Existentialism och mening

Va?

vet du inte vad reinkarnation är? du vet... själen fortsätter leva efter döden.

http://en.wikipedia.org/wiki/Reincarnation

Jag tror inte på reinkarnation, hur kan du förutsätta det?

jag förutsätter inte att du tror på det, jag bara säger som det är. du behöver inte tro att jorden går runt solen, men det gör den ändå.

haha bästa inlägget på fb

asså det som driver oss frammåt är ju våra begär och känslor,utan dom finner vi ingen anledning till att agera,utan dom vore vår hjärna meninglös eftersom det existerar ingen anledning att var nyfiken eller att leva.därför så är våra känslor och begär nödvändiga för att vi ska fungera och utvecklas.Dessa begär och känslor är bara kemiska reaktioner av kroppen.när man dör så förlorar man ju kroppen, då försvinner våra begär och känslor,jävla meningslös existens

vafan är meningen med karma då man inte kan komma ihåg nånting från sitt förra liv? då vet man ju inte att man gjort fel,och därav lär man sej inget.Vilket gör karma helt meningslöst.då den utsatta bara kommer att lida mer

När vi hittar meningen med nåting så slutar vi söka? om vi ska leva för evigt så kanske meningen är att det inte finns nån mening,påsåvis kommer vi aldrig sluta söka

Det tycks vara som så att diskussionen här till att börja med handlade om en meningslös tillvaro och ett konstaterande vari det fastslogs att objektiva värden inte existerade. På någon vänster så kopplades subjektiva värden samman med objektiva och förnekades även de. Sen är det uppenbart att det inte finns någon direkt koppling mellan objektiva värdens icke-varande och subjektiva värdens varande.

Personligen anser jag det ytterst relevant att tala om internalism som indikator på subjektiva värden. Detta sammanknyts naturligtvis med vad ovanstående skriver om känslor som skäl för att vi gör saker. Kort och gott: Vi gör det vi anser är rätt att göra. Vad som sen är rätt att göra är diskussionen som tycks riktigt relevant. Om det nu finns handlingar som i sig själva är rätta att göra?

Vidare kan man kasta in ett relativt simpelt argument mot det totala förnekandet av subjektiva värden. Personen som förnekade subjektiva värden ansåg det någonstans värdefullt att offra sin personliga tid för att skriva på det här forumet. Subjektet såg det antagligen eftersträvansvärt, alltså värdefullt, att gå upp på morgonen, käka frukost, ta en cigg, läsa en bok eller whatever och alltså kan vi med enkelhet förneka förnekandet av subjektiva värden. Vissa saker väljer vi att göra, andra inte...