Hur illa är det egentligen i Malmö??

Detta är något av ett terapi-inlägg från min sida, och i det avseendet tror jag trots allt att jag har kommit till rätt forum. Jag brinner inombords, mordlysten på grund av det som mina nära blivigt utsatta för, och sorgset frustrerad över den maktlöshet jag själv känner.

Men jag ska försöka att hålla diskussionen objektiv. Känslor avgör inte sanning, och bara för att jag själv står i lågor så väger inte mina argument tyngre. Med det sagt så vill jag berätta lite om min upplevelse av min nya hemstad: Malmö.

De integrationsproblem som man tidigare hört talas om, läst om, och så småningom vant sig vid, har det tidigare varit lätt att ha distans till. Uppväxt i svenska byar och småstäder har det aldrig kännts särskilt nära - klart det är farligt i storstäderna; stöld, rån och våldtäkt. "Kämpa på polisen!"
Men nu har det helt plötsligt blivigt en del av min egen vardag, och problemet som tidigare varit abstrakt och så väldigt mångfärgat slår en helt plötsligt i ansiktet på ett väldigt konkret sätt. Ingen här borta förnekar att blattar (ordet verkar här i Malmö användas mest deskriptivt, inte särskilt laddat alls i rätt samtal) står för den största delen av brottsligheten. Jag har en praoelev från rosengård som jag ibland fiskar lite historier ifrån och frågar ofta lite nyfiket om boven var utlänning, varpå jag får svaret: "ja, klart!". Killen är själv blatte, något som han inte tvekar att kalla sig själv och sina kompisar.

Det har liksom blivigt en del av kulturen. I malmö verkar det finnas relativt små rasistiska strömningar. Man vet liksom att blattar är blattar och det är klart att dom flesta skurkar är utlänningar (någonting som iof inte är samma sak som att de flesta blattar är skurkar), men vadådå? Problemet ligger hos systemet.

Malmö har problem. Jag kan aldrig låta en kvinnlig bekant vandra några kvarter från busshållplatsen till min lägenhet ensam. Jag kan inte ta mina nattliga promenader med öronen fulla av musik. Stämningen är hotfull och alla verkar vara fiender. Problemet är inte blattarna som människor, utan den kultur som går hand i hand med dem, och den förblindande rädsla för rasism som förhindrar kritik. Problem ska lösas, inte ligga kvar tills folk vänjer sig och tror att det är en oundviklig del av livet.

Malmö stinker och alla vet vem som släppte den, men ingen vågar riktigt prata om det.

Någon som har andra upplevelser?

Jag bodde i en studentlägenhet i Kroksbäck för några år sedan. Första dagen efter påbörjad vårtermin kommer ett gäng snorungar fram och frågar om huruvida jag är "svensk, ellorr?". Jag svarade ja, och fick en isboll slängd efter mig tillsammans med det glada tillropet "välkommen till Hooktown, svennefitta". Jag håller mig långt borta från rövhålet Malmö nuförtiden, och har inte många kontakter därnere, men det verkar ju inte ha blivit bättre.

Jag ligger inte sömnlös över att sandlådejihadister kastar snö efter mig, men att stämningen i stadsdelen var fientlig då, och än värre nu, är ett faktum.

Malmö är Malmö, inte så mycket att säga om de egentligen. En stad som tack vare sossarna på 80/90-talet gått åt helvete för...
Får väll bli att flytta till Australien eller något annat land som inte är invaderat av mussar och vänsterpack.

Har varit i Malmö en gång och jag sätter aldrig min fot där igen.
Mitt ex bor där och jag var nere för att hälsa på. När tåget rullar in mot perongen så möts jag av skräp ÖVERALLT. Dock så bor hon utanför Malmö så vi drog därifrån så fort som möjligt.

Några dagar senare åkte vi in för att handla och där vandrade vi runt tills vi kom till Triangeln, väl där så var det ganska packat med blattar och dylikt. Råkade jag titta på en blatte i mer än 0.25 sekunder så fick jag ett "Vad glor du på, svennejävel?" slängt i ansiktet. Kanske inte så brutalt enligt er men jag bor ute på landet dit drägget inte krälat än, men det kommer väl så småningom.

Sköt om er!

Har bott i Malmö hela mitt liv och aldrig känt att här känns speciellt farligt. Tror ni lantisar som kommer ner hit nojar upp er för mycket över att det ska vara farligt efter vad ni har läst på FB eller i kvällstidningarna. Har aldrig någonsin, under mer än 31 år i staden, varit med om att invandrare på Triangeln kallat mig för "svennejävel" så måste säga att det är imponerande att det lyckades hända en av er på 0,25 sekunder.

Som Sthlmsbo som är i Malmö till och från måste jag säga emot. Jag har nästan aldrig känt mig hotad på något sätt i Sthlm om nätterna. I Malmö däremot har man varit riktigt nerstirrad ett par gånger. Speciellt då man var där med en söt blond tjej och gick hem genom stan mitt i natten, enligt denna tös så var det ingen svensk tjej som vågade gå dessa rutter ensamma på nätterna i stan. Jag har varit på massor av fotbollsderbyn som "urartat" och dylikt men aldrig känt detta rena obehag någonannanstans i Sverige, visserligen håller jag inte till i invandrarförorter speciellt ofta men ändå.

Ja är man själv blatte så känns det väl som vilken arabstad som helst.

Hade jag velat öka min e-penis storlek hade jag nog kokat ihop något betydligt kraftigare än att bli kallad "svennejävel". Detta hände för övrigt under julrushen INNAN jag reggade mig här.
Fel plats vid fel tillfälle kanske räckte för mig?

Håller med, i Stockholm är det en helt annat mentalitet än i Malmö. I Stockholm kan invandrare och Svenskar umgås, i Malmö är det motsatsen. Går knappt att titta på en invandrare utan att han tror att man vill bråka och börjar studsa runt som en apa.

Det går egentligen inte att jämföra Stockholm med Malmö eftersom den senare har sina miljonprogramsområden nära stadskärnan. Man får därför intrycket att Malmö har mångdubbelt fler invandrare än Stockholm ifall man bara håller sig till de centrala delarna.

Personligen uppfattar jag Malmö som en trevlig stad med kontinental prägel.

Snarare än arabisk prägel men alla tycker vi olika... Förövrigt är det inget försvar att miljonprogramsområden ligger nära stadskärnan, det är ju själva problemet med Malmö

Kontinental prägel av vilken kontinent?