Citat:
Ursprungligen postat av
Treschow
Katrin mår innerst inne mycket dåligt. Det begriper vem som helst utan att behöva vara psykolog. Den ständiga jakten att visa upp ett ytligt - "framgångsrikt liv" - barnen ska alltid vara glada och nöjda och att hon är en sådan "supermorsa".
Den verkliga sanningen är att hon springer stupfull på Stureplan varje barnfri helg för att ragga - och få bekräftelse - från yngre killar som vill knulla henne. Hon lyckas, trots att hon är så duktig på allting, inte ens hålla ihop ett simpelt förhållande.
Det hela är mycket tragiskt, men sådan är hon.
Katrins uttalanden påminner mycket om en gammal kompis till mig som hade precis samma problem med tjocka människor, och tog sig gärna friheten att prata om hur dåliga tjockisar var för att de var just tjocka. Kompisen var ju dock typ 25 år yngre än Katrin när hon rannsakade sig själv och kom fram till att hon faktiskt inte hade något problem med tjockisar egentligen, utan att problemet låg i en egen obefintlig självkänsla med tillhörande osund uppfattning om den egna kroppen.
Jag tänker att Katrin kanske känner något liknande. Att bli smal är kanske det enda hon känner att hon har lyckats åstadkomma ordentligt i livet, så det blir hennes sätt att boosta sig själv när hon känner att ångesten över allt annat i livet gör sig påmind.
Och det kanske kliar extra mycket i hjärnan när tjockisar kan vara helt nöjda, glada och tillfreds med sig själva, kanske vissa rentav älskar sig själva trots att de behöver handla på Plus Size-avdelningen. Medan Katrin, trots att hon är så otroligt och fantastiskt duktig på att vara smal, fortfarande inte mår bra med sig själv.
Ingen borde egentligen ge hennes tjockisförakt luft och utrymme. Får hon ingen uppmärksamhet kanske hon faktiskt måste söka sig till terapi istället tillslut.