Satanismens paradox

Bildligt talat, då, om du inte förstod riktigt..

Jaha ok. Men det skulle ändå vara intressant att veta mer exakt varifrån han plockar den stereotypa bilden för han plockar den väl inte bara ur luften väl?

Om man som satanist menar att man enbart följer sig själv - varför i helvete vill man då infoga sig i en -ism?

Baahh...

För det första: Vad innebär det att "följa sig själv", egentligen? Folk har ju alltid uttryckt sig själva på en jävla massa olika sätt. -ismer är ett av dem. Upptagandet av en befintlig livsåskådning, t ex någon form av -ism (som satanism), kan mycket väl vara en del av en individuell utvecklingsprocess.

Jovisst, då blir man mer eller mindre beroende av andra. Men vad säger att det inte är att "följa sig själv"? Folk fungerar ju på många sätt genom olika (inter-)relationer till varandra. Är det anti-individualistiskt att infoga sig i en -ism? Jodå, det kan det vara. Men det BEHÖVER inte vara det. Det kan ju för fan likaväl vara ett medvetet uttryck för personens vilja. En insikt som säger att man kan åstadkomma MER i linje med det man vill om man gör ett sådant val. Man behöver ofta andra för att uppfylla sina mål och önskningar; sådan är människan - om någon "satanist" skulle motsäga detta är han/hon naiv och saknar självdistans, det kan jag hålla med om.

Jag tror emellertid inte de flesta satanister är godtrogna nog att se sig själva som världens mittpunkt. Satanism handlar inte bara om "jag" - det isolerat individuella planet. Den har mycket att göra med symboler, förstås. Formning av symbolvärldar för att upptäcka upptäcka dolda sidor av inre och yttre existensplan etc. En jävla massa fantasi ligger det i detta, det är helt riktigt. So what!?!? Det är också helt riktigt att människan behöver symboler och fantasi att uttrycka sig genom. Bara själva vårt språk är ofta symboliskt och metaforiskt p g a att saker och ting är så komplexa att ett gemensamt, uttömmande definitionssystem inte GÅR att få fram. Bl a detta gör att vi inte är helt "fria", det kan man instämma i.

Satan blev inom modern satanism en symbol för hedonism, stolthet, antinomianism, magi och en mängd annat. Sådant låg redan, mer eller mindre implicit, i det traditionella djävulskonceptets natur. Den här symbolen fungerar för vissa som livs- och världsåskådningprincip. Den uttrycker en inställning till livet och världen - ett särskilt sätt att uppfatta verkligheten på (för sådana specifika och begränsade perceptionsmöjligheter är det enda vi har - vad annars?)

Snacket om satanister som svaga loosers med usel uppväxt är bara löjligt. Det där om "svarta kåpor" och "fuskvärjor från Hobbex" leder inte långt. Visst, det kan väl stämma i en del fall - långt ifrån alla, dock.
Det verkar som om folk gärna hänger upp sig på praktiserandet av ceremonier o dyl. Vad de inte tycks inse är att de själva utför sådana varje dag! Ritual uttrycker och koncentrerar emotioner. Det är en mer medveten och fokuserad form av psykodrama, som bygger mycket på just fantasi och symboler. Satanssymbolen har förstås blivit extra användbar här, eftersom den genom tiderna förknippats med det mörka, förbjuda, okända etc. Än sen?!? Den passar utmärkt i den nämnda kontexten.

Satanismens kritiker tycks inte begripa att de själva är offer för sina fantasier och symbolvärldar. Alla är offer för detta. Satanism är i princip den enda religion som fullt ut medger att mycket av den bygger på FANTASI. Att göra något konkret och medvetet av det är BÄTTRE än att tro att man själv är oberoende av SIN EGEN verklighet. Människan behöver fantasi, förtrollning och symboler. Fantasin är en del av verkligheten. På ett sätt kan den, paradoxalt nog, vara MER verkningsfull, för det är ofta den som vi handlar efter.

Det förefaller som om gnällspikarna här har förlorat förmågan att tänka i termer av fantasi och symboler. Tragiskt.

//Doc

Doc:
du uttrycker dig mycket väl och får mig att
fundera kring ett och annat,
men det där md svarta kåpor och svärd från hobbex vete fan var du fått ifrn.
Inte mig iallafall.

Sen så vet alla som kan sin symbolik, att dom starkaste symbolerna alltid är dom som är hemliga och utgår ifrån sig själv.
Att själv forma sina symboler är således ett starkare sätt att forma sitt eget jag och sin världsbild än att följa andras...

Hur då sdfs? Hur ska man hitta fram till det som är allmänt förbjudet och som behövs i kontexten för satanism om man väljer egna symboler som bara betyder något för en själv? Och gör dom egentligen det eller väljer man den vägen för att man inte vågar ta till sig symboler som hatas av "flocken" (inte menat som nedvärderande)? Symbolerna är svåra att hitta i ett sekulariserat samhälle, det ska medges. Om man har alltför stora aversioner mot att följa andra och gå någon vad man tycker egen väg bara för sin egen skull, då tror jag att man inte är klar med sin brytning med sina föräldrar ännu. Jag menar att man har en stor bit kvar i sin utvecklingsprocess om man inte klarar av att vara individuell i en grupp.

Skulle fortfarande vara intressant om floskelavslöjaren kunde svara på mina frågor om stereotypa satanister och var han tar sina exempel ifrån.

Jag kan ju inte svara ur ett satanistiskt perspektiv eftersom jag inte är någon sådan, och därför är inte det rituella värdet av vikt för mig.
Men alla symboler har ju någon gång skapats av någon och fått ett värde, sedan har detta värde ändrats under historiens gång, i vissa fall har "gott" blivit "ont" och vice versa.

Ta det femudiga pentagrammet t.ex, som sägs vara Kung Salomos sigill.
Det har fått olika värden beroende på vilket håll det pekar, men ursprungligen så pekade det vare sig upp eller ner, utan mer åt sidan.

Den s.k Davidsstjärnan är ett annat exempel.
I grund och botten är det symboler för dom fyra elementen som smälts samman till en, oftast i formen av det femte elementet; metall.

Sedan tror jag att om man själv väljer sina vägar så är man en fri människa.
Om man däremot är i behov av att finna en grupptillhörighet i uttolkandet av symbolism så är man däremot allt annat än fri.

Visst kan man tycka att man då avtar symbolernas värde eller att man inte förstår att läsa dom, men samtidigt är okunskap/ignorans om tings beständighet föutsättningen för utveckling.
Jorden är platt sa man förr...

Hmm... att eftersträva att "själv välja sina egna vägar", som sfds skrev, är förstås lovvärt - det borde de flesta satanister instämma i. Men varje individ är förvisso del av större kontexter - grupp, kultur, samhälle, civilisation etc. Individer fungerar i en interrelation med dessa; det rör sig om en ömsesidig påverkan. Exempelvis kultur och civilisation kan, bildligt talat, nästan sägas få ett eget "liv", i och med deras strukturer och symboler etc. har konsekvenser för individer och grupper över mycket långa tidsperioder och i en mängd sammanhang.

Därför tycker jag det är lite godtroget att tro att man bara kan säga "jag följer mig själv helt, därför kan jag inte infoga mig i några -ismer el dyl". Våra konceptuella tankestrukturer och symboler är delar av oss själva, vare sig vi vill eller inte.

Satansidén har givetvis fått mycket av sin betydelse genom kristendomens påverkan. Jag har dock svårt att se varför det skulle tala emot satanism. Precis som sfds framhåller, så förändras, åtminstone partiellt, symbolers innebörder över tid. Och det är ju detta som är särskilt intressant. Satan har inom modern satanism kommit att representera mycket annat än det "traditionella" konceptet. Märkligt nog ligger satanismens djävulsuppfattning implicit i den traditionella. Satan är i sig och har alltid varit en ambivalent gestalt (oavsett den roll han spelar i kristen kontext) - en gestalt som passar väl som förebild för en icke-dualistisk syn på livet och världen.

Dessutom har exempelvis sociologiska studier (se t ex James Lewis demografiska och ideologiska profil av modern satanism) visat att de flesta satanister egentligen inte tillhör någon regelrätt grupp. Satanismen har mer karaktären av en starkt decentraliserad subkultur. Men de ser sig själva som tillhörande en -ism, det är sant.

Jag ser dock inte riktigt det "ofria" i detta. Den som tror att han/hon är helt fri från extern påverkan är ganska naiv. Så jävla originell och isolerad lär det vara snart sagt omöjligt att bli. Även om man tror sig ha skapat "hemliga symboler som utgår från en själv", så lär dessa ändå vara influerade av den större kontext man själv lever i. Kanske t o m i HÖGRE grad, p g a att man då TROR att man inte är påverkad av något.

Satanismen är ett högst medvetet symboluttryck. Och det går inte riktigt att påstå att det bara går ut på att "följa andra". Det finns egentligen inget enhetligt sataniskt dogma. Snarare inspirationskällor - och sådana har ju alla. Att satanister samspelar i ritual etc. är inte mycket märkligare än att människor samspelar på andra plan. "Behöver" verkar vara ett ord som många är rädda för. Svårt att begripa varför, faktiskt. Vi behöver andra för att uppfylla oss själva, så att säga - ganska basic, inte sant?. Man är knappast direkt "ofri" eller "icke-individualist" p g a detta. Vi behöver andra för feedback, konversation, råd, vänskap (t o m fiendskap!), sex etc., etc. På samma sätt som man kan inom satanismen behöver andra för ritualer, inspiration, konversation etc. So what!?! Det är knappast icke-individualistiskt om man inte gör det till det genom att totalt underkasta sig och blåögt köpa allt (har svårt att tro att många satanister skulle agera så, förresten).

Kom ihåg, dessutom, att individualism också är en -ism. Idealet att "utgå från sig själv" är en konstruktion av andra tänkare. Den som kallar sig individualist, eller har individualistiska föresatser, har påverkats av andras symboler och koncept. Satanism är inte annorlunda i det här avseendet. Men dess primära ideal medför i sig något som borgar för en större frihet och personlig kreativitet än många andra religioner och ideologier (även vad gäller rent personliga sådana av det sistnämnda slaget).

//Doc

"Men dess primära ideal medför i sig något som borgar för en större frihet och personlig kreativitet än många andra religioner och ideologier (även vad gäller rent personliga sådana av det sistnämnda slaget). "

Alla som tillhör en ideologi tycker naturligtvis att just DE träffat på en sanning, oavsett om deras ideologi heter "jag har ingen ideologi", nihilism, socialism eller nyliberalism. Eller satanism. Att DU säger som du säger är alltså inte förvånande. Du tycker att de ideer som du virar din värld kring, den ideologi du väljer att _följa_, det tankesystem som andra skapat som du väver in din värld i, är den som ger mest frihet. Naturligtvis tycker du det.

..och där kommer satanismens brist på självdistans in igen..

/fluktis (floskel-avslöjaren)

Hur gamla är ni egentligen? Anser ni allvarligt att man får sin frihet slukad så fort man joinar en grupp av något slag? Klarar ni av att stå i en busskö?

Du, fluktis, du har helt fel i att alla som har anammat någon ism antar sig ha hittat sanningen. Alla jag känner som har anslutit sig till någon ism har någon kritik mot den ismen och i vilket fall plockar de inte hela sin sanning om allt från den ismen. Skillnaden är väl de som har anslutit sig till någon lära som de anser vara från någon typ av gud? Och som alltså kör över sitt sunda förnuft eftersom den högre (gudens ) vilja aldrig kan vara fel.

Du skriver såhär fluktis...
"Du tycker att de ideer som du virar din värld kring, den ideologi du väljer att _följa_, det tankesystem som andra skapat som du väver in din värld i, är den som ger mest frihet. Naturligtvis tycker du det."

...du skriver en massa vad du tror att en person tycker och sedan kritiserar du den bild du har byggt upp av den personen. Eftersom det är en person-bild skapad av dig så kan man i alla fall inte kalla det personangrepp :-)

Kanske måste klargöra en sak -
att tillhöra en -ism är i mina ögon att frånsäga sig epitet att enbart vara en människa.
Att "enbart" vara en människa är att vara en del av något mycket större - männskligheten,
männskligheten är ett spektra av olika nyanser, men likväl en enhet.
Vi är alla ett.

Enligt mitt sätt att se:

Att dela in sig och andra i olika ismer är bara Satans sätt att försöka få oss att gå emot varandra för att förslava oss.
Satan är ingen övernaturlig kraft eller mytologiskt väsen eller en symbol för ett sätt att se, även om det tydligen då finns en hel del människor som ser det så.
Nej, Satan är bara en symbol för det som ska förtrycka och förslava männskligheten.

Satan är med största sannolikhet;

kristen, vit, politiker som vill ha lag och ordning, övervakning och kontroll,
ty det är med dessa medel man håller slavar.

Helvetet är ingen plats man kommer till efter döden, lika lite som att det skulle finnas ett paradis eller en himmel, allt är bara sinnestillstånd som vi själva låter oss ledas in i.

Några kommentarer av fluktis och sfds inlägg. Vi börjar med sfds:

Jag tycker att dina tidigare inlägg ibland varit intressanta och tänkvärda (bortsett från vissa stereotypiseringar). Men nu verkar du faktiskt spåra ur en aning. Din definition av satanssymbolen får du allt förklara på ett mer övertygande och detaljerat sätt. Hur då "symbol för förtryck av mänskligheten"?

Det där påminner misstänkt mycket om insnöade klassiska tolkningar, och verkar inte ta hänsyn till djävulskonceptets ambivalens och dynamik. Att en sådan finns framgår med all önskvärd tydlighet om vi ser till dess utvecklingshistoria - nästan oavsett vilket perspektiv man lägger på den.

Mänskligheten, ja. Att den kan ses som en sorts enhet medför enligt min mening inte att motsättningar och stratifiering inte får finnas. Sådant är ju en del av själva nyansrikedomen. Och so what?! Att "vi är alla ett" betyder inget för mig. Man är människa och en del av mänskligheten - men den senares uttryck i kultur, civilisation, religion etc. kan vara mycket olika. Det är nödvändigt - själva dialektiken är nödvändig. Att vara satanist är bl a att inse detta. Allomfattande, utopiska egalitarismer ("mänskligheten" som något slags "brödraskap") bör exponeras för de luftslott de är, åtminstone som jag ser det.

- Och så till Fluktis:

Du verkar ju mest rycka ut segment som du själv finner enklast att kritisera ur den större kontexten. Jag har inte talat om någon "sanning" - sådan ligger endast i betraktarens öga. ALLA väver in idéer från andra i sin egen tankevärld. Bara själva din argumentation visar detta. Hur skulle det annars gå till, förresten? Människor existerar ju i interrelationer till varandra. Vi är delar av subgrupper, grupper, metagrupper etc., etc. - vare sig vi vill eller inte. Vi påverkas av detta; den kontext vi lever och verkar i. Jag tycker det är bättre att medvetet göra någonting av saken. Det hela är ganska enkelt. En "ideologi" - som satanism - som uttryckligen upphöjer ideal som individuell kreativitet och innovation har, om den tillämpas på ett personligt genomtänkt sätt, goda möjligheter att befrukta just sådana potentialer.

Det är också en felaktig slutsats att satanister oftast skulle vara medlemmar av särskilda, avgränsade grupperingar. Studier har visat att det mer rör sig om en "decentraliserad subkultur" (som t ex James Lewis kallar det) - de flesta satanister är inte medlemmar av något speciellt samfund. Att det sedan är ett slags -ism är ju oomtvistligt, men det är mer fråga om ett rätt mångfacetterat och dynamiskt perspektiv, än något kodifierat dogma. Det ser vi bl a genom alla de ibland högst olika tankesystem och synsätt som fogas in i den ytterst inklusiva och rätt diffusa kategorin "satanism". Man kan faktiskt i viss mån ifrågasätta om det alls går att tala om en -ism i vanlig mening.

Hur som helst. Folk som tror sig vara helt autonoma är enligt min mening MER förslavade, än de som är medvetna om att de påverkas och inspireras av andras tankar och ideal. Ingen är helt fri från sitt sammanhang. Vi lever i grupper - familj, arbetskamrater, vänner (och ovänner!), samhälle, kultur etc. Detta påverkas vi av, även om det inte kallas -ismer eller liknande. Att inom ramen för en -ism göra ett medvetet uttryck för sina inspirationer och ideal är inte att vara "ofri". Inte heller är det fråga om någon "brist på självdistans". Brist på självdistans är snarare den naiva tron på att bara för att man inte uttryckligen "tillhör" något, så är man mer autonom och mindre ofri.

//Doc