Stavning: ljus och stjärna?

Varför stavas ljus och stjärna annorlunda än vi uttalar dem? Att det går så långt tillbaka som till fornsvenskan, och till olika ditonger och synkope och så vidare, det vet jag. Men jag kan inte hitta ett svar på varför det stavs just sådär? Vore tacksam för hjälp..

De har uttalats (ungefär) som de stavas. Se bara på norskans lys och stjerne.

Båda orden ljus och stjärna har rötter ända tillbaka i gotiskan.
Det antyds i en engelsk etymologisk ordbok via "light" / "star".

Grekiska "leukos" (vit) och latinet "lux" (ljus) motiverar ytterligare den
svenska stavningen för kontinuitetens skull. Liksom latinet "stella" (stjärna).

Gotiskan? Ordet stjärna har väl sina rötter i urindoeuropeiskan? Ljus vet jag dock inte varifrån det kommer. Om ordet nu är besläktat med 'light' och 'lux' så är väl även det ett urindoeuropeiskt arvsord?

Visst är jag på djupt vatten när jag knagglar i Oxford Consise Dictionary of
English Etymology. Klippt:

... light verb ... Gothic liuhtjan ...
... star ... Old Saxon sterro (cf. ... Old Norse stjarna, Gothic stairno ...)

Koden cf. betyder väl mera släktskap än rotskap, det är sant.

Däremot är jag på mindre djupt vatten när jag vittnar om att jag hört verbet
»ljusa« mitt på ljusa dagen i det vilda Halland. Det är ganska nära gotiska
liuhtjan.

-- Du har för svag glödlampa, den ljuser knappt sej själv.

Detta stämmer. Orden är besläktade med de gotiska orden men inte lån från gotiskan. Stjärna hette stjarna (uttalas s-t-j, inget sje-ljud här inte) på fornnordiska och stairnô på gotiska. Det kommer naturligtvis av samma rot som grekiska astron (grek.) och setare (pers.) t.ex.


cf. = jämför med...

Troligen är det så. Se t.ex.:

http://runeberg.org/svetym/0505.html
http://runeberg.org/svetym/0960.html

Här finns såväl latin, grekiska, sanskrit och annat omnämnt.

Besöket på artikeln ljus blev ytterligare ett AHA. Svensk etymologisk ordbok
påminner om att ljusstake på fornsvenska hette »liusastaki«. Återigen måste
jag vittna om att halländsk dialekt ligger närmare fornsvenskan än nuvarande
rikssvenska. Sammansättningen »ljusastake« är uttalsmässigt bekvämare än
ljusstake. Det var aldrig Guds mening att vi skulle »tala efter bokstaven«.
Mycket är prompterns fel, den där apparaten som speglar in skriven text åt
en nyhetsläsare eller programledare som tittar stint in i TV-kameran.