Vi ska ta en resa, men vi vet verkligen inte vart. Vi har en kassa på ca. 47.000:- på två personer men vi vet inte vart vi ska åka. Ja, Thailand blir det!
27 september 2005 beger vi oss till Thailand, Koh Chang (elefantön). Vi kommer till Landvetter tidigt på morgonen med varsitt lock Carlsberg och börjar slödricka. Visst hinner man få i sig en 10 -12 öl innan vi var tvugna att checka in. Vi stoppar ner ölen i väskorna och går på planet och beställer in två nya öl så fort flygplanet lyft från marken. Lättpåverkad som jag är så är jag ju kraftigt berusad och däckar ihop och vaknar upp halvvägs till Thailand. Bedriver våran resterande flygresa genom att tjöta med vännen och fortsätta att svepa öl. Yepp, och då var vi framme... Planet landar, vi kliver av och verkligen känner hur solen kastar sig mot kroppen och fastnar i en brun hinna runt oss (med viss mån av överdrift). Vi går igenom flygplatsen och får syn på 2 reseledare som visar oss vägen till den buss vi ska ta. Vi kliver av bussen i det vi vill kalla centrum, som i själva verket inte var centrum (men givetvis är det mkt större där än det är i våran lilla stad). Vi går förbi och kikar av ren nyfikenhet som turister måste göra. Vi får flertal fina erbjudande om båtturer och liknanade men tackar nej till allting. Kvällen börjar närma sig och vi känner att våra ben inte längre orkar bära våra överviktiga kroppar. Vi sticker mot hotellet som låg vid White Sands beach och sätter oss och tar en öl och spanar in hotellet. Precis vid våran balkong så bor det 2 killar som är av asiatisk härkomst, möjligen inneboende på hotellet, vad det nu har för betydelse. Iaf, killarna hojtar till och gapar någonting på ett språk vi inte förstår. Vi står som två frågetecken och kollar på dem och säger "What?" varpå de försöker kommunicera på deras egna språk. De tar fram en pipa och pekar och jag och min vän tittar på varandra... Pipa? Visst, det kan bara båda gott. Vi tar med oss några öl och går över till grannarna och de tänder pipan. Jag tar ett bloss och känner en stark smak av lakrits. Vad fan kan det här vara tänker jag? Jag tar ett bloss till och skickar pipan vidare till min vän. Jag känner hur kroppen börjar domna av och känslan är snarlik känslan då man stoppar i sig 20 tramadol. Vi sitter kvar och försöker kommunicera med händerna och kommer fram till att vi ska gå ut. Jag kände mig helt nersänkt och ville egentligen inte, men min vän fick övertala mig. Vi följer med våra 2 nya vänner och vandrar omkring på stranden. Den här strandpromenaden som egentligen tog 2 - 3 timmar tog oss längst ner i Koh Chang, nämnligen vid Bang Bao. Därifrån går det båtar (på nattid?) till en ö som hette något i stil med "Wai". Det lät ju helvilt och vi bara följde på. När vi hade kommit fram till ön så pekade de två killarna på oss och gav oss ett "stopp"-tecken och vi väntade. 5 - 10 minuter (vad jag tror) så kommer de tillbaka med en plastpåse med något svampliknande i. Vi går till en utkant på ön och sätter oss vid stenarna och de lämnar fram påsen till oss och tar upp en svamp och försöker visa vad vi ska göra med den. Givetvis vill de att vi ska äta svampen... Aye, har aldrig testat svamp innan så varför inte, och seg som jag var så hade jag väl förmodligen aldrig orkat säga nej. Jag och min vän börjar tugga på svamparna och har väl fått i oss en 4 -5 svampar då jag började se ljussken från havet. Fast i min blick satt jag och kollade på ljusskenet i säkerligen en 10 minuter. Min vän hade tydligen gapat på mig under tiden, men det hade jag inte något minne av, och inget var jag något bekymrad.. Han fick ha sitt egna äventyr, mitt ljussken var det som var viktigt - för stunden. Efter 10 minuters inspekterande så förstår jag att det bara är jag och min vän kvar... Vi försöker hitta våran väg tillbaka till båten vi kom ifrån men lyckas trassla ut oss i någon slags djungel. Det är mörkt och vi hör konstiga ljud och beslutar att gå tillbaka mot vattnet där vi var. Vi satte oss ner igen och jag började höra massa röster. Min vän hörde absolut ingenting. Jag vände mig om och ser att det står en rakad kille i Burberry-tröja och rakad skalle.. WTF?! tänkte jag... Jag var nästan helt klar i skallen, förutom dåsighet då jag var sjukt trött. Killen började närma sig och tog tag i min hand. Jag höll kvar i hans hand och han drog med mig. Jag gick med honom och... skriver klart sedan, är trött nu
27 september 2005 beger vi oss till Thailand, Koh Chang (elefantön). Vi kommer till Landvetter tidigt på morgonen med varsitt lock Carlsberg och börjar slödricka. Visst hinner man få i sig en 10 -12 öl innan vi var tvugna att checka in. Vi stoppar ner ölen i väskorna och går på planet och beställer in två nya öl så fort flygplanet lyft från marken. Lättpåverkad som jag är så är jag ju kraftigt berusad och däckar ihop och vaknar upp halvvägs till Thailand. Bedriver våran resterande flygresa genom att tjöta med vännen och fortsätta att svepa öl. Yepp, och då var vi framme... Planet landar, vi kliver av och verkligen känner hur solen kastar sig mot kroppen och fastnar i en brun hinna runt oss (med viss mån av överdrift). Vi går igenom flygplatsen och får syn på 2 reseledare som visar oss vägen till den buss vi ska ta. Vi kliver av bussen i det vi vill kalla centrum, som i själva verket inte var centrum (men givetvis är det mkt större där än det är i våran lilla stad). Vi går förbi och kikar av ren nyfikenhet som turister måste göra. Vi får flertal fina erbjudande om båtturer och liknanade men tackar nej till allting. Kvällen börjar närma sig och vi känner att våra ben inte längre orkar bära våra överviktiga kroppar. Vi sticker mot hotellet som låg vid White Sands beach och sätter oss och tar en öl och spanar in hotellet. Precis vid våran balkong så bor det 2 killar som är av asiatisk härkomst, möjligen inneboende på hotellet, vad det nu har för betydelse. Iaf, killarna hojtar till och gapar någonting på ett språk vi inte förstår. Vi står som två frågetecken och kollar på dem och säger "What?" varpå de försöker kommunicera på deras egna språk. De tar fram en pipa och pekar och jag och min vän tittar på varandra... Pipa? Visst, det kan bara båda gott. Vi tar med oss några öl och går över till grannarna och de tänder pipan. Jag tar ett bloss och känner en stark smak av lakrits. Vad fan kan det här vara tänker jag? Jag tar ett bloss till och skickar pipan vidare till min vän. Jag känner hur kroppen börjar domna av och känslan är snarlik känslan då man stoppar i sig 20 tramadol. Vi sitter kvar och försöker kommunicera med händerna och kommer fram till att vi ska gå ut. Jag kände mig helt nersänkt och ville egentligen inte, men min vän fick övertala mig. Vi följer med våra 2 nya vänner och vandrar omkring på stranden. Den här strandpromenaden som egentligen tog 2 - 3 timmar tog oss längst ner i Koh Chang, nämnligen vid Bang Bao. Därifrån går det båtar (på nattid?) till en ö som hette något i stil med "Wai". Det lät ju helvilt och vi bara följde på. När vi hade kommit fram till ön så pekade de två killarna på oss och gav oss ett "stopp"-tecken och vi väntade. 5 - 10 minuter (vad jag tror) så kommer de tillbaka med en plastpåse med något svampliknande i. Vi går till en utkant på ön och sätter oss vid stenarna och de lämnar fram påsen till oss och tar upp en svamp och försöker visa vad vi ska göra med den. Givetvis vill de att vi ska äta svampen... Aye, har aldrig testat svamp innan så varför inte, och seg som jag var så hade jag väl förmodligen aldrig orkat säga nej. Jag och min vän börjar tugga på svamparna och har väl fått i oss en 4 -5 svampar då jag började se ljussken från havet. Fast i min blick satt jag och kollade på ljusskenet i säkerligen en 10 minuter. Min vän hade tydligen gapat på mig under tiden, men det hade jag inte något minne av, och inget var jag något bekymrad.. Han fick ha sitt egna äventyr, mitt ljussken var det som var viktigt - för stunden. Efter 10 minuters inspekterande så förstår jag att det bara är jag och min vän kvar... Vi försöker hitta våran väg tillbaka till båten vi kom ifrån men lyckas trassla ut oss i någon slags djungel. Det är mörkt och vi hör konstiga ljud och beslutar att gå tillbaka mot vattnet där vi var. Vi satte oss ner igen och jag började höra massa röster. Min vän hörde absolut ingenting. Jag vände mig om och ser att det står en rakad kille i Burberry-tröja och rakad skalle.. WTF?! tänkte jag... Jag var nästan helt klar i skallen, förutom dåsighet då jag var sjukt trött. Killen började närma sig och tog tag i min hand. Jag höll kvar i hans hand och han drog med mig. Jag gick med honom och... skriver klart sedan, är trött nu
