Citat:
Ursprungligen postat av Exogen
Ah det har du rätt i, men denna psykiatriker och överläkare jag har förtillfället sade till mig att jag var den jobbigaste patient som han mött på i 30år, jag blev förkrossad när han sade så. Kände mig så hopplös och känner mig fortfarande så, och nu så börjar han dra ner på utskrivandet av mediciner och så sitter man där med sin ångest och förödmjukad av sin egen läkare. Tog åt mig ganska hårt av det han sade.
Jag vill ha en bra läkare som skriver ut så det räcker för mig och en som vågar skriva ut "starkare" substanser som alprazolam eller iktorivil tex. Sen så ska läkaren förstå mig och mina problem, det enda han säger är att allting kommer att bli bra och klappar mig på axeln och sen off you go hem...
Han har även varit respektlös mot mina föräldrar, sagt att dom inte ska lägga sig i mitt liv och att jag ska "acceptera" min ångest o en massa annat skit. Låter det inte som om man borde byta läkare?
MVH och tacksam för svar =)
Denna läkare jag har just nu sade exakt samma sak till mig, att jag bara var ett barn som skriker efter mer å mer och uppför mig omoget. Jag tog ett break från hela psyk i ett halvår och gick min egen väg sen kom jag tillbaks till läkaren och då förklarade jag hur jag kände mig efter det mötet, läkaren bad om ursäkt och sen dess har det flytit på rätt bra, skriver ut det jag ber om, vilket inte är så mycket längre men jag rättfärdigar varje medicin med en bra förklaring om varför jag skulle få medicinen utskriven, det gjorde jag aldrig innan.
Varför jag inte bytte läkare efter det mötet var ganska simpelt, jag hade haft 7 läkare på ett halvårs tid och den läkaren jag fick, och har kvar nu är chefsöverläkare. Fanns inte så mycket att välja på, men jag mognade och läkaren bad om ursäkt så lika bra att köra vidare, det fungerar helt ok nu efter nåt år så.