Egentligen borde en religion stå eller falla med om den är till fördel för sina utövare eller ej - helst också uppfattas som i ordets rätta bemärkelse god. Islam utgör ett "lysande" undantag. Rent statistiskt har som bekant den muslimska världen genom Islam utvecklats till att styras på ett brutalt, diktatoriskt sätt med fattigdom och ekonomiskt stillestånd som resultat (vissa oljeländer borträknade). Detta ligger i Islams natur - demokrati inte.
Flertalet icke-muslimer, anser naturligtvis Islam vara en primitiv, våldspräglad, manschauvinistiskt präglad, otidsenlig och synnerligen grym religion. Naturligtvis utgår vi då från moralen, som uppstått med utgångspunkt från den etiska fostran som råder i större delen av västländerna. För muslimer är utgångspunkten en helt annan. Många av dessa tror t.ex. sharia-lagen vara av Gud instiftad
och därför stening till döds av otrogna och homosexuella vara OK (straff proportionella mot brotten)


Vid sidan av långvarig indoktrinering och det juridiskt/fysiskt farliga för muslimer att avsäga sig sin religion, ligger förklaringen till flertalet muslimers medlöparinställning på att de, till skillnad från vad som gäller kristna, anser grovt våld utövat mot otrogna och andra fiender vara av Gud sanktionerat. De väntar sig t.o.m. belöning för detta.
Att vara god för en muslim är vanligen det som utövas mot andra muslimer - fienderna visas sällan pardon. Detta framgår entydigt av religionens grundkällor. Genom det synsättet kan majoriteten muslimer fortsätta intala sig att de tillber en "fredens religion". Frågan är, kan det vara som många Islamkritiker påstår, att en stor andel muslimer av rent sociala skäl (fortsätta leva i gruppgemenskapen) för egen del ljuger för sig själva och tiger ihjäl sanningen? Vad tror ni forummedlemmar?
Flertalet icke-muslimer, anser naturligtvis Islam vara en primitiv, våldspräglad, manschauvinistiskt präglad, otidsenlig och synnerligen grym religion. Naturligtvis utgår vi då från moralen, som uppstått med utgångspunkt från den etiska fostran som råder i större delen av västländerna. För muslimer är utgångspunkten en helt annan. Många av dessa tror t.ex. sharia-lagen vara av Gud instiftad
och därför stening till döds av otrogna och homosexuella vara OK (straff proportionella mot brotten)


Vid sidan av långvarig indoktrinering och det juridiskt/fysiskt farliga för muslimer att avsäga sig sin religion, ligger förklaringen till flertalet muslimers medlöparinställning på att de, till skillnad från vad som gäller kristna, anser grovt våld utövat mot otrogna och andra fiender vara av Gud sanktionerat. De väntar sig t.o.m. belöning för detta.
Att vara god för en muslim är vanligen det som utövas mot andra muslimer - fienderna visas sällan pardon. Detta framgår entydigt av religionens grundkällor. Genom det synsättet kan majoriteten muslimer fortsätta intala sig att de tillber en "fredens religion". Frågan är, kan det vara som många Islamkritiker påstår, att en stor andel muslimer av rent sociala skäl (fortsätta leva i gruppgemenskapen) för egen del ljuger för sig själva och tiger ihjäl sanningen? Vad tror ni forummedlemmar?
. De fortsätter sannolikt att till döds försvara Islam som en fredens religion. Det underliggande hatet/föraktet mot oliktänkande gör att de blundar för allt våld som är förbundet med Islam - det har vi tydligt kunnat konstatera på forumet tidigare. Hur reagerar ni övriga på Youtube-avsnitten?