"..blir en annan person.."

Alkohol förstärker inga sinnestillstånd.

Ifall du menar att personer som dricker alkohol ofta kanske gör saker eller känner känslor de i nyktert fall inte gör, är det för att områdena i hjärnan som hanterar hämningar blivit bedövade av alkoholen - "hämningarna släpper" som det populärt brukar heta.

Det finns en anledning till att man förr i tiden använde alkohol som bedövningsmedel inför stora operationer (man lät helt enkelt patienten konsumera alkohol tills dess att denna inte längre kände smärta), och anledningen var inte att det förstärkte några sinnestillstånd.

om man bara ser drogpåverkan som att det låter delar av en komma fram som man annars är för hämmad för att använda skulle alltså en "totalt god", jesuskalibern, människa inte kunna ställa till med dumheter för sig själv eller andra oavsett hur den var påverkad.

Dvs om man inte ser på-verkan som ngt som verkar p å en utan mer ngt som tar fram andra delar av en person.
..om det nu är så stor skillnad mellan de tankesätten

Hur är du när du är nykter då?

Samma här.
Verkligen avskyr mig själv på alkohol, På röka kan man känna sig så jävla dum å bortgjord men på tjacket så blir man så jävla bra och rolig. och man kan göra vad som helst , hur tråkigt det en är i tio timmar i sträck. Hmmm vad kallas det? uthållighet tror jag. Något som jag inte har i nyktert tillstånd

Nu var det visserligen ett tag sedan, hahaha... Men jag är ganska OK i nyktert tillstånd också, tror jag. Som vanligt fast mindre, som någon skrev.

okej om alla tycker att man kan säga att man på ngt vis faktiskt "blir en annan" då man är påverkad eftersom man nykter inte skulle ha de känslorna att ge efter för, iaf inte så starkt, när blir dettta mer ett konstant tillstånd?

Många tycker att vänner de känt bra och länge faktiskt ändrats i sin personlighet när de fastnat i ett missbruk. Är detta bara pga en missbrukaridentitet, dvs spelar ingen roll om spelmissbruk eller vad för missbruk, missbruket är viktigare än annat i ens liv (familj, andra intressen, livsstandard som bostad, osv) eller är det en stor skillnad hur man beter sig, "vad för slags person man är", beroende på vad man är torsk på?

ogillar mig själv när jag dricker alkohol för att jag blir hjärnskadad slår sönder bilar och människor.
gillar mig själv när jag e påverkad av tjack,opiater för det känns som jag har en kontroll över mitt liv och känner ingen tomhet eller rastlöshet.

Enkelt uttryckt; Tillståndet, det att "bli en annan" i jämförelse med ditt tidigare "jag", blir "konstant" så länge drogen tillförs "systemet".

Eftersom ett konstant och förändrat är motsägelser, hur skulle någonting kunna utvecklas om det var konstant?, så faller den lilla förklaringen på ändan. Men jag anar redan, i och med skrivandet av föregående mening, att jag dabbat mig på den punkten. Jag vill minnas att just Universum har de egenskaperna, konstans vad gäller materia och förändring vad gäller fördelning. Hur jag ska ta mig ut ur det här resonemanget, det vet jag inte, men, jag ska försöka mig på att dra en rövare:

Den fetstilta texten kanske, kanske inte blir relevant i nedre delen av inlägget.

Ditt "jag" påbörjar, oavsett drogberoende eller ej, en konstant förändring i och med att du upptäcker dig själv, interagerar med omvärlden, skaffar anställning på SAAB och så vidare. Vid ett tillfälle tänker du tillbaka på en viss punkt, plats eller "tid" i ditt liv, där "du" i dåtiden, i förhållande till ditt nuvarande "jag", förefaller "vara en annan" än nu. Det är riktigt iakttaget, men, det det borde inte spela någon roll. Att fastna i tiden är ett mycket sorgligt, men ack så svårforcerat tillstånd som bara tjänar till att hålla dig fången i den stora illusionen som är våra föreställningar.

-Men, säger du, vad har det här att göra med drogpersonligheter? Ingenting, svarar jag, men det var ett försök att avleda dig ifrån att tänka i sådan banor, eftersom det skapar drogpersonligheter i din föreställningsvärld. Det är ju hursomhelst redan gjort(vilket jag visste), så hela mitt inlägg var egentligen onödigt från början(vilket jag också visste), men det var underhållande att författa det.

Om du inte förstod det där, så ska jag krångla till det ännu mer:

Viljan att bli Gud är det sista som måste överges för att bli Gud. Innan dess är det en jäkla massa arbete.

Nu misstänker jag, att mina spekulationer burit frukt, även om det är fallfrukt och inte den frukt du är intresserad av. Du kan ha nytta av att byta ut ordet Gud mot Fyllo i den näst senaste meningen. För att komma verkligt långt så bör du återigen, när du tillfullo blivit ett Fyllo, byta ut ordet Fyllo mot Gud igen, samt sträva vidare på din resa. Såvida inte Gud är ett Fyllo.



Här blir det intressant, och jag ska försöka vara mer konkret än jag var tidigare i inlägget(läs det fetstilta), formulerat så för att visa på att tidens bojor ännu inte skakats av mig.

Det är klart som korvspad, ännu en motsägelse, att man förändras av den miljö man lever i, såväl den yttre som den inre. Heltidsamfetaministen som är ständigt på spänn, en av drogens effekter, utvecklar med tiden måhända en raffinerad form av paranoia och som motvikt till det ett stort intresse för sexuell belöning, eftersom det kan vara en av de få saker som skingrar nämnda paranoia. Med tiden lär ju sagda amfetaminist att avvika en del ifrån sina barndomsvänner, eftersom de jobbar Volvo och sparar till radhus medans han tokrunkar mellan nycklelhålssessionerna.

Missbrukare av alla de slag far ju som bekant illa, inte bara av drogernas skadeverkningar i sig, utan också av den kriminella belastning och stigmatisering som drogintag är. Därför är det inte så konstigt att både spelmissbrukaren och haschtomten i tolvstegs-gruppen delar vissa allmänmänskliga känslor så som skuld och skam, samt liknande tillvägagångssätt för döljandet och vidmakthållandet av missbruket. Att upphöja det till en "beroendesjukdom" är följdaktligen galet, eftersom de allmänmänskliga kvalitéerna i deras upplevelser är det som både formar "beroendesjukdomen" samt förenar hela mänskligeheten. Det måste ju finnas friska för att det ska finnas sjuka, eller?

Vips så har vi en hel värld som ska gå på tolvstegsmöten för att de tycker om katter, eller för att deras fruar har knullat med andra män. Det allmänmänskliga förenar och sätts sjukdomsstämpel på...

Det räcker kanske att konstatera att man förändras av det liv man lever, att vissa gemensamma drag kan finnas hos individer som levt likartade liv, samt att ingen förmodligen blev så mycket klokare av vad jag skrivit.

Slutligen vill jag tillägga att jag är söndagsskolebarn, fd. korvbubbe, blandmissbrukare och porrsurfare samt att jag läser en hel del litteratur. Det har format mitt liv.

utan att nu mer orka börja reda i förra posten tycker jag att man kan påverkas mycket till sitt beteende även då man inte är påverkad. Eller för att svänga på det, sånt beteende man har korrelerar med vad för substanser man gillar bäst. Se denna underhållande tråd:

http://www.flashback.org/showthread.php?t=509518

När jag säger som du säger "men hej" eller "here we go again" till en drog när man tar eller ska ta är det inte mitt drog-jag som hälsas på. Jag morsar på drogen och är glad och säger kanske att det var länge sen vi sågs osv. Sen skrattar jag och folk omkring så det blir som ett skämt. Man har många goda minnnen av drogen och vet att man mår bra när man "träffas", så det blir som att träffa en kul kompis man inte sett på ett tag; "men hej!"