Läkaren har feber.. eller nåt

Jag har fått imovane nerdraget till 30 st. per var 6e vecka vilket inte blir en per dag utan jag ska ta vid behov sade han. Jag har haft imovane 7.5 en alternativt två till natten i ca 8 år. Samtidigt som denna ordination gavs så drogs min xanor depot ner fullständigt. Xanor har jag haft i ca 8 år (tillsammans med cipralex, zoloft, cimpramil, effexor, remeron etc vilka gjorde att mitt ursprungliga psykiska tillstånd förrvärades så till den grad att jag hamnade i panik, kunde slå ihjäl någon, kunde slå ihjäl mig själv, ständig panik och extremt långa panikattacker (mellan 3 - 12 timmar). Doseringen på xanor började på 1 st. 0.5 om dagen och det konstaterades snabbt att jag inte fick tillräckligt så den ökades till 3 st. om dagen. Efter någon månad ökades den till 2 st 1mg xanor depot samt 1 st. xanor 0.5 och 2 st. imovane 7.5 samt 3 st. stesolid 2mg per dag.

Fungerade fint, både mot mina panikattacker samt mycket välgörande för min tämligen höga tinnitus. Efter ett kort tag kläcker jag ur mig till psykologen att jag testade amfetamin vid ett tidigare tillfälle, under tiden jag gick på dessa äckliga lyckopiller, som ett försök att självmedicinera då jag börjat tappat tron på sjukvården.

Detta var ödesdigert, jag fick efter detta avslöjande 1 st. 7.5mg imovane, 1 st. xanor depot 0.5mg om dagen, stesoliden gick bort helt.

Mådde mycket dåligt men flyttade till ett ställe där jag inte behöver ha kontakt med människor men efter ett par år i isolering känner jag att livet är för fattigt för att uppskattas.

Alternativ 1, leva som jag gör, sysslolös, oföretagsam och skadligt ensam, dock med klar skalle.
Alternativ 2, skaffa den mängd medicin jag behöver och leva ett riktigt jävla normalt liv med människor omkring mig, åstadkomma saker. Minus, minnet blir trögare med med träning, hård träning går detta att bygga upp.

För mig är alternativ 2 det självklara men vet inte hur jag ska lägga upp det hela för läkaren. Han är ju väl medveten om mitt, som det klassas inom sjukvården liv som pundare, försök med amfetamin. Detta slutade jag dock med direkt och ville lämna prover som bevis för att jag inte höll på med den drogen men det fick jag inte, inte heller skulle det behövas.

Nu till läkaren med feber, denna läkare är den senaste jag har efter ca 10 + psykologer. Han skriver alltså ut 30 st. imovane som ska räcka 6 veckor. Denna nerdragning, samt nerdragning/borttagning av benzo har kommit som följd av mitt "missbruk".

Idag då, jag tröttnade på att inte kunna sova någorlunda. Jag får i alla fall ca 3 - 4 timmars sömn med imovane, och ibland nån pilsner. Så jag mailade och sade att det här går inte längre, jag måste kunna få sova ordentligt annars blir nästkommande dag helt förstörd.

Nu skrev han ett recept på 4 uttag á 100 st. med intervall på 5 veckor vilket blir ungefär 3 st. imovane per dag.. Har han feber kanske jag skulle passa på att fråga var mina xanor tog vägen

Allvarligt! Jag behöver helt enkelt mer medicin, jag flummar inte på medicin utan jag har kraftiga panikattacker och efter 5 försök med att få ett avskrädesjobb som gått åt helvete nästan direkt på grund av mina attacker så fungerar det inte och jag vill verkligen ut på marknaden, jag vill träffa folk, kunna prata med folk, träffa en tjej, jobba, handla på ica, gå över gatan istället för att strunta i att handla skithuspapper trots att jag inte har något hemma.. ja, ni förstår säkert hur det kan kännas.

Någon som har idéer om hur jag ska kunna förklara att mitt missbruk endast bestod av ett par tämligen misslyckade försök att självmedicinera mig och att det inte funnits spår av droger sen lång tid tillbaka?

All info mottages tacksamt, är verkligen sugen på ett liv!

Tja, vad kan du göra annat än att försöka argumentera dej fram till att få tillbaka de medeciner/doser du hade genom att vara envis och upprepade gånger förklara att det inte går såhär? Det finns ju inga mirakelargument att dra fram direkt, har du dessutom förklarat dig villig att en eller upprepade gånger lämna prover för att bevisa att du inte missbrukar finns det väl inte mycket annat. Försöka få en annan, mer resonabel läkare kanske?

Vad har du för diagnos? Kan inte KBT vara värt att satsa på? Tillsammans med medicinerna då för att sedan trappar ner nar man kan hantera "vaddetnuär" du har för nåt.






(OT, Åh vad jag längtar tills min läkare kommer tillbaka!)

Jo, jag gör så att jag lägger på ett kol över den läkaren jag har nu. Det är trots allt värt ett försök till. Fungerar det inte så går jag över till privatläkare och hoppas på det bästa.

Har prövat kbt några gånger men de vill inte att jag ska ta några mediciner då, dock har jag till slut fått dispens eftersom jag helt enkelt inte kommer ut, utan medicinerna. Det har inte visat sig ge bra resultat för mig, däremot när jag själv ger mig ut och går emot mina rädslor, alltså min egen kbt, så fungerar det och det har blivit bättre överlag.

Men som det är nu får jag inte rätt medicinering, kommer inte ut och kan träna upp mig (kbt). Står still helt enkelt och paniken börjar ta över så idag tar jag kontakt med läkaren alternativt ny läkare.

Det där är helt fel och fullständigt vansinnigt. Din läkare borde anmälas. Man kan inte gå från så långvarigt bruk utan noggrant planerad nertrappning. Det kan bli mycket allvarliga konsekvenser. Och din psykolog då? Hade h*n din tillåtelse att snattra inför läkaren? Det måste man ha, patientens godkännande.

Jag går själv på bensonertrappning och de tar bort typ några gram i taget med flera månaders mellanrum. Det är rent farligt att bara slita undan mattan för människor sådär.

Där har du fan helt rätt! Jag brukar själv hävda detta inför drabbade men tänkte inte på det nu. Jag fick papper framlagda framför mig med orden "det vore bäst att du skriver på de här så vi kan bestämma ordinering av medicin och behandling för dig". Pappren tog jag hem men skrev aldrig på, tycker inte om snokande, bättre att fråga mig om de vill veta något.

Tack för påminnelsen, detta ska användas!