passar man inte ihop så bör man nog inte vara ihop det är väl rätt självklart.


Jag har svårt att hänga med i det du skriver men jag ska försöka svara.

Ja jag tycker om sex och är väl öppen för det mesta och min kille får nog så ofta och så mycket han vill ha. Jag har också givetvis haft sex innan vi träffades och det tycker han inte är något konstigt med det, även han har ett förflutet.

Över till det där med killkompisar. Ja jag har killkompisar och nej min kille är inte svartsjuk på dem. Jag ligger däremot inte och kramas med mina killkompisar det gör jag bara med min kille, det vet han om och således är han inte svartsjuk. Att ligga och kramas med någon annan än en partner är för mig oacepptabelt och något man inte gör om man har ett seriöst förhållande.

Det finns givetvis tillfällen då man ska krama sina vänner av båda könen men nu menar jag ligga och kramas på ett sätt som för mig bara sker i förhållanden.


Tack för upplysningen den är ömsesidig ska du se. Försök använd stor bokstav i början på meningar så blir din text lättare att läsa.

det beror på vad man tycker är svartsjuka.
svartsjuka är inte kärlek, punkt. t.ex: blir du svartsjuk om din pojkvän får sms och inte berättar från vem, så har du ju problem med svartsjuka. men man kan inte säga att det är för att du behöver mer bekräftelse än honom, älskar honom mer än vad han älskar dig eller liknande. blir han inte svartsjuk när du får sms och inte säger från vem så är det väl för att han helt enkelt vet att du inte kommer lämna honom oavsett hur många sms du får från någon annan. hajar du min poäng?

man har som ett outtalat "kontrakt" om man går in i ett förhållande som är lyckat, vissa grundläggande värderingar som måste uppfyllas, från varsitt håll.
typ saker som öppenhet, ärlighet osv. om inte dom grundläggande grejerna uppfylls är det lika bra att gå skilda håll

skulle min tjej få sms från nån som hon inte ville säga vem det var från, eller sitta på natten och chatta med nån okänd och om jag frågade sa att "det har inte du med att göra" skulle jag bli svartsjuk.
men det gör hon inte. och jag gör inte så mot henne heller, eftersom vårt i vårt "kontrakt" är man öppna och berättar saker för varandra och har inga "hemliga världar" liksom.

i andra förhållanden kanske det är normalt att vara på ett helt annat vis. där kanske man skulle vara "galet svartsjuk" om man blev sårad av att ens tjej festade hela natten utan att ringa, eftersom man själv gjorde likadant. I issa förhållanden kan man tom knulla på sidan om - och det är ok! Kul för dom isåfall!

så frågan om svartsjuka är lite en pseudofråga, eftersom den bara kan bedömas utifrån sammanhanget

han är väl bara säker på dig, att du är en trogen tjej/kille

Svartsjuka är det värsta som kan drabba ett förhållande. Det är en lose-lose situation. Förklaring:

Är svartsjuka grundad (dvs partnern faktiskt ägnar sig åt någon annan), så är det ju kört.

Är svartsjukan ogrundad (dvs man tror att något händer som inte gör det), tär ju svartsjukan i sig på förhållandet.

Känner jag att jag blir svartsjuk så drar jag, eftersom jag vet att det kommer att sluta i elände hur det än står till.

(Sen finns det ju grader av svartsjuka, men jag pratar om fallet när något får för sig att den andra är typ otrogen/liknande. Inte när partnern kramar en kompis lite längre än vanligt.)