Jag hade aldrig provat droger tidigare, men när jag på besök hemma hos en kompis blev inbjuden till en ceremoni, dricka Yaje hette det. Yaje tänkte jag, vad är det för någonting och kollade lite på Internet och kom fram till att det var en hallucinogen drog som används av urbefolkningen här för att komma i kontakt med andevärlden och för att bota psykiska och fysiska åkommor, det sägs även att den har speciella krafter, och innan man inleder ceremonin så måste man bestämma ett mål som man vill nå, förstå något, ändra något i ens person eller kanske komma i kontakt med någon som inte finns i denna värld längre.
Vi åkte en bra bit utanför den överbebygda byn där vi bodde och kom ut till en tropisk del av landet där det var mycket tät växtlighet, massor av djur, insekter och fåglar, överallt kunde man höra bäckar och så floders brus som liksom började vagga en till en lugnare sinnesstämning redan innan vi kom fram till parken där vi skulle vara. Jag var en av dom sista att komma dit och grindarna stängdes efter mig när jag gått in. Man presenterade mig för mästar shamanen som skulle hålla ceremonin och för taitan som var hans medhjälpare. Dom var båda klädda i långa blåa rockar och shamanen hade en fjäderhatt som säkert sträckte sig 30 cm ovanför hans huvud.
Vi var säkert 50 personer där i alla åldrar, gubbar gummor, blinda och halta människor beblandades med hippies och barnfamiljer och alla verkade väldigt samlade och fokuserade på de mål som de hade valt att uppnå. Vi satt oss i en ring och började fokusera och rensa våra tankar, shamanen började sjunga:
åhiiiiååååhiiiiiiåhhiiiiiiiåhiiiiiiåhiiiiiiiåhiiii iii
Det var någonting speciellt med denna sång, och jag började bli lite rädd, han såg så läsig ut med sin höga fjäderdräckt och man kunde se att han började gå in i trans, det gick inte längre att få någon kontakt med honom. Efter det så ställde sig alla männen på en rad efter honom och vi fick var och en dricka en halft kokosnötsskal fullt med en orange vattning sörja som var full med som klumpar och man kände att det låg en massa små fön i botten. Smaken har jag än så länge inte kunna beskriva, surt, beskt, gräs smakade det, vidrigt, jag fick kväljningar och tog en godisbit jag hade fått av en kompis.
Alla hade vi med oss hängmattor och små madrasser, och befann oss alla under ett trätak, vi började så småningom spänna upp våra mattor och breda ut oss på golvet, alla gick och la sig och blundade.
Till trippen:
Fas 1 - Synvillor
Till en början kände jag ingenting och jag vart lite besviken men sedan kände jag hur mina ben började domna, och jag måste hela tiden röra dom för att göra mig säker på att jag fortfarande har dom kvar. Jag är fullt medveten och jag börjar stirra upp i taket och medan jag stirrar och koncentrerar mig så börjar jag se Mufasas ansikte uppenbara sig till vänster på himlen, jag vänder genast huvudet dit, och han försvinner. Jag ligger så si säkert 5 min innan jag förstår att han bara visar sig i periferin, och att det inte går att se honom när mans stirrar rakt på hans ansikte. Så jag fortsätter att stirra in och koncentrera mig på det refflade trätaket när jag märker att shamanen har börjat tända ljus över allt, dessa ljus skapar sluddriga gottmålningar i taket, och jag ser hur de svarta sträckgubbarna jagar lejon, kastar spjut och gör rituella danser. ASCOOLT tänker jag, jag har en ny kraft, bara jag koncentrerar mig på ett föremål så kan jag frambringa en synvilla. Jag ligger fortfarande på det hårda golvet och jag sträcker ut min hand ovanför mig, ohh jag ser hur den sväller och den blir tjock som en sumobrottare. Men! Den blir tung också, och handen faller ned över mitt annsikte.
Jag är i extas och jag förundras över mina nya krafter, överlycklig över att kunna se saker som jag vet inte finns på riktig fyller mig med kraft och jag känner mig som en ny människa, och det är då andra fasen börjar.
Fas 2 – Kraften
Imponerad över min nya förmåga känner jag att det inte är tillräckligt, så jag ber Shmanen, som för övrig verkar helt knäpp i mina ögon, om mer Yaje, han fyller mitt glas och jag sveper det med en gång, uhääh! Jag får kväljningar och känner att jag måste spy, men det är bara min tunga som försöker lura mig tänker jag, fast jag ser mig omkring och märker att det är ett tiotal människor som spyr, fy fan vad dom spyr, alla ligger och krälar på marken och spyr. Dom är svaga tänker jag och reser mig stolt i ryggen och börjar spatsera runt om kring i gräset. Jag tänker mig att jag är en rakryggad liten herre med hatt och mustasch, och jag börjar föreställa mig hur jag ser ut egentligen. Ja, som en rakryggad herre helt enkelt. Jag blir väldig medveten om min kroppshållning och jag känner mig så rak i ryggen, jag förstår för första gången att rakryggad är den mest kraftfulla och anatomiskt riktiga positionen.
Men jag behöver mer kraft, jag ställer mig och spänner alla muskler och andas djup, och jag föreställer mig alla kanaler i kroppen och känner hur syret fyller alla blodådror med kraft. Oh vilken känsla, jag går fram till lägerelden och tar av mig mina kläder, och börjar dansa. Det är en speciell rituell dans som bara jag känner till, och den låter mig ta eldens kraft och göra den min. En egyptisk kejsare skulle jag kunna vara med all den här kraften.
Jag är väldigt rastlös och jag vankar av och an på den stora gården, och jag finner det allt svårare att gå rakt och hålla mig på fötter. Men jag använder mig utav min speciella andningstaktik och fyller mig med kraft igen. Emellertid börjar jag känna mig överrumplad av min virrighet, jag är så fruktansvärt trött, och hela min kropp börjar skrika åt mig att jag ska gå och lägga mig, men jag kämpar emot. Jag får in i fas 3.
Fas 3 – Kampen med det ologiska
Nu börjar kampen på riktigt, jag har hundra tusentals olika tankar som jag inte kan förstå, jag förstår inte en världen runt omkring mig och jag hör mig själv säga VA? Åt allting som jag ser omkring mig. Det är en veklig kamp, men jag är stark, jag håller ut hela natten, men det svårt. Jag börjar känna mig som polisen i prison break och jag fortsätter kämpa. Det är väldigt svårt att förstå så här efteråt, men hela tiden hade jag haft ett slags medvetande, jag var medveten om vad som hände och jag kunde skilja på rätt och fel, verklighet och dröm. Det går inte längre, den sista gnuttan verklighet och logisk orsaksföljd börjar försvinna och jag börjar få lite panik. Jag kan inte strukturera mina tankar längre, jag förstår inte vad folk säger till mig VA? .jag förstår inte tänker jag, så jag börjar sätta upp delmål, jag ska gå på toa tänker jag men det finns en ganska snygg tjej där borta, och jag ska bara snyta mig, men vad är det han säger, det ligger ju någonting på marken, haha det är en kam, varför ligger den där, jag måste leta efter dens ägare, a juste, jag ska ju gå på toa VA?. .. varför ser han ut så där, vilka idioter, haha jag har spasmer i hela kroppen. Jag får hel okontrollerade rörelser i mina händer och fötter, haha så jävla fult, jag känner mig som billy elliot och jag steppar mig svettig med mina otontrollerbara fötter.
Ah juste jag ska gå på toa, men nu har shamen satt alla stolar på en rad i mitten av parken, han ber oss alla att vi ska sätta oss där och han börjar sjunga VA?
åhiiiiååååhiiiiiiåhhiiiiiiiåhiiiiiiåhiiiiiiiåhiiii iii
.. . det är ju massa folk som sjunger redan, några spelar munspel och andra gitarr, fan vad korkat varför gör dom så? Jag kan iaf inte koncentrera mig för mina fötter fortsätter att stäppa, det ser så löjlig ut så jag kontrollerar mig och kanaliserar min kraft till axlarna istället, o dom dansar och dansar. Shamanen börjar masera våra axlar, och han her nån äcklig smet på mitt bröst och mitt håtr, VA?.. ohh tänk om det är kiss eller nåt.. fy vad äckligt. Taitan kommer hur som helst med en brinnande kruka som ryker och det luktar väldigt starkt, jag får spykänslor igen och det kurrar förfärligt i magen, jag måste bajsa.
Ritualen tar slut och jag fortsätter vandra om kring och kämpa mot den otroliga tröttheten och dom ologiska tankarna, men det är inge rolig längre. Varenda cell i min kropp vrålar åt mig att jag ska gå och lägga mig, men jag fortsätter min kamp. VA? .. vem är du? Oh, jag kan inte kontrollera mig, Shamanens sång bedövar mig, och jag blir fruktansvärt trött. Jag måste lägga mig som en muslim och be, men så fort jag stänger ögonen så tar dom ologiska tankarna makten över mig. Det här GÅR inte längre
Jag ger mig.
Fas 4 – Uppvaknande.
Jag lägger mig och försöker somna på en sten, men den är så hård, haha jag snor en kudde från en av indianerna, hohoho vilken lömsk plan: ”En herre i sina bästa dar, rak i ryggen och allt”, snor kuddar, det var det värsta. Hur som helst så somnar jag och jag drömmer en massa saker som jag inte kan komma ihåg.
Jag vaknar på morgonen av att alla håller på att göra sig i ordning, plus att det är en massa hönor som går omkring om kacklar över allt. Jag är ganska groggy men jag är glad över att ha fått tillbaka kontrollen över mitt tänkande. Jag reser mig och tackar alla deltagare, beställer en bytaxi som kör mig hela vägen hem. Klockan är 17:41 och jag har nyss vaknat, så jag satt mig ner för att skriva denna rapport. Hoppas den var till nytta.
VA?
Vi åkte en bra bit utanför den överbebygda byn där vi bodde och kom ut till en tropisk del av landet där det var mycket tät växtlighet, massor av djur, insekter och fåglar, överallt kunde man höra bäckar och så floders brus som liksom började vagga en till en lugnare sinnesstämning redan innan vi kom fram till parken där vi skulle vara. Jag var en av dom sista att komma dit och grindarna stängdes efter mig när jag gått in. Man presenterade mig för mästar shamanen som skulle hålla ceremonin och för taitan som var hans medhjälpare. Dom var båda klädda i långa blåa rockar och shamanen hade en fjäderhatt som säkert sträckte sig 30 cm ovanför hans huvud.
Vi var säkert 50 personer där i alla åldrar, gubbar gummor, blinda och halta människor beblandades med hippies och barnfamiljer och alla verkade väldigt samlade och fokuserade på de mål som de hade valt att uppnå. Vi satt oss i en ring och började fokusera och rensa våra tankar, shamanen började sjunga:
åhiiiiååååhiiiiiiåhhiiiiiiiåhiiiiiiåhiiiiiiiåhiiii iii
Det var någonting speciellt med denna sång, och jag började bli lite rädd, han såg så läsig ut med sin höga fjäderdräckt och man kunde se att han började gå in i trans, det gick inte längre att få någon kontakt med honom. Efter det så ställde sig alla männen på en rad efter honom och vi fick var och en dricka en halft kokosnötsskal fullt med en orange vattning sörja som var full med som klumpar och man kände att det låg en massa små fön i botten. Smaken har jag än så länge inte kunna beskriva, surt, beskt, gräs smakade det, vidrigt, jag fick kväljningar och tog en godisbit jag hade fått av en kompis.
Alla hade vi med oss hängmattor och små madrasser, och befann oss alla under ett trätak, vi började så småningom spänna upp våra mattor och breda ut oss på golvet, alla gick och la sig och blundade.
Till trippen:
Fas 1 - Synvillor
Till en början kände jag ingenting och jag vart lite besviken men sedan kände jag hur mina ben började domna, och jag måste hela tiden röra dom för att göra mig säker på att jag fortfarande har dom kvar. Jag är fullt medveten och jag börjar stirra upp i taket och medan jag stirrar och koncentrerar mig så börjar jag se Mufasas ansikte uppenbara sig till vänster på himlen, jag vänder genast huvudet dit, och han försvinner. Jag ligger så si säkert 5 min innan jag förstår att han bara visar sig i periferin, och att det inte går att se honom när mans stirrar rakt på hans ansikte. Så jag fortsätter att stirra in och koncentrera mig på det refflade trätaket när jag märker att shamanen har börjat tända ljus över allt, dessa ljus skapar sluddriga gottmålningar i taket, och jag ser hur de svarta sträckgubbarna jagar lejon, kastar spjut och gör rituella danser. ASCOOLT tänker jag, jag har en ny kraft, bara jag koncentrerar mig på ett föremål så kan jag frambringa en synvilla. Jag ligger fortfarande på det hårda golvet och jag sträcker ut min hand ovanför mig, ohh jag ser hur den sväller och den blir tjock som en sumobrottare. Men! Den blir tung också, och handen faller ned över mitt annsikte.
Jag är i extas och jag förundras över mina nya krafter, överlycklig över att kunna se saker som jag vet inte finns på riktig fyller mig med kraft och jag känner mig som en ny människa, och det är då andra fasen börjar.
Fas 2 – Kraften
Imponerad över min nya förmåga känner jag att det inte är tillräckligt, så jag ber Shmanen, som för övrig verkar helt knäpp i mina ögon, om mer Yaje, han fyller mitt glas och jag sveper det med en gång, uhääh! Jag får kväljningar och känner att jag måste spy, men det är bara min tunga som försöker lura mig tänker jag, fast jag ser mig omkring och märker att det är ett tiotal människor som spyr, fy fan vad dom spyr, alla ligger och krälar på marken och spyr. Dom är svaga tänker jag och reser mig stolt i ryggen och börjar spatsera runt om kring i gräset. Jag tänker mig att jag är en rakryggad liten herre med hatt och mustasch, och jag börjar föreställa mig hur jag ser ut egentligen. Ja, som en rakryggad herre helt enkelt. Jag blir väldig medveten om min kroppshållning och jag känner mig så rak i ryggen, jag förstår för första gången att rakryggad är den mest kraftfulla och anatomiskt riktiga positionen.
Men jag behöver mer kraft, jag ställer mig och spänner alla muskler och andas djup, och jag föreställer mig alla kanaler i kroppen och känner hur syret fyller alla blodådror med kraft. Oh vilken känsla, jag går fram till lägerelden och tar av mig mina kläder, och börjar dansa. Det är en speciell rituell dans som bara jag känner till, och den låter mig ta eldens kraft och göra den min. En egyptisk kejsare skulle jag kunna vara med all den här kraften.
Jag är väldigt rastlös och jag vankar av och an på den stora gården, och jag finner det allt svårare att gå rakt och hålla mig på fötter. Men jag använder mig utav min speciella andningstaktik och fyller mig med kraft igen. Emellertid börjar jag känna mig överrumplad av min virrighet, jag är så fruktansvärt trött, och hela min kropp börjar skrika åt mig att jag ska gå och lägga mig, men jag kämpar emot. Jag får in i fas 3.
Fas 3 – Kampen med det ologiska
Nu börjar kampen på riktigt, jag har hundra tusentals olika tankar som jag inte kan förstå, jag förstår inte en världen runt omkring mig och jag hör mig själv säga VA? Åt allting som jag ser omkring mig. Det är en veklig kamp, men jag är stark, jag håller ut hela natten, men det svårt. Jag börjar känna mig som polisen i prison break och jag fortsätter kämpa. Det är väldigt svårt att förstå så här efteråt, men hela tiden hade jag haft ett slags medvetande, jag var medveten om vad som hände och jag kunde skilja på rätt och fel, verklighet och dröm. Det går inte längre, den sista gnuttan verklighet och logisk orsaksföljd börjar försvinna och jag börjar få lite panik. Jag kan inte strukturera mina tankar längre, jag förstår inte vad folk säger till mig VA? .jag förstår inte tänker jag, så jag börjar sätta upp delmål, jag ska gå på toa tänker jag men det finns en ganska snygg tjej där borta, och jag ska bara snyta mig, men vad är det han säger, det ligger ju någonting på marken, haha det är en kam, varför ligger den där, jag måste leta efter dens ägare, a juste, jag ska ju gå på toa VA?. .. varför ser han ut så där, vilka idioter, haha jag har spasmer i hela kroppen. Jag får hel okontrollerade rörelser i mina händer och fötter, haha så jävla fult, jag känner mig som billy elliot och jag steppar mig svettig med mina otontrollerbara fötter.
Ah juste jag ska gå på toa, men nu har shamen satt alla stolar på en rad i mitten av parken, han ber oss alla att vi ska sätta oss där och han börjar sjunga VA?
åhiiiiååååhiiiiiiåhhiiiiiiiåhiiiiiiåhiiiiiiiåhiiii iii
.. . det är ju massa folk som sjunger redan, några spelar munspel och andra gitarr, fan vad korkat varför gör dom så? Jag kan iaf inte koncentrera mig för mina fötter fortsätter att stäppa, det ser så löjlig ut så jag kontrollerar mig och kanaliserar min kraft till axlarna istället, o dom dansar och dansar. Shamanen börjar masera våra axlar, och han her nån äcklig smet på mitt bröst och mitt håtr, VA?.. ohh tänk om det är kiss eller nåt.. fy vad äckligt. Taitan kommer hur som helst med en brinnande kruka som ryker och det luktar väldigt starkt, jag får spykänslor igen och det kurrar förfärligt i magen, jag måste bajsa.
Ritualen tar slut och jag fortsätter vandra om kring och kämpa mot den otroliga tröttheten och dom ologiska tankarna, men det är inge rolig längre. Varenda cell i min kropp vrålar åt mig att jag ska gå och lägga mig, men jag fortsätter min kamp. VA? .. vem är du? Oh, jag kan inte kontrollera mig, Shamanens sång bedövar mig, och jag blir fruktansvärt trött. Jag måste lägga mig som en muslim och be, men så fort jag stänger ögonen så tar dom ologiska tankarna makten över mig. Det här GÅR inte längre
Jag ger mig.
Fas 4 – Uppvaknande.
Jag lägger mig och försöker somna på en sten, men den är så hård, haha jag snor en kudde från en av indianerna, hohoho vilken lömsk plan: ”En herre i sina bästa dar, rak i ryggen och allt”, snor kuddar, det var det värsta. Hur som helst så somnar jag och jag drömmer en massa saker som jag inte kan komma ihåg.
Jag vaknar på morgonen av att alla håller på att göra sig i ordning, plus att det är en massa hönor som går omkring om kacklar över allt. Jag är ganska groggy men jag är glad över att ha fått tillbaka kontrollen över mitt tänkande. Jag reser mig och tackar alla deltagare, beställer en bytaxi som kör mig hela vägen hem. Klockan är 17:41 och jag har nyss vaknat, så jag satt mig ner för att skriva denna rapport. Hoppas den var till nytta.
VA?