Vedisk sanskrit, uttal.

Skiljer sig uttalet man använder när man idag mässar fram Vedaskrifterna (vilket kan höras här) radikalt från det ursprungliga, dvs. som det kyrkliga latinet skiljer sig från det klassiska?

Utan att veta någonting om sanskrit vågar jag svara ja på frågan om språket
har ändrats uttalsmässigt på 3000 år.

Grammatik och formlära kan ju dokumenteras via språket självt. Uttalet kan
bara i begränsad utsträckning reproduceras utan ljudinspelningar.

Jämför journalfilmer och andra filmer från 1940- och 1950-talen med modernt
språk och multiplicera skillnaden med 60. Svenska skriftspråket är i princip
helt oförändrat sedan år 1950.

Det sägs att trots att latin var världsspråk under Carl von Linnés tid så skiljde
det avsevärt mellan svenskt och franskt latin. På motsvarande sätt kan man
anta att modernt kyrkolatin inte är särskilt enhetligt. Jag har fått uppfattningen
att amerikanskt kyrkolatin skiljer sig avsevärt från kyrkolatin i Europa.

Bara några funderingar ...

Det är en märklig parallell mellan språk och fossil. Gamla språks klang och
färgen på dinosaurierna kan vi inte härleda i detalj. Bara gissa via avtryck
och sentida släktingar.

Att det har förändrats sedan dess inser jag förstås, men uttalar de det som klassisk/"modern" sanskrit eller anpassar de sig åtminstone till de skillnader som de känner till, som vi gör när vi läser klassiska latinska texter?