Skillnader mellan bipolär och borderline?

på ackis i uppsala så forskas det i huruvida borderline/bipolär/adhd i själva verket skulle kunna vara samma sjukdom, men att det tar sig uttryck på olika sett.. för de är väldigt lika varandra..

en med borderline kan påminna endel om någon som är bipolär, är inte ovanligt att någon som har borderline senare visade sig vara bipolär, eller vise versa.. eller att man just har båda samtidigt.

borderline personer kan också ha liknande symptom som någon med adhd, så ja antar att även bipolära människor kan ha det med

men den stora skillnaden är just som några nämt att, medan en person med bipolär diagnos har mycket lägre perioder, asså först så är h*n deprimerad under en långtid, för att sedan övergå i en period av mani. så växlar en borderline mycket snabbare, är tex jätte deppad på förmiddagen för att sedan vara superglad på eftermiddagen.. en depression hos en borderline person varar ofta inte mer än 3 dagar (enligt kriterierna iaf)
många kan också vara väldigt impulsstyrda, att de tänker efter före
svart/vitt tänkande är också väldigt vanligt (antingen så hatar man en människa eller så älskar/ snudd på dyrkar man den)

försökte skriva så tydligt som möjligt ^^ har inte så stor koll på bipolär I o II dock :P

Borderline är lite som det heter en gränssjukdom mellan psykoser och neuroser. Det är en personlighetsstörning med olika symtom så som ångest, depression och oförmåga att bilda djupare relationer mede andra. Tyvärr är suicid ganska vanligt för denna målgrupp.
Bipolär sjukdom, tidigare mano-depressiv, tillhör psykossjukdomarna. Människor med denna diagnos kan ha den mer eller mindre starkt. Behandlas ofta med lithium. Depressionsfaserna är betydligt längre än de mer kortare maniska skoven.

Kronisk tomhetskänsla, en stark rädsla för att bli lämnad och ett svart/vitt tänkande är de tre sakerna som jag har uppfattat skiljer borderline mest från alla andra sjukdomar och störningar, däribland bipolär.

Jag har inte fått diagnosen, men jag har en kronisk tomhetskänsla, ser allt väldigt svart/vitt och är så rädd att bli lämnad att den känslan kommer fram när jag ska säga hej då till någon eller någon annan form av vanligt vardagsumgänge. Antagligen är det bara en tidsfråga innan jag får diagnosen.

Att alltid bli djupt deprimerad efter att raserianfall och i mindre mån bli deprimerad ifall man har kortare och inte så intensiva aggressionsutlopp. Det är något som är väldigt specifikt för borderline också tror jag.

Träffade en tjej med BPD innan jag visste ur förjävligt det var
Man skulle kunna säga att deras toleransgräns inte är så hög, om man gör något som är fel i deras ögon.
Utan att låta för nedsättande kan psyket liknas vid ett barns vid vissa tillfällen " jag har rätt, du har fel"

Min morsa är en ex-borderline vad jag förstått, men några av "symptomen" finns kvar.

jag har rätt du har fel är något som ingår i det svartvita tänkandet

en anledning till att man inte ger personer under 20 diagnosen borderline är just för att symptomen lika gärna skulle kunna va vanligt "tonårs trots" (lite fel formulerat, men ja hoppas ni förstår vad jag menar ) så det kanske är därför du upplevde just det där med att hon hade ett barns psyke

Där känner jag igen mig som fan, men jag blir helt till mig när sånt händer för att jag är rädd för att folk ska lämna mig, så jag vågar inte säga nått..

bra sagt.

Tänkte bara inflika lite om skillnaden mellan bipolär 1 och bipolär 2.
Om man har bipolär 1 har man depressiva skov men även förekomst av mani med vanföreställningar, paranoia och andra symptom.
För att få diagnosen bipolär 1 måste man haft minst en maniska episod eller en sk. blandepisod, där man har energi och tankeverksamheten hos en maniska människa men man samtidigt aggresivitet, självmordstankar, destruktivitet. Blandepisoder är oftast dom farligaste med hög risk för självmord/självmordsförsök.

Bipolär 2 är när man i huvudsak har depressiva episoder och ibland kan bli hypoman, hypomani är en lindrigare form av mani med minskat sömnbehov, "racing thoughts", minskat sömnbehov, ökad energi, ökad sexdrift och ökad socialt behov men utan förekomst av psykotiska symptom/vanföreställningar, vilket kan leda till att personer tar risker, gör saker de ångrar mm.

Men bipolär 1 och 2 anses inte vara tillräckligt att dela in folk i, i nästa DSV-V manual kommer man dela upp bipoläritet i 6 stycken subtyper.

Intressant! Har du några länkar så man kan läsa om det?

Själva sjukdomen är ju vanligtvis en produkt av uppväxten och miljön. Men till viss del kan man nästan kalla den självförvållad. Något som är typiskt för borderline är ju dålig impulskontroll. Detta gör att man själv skapar saker att må dåligt över, vilket så klart gör allt sju resor värre eftersom man kan ha ångest över en händelse i flera månader. Det är en ganska ond cirkel det där, helt enkelt.

Där gör du ett vanligt tolkningsfel, att A->B och A->C är detsamma som B->C, behöver inte alls stämma. Själv ser jag väldigt få likheter med ADHD och bipolär, men du kanske upptäckt något jag inte ser?

Bipolär och borderline har en helt annan genetisk bakgrund och olika behandling, att det ofta sker fel diagnostiseringar (precis som med många andra sjukdomar) förvånar mig inte. Som jag uppfattat det är humörsvägningarna som en person med borderline upplever mer beroende av yttre omständigheter och svårigheter i att hantera dessa, symnptomen är mer kortvariga, svängningarna är snabba och okonstanta. Symptomen kan i vissa fall växa bort med åldern eller minska med hjälp av terapi.

Bipolär 1(med manier) och 2(med hypomanier) är mer långvariga och stabila tillstånd som kan påverkas av yttre faktorer men först och främst uppstår pga kemisk obalans i hjärnan (bipolär sjukdom och schizofreni har samma genetiska bakgrund). Bipolär eller manodepressiv är kroniska sjukdomar men den drabbade kan mellan skroven vara symptomfri, ibland under en längre tid.

I mitt tycke är bipolär mer likt unipolära depressioner, där individen drabbas av återkommande depressioner och pendlar mellan ett depressivt och normalt sinnestillstånd, men aldrig har någon form utav mainer. Många som diagnostiseras med unipolär, visar sig senare vara bipolära.

Jag tror att många personer som lider av psykiska sjukdomar med självskadebeteenden och missbruk lätt kan feldiagnostiseras som borderline även om detta är vanligt förekommande vid depressiva episoder och ångestsjukdomar. Dessutom går många psykiska störningar hand i hand och det är inte alls ovanligt att personer som går har en diagnos även har en annan.

Okej, anledningen till att jag drar upp en gammal tråd och desutom skriver en lång utläggning var just att jag irriterade mig på Blotgoths associationsfel, att A påminner om både B och C behöver inte alls betyda att B och C har ett samband eller påminner om varandra. Precis som unipolär och bipolär är mycket tvärlika tillstånd, har dock unipolära depressioner och borderline inte alls många gemensamma nämnare.

Dessutom har jag svårt att förstå hur vissa i tråden ens kan tro att en individ med en personlighetsstörning är sjuk av egen vilja eller får skylla sig själv. Är ni seriösa?! Personer med lungcanser, diabetes typ2 eller en person som halkar och bryter benet, bör dessa också anklagas för sin sjukdom? De har ju trots allt (tillskillnad från personer med personlighetsstörningar) själva i stor utsträckning bidragit till att bli sjuka.

Ha överseende med mina stavfel, jag har dyslexi och orkar varken rätta eller läsa igenom mitt svammel

Det gäller väl alla personlighetsstörningar?


Hur menar du då? Utveckla tack.

MannenBakomDig