Daniel Sjölin, vad tycker Ni?

Har nyligen läst Daniel Sjölins (Ni vet, Babels programledare) bok "Personliga Pronomen" om den synnerligen intressanta Sollentunafamiljen Suhneson. Tyckte själv att den var intressant, kanske inte mest ur det dramaturgiska perspektivet utan mer ur det hantverksmässiga. Sjölin skriver mer som en poet än som en klassisk prosaist, men i prosans namn s a s. Ni som läst Sjölin, denna bok eller hans andra, vad tycker Ni om Sjölins författande?

bump

bamp

Han har visst skrivit en kvällstidningsföljetong. Och skilt sig? Lämnat Bromma?

”Nu har Sjölin fått anpassa sig till kvällstidningsformatet. Då blir ämnet mer klickvänligt än vanligt – realism om kulturmannen med en huvudperson som bär en del yttre likheter med författaren själv, till exempel ett programledarjobb på SVT. Här försöker han dessutom ligga med vikarierna. En förestående skilsmässa får honom att för första gången i livet leva ut det där svinet han (alla?) har inom sig.”

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/1BQBwG/patetiska-erovringar-i-kulturbranschen

Har inte läst något, är han inte mer känd för annat än sin litteratur?

Är det den enda tråden om DS så motsvarar din min vurm. Har dock bara läst "Världens sista roman" som inte gav mersmak. "En prosavirvel" skrev nån nånstans. Hört honom själv flera år senare prata lite generat om den. Är ointresserad av hans litterära "hantverk".