Blade Runner

Fyfan vad rätt med en bladerunner -tråd.

Intressant att när den kom på bio så skrattade publiken åt den, folk lämnade biolokalen. Den var ingen succe alls. För mig har denna film betytt oerhört mycket.

Jag tror man måste vara väl förankrad i senare halvan av 80-talet för att gilla denna film. För mig var 80-talet underground, illegala svartpubar i källarlokaler, diskotek i övergivna bryggerier och rivningskåkar, löda ihop en fungerande fm-sändare och sända piratradio. Allting var jävligt cyber, musiken var innovativ, man glodde på film varje kväll, folk hade tung attityd och alla levde i sin egen värld. Allting var vackert som det var i sin sjaskighet.

Jag tror att det var dessa omständigheter som gjorde att filmen fick en andra chans att hitta hem till sin publik. Jag är inte alls säker på att de som ser filmen idag begriper sig på den. Jag tror att det är rätt mycket nostalgi bland folk som levde på 80-talet som fortfarande gillar denna rulle och göder myten om den.

...låter som mitt 90-tal
Vackert beskrivet, hursomhelst.

Vad är det du gillade mest med extramaterialet? Jag har inte hunnit med att beta av allt men tror att jag ska se om intervjuerna och biografin om Philip om jag nu inte glömde skivan på landstället under julhelgen. Annars är det jävligt intressant med dokumentärerna som Ridley Scott brukar ha på sina filmer, tänker främst på tre-discarn utav Gladiator som står i hyllan, bra extramaterial där med men tror nästan att BR är den främsta utgåvan jag har i dagsläget, kompenserat med mina två Emanuelle-boxar med Joe D´Amatos filmer.

Ja exakt, jag är medveten om hur den blev mottagen och sen blev ju trots allt filmen ytterst betraktad då den släpptes på DVD, blev uppköpt nästintill på en gång och då jag skulle köpa Directors Cut:en på DVD häromåret då den släpptes i nytryck var den slut på en gång igen, så denna fetingbox blev väl behövd.

Trots att jag är född -87 så kan jag ändå känna igen mig mycket i filmens atmosfär, budskap och allt vad det är. Jag levde bara tre år på åttiotalet men ändå representerar filmen mig oerhört mycket, delvis för att jag är en total sucker för futuristiska filmer och teman, älskar Philip K. Dicks litteratur, dyrkar William Gibsons postcyperunkiga romaner och har rollspelat i sf-anda, fast mestadels i postapokalyps. Alltid sedan jag såg Alien första gången som liten gillat Scotts sätt att göra film på och ge budskap, Vangelis soundtrack är angenämt fridfullt och ytterst vackert, Harrison Ford har aldrig varit bättre, androider har aldrig varit mer humana och rökning har aldrig varit lika sexigt som då Rachel tänder sitt rökverk i förhöret.

Jag kollade först på Disc 2: The Making of och sen Disc 4: Från arkivet; båda var otroligt intressanta och garanterat bland det bästa jag sett i extramaterial-väg.

Så det är alltså extramaterial hela vägen på varje skiva? Trodde enbart att det var på fyran och femman, men skall se om dvdforum slängt upp en recension av filmen så kan jag se vad det finns för något.

Jag tror man nog kan säga att andra halvan eller slutet av 80-talet dundrade in rätt rejält i 90-talet

Något helt annat ...

Det brukar tyckas en del om Deckards röst från orginalfilmen. När jag såg directors cut första gången var jag grymt besviken på att hans berättarrörst var borta. Jag tycker den skapade en intimitet och bidrog till att filmen gick framåt. Jag var rätt chockad när jag insåg att jag var helt ute i tassemarkerna med den åsikten.

Nu tycker jag iofs inte man ska överdriva detta - båda varianterna fungerar bra - men när jag läser om nytt folk som sett denna film och gäspat sig igenom den undrar jag om det inte är avsaknaden av denna berättarröst som pajjar upplevelsen.

Jag tror syftet med att lägga på denna röst just var att fixa en brist i berättelsens skärpa och det var nog rätt tänkt.

Jag såg originalversionen i går kväll och det var som en helt nu kuldinarisk filmupplevelse, mestadels p.g.a. slutet samt att vissa scener kändes ändrade i sitt sammanhang. Även klippningen i början kändes förhastad...

Men voice-overn gillade jag trots allt, skönt berättad med en narrator som Deckard och framförde hans känslor och tankar på ett bra och intimt sätt, förstörde inte alls filmen och hela filmen var nästintill bättre än Directors Cut.

En fråga dock, det framkommer ju aldrig hur pass mänskliga replikanterna är. Tänker mer på om dom har lyckats framföra artificiella människoorgan så dom har tårkörtlar och kuagulerande blod? Tänker mest på då Rachel gråter och då Batty andas i det kalla rummet så kommer det ånga ur munnen.

Att se på Blade Runner är verkligen en filmupplevelse utöver det vanliga.
Filmen fångar på något sätt den undermedvetna eller kanske omedvetna emotionella grund som samtidigt handlingen ger. Drömsk, futuristisk, postmodernistisk och filosofiskt tung. Det kändes som att ha vaknat upp ur en bitterljuv dröm efter att ha sett filmen...

Det här måste vara den mest klockrena analys jag någonsin har läst! Själv är jag född 67 och min bild stämmer väl överens med det du beskriver!

Förresten: Har ni noterat att de pratar svenska på "flygradion" i början av filmen?

I Final Cut-versionen:
10:11 in i filmen "Grön Sektor Inkommande"
10:44 in i filmen "Klara Kontrakt, tre noll kilometer väst"

Har inget minne av att jag har hört det i tidigare versioner..?!

Nu har jag visserligen inte sett klart filmen än, har 15-20 minuter än, men jag är verkligen inte imponerad. Filmen engagerar helt enkelt inte. Den är alldeles för sävlig, flera långa tagningar där ingenting händer, filmen griper helt enkelt inte tag. Den hade behövt lite mer våld, lite mer fart, den skulle varit lite mer brutal och mustig. Kan verkligen inte förstå varför detta blivit en sådan klassiker.

Ett fantastiskt verk och lätt en av mina topp 5 favorit filmer. Atmosfären är helt underbar, en visualisering sprawl miljön i William Gibsons Neuromancer trilogi. En film som bidragit att dra in mig djupt i den litterära Cyberpunk genren.